Avklädnad *

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand.

Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 

Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant."

(Andra Korinterbrevet 5:1-5)

Vi vet att människans lott är att bli avklädd. Och även aposteln suckar tungt inför avklädnaden. 

Nu vill jag inte säga att avklädnaden är från Gud. För det att vi måste bli avklädda är ju en följd av syndafallet.

Men Gud använder avklädnaden för att forma oss. Han ger oss en längtan efter att få bli klädda i vår himmelska boning - Kristi rättfärdighet.

Då uppslukas det dödliga av livet. Inför uppbrottets söndag har jag förstått (upplevt) att människan måste bli avklädd inför uppbrottet.

Allt vårt eget skalas av steg för steg. Allt det jordiska som vi funnit vår trygghet i får ge vika. Porten är trång - men den är ljuvlig.

För Jesus, han är den trånga porten.

Därför får vi av Guds stora nåd vara påklädda inför vårt jordiska uppbrott. 

När vi genom tron äger Jesu Kristi rättfärdighet är vi iklädda vår himmelska boning.

Gud är god! Och Jesus är ett levande hopp..