"I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden."
Med trons ögon såg de det himmelska hemmet i fjärran. I korridoren igår talade någon om gamle Anselm. Kort var steget för honom från att vara andaktshållare till att få samlas med de andra gamla för att lyssna.
"De som talar så visar därmed att de söker ett hemland."
Predikant och lyssnare är lika beroende av Ordet. Här på jorden gästar vi en kort liten stund. Vi är Guds gäster och han sköter väl om oss redan här på jorden.
"Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska."
Tron är också en längtan. En längtan efter att få se.
"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."
Gud blygs inte för att vara Gud åt fattiga syndare. Hans skapade barn som förtröstar på Honom.
Staden, något varaktigt. Ingen synd. Ingen olydnad mot Gud. Ingen djävul. Ingen död.
(Bibelorden från Hebreerbrevet 11)
För några år sedan stod vi här med pappa. Fältena var då gröna. Idag nyplöjda.
Handen vid plogen. Hjärtat i himlen. Gud är trofast.
"Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar