Luther utgår från orden i Hebreerbrevet 4:16: "Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Hebr. 4:16).
Luther säger ungefär så här: Innan vi frestas till att synda, ska vi frukta Gud och akta oss för synden.
Men när vi väl fallit i synd och av hjärtat ångrar det, då är hög tid att gå fram till nådastolen.
Där får vi hoppas på Guds barmhärtighet, be om syndernas förlåtelse och inte fortsätta leva i rädsla för Guds vrede.
Men djävulen lägger ner stor möda för att göra detta osynligt för oss.
Han lockar oss till att synda helt fritt, utan någon som helst fruktan för Gud. Men när vi väl har syndat, vill han få oss förtvivlade, utan något hopp till Guds nåd.
När vi upplever denna frestelse ska vi fly till Guds löften, gå fram till nådens tron och säga: ”Jag vet allt att jag är en ond och syndig människa. Du, Gud, är helig och rättfärdig. Min frimodighet till att gå fram till nådens tron har jag uteslutande genom att lita på ditt ord och dina löften.
För jag vet att du har sagt att du vill höra syndares bön, och befria alla som plågas av sina synder ur deras nöd."
Sedan fortsätter Luther: Här krävs det dock egen erfarenhet för att inse hur svårt det verkligen är att gå fram till nådens tron på det här sättet.
Det är nämligen just när man ska göra det, som man känner sin svaghet allra mest..
Så långt Luther.
Synden är alltid allvarlig och därför skall vi verkligen akta oss för synden. Det hör till syndens väsen att den vill binda. Och den onde hjälper till med sina anklagelser.
Men Gud vill annorlunda. Jesu fullkomliga försoning gäller fullt ut. Därför lyfter inte Gud nåden så högt att en fattig syndare inte skulle nå den. Nej med sitt frigörande evangelium kommer han ner till gator och gränder där räddhågade och sargade och bundna syndare ligger.
Gud sätter inga villkor för hur nåden kan tas emot. Då skulle inte nåden vara av nåd. För den som av hjärtat ångrar sin synd är Guds nåd i Jesus Kristus alltid öppen.
Därför sjunger vi också i sången: "Han kommer, min vän, ännu lägre, helt in i din själ till dig som går med ett sår på samvetet; han vill draga dig hem till sig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar