Då hördes ett rassel

När vi på förmiddagen kom ut från Förintelsemuseet och stod och såg ut över Jerusalem läste vår guide från Hesekiel 37:

"Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. 

Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det." Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."

Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. 

Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."

Nog var det en omstörtande upplevelse att ta del av den grymhet och slakt som via mörkrets makter drabbade Israels folk. Att då sedan få se ut över ett mycket tätbefolkat Jerusalem talade mäktigt om hur Gud sätter en gräns för ondskan och även djävulens förödelse kan han tvinga att tjäna sina syften.

I barnpsalmen sjunger vi: 

"Gläd dig då, du lilla skara:

Jakobs Gud skall dig bevara.

För hans vilja måste alla

fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,

samme Fader han dock bliver,

och hans mål är blott det ena:

barnets sanna väl allena."