Nåd eller kyrkotukt

Aposteln skriver till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Igår fick jag ha en intressant diskussion vid lunchen. Man kunde säga att det handlade om nåd och / eller kyrkotukt.

Aposteln talar om hur nåden fostrar att säga nej till ogudaktighet.

Nåden fostrar till att säga nej till världsliga begär. 

Nåden fostrar till att leva anständigt.

Nåden fostrar till att leva rättfärdigt. 

Nåden fostrar till att leva gudfruktigt I den tid som nu är.

Tukten då? Jag tänker att Ordet tuktar. Den kristnes samvete binds till Guds ord. En kristen vill ställa sig under Ordet och rannsakar sig inför Ordet.

Kyrkotukten då? Den förstår jag nog inte riktigt. Men jag märker att den lyfts fram i nya kyrkliga strömningar. 

Då jag inte förstår är det bäst att inte skriva offentligt om den..