De små barnen, de små barnen

Jag såg dem igen idag. De små barnen, vars ögon glänste. Där fanns glädje, nyfikenhet och kanske också spänning. De lekte utanför synagogan. De gick runt i salen och sökte sin far där inne. 

Samma blickar såg jag på gatorna i Jersusalem. De höll pappa eller mamma i handen. Där hade de också en liten leksak i handen. 

På Förintelsemuseet såg jag autentiska filmklipp från koncentrationslägren. Där såg jag skräcken i ögonen. Jag glömmer inte synen av skräcken som lyste i ögonen på pojken som tillsammans med sina föräldrar som djur fördes mot gaskammaren. Jag antar att någon minut senare var han instängd i kammaren och mötte en plågsam död.

När jag såg de små vid synagogan idag, små Guds barn som nyfiket betraktade oss tänkte jag; Får dessa barn se Jesus när den dagen kommer att hedningarnas tider tar slut. Får de möta barnavännen som deras förfäder förkastat. Känslan var märklig och jag sjöng stilla den sång som kom i mina tankar:

"De små barnen, de små barnen som älskar sin Jesus, som juveler skall han samla en gång i sin famn. Liksom morgonens stjärnor de då skall få lysa i hans krona för evigt och sjunga hans namm."

Gud är god! Jesus älskar dig. Han är och vill vara din frälsare. Du får tro på Honom..