Herren är ljuvlig

"Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört?

 Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? 

Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? 

Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet." (Romarbrevet 10: 14-16)

En vän sade ungefär så här för en tid sedan. "Gud använder faktiskt svaga mänskliga redskap för att föra ut sitt ord."

Jag har funderat en del över kallelsen och utsändningen. Gud har gett församlingen i uppdrag att kalla och sända ut tjänare. Vi kan också tala om att avskilja och utrusta för ett uppdrag.

Gud har sina himmelska sändebud som han använder. Hebreerbrevets författare skriver: "Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?"

Men inom predikoämbetet använder han män som han kallar och avskiljer till tjänst genom församlingen.

Vi människor har en tendens att fästa oss vid olika titlar och benämningar. Aposteln däremot lyfter fram det goda budskapet utan att förringa att fotstegen också behövs.

Han skriver om hur ljuvliga fotstegen är. Fotstegen av de som förkunnar det goda budskapet är ljuvliga.

Budskapet är gott. Fotstegen är ljuvliga. Men ibland känner vi smaken av kärlen. På finska talar vi om "astian maku".

Visst finns den ofta med, ja kanske oftast. Men ändå får vi tacka Gud för budskapet som kommer från himlen.

Det budskapet ger mod. Det ger glädje. Kallelsen till himlen i Kristus Jesus ger oss en bild av hur ljuvlig Herren är..

"Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är, att bedja och att vaka med hans utvalda där. Där ute lever flärden så glädjelös och tom; ack, ringa fröjd ger världen emot Guds helgedom."