"men han svarade mig: Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.
Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark."
Som födelsedagspresent fick jag en burk med handskrivna bibelcitat. En lapp för varje måndag och varje ny vecka.
I morse läste jag således den första, där aposteln beskriver det bönesvar han fått av Gud. Ett bönesvar som lyfte fram Guds nåd. Egentligen är det ju ett fantastiskt svar att få ett löfte om Guds nåd.
Om vi riktigt skulle förstå vad nåden innebär skulle vi nog fröjdas. Nåden är nämligen evig, medan svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest varar endast för en liten tid.
Jag tänker också på ångest, som vi stundom kan få känna i vår bräckliga jordiska kropp. Ångesten över synden behöver vi inte bära, för synden får vi bekänna i förtröstan på Guds nåd.
Människan har det gott då hon får leva i nådens tid. En tid då nåden räcker och Kristi blod renar. I sången sjunger vi:
"Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd."
Det är gott med en ny vecka med nåd. Tack för gåvan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar