Nasarets ande.

"Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.

När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 

Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. (Apostlagärningarna 3)

Igår hörde vi i predikan om Nasarets ande. Det är något som inte passar i en kristen församling. I Nasaret förkastade man nämligen Jesus. Man kände honom endast som timmermannens son. Och Jesus hade svårt att verka i Nasaret på grund av folkets otro. Markus skriver:

"Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro"

Vi hörde igår hur otron i en församling kan hindra Guds verk. Pastorn lyfte fram hur den anda som verkade i Laodicea, ljumhetens anda plågar många församlingar i våra dagar. Man anser sig vara rik och inte behöva något. Man behöver inte Jesus.

Tänk om vi blir så förblindade av tidsandan att vi inte behöver Jesus från Nasaret.  Tänk om vi inte predikar och verkar i Jesu Kristi, nasaréns, namn?

I en annan predikan hörde vi om de tre jordmånerna där säden, Guds ord inte kunde gro och bära frukt. Men vi fick också höra om bärarnas tro som verkade i Kapernaum. Man bar fram den lame till Jesus.

Jesus flyttade från Nasaret och bosatte sig i Kapernaum. Han lämnade också den staden och efter att han gett sitt liv till lösen för mänsklighetens synder och uppstått till rättfärdighet för den som tror sitter han nu på Faderns högra sida i himmelen.

Fastän otro och likgiltighet blivit en folksjukdom finns det ännu kraft i Jesu Kristi, nasaréns, namn. Vi får be Jesus stanna i våra hjärtan och städer och byar.

Vi behöver dig Herre. Överge oss inte för utan dig kan vi inte leva. Likt Emmausvägsvandrarna får vi be: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."