Jesus i GT

"Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 

Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. 

Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 

Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 

Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Johannes 5)

I kväll får vi samlas en stund inför Guds ord under temat Jesus i GT. Judarna på Jesu tid forskade i Skrifterna i hopp om evigt liv, men de fann inte Jesus, eftersom de hade förkastat honom. Deras ögon var förblindade då de läste Guds ord.

Ännu idag lever största delen av det judiska folket i mörker. Judarna har också en bön, som de bett i snart 2000 år. Jag förskräcktes när jag hörde den bönens innehåll. "Bevara oss från de som tror på Jesus"

Mitt hjärta gråter över de orden. Hon som berättade om bönen ville att vi skulle ta emot budskapet på rätt sätt och inte förakta det judiska folket. Det vill jag inte heller göra, för de är det folk som Gud utvalde till sitt folk och Jesus var också en jude.

Men vi får be om att Gud inte lyssnar till den bönen att de skulle bli bevarade från de som tror på Jesus. Vi får be om väckelse för Israel att de skulle få nåden att finna Jesus i skriften.

Och nog pågår det en mäktig väckelse bland judarna. Idag finner man honom som fäderna förkastat. För oss hednakristna påminner det om att tiden går mot sitt slut.

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 11 om hur en utvald rest ur Israel skall frälsas:

"Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. 

Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.

Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. 

Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag."