Orätta vakningar

Förr gjorde man "bättring" från "orätta vakningar". Inte visste jag då riktigt vad man menade. Inte vet jag heller idag.

Man bekände synden offentligt, vilket vi som kristna med fördel kan göra.

Guds ord lyfter fram att vi får bekänna vår synd. Johannes skriver i sitt första brev: "Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Av bibelordet förstår vi att en kristen inte medvetet kan leva i synd. Då bedrar vi oss själva. En kristen kan inte ge sig själv tillåtelse att leva i olydnad mot Guds ord.

Inget mörker finns i Gud. Inget mörker finns i Fadern eller Sonen. Om vi vandrar i ljuset, i tro på Jesus så har vi gemenskap med varandra. Och Jesu, Guds Son renar oss från all orättfärdighet.

Att vandra i ljuset innebär att vi bekänner våra synder. Synden bekänner vi alltid inför Gud. Och Jesu Guds Son renar från synden. Från all synd.

Vi får också bekänna synden inför varandra. En sådan förmån har Gud också gett oss.

När vi rannsakar oss inför Guds ord får vi säga det samma som ordet säger. 

I sången sjunger vi om hur vi får tro på Guds förlåtelse: "Min enda hjälp i all min nöd är syndernas förlåtelse. Mitt enda hopp i liv och död är syndernas förlåtelse. Mitt enda livsbehov, min ro är att förlåtelse få tro."

Att vaka är att bekänna sina synder. En kristen har också tillgång till biktens möjlighet. Om det vittnar även Luther i Katekesen.