Jag har läst så många gånger om denna styggelse förut. Men nu sätter jag mig vid Jesu fötter uppe på Oljeberget och tänker. Månne inte Jesus ser den plats han talar om. Månne han inte ser templet och tempelberget.
Jesus har gråtit över den stad som förkastade honom. "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus kommer att stå öde. Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn." (Matteus 23)
Något kommer ännu att ske i Jerusalem i Judeen. Något som vittnar om att slutet är nära. Jag vill inte spekulera, men det att man vill bygga ännu ett tempel i Jerusalem är ett hån mot Jesus Kristus. Jesus som är själva templet.
Kommer Gud att tillåta att ett sådant tempel byggs? Jag vet inte. Får vi se det ske inom några år? Jag vet inte.
När jag i ungdomen läste dessa Jesu ord om styggelsen och tider av nöd fylldes jag ofta av fruktan. Men vi behöver inte frukta. Vi får lyfta blicken. Vi får fästa den allt stadigare på Jesus Kristus. Han som var. Han som är och han som kommer.
Jag är tacksam över att jag en gång fick se ut över Jerusalem från Oljeberget. Jag fröjdas över att i Anden få se det nya Jerusalem.
Arbetsdagen och -veckan är förbi, litet tidigare än vanligt. Jag får ställa mig mot Pörkenäs och se fram emot en kväll och en morgondag runt Guds rikes angelägenheter.
Gud är god! Jesus älskar sina bröder och systrar. Allt vilar i hans goda händer. Du som tror på Jesus, du är Guds egen. Du tillhör Guds Israel och får i allt förtrösta på Honom.
Visst är det höst och råkallt, men trons värme är skön. Ha en välsignad Helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar