I tro utan att se

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 

Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 

Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 

Ty vi lever här i tro, utan att se." 

(Andra Korinterbrevet 5:7)

Vi lever i tro utan att se. Så är det. Så har Gud ombesörjt det.

Det kristna livet är ett liv i tro utan att se. Vi tror på Gud men ser Honom inte. 

Våra kläder är tvättade rena i Lammets blod, men vi ser inte den nya klädnaden.

Synden är förlåten, men vi ser inte förlåtelsen. Vi ser inte blodet. 

Jesu blod renar från all synd. Vi förstår att det är en pågående process då vi lever i tro på Jesus.

Johannes skriver i sitt första brev:

"Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Vi vandrar i ljuset under förlåtelsen, men vi känner och ser, samt erkänner mörkret inom oss.

Här blir vi inte bättre i detta syndens land. Men vi tror på Jesus. Vi tror på himlen och vi längtar dit.

Att följa Jesus är att tro utan att se. Men Ordet ser vi och hör. Tron kommer av att höra. 

I 40 dagar gjorde Gud ett "undantag" Då lärjungarna, den stora lärjungakretsen fick se den uppståndne Jesus. Men även då försvann han för deras ögon.

Tack gode Gud för trons gåva. Tron som sjunger medan det ännu är mörkt. Tack gode Gud för trons ögon. Ögonen som ser det som inget öga sett.

Tack gode Gud för trons öron. Öronen som hör Guds röst, hans ord, blodets röst.

Vi får bekänna vår synd inför Gud som ser vår synd. När vi bekänner vår synd säger vi det samma som Gud vet och ser.

Men vi bekänner i tro och förtröstan på Honom som ger kraft och nytt liv..

Det är nåd att få bekänna sin synd. Och det är nåd utöver nåd att den är förlåten..