"Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar.
Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig." (Johannes första brev)
De orden hörde vi redan i den första morgonandakten i Jerusalem.
När vi igår lämnade Karmel körde vi genom Sarons dal mot Jaffa eller Joppe. Sarons dal finner vi i Höga visan där bruden vittnar: "
"Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen." Och Jesaja vittnar om Karmels och Sarons prakt när han beskriver frälsningen eller Jesusvägen..
"Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall ges åt den, Karmels och Sarons prakt."
För Guds folk väntar något som vi här i tiden kan ta till oss endast genom tron. Tron på Guds ord och löften. Under resan blev vi styrkta av Andens tilltal om att Jesus är nära. Hans ankomst närmar sig vittnade brodern från Oulu, när vi genom Sarons dal fortsatte mot Stora havet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar