En delad kyrka

Dagens bibelläsning från Jeremia 25 innehåller ett tungt budskap, som Jeremia måste föra fram:

"Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. 

Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. 

Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år."

Vi vet att Guds ord genom Jeremia gick i uppfyllelse. Guds folk hade vänt Gud ryggen och folkets synd ledde till kraftig förödelse. Syndens lön är ju döden.

Samma Guds ord vill ännu väcka oss. Det är förödande för den enskilde, för kyrka, land och folk att vända Gud ryggen. Människan leds alltid av någon, av Gud eller hans motståndare..

Under helgen noterade jag hur två helt motsatta budskap nu går ut inom den Lutherska kyrkan. Ännu går ett väckelsebudskap ut "Omvänd er och tro evangelium". "O land, land, land, hör Herrens ord!"

Men biskoparna och kyrkans ledning har ett annat budskap. Problemet enligt dem är väckelserörelserna som inte vill lyssna till deras röst. De hotar t.o.m. landets säkerhet hävdar man. Det budskapet ropades också ut i Helsingin Sanomat igår och med ärkebiskopens mun och mandat.

Vem, vilka talar med mandat av Gud? Gud vet. Ja, han vet och inför Honom står såväl ärkebiskop som predikant till svars. 

Det är allvarligt att vara Guds budbärare. En kyrka kan inte tjäna både Gud och Mammon. Det kan inte heller den enskilde kristne.

Tänk om Jesu ord ännu idag skulle förmedlas till landets tidningar från kyrkans ledning istället för svammel. 

Tänk om Finlands folk ännu skulle få höra att vi behöver Jesus. Att barnen behöver Honom. Att hela folket behöver Jesus.

Vi lever i allvarliga tider. Låter vi Gud eller Mammon styra vårt liv. Guds ord vittnar om att ingen kan tjäna båda. Vems röst lyssnar vi till - Guds eller Mammons?

Mammon är den här världens furste och han går under, då Guds domar drabbar världen. Han är redan dömd. 

Gud är Gud. Han ger evigt liv i och genom sin son Jesus Kristus.

Här på jorden

Det var en förunderlig måndagsförmiddag. En dag då man fick tacka Gud och förundras över hans storhet, hans godhet, över hans vägar som inte är våra vägar.

Jag tänkte på hur stort jublet är i himlen, när vi av Guds nåd står där med hela den frälsta skaran. Jag anade en liten försmak av hans allmakt och hans förunderliga ledning.

Vi kan inte till fullo fatta Guds storhet, hans nåd. I bibeln fann jag ett namn på Honom: "Herren Sebaot, Israels Gud". En benämning som profeten Jeremia ofta använder, men som också konung David använder då han tackar Herren. 

Även Sefanja får bära fram hans röst: " Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud.

Ja han är en levande Gud. Hans nåd är var morgonen ny. Trofast är han..

Men eftermiddagen kom och det himmelska bleknade. Det himmelska vek undan och de jordiska bekymren fyllde dagen. 

Så är det här på jorden. Så förblir det tills han kommer: Profeten Jeremia skriver: "Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er."

"Som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig" 

Upp till himlen

"När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida." (Markus 16)

Idag vill jag stanna en stund inför den bibliska sanningen att Jesus togs upp till himlen. Innan han togs upp hade han visat sig för lärjungarna. Han hade talat med dem.

Jesus togs upp till himlen, till Gud, till sin Fader. Där i himlen har han också makten. Markus skriver att han satte sig på Guds högra sida.

Han berättade åt sina lärjungar om detta på förhand och de såg honom bli upptagen av molnet.

Hans folk kommer också att bli upptaget till himlen. Han har själv sagt det och det sker när han kommer att hämta sin församling.

Vi får tro att tiden för hans återkomst är nära. Ibland får vi riltigt känna hur nära det är genom hans ord.

Vi får längta till himlen. Vi får vänta på dagen när han kommer. På ett ögonblick förändras då allting. 

På jorden lämnas då ingenting kvar. Vi låter Paulus vittna om hur det går till: "Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet."

Orden är kraftiga. Men vi får ta dem till oss med glädje och i tro. Jesus har nämligen makten i himlen..

Jesu försoningsdöd

Jesu försoningsdöd enligt Markus 15:

" Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: 

"Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom." Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

"Öppet står Jesu förbarmande hjärta, kärlekens armar, förlåtelsens famn. Är det väl skäl att försmäkta i smärta, då du får ankra i sällhetens hamn? Brudgummen Jesus i kärlek dig möter, ropar: O brud, mig ditt hjärta helt giv! Är det väl rätt att din vän du bortstöter, som till din lösen har givit sitt liv?" (Ss 146)

Tänk om..

Tänk om den sorgsna gubben hade fått höra om Jesus. Tänk om han ändå har fått gå i sondagsskola. Tänk om han ändå är medlem i kyrkan och betalar sin kyrkoskatt.

Tänk om han borde ha fått höra eller läsa om Jesus. 

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Det är allvarligt att vara människa. 

Tack Fader för att Jesus sonat världens synder. Lär oss Herre att göra din vilja. Herre ge oss visa hjärtan. 

Hör vår tysta bön..

Jesus eller den onde

"De kristna har sitt rätta hemland i det himmelska riket, det eviga livet hos Gud. Samtidigt är de medlemmar i det världsliga samhället och har ansvar för det." (Utdrag ur kyrkoårskalendern)

En ny arbetsvecka börjar. Vad den för med sig vet endast Gud. 

Världen går sin gilla gång. Förödande krig rasar på flera ställen i vår värld. Vi lever i en värld som är kraftigt delad, även i våra trakter.

Under veckan stannade jag vid macken i Lillby och åt en smörgås. Gubbarna som var samlade till "gubbdagis" var samlade som de brukar i ett rum som var delvis avskilt.

Jag tror att medelåldern var något över 70 år. Men sällan hör man sådant tal, där över hälften av orden är kraftiga svordomar.

Nu menar jag inte att purmobor är mera ogudaktiga än annat folk. Men han som ledde diskussionen den dagen hade ett behov av att krydda sitt tal genom att ständigt nämna djävulen vid namn.

Jag led med gubbarna i det bortre rummet. Det är inget värdigt sätt att tillbringa sina sista dagar, timmar, år.

Evangelisten Johannes skriver: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas."

Gud älskar ännu världens folk. Han älskar gubben med det fula språket. Även för honom finns en väg till frälsning och Jesus är den vägen.

Medan jag åt min smörgås läste jag något ur bibeln. Och jag tänkte. Hur kan man nå gamla ledsna och ilskna gubbar med budskapet om Jesus.

Borde man ha ha några bibelkort i fickan? Tänk om man kunde lämna någon vers åt dem. Tänk om ordet om Jesus ändå var det som de saknade. 

Tänk om det blir för sent. 

Må Gud ge oss vishet. Också vishet att möta vilsna gubbar. Vi får be för stackaren som prisade djävulen. Tänk om han skulle få möta Jesus och få sin synd förlåten.

Tänk om hans ögon skulle få se hemlandet i himlen..

(Söndagen den 14.10.2018)

När synderna är bortstrukna

"Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder." (Jeremia 31)

Jag har läst några kapitel i profeten Jeremias bok. Det var inte några lätta tider när profeten verkade. Israels folk fördes som fångar till Babel. Och bland de fångna verkade också falska profeter.

Hur är det då idag?

Gud känner hjärtan. Men det vet vi: När synderna är bortstrukna är det gott. När människan får ha gemenskap med Gud genom tron på Jesus är himlen nära. Då får tiderna vara hur svåra som hellst.

(Två verser ur Missionstidningen, skrivna i februari 1938. Ett förödande krig var nära. Ett krig som skulle medföra sorg och död.

Vi har en Gud som leder de sina även genom tunga tider..

Levande vatten

"På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram." 

Under höstmötet har jag idag hemma hos mor suttit och betraktat en tavla. En tavla som far målat där min farmor står vid brunnen.

Som jag förstår det var det en daglig rutin i farmors liv. I stugan fanns det nämligen inte rinnande vatten. Däremot fick det levande vattnet, budskapet om Frälsaren Jesus Kristus strömma i hemmet.

Tankarna gick bakat i tiden. Hur farmor lämnade sin hemtrakt på andra sidan sjön. Helga föddes den 28 juli 1893 i Påras. Hennes far Johannes var då 47 år och mor Maria 41 år. 

Min farmor dog i april 1958. På pappas tavla ser jag något av den trädgård hon fick ha där uppe på backen. Tankarna går till profeten Jeremias bok: "Och sök den stads bästa dit jag har fört er." 

Be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er..

hā·mās

"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara."

Så vittnar Jesus i Matteus 24. Tiden för hans återkomst skall påminna om Noas tid. 

Ordet "våld" på hebreiska i grundtexten är "Ha-mas." (hā·mās) 

Vi ser idag hur jorden allt mer uppfylls av våld, men människorna försöker leva sitt liv såsom förr, utan Gud och utan hopp i världen..

Hur lever då Guds folk? Jag ställer frågan till mig själv..

Nådens tid

"För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.

Från släkte till släkte varar din trofasthet. Du har grundat jorden och den ska bestå.

Genom dina domar består den än i dag, för allting måste tjäna dig."

I bibelläsningen från Psaltaren 119 finner vi orden ovan. Överskriften är: Den troendes tröst i Herrens ord.

Jag läste igår i tidningen Expressen hur  David Lagercrantz kallade syndafloden för det största brottet mot mänskligheten. David är inte ens religiös men han skulle predika i en kyrka.

Han anklagar Gud (den gamla guden)för brott mot mänskligheten då han lät vattenfloden drabba jorden. Guds ord däremot vittnar att jorden var full av våld. 

Mose skriver: "Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden."

Vi märker att vi idag lever i en tid mycket lik Noas tid. Ännu idag låter Gud jorden ändå bestå, ännu är det nådens tid, en tid för omvändelse. En tid att söka Nåd inför Gud medan jorden ännu består.

Psalmisten skriver att genom Guds domar består världen ännu idag. 

Mose skriver att Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad.

Vi lever i nådens tid. Att det ännu är nådens tid vittnar om hurudan Gud är. Han är trofast..

Gaza - kananeernas stad

"Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lasha."

Staden Gaza där det i natt har pågått blodiga strider nämns redan i Mosebokens tionde kapitel. Staden beboddes av Kanaans ättlingar. Över Kanaan vilade en förbannelse. Om förbannelsen som Noa uttalade läser vi i kapitlet innan:

"Förbannad ska Kanaan bli, en slavars slav åt sina bröder!” Han sade vidare: ”Välsignad är Herren, Sems Gud! Och Kanaan ska bli hans slav.

Gud ska utvidga Jafet, han ska bo i Sems tält. Och Kanaan ska bli deras slav"

Finns det då inget hopp för Gaza. Jo, det finns det - förbannelsen bryts i Jesus Kristus. 

Vad läser vi vidare om Gaza? Bibeln nämner Gaza 22 gånger. En gång läser man profeten Jesajas bok på den öde vägen ner till Gaza: 

"Som ett får som förs bort till slakt, som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

Genom hans förnedring blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans släkte, eftersom hans liv rycks bort från jorden?"

Jesus är hoppet för Gazas folk, men flyr man till Honom? Idag darrar Gazas innevånare. Profeten Sakarja skriver: "

"En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus ska det slå ner, för Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 

Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon där man är så vis. Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som smuts på gatorna.

Men se, Herren ska göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet, och hon ska förtäras av eld.

Ashkelon ska se det och frukta, Gaza ska darra av ångest liksom Ekron, för deras hopp kommer på skam.

Gaza mister sin kung, och i Ashkelon kommer ingen att bo. Ett blandfolk ska bo i Ashdod, och filisteernas stolthet ska jag utrota.

Men när jag ryckt blodmaten ur deras mun och det vidriga från deras tänder, då ska också de få bli kvar åt vår Gud.

De ska bli som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk ska bli som jebusiterna."

Vi lever  märkliga tider, men tider som är kända av Gud och hans ord.. 

Kriget i bibelns landskap har redan pågått i 22 dagar. Ordet vittnar: "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Synen av Gudsstaden

"I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad." (Hesekiel 40)

Jag har någon dag begrundat Gudsstaden. Staden som Hesekiel fick se. Staden om vilket ordet säger att dess byggmästare och skapare är Gud.

Redan Abraham väntade på den här staden. Han "väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud."

Medan brorsonen Lot sökte sig till städerna på släkten och en dag flyttar ända in i Sodom med sina tält söker Abraham Guds stad.

Den som längtar till Guds stad har ingen varaktig stad här på jorden. Världsstaden Babylon ger ingen glädje.

Guds stad har sin början i den utlovade Messias, i Jesus Kristus. När vi genom tron har del i den frälsning han berett bor vi redan i Guds stad, den stad som skall komma.

Vi märker att det är något som Gud gjort och gör. I dagens bibelläsning från Hesekiels bok läser vi: " Han sade till mig: ”Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt."

"Han förde mig till porten, den port som vette åt öster. Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet." 

(Hesekiel 43:1-2)

Medan månen ger sitt sken

Dagens bibelläsning (Markus 13) för oss till Oljeberget utanför Jerusalem. Vi hör Jesu ord: "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne."

Jesus talar om de dagarna då solen ska förmörkas och månen inte längre ger sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen och man ska se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 

Och då sänder han ut änglarna och de samlar Jesu utvalda "från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände."

Den här morgonen ger månen ett kraftigt sken. Jag läser Jesu ord att ingen känner dagen när detta sker. Så har Gud bestämt och det är gott. Men Jesus uppmanar oss att vaka. Samtidigt är vi utvalda i Honom, i Jesus Kristus.

Det är trösterikt att få vara utvald, återlöst, försonad och förlåten och igenkänd av de änglar som Jesus en dag sänder ut.

Det blir en förunderlig dag då Jesus kommer. Generation efter generation av kristna har väntat honom och plötsligt är han här.

Tack gode Gud för att du håller allting i din hand. Bevara du oss som dina barn. 

"Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv, lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till."

Bönesvar

Vid några tillfällen under den sista tiden har jag diskuterat bön och bönesvar med kristna vänner. Det finns tillfällen där det har betts mycket och man ändå tycker att Gud aldrig gav svar. 

Det finns tillfällen där Gud kan ge ett rätt kraftigt svar, men man inte ens ser svaret till först och inte heller är så nöjd med hur det blev. Sedan kan man ända se Guds svar tydligt och klart. Och Gud kan även välja att bekräfta sitt svar på bönen, på sucken som gick upp till Gud.

Jesaja skriver i kapitel 49 ”jag bönhör dig i rätt tid, jag hjälper dig på frälsningens dag.” Paulus hänvisar också till detta ord i sitt andra brev till korinterna. Då lyfter han ännu fram att nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Paulus som var en bönens man fick en gång ett tydligt bönesvar: ”Min nåd är dig nog!” Han fick kanske inte det svar han hade hoppats på. Taggen i köttet lämnade kvar. Den måste vara där för att han inte skulle förhäva sig.

Paulus använder kraftiga ord då han skriver om taggen i köttet. En ängel från Satan som ska slå honom, så att han inte förhäver sig.

Guds nåd är nog för aposteln, för människan. Guds kraft fullkomnas i svaghet. Paulus var stark när han var svag. Han kunde glädja sig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och även ångest, när det drabbade honom för Kristi skull.

Gud vill att alla människor skall bli frälsta. Därför tror jag inte att han ger bönesvar som kan hota människors frälsning. Vägen till frälsning går genom förkrosselse. Det kan vara bra för oss att minnas..

Guds barns glädje

Aposteln skriver till filipperna: "Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära."

Vi märker att den uthålliga glädjen finns i Herren. Och Herren är nära.

Jag är väl inte särskilt glad den här morgonen och då är det hälsosamt att bli påmind om glädjen i Herren.

Den är evig och den är sann. Den blandas också med Guds barns tårar. Därför skriver David: " När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion. Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela"

Det ska ske!

"Jag ska göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag ska inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken ska inse att jag är Herren, den Helige i Israel. 

Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud. Detta är den dag som jag har talat om." (Hesekiel 39)

När vi läser profetians ord får blicken alltid fästas vid vad Jesus gjort, vid vad han gör och vad han kommer att göra.

Det som vi inte förstår får vi lägga åt sidan. Gud har en frälsningsplan och den kommer att fullbordas. 

Tänk att vi får vara innesluten i den..

Gogs undergång

I Folkbibelns bibelläsningsplan läser vi idag om Gogs angrepp på Israel och hans undergång. 

Jag slås av hur profetens ord påminner om profetians ord i Uppenbarelsebokens sista kapitel. Jag citerar kapitel 19 som beskriver hur ryttaren på den vita hästen, Guds ord vinner det sista slaget mot vilddjuret, jordens kungar och deras härar som samlats till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här:

"Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."

I en tid när stormakterna USA, Kina och Ryssland ökar sin närvaro runt Israel är det gott att veta att Gud håller allting i sin hand.

Vi behöver inte spekulera utan Guds ord får tala. Summan av Guds ord är Sanning. Den troende får ha sin tröst i Guds ord. Psalmisten skriver: "Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga."

Statyn av profeten Elia vid berget Karmel.

Jag har bett för dig!

"Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." (Lukas 22: 31-32)

Jag har bett för dig säger Jesus till Petrus. Jesu bön var att lärjungens tro inte skall ta slut.

När jag nu på morgonen ber för mina vänner kommer jag att tänka på Jesu bön. Jesus ber att tron inte skall ta slut.

Vi vet att utan tro är det omöjligt att komma till Gud: "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom." (Hebreerbrevet 11:6)

Idag ber någon, några att din tro inte skall ta slut. Jesus ber och vi får be med honom.

Jesus ber för den som är gammal. Han ber för den som är ledsen, för den som är sjuk.

Han ber för den trötte. Han ber för den uppgivne, för den modlöse, för den döende, för den vars tro hotas att ta slut.

Jesus ber också för höstmötet i Pedersöre kyrka inkommande helg.

När Jesus ber är det tryggt..

Inkommande helg är det höstmöten i Pedersöre kyrka om Gud så vill och om Jesus ännu något dröjer. 

Vi får boka tid för mötena i vår kalender, i vårt hjärta. Vi får lyssna på plats eller hemma via LFF:s kanaler. 

Det är gott att lyssna till Guds ord. Det är gott att be för mötestillfällen. 

Tron får sin näring ur Guds ord..

Herren din Gud

"Salig är den som har Herren till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn.

Herre min Gud, många är undren du gjort och tankarna du tänkt för oss. Inget kan liknas vid dig. Jag vill förkunna och berätta om dem, de är fler än man kan räkna." (Psaltaren 40)

Psaltarpsalmen lyfter fram Guds tankar för människan. Många är Guds tankar för oss. En människa stänger ut sig från Guds goda vilja om hon förnekar att Gud är Gud. 

En grund för förnekelse är att Gud inte skulle vara Skaparen. En annan är att människan tror sig kunna vara jämställd med Gud.

En i synd fallen människa kan aldrig bestå inför Gud. Till Gud kan vi endast komma genom den väg som Gud berett. Genom Frälsaren Jesus Kristus.

När Jeremia i Anden får se Gud skriver han. "Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta." (Jeremia 29)

Dödlig dans kring guldkalven

"Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender." (Andra Moseboken 32)

I morse såg jag ett filmklipp hur unga judar tillbringade sina sista minuter i Israels öken. De blev mördade av Hamaskrigare.

Kände dessa stackare Israels Gud? De hörde till hans egendomsfolk, men sina sista timmar i livet dansade de runt guldkalven, den här världens Gud. Han som är Guds folks och alla människors fiende.

När Mose kom ner från berget dansade Guds folk runt en guldkalv som prästen Aron låtit ljuta. "Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.”Men han svarade: ”Det är inte ljudet av segerrop, och inte ljudet av nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör.”

När vi läser vidare märker vi att den dagen dog omkring 3000 män av folket.

Jag fylldes av sorg och vemod av filmklippet. Syndens lön är döden. När en människa dör utan tro på Israels Gud, på Jesus går hon förlorad. Efter den naturliga döden och domen kommer en evig död.

Den här världens Gud talar aldrig om den eviga döden. Den här världens Gud är en grym Gud som dödar de som följer Honom.

Guds ord avslöjar djävulens avsikter. Han är en tjuv och det som han stjäl av människan är livet och det eviga livet:

" Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd."

Stora och små

"Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.

Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok."

Är det inte en förunderlig syn. Himmel och jord finns inte mer. Gud har förgjort dem. Människans hem, den av Gud skapade jorden finns inte mera.

Men någonstans, Gud vet var, står en stor vit tron. Inför den står människors barn, stora och små. 

Böcker öppnas. Människans livsverk rannsakas. Jag undrar vem som öppnar de böckerna. Vem läser hurudant mitt livsverk var?

Det behöver jag inte veta. Men jag vet vem som håller i livets bok. Det gör Jesus min Frälsare.

Jag vill vara en av de små, där inför tronen. Jag vill fästa blicken på Jesus, han som har den stora boken, livets bok.

I sitt ord vittnar han om att mitt namn står skrivet där. Därför är jag förtröstad. Det är gott att få vara liten då Jesus är så stor.

De får dricka ur strömmen som går från Guds tron. Därefter plågar inte törsten mera..

Ginstbusken

I Konungaboken läser vi om Elia. Hur han missmodig satte sig under en ginstbuske. Jag vet inte riktigt vad det är för en buske, men ordet om profetens kamp vill jag läsa om.

"När han fick höra detta steg han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och där lämnade han kvar sin tjänare. 

Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: "Nu är det nog, Herre. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder."

Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och ät!" 

Han såg upp, och se, vid hans huvud fanns ett bröd, som var bakat på glödande stenar, och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 

Men Herrens ängel rörde på nytt vid honom, för andra gången, och sade: "Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig." 

Då steg han upp och åt och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb."

Profeten Elia var stundom buren av en väldig kraft. Ensam stred han mot Baals profeter, men han såg kanske inte att det var Gud själv som stred.

Elia var i sanning inte bättre än sina fäder, men ända hämtade vagnar av eld honom till himlen. Då behövde inte Elia tala mera. Elisa däremot fick ropa: "Min Herre och min Gud!"

 

Vad är en människa?

"Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull till att förgöra fiende och hämnare.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?" (Psaltaren 8)

Vad är en människa? Ja hon är skapad av Gud. I mina tankar kommer hur liten människan är inför Himmelens Gud. I en annan psalm skriver David att hon är stoft.

Människan ville göra sig stor. Hon ville bli som Gud och hon föll i synd.

Jag bad en bön och Gud svarade på den. Guds svar var kraftigt och jag blev förundrad. Därför måste jag likt David förundras. 

Jag tror det är bra att få bli liten, att bli avklädd av Gud, att få se hur stor han är. 

En människa är så liten, men Gud tänker på henne. Tack gode Gud!

Förbön

"Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom.

Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.

Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom."

Jag tänkte skriva i dagboken om den förbön som en kristen broder igår inneslöt även mig i när han också läste en del av den 103. psalmen.

Nu minns jag inte hur många verser brodern och hjärtevännen läste, men jag minns bilden av örnen som kom i mina tankar.

"Lova Herren, min själ! Hela mitt inre, prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ, och glöm inte allt gott han gör – han förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar

han friköper ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han mättar ditt begär med sitt goda så att du blir ung på nytt som en örn."

Mäktig är Herren Jesus när han kommer. Mäktig är den Helige Ande som verkar i Guds rike, som ger och verkar tro där budskapet om Jesus förkunnas..

Ett fäste

"Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod."

Inför dagens tjänst i Guds rike kommer sångens ord om det mäktiga fäste som vår tro får vila på: syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod.

Tron har sitt fäste i Jesu fullbordade verk på Golgata. Där försonades hela världens synder. Då vi talar om hela världens synder, kan vi vara förvissade om att också våra synder, fel och misslyckanden var med.

Den personliga saliggörande tron handlar om en förvissning om att Jesus har försonad vår synd. Hebreerbrevets författare skriver:

 

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd."

Vårt hopp är i Kristus Jesus, i Gud, i himlen. Vårt fäste det håller. Det håller i liv och i död. Det håller på uppståndelsens morgon.

Tack gode Gud för denna välsignade morgon..

Guds rike

"Guds rike är nu hos er." Detta predikokoncept gav Jesus åt de sjuttio som han sände framför sig.

Guds rike är där Jesus är. Där Jesus blir predikad där är Gud.

Även om Guds ord inte tas emot är riket där. 

Gud behöver inte alltid grunda stora och mäktiga församlingar för att befästa sitt rike. 

Hans rike har varit i katakomberna, i enkla kojor. 

Guds rike är nu hos er! Det var ett enkelt, men tydligt predikokoncept.

Herren går före

"Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

I femte Moseboken läser vi orden som Josua fick av Mose inför hela folket.

Guds folk har nog en ledare som går före. Ser vi Honom?

I sången sjunger vi om Honom. "När frestelsens vågor förföljer och korset är tungt på min stig, Då Jesus på stormande bölja ren kommer, tar korset på sig. Han leder om natten i eldstoden mig, om dagarna blodet upplyser min stig. Ja Jesus, min Jesus, ja Jesus, min Jesus, med manna han föder min själ."

Vad ser du?

"När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det." (Lukas 10: 23-24)

Vad var det som lärjungarna såg? - De såg Jesus! Vad ser vi idag då vi av Guds nåd får öppna våra ögon?

Ifall vi ser Jesus är vi välsignade. Då ser vi redan med trons ögon det som vi skall se i evighet.

"Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till oroliga hjärtan: "Var starka, var inte rädda!" Se, er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud.

Han kommer själv och frälser er.

Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

Den lame ska hoppa som en hjort, den stummes tunga ska jubla, för vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken."

Profeten Jesaja såg en ny tid för världen, en ny tid för Israel. Han såg Jesus komma..

Utvald och utsänd av Herren

"Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma."

Inkommande helgs tema är Jesu sändebud. Vi märker att det är Herren som utser och sänder ut. 

Hur gör Jesus då han inte mera är fysiskt närvarande? 

Han verkar i och genom sin församling. Hur vet vi då om en församling är Kristi församling, eller om det är en gemenskap där Jesus inte mera får vara Herre? 

Det kan ju ha gott så att en församling gått vilse eller blivit vilseledd. Man har glömt eller försummat att höra den gode Herdens röst.

Församlingen bör ha en levande relation till sin Herre. Församlingen och dess medlemmar bör veta, inse och känna att  Jesus älskar. Hans kärlek är evig och sann. Ingen har älskat som han.

Han har friköpt oss från våra synder med sitt blod. Men han har också  gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader.

Om vi googlar på ordet präst får vi mycket information. Vi kan läsa om vem som kallar, insätter, om lön, uppgifter, ansvar och så vidare.

Men det viktiga är att vi vet vad Gud menar, vad Guds ord menar med ordet präst. Första gången vi finner ordet präst i bibeln är i Moseboken. Där möter vi Melkisedek. Han var präst åt Gud den Högste.

Namnet Melkisedek betyder "Min konung är rättfärdighet" eller "Rättfärdighetens konung".

Vad gjorde då denne Melkisedek och vem var han?

Han var kung i Salem. Och Salem betyder fridens boning. Melkisedek lät bära ut bröd och vin åt Abram. Och han var präst åt Gud den Högste.

Melkisedek välsignade Abram. Men han gav äran åt Gud åt den högste.

Han var alltså insatt av Gud. En präst är alltså insatt av Gud. Nu vet vi att Domkapitel och biskopar också utser och insätter präster. Om man där håller sig till Guds ord och låter Guds ord vara den högsta auktoriteten är också det en gudomlig ordning och gott och väl. 

Men om man sätter Guds ord åt sidan och ersätter det av människotankar är man inte mera i Guds tjänst. Gud leder nämligen genom sitt ord.

Då är det inte mera Herren som utser och sänder ut.

Men de sjuttio var både utsedda och utsända av Gud, av Jesus själv. De var Jesu sändebud. De fick sin makt och myndighet från himlen.

De var insatta i Guds rikes tjänst. De skulle gå före Jesus på hans uppdrag. Här på jorden kallade man dem inte för präster, men de var ett konungsligt prästerskap. De var Konungens sändebud som skulle vittna om att kungen kommer. 

Jesus kommer. Han har själv sänt ut oss och befallt oss att säga att han själv kommer. Att han kommer snart.

Är du redo då han kommer? Vet du att han älskar dig? Vet du att han har friköpt dig?

Han har kallat dig och kallar dig ännu. Du får vara hans. Han har förlåtit dig dina synder. Och nu kommer han också själv.

Han kommer för att hämta dig till sitt rike för han vill att du skall få vara där han är. Tror du på hans ord? Ja, du har rätt att tro!

Han kommer och han kommer ocksä en gång med molnen. Då skall alla se honom. Du får se honom redan med de trons ögon han vill ge dig.

Du får lyfta din blick. Han själv befaller dig att lyfta den. Lyft den mot himlen, mot det som är evigt och består. 

Mot det som består. 

Mot fridens boning, mot Salem, mot ett nytt Jerusalem.

Mera tilläts jag inte skriva den här morgonen. Men Guds budskap är gott. 

Du som genom tron äger Jesus har det gott. Du är på väg till himlen och i kungens tjänst. 

Budskapet är enkelt som i barnsången. "Vill du bli med? -Javisst vill vi de."

"Nu växer sådd för skördens tid och ung och gammal gläds därvid."

Den rätta glädjen

Jesus vittnar om den rätta glädjen. Glädjen över namnet i Livets bok. 

"De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 

Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. 

Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."

I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja."

Glädjen över att namnet är skrivet i himlen. En sådan glädje vill Gud ge sina barn. En sådan glädje uppenbarar han för små barn.

Må Gud låta oss få se glädjen som vi genom tron får äga. Jag tror att det var den glädjen farmor fick känna då hon fick frid med Gud.

O, att vi skulle kunna föra den friden vidare. O, att vi skulle kunna vittna om den såsom Gud vill. 

Friden som små barn får erfara. Friden över att få vara barn åt Gud.

Idag får vi glädjas. Tack gode Gud!

Den behagliga tiden.

Nu är det den behagliga tiden. Visst är det gott när själen funnit sin ro i Jesus Kristus. Igår var det en vacker dag. Den naturliga solen lyste upp vår mörka värld.

Nu idag valde jag att inte öppna upp nätet med den här världens nyhetsbrus. Igår "hann" jag inte läsa Guds ord. Men jag fick lyssna till det i bilen.

Om Herren dröjer och han så vill blir det en intensiv helg. Ordet (i den gamla bibeln) säger att när det bäst varit, det möda och arbete varit havit. Nu njuter jag av friden inför Guds ord.

Konung David skriver: "En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.

Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom och hans rättfärdighet intill barnbarn, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem."

Igår hade jag möjlighet att besöka fädernas gravar. Jag stod också en stund inför farfars och farmors grav. 

Jag tänkte på farmor, hon som jag aldrig sett. Jag tänkte på hennes ord då hon funnit friden i Gud, försoningen i Jesu blod. "Vad hade vi riktigt trott?"

Här i världen finns det mycket tro, men endast en saliggörande tro, tron på Jesus Kristus och den av Gud beredda tron i Honom.

Saliga är vi då vi får ha en tro som har sin grund i Guds ord. Den tron håller att leva och dö på.

Igår talade vi också om hur det ser ut då Jesus kommer. Jag tänkte på det när jag såg ut över kyrkan.

Alla skall se Honom. Inte endast några. De som sover i mullen vaknar till liv. De som lever i tro på Honom förvandlas.

Dagen kändes nära då. Dagen känns nära nu. Vi får leva nära Herren. Leva i frid med Gud. Ordet uppmanar oss att leva i löftena, omslutna av dem.

Ordet vittnar om den tro som vi får vila i: 

"ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

I allians med Gud

"Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag." (Uppenbarelseboken 16)

Gud visade en sådan syn åt den gamle aposteln. Han fick se hur det rustades till strid, den sista striden på Herrens dag.

En vän hade läst historieböckerna. Han hade läst om hurudan situationen var före det första och det andra världskriget. Han hade nu konstaterat att vi har en likadan situation och befarade ett tredje.

Det är gott att veta att vi har en allsmäktig Gud. Inget som han inte tillåter sker. Men visst rustas det till strid, både andligt och lekamligt.

Min vän ansåg att religionerna förorsakar krigen. På så vis hade han rätt att falska religioner skapar strid. 

Människor, folk och länder skapar olika allianser. Man söker stöd hos varandra i en orolig tid. En del vill vara alliansfria.

Salig är den människa som får vara i allians med Gud. Som är försonad med Gud genom tron på Jesus Kristus.

Hon kan sjunga om en framtidsdag som är ljus och lång.

Igår var det vackert och fridfullt på gravgården. I mina tankar kommer psalmens ord: 

"Helgonen har funnit friden. Slut är striden som de troget utstod här. De får nu med helgad tunga lovsjunga. Herren deras glädje är.

Inget ont dem längre sårar, inga tårar fäller de i himlen mer. Syndens börda lyftes av dem, Herren gav dem nåden han de trogna ger."

Ordet vittnar om att striderna här på jorden inte tar slut. Men hos Gud är det frid. Jesus är fridsfurste. Under hans vingar har vi det gott. Ja där finns trygghet i alla tider. Må han vara vår glädje i den tid som nu är.

Trots allt är det en behaglig tid om än dagarna ofta känns onda. Ordet säger: "Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

De sjuttio

"Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma."

(Lukas 10)

De sjuttio var utsända av Jesus. De sändes till varje stad och plats dit Jesus skulle komma.

Enligt Moseboken finns det 70 olika stammar på jorden. En del talar om 72. 

Här finner vi också en förebild för missionsbefallningen. I Matteus 24 säger Jesus. 

"Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."

Har ni märkt att djävulen vill avsluta missionen? I Finland arbetar man nu i folkkyrkan med att dra in allt stöd till väckelserörelsernas missionsorganisationer.

Endast de som omfattar den nya läran, de som har "certifikatet" skall få ekonomiskt stöd i framtiden. Många klappar i händerna. En del jublar.

Fast det verkar finnas en liten möjlighet att stödet inte dras in. Om du omvänder dig till den nya läran. Om du tar certifikatet..

I en sådan värld lever vi. I en sådan kyrka är vi medlemmar. 

Skall vi då ge upp? Skall vi skriva ut oss? (Jag tror inte det)

Jag tror att vi skall koncentrera oss på det uppdrag som Jesus gav och som han ännu ger:

Evangeliet om riket skall predikas i hela världen. Även i Finlands kyrkor.

Jesu ord förpliktar. Guds folk har ett uppdrag. I psalmen sjunger vi:

"Verka tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, kastar ut dina redskap, tror ditt verk är slut? Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår."

 

Tiden innan Jesu ankomst

"Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig."

Så profeterade Jesaja om Jesus. Då gällde det Jesu första ankomst. Nu lever vi i tiden före hans andra ankomst.

Har Gud gett något budskap åt sina tjänare, angående tiden före hans andra ankomst. Vad skall vi vittna om? 

Vi skall vittna om att han kommer. Det säger ju han själv i sitt ord.

Nu är problemet att en stor del av de kristna inte riktigt vill höra om det budskapet. Man blir skrämd av budskapet. Varför?

Egentligen är det ju det enda riktigt positiva budskapet som vi har för framtiden. 

Ondskan upphör Den himmelska festen börjar.

Varför vill man tona ned budskapet. Är det för radikalt? Tvivlar man själv på budskapet? Är det för långt framme i tiden?

Är det så att vi själv vill bestämma tidpunkten, fastän vi vet att endast Fadern vet?

Behöver kyrkan inte längre sin Herre?

Kan det vara så att vi trivs så bra med förelöparen antikrist att budskapet om Jesu ankomst inte riktigt passar?

Sådana funderingar gav Gud mig den här helgen. Därför måste jag fundera litet över dem.

Friheten i Herren Jesus

"Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren." (Lukas 4)

I sin hemstads synagoga ropade Jesus ut frihet för de fångna. De betryckta fick frihet.

Sådant är Guds ord när det predikas rent och helt. Det leder syndaren till sin frälsare och det fås ta emot i tro.

Martin Luther skriver i gårdagens kortandakt:

"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor (Matt. 11:28)."

Orden ”arbetar och tyngda av bördor” syftar – även om man skulle kunna förstå dem som alla slags svårigheter – egentligen på vårt samvete, som är sorgset och oroligt utan Jesus.

Tänk därför inte på hur värdig du måste vara för att få komma till honom! Han säger ju: Ni som är tyngda av bördor. Med det menar han synd, ångest och bekymmer eller vad det nu är som tynger ett samvete.

Han ger inte bördorna något särskilt namn. Han säger inte: ”den eller den bördan” utan helt enkelt: Ni som är tyngda av bördor."

I mina tankar kommer sången som ofta sjöngs i min barndoms bönehus:

"Världen i Jesus rättfärdig är vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog."

Ja Gud är försonad. Då räcker det också för Guds barn. Jesus binder inte den av synd och bördor fångne hårdare. Jesus ropar ut frihet. Guds ord löser banden.

Därför får också Kristi församling ropa ut frihet från synd och bördor. En frihet i Jesu namn. En frihet från synden i Jesu blod.

Gud är god. Ännu idag ljuder den gode Herdens röst..

Dagens tema är tro och otro.

En fristad

"Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo." (Psaltaren 107:7)

Hos Jesus har själen sin ro. Han kräver inget av sina vänner för han har fullbordat allt.

O land, land, land, hör Herrens ord!

"O land, land, land, hör Herrens ord!"

Guds ord, bibeln är den högsta auktoritet som Gud gett oss. Den nästhögsta är äktenskapet, förbundet mellan en man och en kvinna.

Budskapet lämnade att ringa i mina öron.

Jag lyssnade till en predikan nu på förmiddagen medan jag körde till en konfirmandträff. Predikanten var Öyvind Anderson, norsk teolog och förkunnare, rektor vid Fjellhaugs bibel- och missionsskola. 1994 flyttade han hem till Herren.

Jag tänker på hur mycket de nordiska samhällena och kyrkorna förändrats på de snaste 30 åren. Har vår predikan ändrats och anpassats efter tidsandan på samma sätt? 

Kan vi ännu höra Herrens röst då han kallar oss till omvändelse? Vågar vi predika allt Guds ord idag, eller är vi skrämda till tystnad?

Öyvind berättar att andaktsboken "Vid Källan" fick mördande kritik i kyrkliga kretsar när den utgavs i Norge. För mig är den dyrbar. Den har förgyllt många dagar för mig detta år. 

Idag läser jag om att vi blir starka av att vara beroende av Herren, av Gud, av Jesus. 

Jag tänker att om vi är beroende av Herren, ger vi hans ord den högsta auktoritet. Om vi är beroende av Herren ger vi det kristna äktenskapet den auktoritet som Guds ord ger det.

Jeremia ropade till Israel. Land, land, hör Herrens röst. Idag får vi ropa Kyrka, kyrka hör Herrens röst. Men visst får vi be för Israel också..

Guds ord kallar nog präster och tjänare som inte ger Guds ord och äktenskapet den auktoritet som Gud gett det för falska tjänare. Gud och hans ord har inte ändrat..

Guds rike skakas inte

"När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld."

Orden ovan avslutar dagens läsning från Hebreerbrevet 12. 

Var går Guds rikes gränser? Det vet Gud. Guds rike skakas inte, om än våldsmän förtrycker det.

Redan på Jesu tid och före fanns dessa våldsmän. I Matteus 11 läser vi Jesu ord: "Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

I Guds rike har det i alla tider funnits våldsmän som utsätter kristna för våld. Dessa våldsmän förtrycker Guds rike. De vill rycka det till sig. Även idag är de på frammarsch.

När vi läser tidningar i anknytning till den Evangelsk lutherska kyrkan i Finkand kan vi inte undgå att märka det.

I den här verkligheten lever vi. Ända får vi vara medlemmar i ett rike som inte skakar. Det rike där Jesus är Herre står stadigt i tider av förtryck, när man förtalar och baktalar, när man sätter sig över ordet eller går runt det.

I Guds rike, i det osynliga där Jesus är Herre är Guds ord normen. Där har man inte problem med Guds ord. Man håller fast vid det och tron på Jesus, även när folkvalda andliga ledare drar vidare.

Vad vill då Gud säga till dig och mig idag? Vi behöver inte vänta oss något nytt tilltal från honom som strider mot det han tidigare sagt.

Gud är inte sådan. Han har gett oss sitt ord genom profeter och apostlar, genom Herren Jesus som vandrade på Israels dammiga vägar.

Vad kan ha då säga? Håll fast vid ordet, vid tron på Jesus. Du behöver inte frukta. Fullborda din tjänst. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona..

Israels och Moses sång: " Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning.

Han är min Gud, jag vill prisa honom, min fars Gud, jag vill upphöja honom.

Herren är en stridsman, Herren är hans namn.

Faraos vagnar och här kastade han i havet, hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet."(2 Mos 14:15)

Vart skall vi fly?

Igår hörde vi om den tidsfrist som Gazas invånare fick. Man talade om 24 timmar. Flygblad med en uppmaning att fly regnade ner från himlen.

Går det att flytta ett folk, över en miljon på ett dygn? Det är omöjligt sade många.

En gång var det åtminstone möjligt, men då var det Gud som agerade. Han flyttade sitt folk ut ur Egypten. Han bevarade dem då mordängeln gick igenom landet i nattens mörker.

Vart får vi fly idag, i den tid som nu är? Svaret finner vi nog i Guds ord och vi hinner nog söka oss i skydd, om vi tar ordet till oss.

Psalmisten skriver: "Betrakta den oskyldige, se på den ärlige, det finns en framtid för fridens man.

Men syndarna går alla under, de gudlösas framtid blir avskuren.

De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid.

Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och frälser dem, för de tar sin tillflykt till honom." (Psaltaren 37)

Vem få bli med när Jesus kommer frågade norrmannen. Svaret gav han från Guds ord. Den som tar sin tillflykt till Herren, till Jesus.

Jag tror att det var rätt svar, för Jesus känner de sina. När den dagen kommer att Guds församling lyfts bort från den här jorden lyfter de som tagit sin tillflykt till Honom.

De som tror på Jesus är med i skaran, som får möta honom ovan den här världens brus, krig och larm.

"Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara" Gud är en tillflykt från släkte till släkte. 

Den som förtröstar på Herren, på Jesus har frid om än jord och himmel skakar..

Kronoby, fredagen den 13. Solens strålar lyste över en värld som mörknar, både andligt och bokstavligt..

En varning från himlen

Vi lever i allvarliga tider. Ser vi hur allvarligt det är eller sover vi? 

I Hebreerbrevet 12 läser vi:

"Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 

"Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.

Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå."

Hör vi varningen från himlen eller är vi så förhärdade att vi inte ser vad tiden lider. 

Igår blev jag sängliggande en tid på grund av ögonproblem och fick sätta arbetet åt sidan. Jag fick inte använda ögonen, men nog lyssna. Det var kanske hälsosamt att bli tagen till sidan en stund.

Vi lever i ett sådant mediebrus i vår tid att vi kanske inte mera förmår höra varningen från himlen. 

För mig var det gott att få ligga några timmar och lyssna, lyssna på norska den här gången. 

Orden av Herrens tjänare som redan ett tiotal år vilat i mullen skakade nog mig litet. Inte hans ord, utan det Guds ord som han predikade. 

Känner vi himlens skakningar, de små lätta som vi får höra i den tid som nu är. Andens stilla röst som manar till uthållighet, bön och vakande.

Hebreerbrevets författare talar om den stora skakningen som kommer en gång. "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå." Orden är Jesu ord. Det är han som talar från himlen genom sitt eget ord.

Att nå målet

Hebreerbrevets 11 kapitel slutar vid målet, att nå målet.

Guds ord vittnar om de mödor som dessa trosvittnen måste utstå. Men under mödans dagar förtröstade de på Gud.

Mose hade sin blick riktad på lönen. Trons vittnen längtade till ett bättre land, till det himmelska. 

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

Och nu vittnar Guds ord om att tillsammans med oss skall de nå målet:

"Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet."

Mot detta mål jagar ännu Guds folk. I vandringssången sjunger vi: "Kom nu, broder och syster i Herren, kom, låt oss påskynda vår gång! Se, målet det vinkar i fjärran, nu stämmer vi upp en sång. Vi har inte tid till att kivas på vägen till fridens hem, vi borde ju bara nu livas då vi är i Kristus en lem."

Tänk att vi en gång, kanske snart är vid målet och vi får se Honom som vi trodde på. Tänk att få möta Jesu, vara hemma hos Gud mitt i den stora skaran från alla folk och tungomål, från alla tider..

Noa och Noas tid

I dagens bibelläsning från Hebreerbrevet 11 läser vi också om Noa. "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Gud hade varnat Noa för det som ingen ännu sett. I Moseboken läser vi: "Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan."

Gud gav noggranna instruktioner för hur mänskligheten skulle bevaras från vattenmassorna genom sitt ord till sin profet Noa.

På samma sätt har han gett noggranna instruktioner hur mänskligheten skall räddas från floden av eld - att i tro ta emot frälsningen i Jesus Kristus. Att vända om från ondskan och ett liv i otro där man förkastar Gud och hans ord.

Den räddningsplan som Gud uppgjort och som vilar på Guds ord håller. Jesus återger i Matteus 24 hur det kommer att bli: "Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 

Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. 

Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer."

Som kristna behöver vi vara vaksamma. Vi behöver vaka genom att bibehålla vår insikt i vad ordet säger. 

Guds ord är nära. Hans ord får vi aldrig sätta på hyllan. När vi bibehåller tron på skriftens Jesus och hämtar näring för vår tro ur Guds ord är han mäktig att bevara.

Då är vi med i skaran som rycks upp då Jesus kommer. 

Gud är god. Därför innehåller hans ord också både varning och vägledning..

Kraften i Guds ord

"Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: 

"Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse." 

De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. 

I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 

Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda."

Så skriver aposteln Petrus. Den här hösten har vi fått otroligt mycket vatten. Igår fick jag svänga om två gånger då vägen var översvämmad av vatten och då de enorma vattenmassorna spolat bort vägbanken. Vattnet har en enorm kraft.

Aposteln påminner om att det finns en gräns för ondskan. Den gränsen kan varken enskilda människor, folk eller mänskligheten gå över.

Petrus lyfter fram hur det kommer en dag då de ogudaktiga skall dömas. De skall bli fördömda.

De blir dömda av Guds ord. De blir fördömda för att de förkastade Guds ord. 

Aposteln Johannes återger Jesu ord: "Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen."

Den människa, de människor som strider mot Guds ord kan inte bestå. När Guds ord dömmer finns det endast en fristad, Guds nåd i Jesus Kristus.

Honom får vi gripa tag i. Honom får vi förtrösta på. På detta har vi Guds ords försäkran. 

I en tid då ondskan verkar eskalera över hela vår jord ger Guds ord ett beskydd. Det kommer en dag då den här jorden förgås genom eld. Ondskan har en gräns.

Innan den dagen hämtar Gud sin församling. Så säger han nämligen i sitt ord. Och så länge Guds folk skall bo på den här jorden är Jesus med sitt folk. Han överger dem inte. Han vandrar med oss genom sitt mäktiga ord.

Salig är den människa som tar vara på Guds ord. Han äger det beskydd som Guds ord vittnar om. 

Ve den människa som strider mot Guds ord, som strider mot Gud själv..

Väldiga vattenmassor täckte åkrarna i Kronoby den 12. oktober. Guds sol steg ännu upp över jorden. 

Salig är den människa som förtröstar på Guds ord. Hon förtöstar på Gud och den frälsning som är beredd i Jesus.

En ny tid för Guds folk

Jag tänker på den framtidsdag som är ljus och lång. Vilka alla är med där?

Jesus är där. Hans apostlar och profeter är där. Nära och kära är där. De som fått höra om Jesus och satt sin tro till Honom är där.

Om Gud ger oss den här bilden förstår vi vad som verkligen är viktigt i livet. 

Ja vad är viktigt? Det är Jesus, tron på Honom. Den förenar familjer. Den förenar en församling, en by, ett folk, ett land.

Jesus rider in i Jerusalem. Salig är den människa som i tro tar emot Honom.