Fallet är Babylon

Vid Babylons fall (Uppenbarelseboken 18) uppmanas Guds folk till glädje: "Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

Babylon måste alltså falla för den har inget evighetsvärde. Babylon förför och förleder människor. I Babylon finns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden.

Johannes ser en annan ängel komma ner från himlen. "Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."

Johannes hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott."

Hur kan Guds folk gå ut från Babylon? Är det inte genom att följa Jesus. Han Jesus leder de sina hem. Livet med Jesus är ett i världens ögon annorlunda liv.

Livet med Jesus är det liv som Gud kallar till. Vi lever här i världen till det yttre på nästan samma sätt som Babylons innevånare. Det dagliga livets omsorger fyller vår tid. Så skall det också vara. 

Men ett Guds barns vittnesbörd får vara annorlunda. Vi lever i världen men inte av världen. Babylon som på något vis symboliserar allt gudsfrånvänt kan inte bestå. Babylon och dess ande får en gång det som eftersträvas. Babylon visas bort från Guds ansikte. Bort från den Gud som som staden själv motarbetat och föraktat.

Då öppnas ögonen, men då är det för sent. Glädje utan Gud finnes inte skriver psalmförfattaren. 

Kallelsen till att gå ut ur Babylon är en kallelse till besinning. En kallelse tillbaka till Gud och hans ords ledning. För Babylons innevånare finns det ännu idag hopp. Men för staden Babylon finns inget hopp ty Gud har dömt den.

Och domen uppfylls en gång. Därför behöver vi nog påminnas om vad Guds ord säger: "Fallet, fallet är det stora Babylon!"

Hembud

För snart ett år sedan fick vi en lördagskväll gästa en liten stund i ett hem i en stad på västkusten. För mig var det första gången jag diskuterade med det kristna paret i deras hem där i storstaden.

Igår kom det bud om att mannen fått flytta till det himmelska hemmet. Han fick hembud förra veckan på torsdag eftermiddag. En trött Herrens tjänare somnade lugnt in efter att ha sovit hela dagen.

I mina tankar kommer orden från andaktstunden vi hade med några kristna vänner på torsdag kväll. "och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar."

Vi sjöng om verket som fortsätter: "Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår."

I hemmet här på jorden blev det tomt. Men vandringen i vita kläder tillsammans med Jesus fortsätter.

På vägen hem. En gång kommer också hembud. Då är det den sista kallelsen. Här på jorden firar vi nu som då en liten stund med Jesus. Kanske i hemmets tysta vrå.

Men en evighet med Jesus återstår. Då är allting gott. 

Frid över den fridsammes ljusa och levande minne..

Skriv!

Uppenbarelseboken började med att Johannes på Herrens dag kom i Anden. Och han hörde rösten som befallde Honom att skriva.

Än en gång uppmanas Johannes skriva. Ja han får skriva ner hur de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid är saliga.

Du som är bjuden och gläds över den kommande bröllopsmåltiden är alltså salig. Jesus lever och har all makt i himlen och på jorden. Han var död, men se han lever..

"Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga: "Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är hans domar.

Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod."

Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter. Och de tjugofyra äldste och de fyra väsendena föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen. De sade: "Amen. Halleluja!" Och från tronen kom det en röst som sade:

"Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, både små och stora."

Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

"Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.

Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.

Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

Fallet, fallet är det stora Babylon

"På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad."(Uppenbarelseboken 17)

I föregående kapitel läste vi: "Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin."

Babylon är modern till skökorna och skändligheterna på jorden. Redan tidigare i Uppenbarelseboken har Babylons fall proklamerats: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."

Babylon är en bild på allt det gudsfrånvända. Vi läser också om en strid där vilddjuren och jordens kungar strider, men Lammet segrar: "De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung."

När vi närmar oss slutet av Uppenbarelseboken känner vi liksom hur hoppet ökar. För all ondska och för allt som strider mot Gud finns det ändå en gräns. På en enda timme går Babylon under.

Guds folk får förtrösta på Herren.

En kristen bloggs utmaningar

Förra söndagen diskuterade jag med en kvinna från hembyn. "Du bloggar konstaterade hon." Vi hade en givande diskussion. Jag fick frågan hur länge jag skrivit. Idag är det sex år och två månader.

I det första inlägget skrev jag: "Blicken mot korset uppenbarar att vi är syndare, men benådade syndare. Vi är frälsta av Nåd. Så får vi tro. Vårt hjärta fylls av kärlek till Jesus, då vi erfar hans stora kärlek till oss."

En kristen bloggsida behandlar synd och nåd. I en Sions sång ljuder orden: "Salig för intet, frälst blott av nåd enligt Guds fasta evighetsråd: I Jesus Kristus får syndare nåd och förlåtelse. Äran, äran den skall Jesus ha här på jorden och i himlarna. Han har borttagit alla synderna. Amen, halleluja!"

I en annan vers: "Tack då, min Jesus, Frälsare kär, att du har köpt mig sådan jag är! Syndig och oren är jag i mig, helig och ren i dig."

En kristens identitet är som en benådad syndare. Den som inte sett och inte ser att han är en syndare kan inte bli eller vara kristen. Och den som inte fått nåden att se sig själv helig och ren i Jesus är inte kristen.

Synd och nåd, lag och evangelium. Luther lyfter fram hur svårt det är att kunna skilja mellan dessa. 

Men ändå är det så ljuvligt att vara kristen. Vi får se på Jesus. Allt handlar om vad Gud gjort i Jesus Kristus.

Heligheten och renheten finns i Jesus. Han är vår glädje. Synden och misslyckandena finns i oss människor. Här kommer utmaningen.

I maj 2018 skrev jag här på bloggen:

Under några dagar har jag "kämpat" med Jesu undervisning till Nikodemus om den nya födelsen och behovet av att bli född på nytt.

Ja, egentligen skulle jag vilja sammanfatta det så, att den nya födelsen är Jesus Kristus och det nya livet i honom.

Men den gamla delen då, den del som alla människor har efter syndafallet. Hur förbättrar vi den och förädlar den?

Bibelns svar är förkrossande. Människorna älskade mörkret. Det ord som grundtexten använder är det samma som används om djävulen. För den finns inget hopp.

I min kropp finns alltså en del som älskar djävulen. Budskapet skakar om mig. Det svider. Nu förstår jag Paulus som talar om synden som bor i min kropp..

Men Jesus har besegrat djävulen. Ordet om frälsningen föder, fostrar och göder den nya delen, den nya människan.

Tack gode Gud för den nya delen, den himmelska gåvan, trons gåva. Redan nu får jag bo i Guds rike med den förvissningen att Han som börjat det goda verket, skall fullborda det. 

Därför kan vi ändå frimodigt tala om frälsningens dag och med glädje och hopp sträva vidare.

Striden är Herrens.

Gud är god!

- -

Så fortsätter livet med den kristna glädjen att allt mera få se på Jesus och bli allt mera beroende av honom. 

Guds vrede

I bibelläsningen från Uppenbarelseboken 15 möter vi på begreppet Guds vrede. Guds vrede når sin fullbordan. 

Till sist läser vi: "Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju skålar av guld, fyllda av Guds vrede - han som lever i evigheternas evigheter."

I Johannes evangeliums sjunde kapitel läser vi: "Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Guds vrede och underförstått Guds vrede över synden blir kvar över den människa som förkastar Jesus och Guds frälsning i Honom. 

Vi förstår att Guds vrede har att göra med domen. I kapitel 14 talas om Guds vredes vin och Guds vredes vinpress.

När vi som Guds barn läser om Guds vrede blir vi litet oroliga. Men då har vi en säker tillflyktsplats och den är hos Jesus. 

Den som tror på Sonen har livet. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, Guds vrede blir kvar över honom.

Således delar Jesus och budskapet om Honom in människorna i två hopar, välsignade och förbannade.

Guds välsignelse är öppen i Jesus Kristus, men människan kan välja förbannelsen i olydnad mot Gud. 

Skördetider och Nådens glashav

"Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan. 

Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal 

De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet."  (Uppenbarelseboken 15)

Här finner vi att Moses Guds tjänares sång och sången till Lammet sjungs på nådens glashav.

I slutet av kapitel 14 läser vi hur skörden mognar. Vi lever i skördetider och igår skördades kornet här runt gården. En välsignad sommar är förbi. Igår hade vi kanske den sista riktigt varma sommardagen.

Men Guds nåd är inte beroende av årstiderna. Sommar som höst är han vår tillflykt..

Världens kaos eller tron på Jesus

"De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

När vi läser Johannes beskrivning av tiden då vilddjuren härjar stämmer det rätt väl med den bild som kvällstidningarna ger av livet i världen idag.

Men redan i den första psaltarpsalmen läser vi:

"Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.

Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet."

Människan behöver Guds ord. Hon behöver tron på Jesus. I psalmen 387 skriven av Johan Olof Wallin läser vi:

1.

Glädje utan Gud ej finnes,

utan Gud ej finnes frid.

Tom den lycka är som vinnes,

om vi glömmer Gud därvid.

Men ej högsta nöd skall rycka

glädjens känsla ur vårt bröst,

om i både nöd och lycka

vi förnimmer Herrens röst.

2.

Molnen våra blickar stänger,

vanmakt tecknar våra spår,

men till allt hans blickar tränger,

över allt hans makt förmår.

Fadershjärtat i det höga

vårdar barnahjärtats rätt:

fadershand och fadersöga

heter Guds regeringssätt.

3.

Låt oss därför glada sträva

genom tidens dunkla lopp

och ej tröttna eller bäva,

men till Herren ha vårt hopp.

I hans fruktan låt oss vandra

på den väg som blivit vår

och den högre väg ej klandra

där han själv i vishet går.

4.

Stilla är hans gång och säker

som hans milda stjärnors gång.

Våra hjärtans sår han läker,

löser våra bördors tvång,

när de budord vi betänker

som han skrev i våra bröst,

när den nåd som han oss skänker

är vår tillflykt och vår tröst.

5.

Så vi känner hur försoning,

helgelse och sinnesro

på vår vandring, i vår boning

med oss vandrar, bland oss bor.

Så får hjärtat tröst och minnes

under livets sorg och strid:

glädje utan Gud ej finnes,

utan Gud ej finnes frid.

Livet flödar

Har du tänkt på stunden då du får möta Jesus i himlen? Har du tänkt på hur det är att se honom ansikte mot ansikte?

Här på jorden såg han just dig. Han såg ditt liv där du levde i din vardag. Han såg dig bland alla världens 8 miljarder människor.

När du ser Jesus där hemma är allt det jordiska borta. Inga tårar finns. Smärtan är borta. Men där är allting himmelskt.

Tanken ger mening och innehåll i det vardagliga livet här på jorden. Du finns här på jorden nu för Jesu skull. Du finns här för att Gud har gett dig livsande och noggrant räknat dina livsdagar. För alla dagar finns en mening och ett innehåll.

Idag får du börja din dag i Jesu namn. Jesus älskar dig idag. Han ser dig idag. Han vill välsigna din dag.

Det kommer en morgon

"Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 

Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det." (Markus 8)

Evangelisten Markus skriver om livet i Jesu efterföljd. Förstår jag vad Jesus säger? 

Vad betyder det att följa Jesus. Vad betyder det att bära sitt kors. Och den knepigaste frågan: Vad betyder det att mista sitt liv för Jesu skull och för evangeliets skull?

Jag älskar de morgnar då det finns tid och ro att börja med Guds ord. De morgnar när det inte finns något behov av att först kolla vad som skett i världen utan jag får börja med Jesus och hans ord. Jag tänker att då får jag en försmak av Evigheten.

På Gymnasiets studentdimission i våras sjöng några kristna pojkar sången "tänk att få vakna tidigt en morgon". Det var en mäktig lovsång till Skaparen mitt i en sekulariserad värld. Ja det var ett vittnesbörd om Herren Jesus.

Jag vågar inte svara på frågan vad det betyder att mista sitt liv för Jesu skull och för det glada budskapets skull. Budskapet om frälsningen i Jesu namn, i hans blod.

Jesus miste sitt liv för min frälsnings skull. Jesus miste sitt liv för sina vänners skull. Men han möter oss i himlen.

Apostlarna miste sitt liv för sitt vittnesbörds skull, men vi möter dem i himlen. Jag anar något. Man kan inte mista sitt liv för Jesu skull för Jesus är livet. I honom finns ju livet.

Ibland funderar jag hur Evighetens morgnar är. Hur är morgonen i det land där Jesus bor?

Där kommer inga dåliga nyheter? Där är inte kroppen trött om morgonen. Där finns livet, ett liv med Jesus till Guds ära.

Och allting skall vara precis som det blev sagt. Där finns ingen jordisk morgon. Men Gud har gjort något så mycket mera fullkomligt. Följer du Jesus så får du svaret en morgon..

Jesus fortsätter sitt tal:

"Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?

Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."

Se Guds Lamm!

Nog är det trosstyrkande att öppna det fjortonde kapitlet och åter få se på Lammet. Med Evangelisten Johannes får vi betrakta en underbar syn:

"Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor."

En röst från himlen ljuder, en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Ljudet är likt harpors ljud.

En ny sång ljuder. En sång som endast de friköpta kan sjunga.

Mina tankar går till sången vi sjöng igår:

"En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sig. Vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig; Vad mod den ger att leva och lida för hans namn i ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn."

Det är gott att få sjunga till Lammet lov. Till det slaktade Lammets pris och ära..

Vilddjuret eller det slaktade Lammet

"Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 

Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. Den som har öron må höra."

Vilddjuret fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det. Men så kommer Johannes med ett undantag. De som har sitt namn skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok tillber inte Vilddjuret.

Vem skriver in namnet i livets bok? Lammet själv skriver in de sinas namn. 

Folk blir bedragna av ett Vilddjur som härskar i tre och ett halvt år. Det slaktade Lammet däremot härskar i Evighet.

Av benämningen vilddjur förstår vi att det inte är någon trevlig figur som människorna tillber. Vi förstår att människorna måste vara bedragna.

Räddningen från att bli bedragen och evigt olycklig finns i boken. Räddningen finns alltså i Guds ord. 

Nog är Johannes syn av vilddjuren, de är faktiskt två mycket märklig. Och den som har öron må höra. Värdsligt mänskligt förstånd räcker inte till för att identifiera vilddjuren. Endast Guds Ande kan avslöja dem. 

Endast de vars namn Jesus skrivit in i Livets bok förmår avstå från att tillbe vilddjuren. 

Jag tänker så att då vi följer Jesus behöver vi inte frukta. Nog har jag många gånger med rädsla läst detta trettonde kapitel. Så blir det om vi utgående från vårt mänskliga förstånd börjar spekulera och dividera. Ja det finns också en risk att vi vill börja briljera och tro att vi har förklaringen på vad det handlar om.

Det trettonde kapitlet är en allvarlig varning till att inte avvika från korsets väg, att inte se ner på det slaktade Lammet som beredde en väg till frälsning, en väg till himmelen.

I slutet av kapitlet talas det om att det gäller att vara vis. "Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex."

Den som har förstånd må räkna ut. Vi läste att det är endast de som har sina namn skrivna i Livets bok som inte följer vilddjuren. Förståndet, skyddet och visheten finns hos Jesus.

Honom må vi prisa, tillbe och följa..

Med början från Mose

"Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."

När jag igår kväll bläddrade i Kyrkoårskalendern fastnade mina ögon vid en intressant text om gudsmannen Mose.

Mose hade fått höra Herrens röst. Gud hade talat till Mose. Jag tror nog att Mose kände sig själv rätt väl. Mötet med Gud hade öppnat hans ögon.

Men Gud vill nu vända Moses blick bort från sig själv. Jesus är den som helar. Jesus är den som sänder och den Helige Ande både ger och förklarar orden.

För Gud är ingenting omöjligt. När Gud kallar och människan ger sig iväg i Jesu namn är det Herren som verkar. 

Orden om Jesus och Guds frälsning i Honom är aldrig tröga. Det finns kraft i Guds ord. 

För en tid sedan fick jag en intressant uppgift: Att tala för unga om Jesus i gamla testamentet. Uppdraget är stort, men det har redan många gånger glatt mig. Det är nämligen så underbart att finna Jesus. Och vi finner honom på bibelns blad.

När Jesus förklarade skriften började han från Mose. Jesus började med mannen som var så trög att tala och hade en trög tunga. Men Mose slutade sina dagar med att se in i det utlovade landet. Han kom också senare ditin och där fick han tala med Jesus. Om Jesu bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem.

Jag tänker på honom som efter en natt i bön utvalde de tolv. Om det tillfället kan vi läsa i Lukas 12:

"Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare."

När Gud utväljer sker det inga misstag. Mose var ett utvalt redskap i Guds hand. 

En plats i himlen

Johannes får se draken bli nerkastad på jorden. Johannes hör en stark röst i himlen säga: Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

På ön Patmos får Johannes se in i striden som utkämpades i himlen. Mikael och hans änglar gick i strid mot draken som gjort uppror mot Gud och förstört friden i himlen.

I himlen proklameras om segern i Lammets blod, om den seger som Jesus vann. 

Var finns djävulen idag? Han har inget tillträde till himlen, men han rasar på jorden och jorden är ödelagd av strider, synden och upprorsanden.

En Jesu väns hemland är i himlen. Lammets blod har berett ett hem i himlen. Hjärtat får vila i himlen, medan vi lever den tid som Gud utmätt för oss här på jorden.

Lammets blod och vittnebördets ord, evangeliet om Jesu verk för den av Gud högt älskade människan bereder en seger. Och segern i Jesus Kristus är evig och sann, medan Draken står på sanden vid havet.

Människan erbjuds himmel eller helvete. Jesus erbjuder en plats i himlen medan allting vad djävulen erbjuder är lögn. Domen över Djävulen har fallit. Från jorden förvisas han en dag till eldsjön där han för evigt är bortvisad från Guds ansikte.

Lyssnar vi på Jesus som är Guds röst eller lyssnar vi på djävulen den gamle draken? Som enskilda och församling ställs vi ständigt inför dessa val. Segern och mod i kampen fås endast genom Lammets blod.

Tack gode Gud för din eviga seger över synden och ondskan.  Låt vår blick här nere i tro vila på Lammet, tills vi lovprisar honom i Himlen..

.

Kraft till tjänst är tjänstens lön

"Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort. Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!"

Jag har fått gnola på den psalmen några dagar. Det är länge sedan det funnits en ledig vardagskväll. I kväll blev det äntligen en sådan. Visst talar Moseboken om hur vi i vårt anletes svett skall tjäna vårt bröd och arbetet är en välsignelse. Men långa och krävande möten kvällstid tär på krafterna.

Ikväll kom också tid att stilla sig inför Guds ord inför morgonkvällens tjänst i Guds rike. I mina tankar kom Gamle Anselm och den psalm han ofta citerade: 

"Sänd av himlens sol en strimma,

Herre, över mödans dag.

Skänk åt varje dagsverkstimma

kraften av ditt välbehag.

Fyll vårt hjärta med den tro

varur trogen tjänst kan gro.

Låt oss alltid för dig verka,

tjäna dig, men ock varann,

så att allt vi gör får stärka

det som binder man vid man.

Ge oss mod till ädel strid

i en hård och söndrad tid.

Må vi med vår kärlek slösa,

ej till eget bästa se,

och ur Kristi kärlek ösa,

kraft till tjänst blott den kan ge.

Så blir livets mening skön:

kraft till tjänst är tjänstens lön."

Det finns något av ro i den psalmen. Kraft till tjänst är tjänstens lön. Livets mening blir skön. Nog är Jesus vår vän den bäste. Han sviker inte som världens vänner..

Två slags lön

Den allvarsamma läsningen fortsätter. Men jag tror att det är viktigt att också stanna upp inför Uppenbarelsebokens allvarsamma budskap. För här finner vi sanningen om synden och dess konsekvenser. Vi förstår hur Gud tänker. 

Och Jesus säger ju om läsningen av boken: "Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

I det elfte kapitlet läser vi: "Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: "Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung.

Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som om fördärvar jorden."

Likt de 24 äldste behöver vi också kunna se hur jorden fördärvas av synden. Gud sätter en gång stopp på detta fördärvande. Guds vrede drabbar synden och den förhärdade syndaren. Syndens lönebetalningsdag kommer och lönen är döden.

Men vi läser också om nådelönen som utbetalas för Jesu skull. Guds tjänare, Guds profeter, Guds heliga och Guds folk, både stora och små får sin lön.

De 24 äldste är ju en bild av Guds folk, både gamla och nya testamentets heliga. Guds folk fruktar Gud och hans namn. Guds folk inser att Guds domar är rättfärdiga och nödvändiga. Guds folk flyr till Jesus och fröjdas över Guds nåd i honom. 

Gud är rättfärdig och god. Domen fälls precis så som han säger i sitt ord. Och frimodigheten inför domen finns endast i Jesus Kristus..

Dagen går så fort!

Igårkväll stod jag tillsammans med en gammal man efter ett arbetsmöte och såg ut över Hästöfjärden. Han ville visa Larsmo kyrktorn, som syntes på den andra stranden.

Han visade också en stor sten mitt i sjön som kallades för Jätten. Han berättade legenden om en jätte som stördes i sin sömn av kyrkans klockor och i sin vrede tog upp en stor sten och kastade mot kyrkan. 

Om än jätten var både stor och stark och vred över att inte få sova i fred räckte hans krafter inte till att förgöra kyrkan utan stenen landade mitt i Hästöfjärden.

Kyrkans klockor kallar ännu.

När jag gick de första åren i skolan för drygt 40 år sedan sjöng vi ofta psalmer under morgonbönen. En psalm som jag minns från den tiden är psalmen nummer 418 "Verka tills natten kommer."

Den första versen ljuder: 

"Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort.

Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!"

Temat för senaste söndag var kallelsetider. Guds kallelse ljuder här i tiden. Psalmen talar om en kallelse som börjar i dopet och dess nådesförbund.

Har vi levt i den kallelsen eller har vi som jätten i legenden velat tysta Guds kallande röst.

Gud är ändå trofast. Hans kallelse ljuder ännu idag. Han kallar oss till gemenskap med honom. Till en gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus. En gemenskap genom vissheten om att Jesu verk duger och det räcker.

Jesus har försonat världens synder. Där var också dina med. Gud sträcker ännu ut sin hand genom evangeliets kallande röst.

Guds evangelium försäkrar att var och en som tror på Jesus inte skall gå under utan ha evigt liv.

Tiden och glädjebudskapet

Dagens bibelläsning lyfter fram att tiden en dag är ute och att glädjen för Guds folk samtidigt fullbordas.

"Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. 

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."

Kallelsens tid tar slut, men de som tog emot kallelsen går in i Guds glädje. Jesus vittnar i liknelsen om de 10 jungfrurna:

"Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

Hjärtats sång

Igår hade jag förmånen att få närvara vid en invigning av ett bönehus. Det var ett mäktigt tillfälle där välsignelsen sköttes av kyrkoherden.

I programmet var det mycket sång, allsång och en sång av skolbarnen. Men vi fick också ta del av Kalles sång. Kalle sjöng en Sions sång och direkt ur hjärtat.

Den sången berörde nog på ett speciellt sätt. För den vittnade om Gud. 

"Därför, du kära, knäpp nu dina händer, tacka din Gud för var dag han dig sänder. Minns också detta; Gud har dig i minne, alltid välsignar den dag som är inne."

Ja Kalles sång berörde och den var nog en hälsning från himlen. Gud har gett Kalle sångens gåva och av hjärtat sjöng han om sin skapare.

Det var ett himmelskt vackert sångframförande av ett frimodigt Guds barn. 

Ja Gud får vi tacka..

Fyra basuners ljud

"Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom det hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brändes upp liksom en tredjedel av träden, och allt grönt gräs sveddes av."

"Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. En tredjedel av havet blev till blod, och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under."

"Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade."

"Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen förlorade tredjedelen av sitt ljus, och natten likaså."

Nog är det med förundran vi läser om dessa basuner. Johannes såg, och han hörde en örn flyga högst uppe på himlen. 

"Den ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som återstår, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner."

Vi förstår att basunerna är en del av den kommande domen. Idag förstår vi att det endast är Guds nåd som ännu håller tillbaka det som komma skall, då nådens tid går mot sitt slut.

Uppenbarelseboken talar om sju insegel eller sigill, sju basuner och sju vredesskålar.

Men i mina tankar kommer vad en av änglarna med de sju vredesskålarna visar Johannes. Det är en ljuvlig syn. Låt oss betrakta den:

"En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, och som ägde Guds härlighet."

Gud vill ännu visa den staden för oss. Där vilar Guds nåd över bruden som han utvalt. Där skall Lammets hustru få bo. Den staden äger Guds härlighet.

Där har de människor som skapades till Guds avbild och tog emot frälsningen som Gud gav sin eviga boning..

 

De heligas böner

Bibelläsningen från Uppenbarelseboken visar att det finns en tid för bön och den tiden är nådens tid, eller den tid då Gud kallar folken till gemenskap med sig:

Aposteln Johannes ser:

"När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.

Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. 

Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde. 

Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem."

Nog är det en mäktig syn som Johannes ser. Synen uppmuntrar oss att fortsätta be. Att be om nåd för vänner och ovänner. Nåd att se sin egen och människosläktets syndaskuld. Och nåd att få se upp mot Golgata kors där Jesus försonade synden. 

Nåd att i tron fästa blicken mot det tomma korset. Jesus uppstod och han lever.

Profeten Jesaja skriver: "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade."

Guds bönehus

I dagens bibelläsning enligt profeten Jesaja:

"De främlingar som har slutit sig till Herren och som vill tjäna honom och älska Herrens namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg.

Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare.

Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Så säger Herren Herren, han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling."

Profeten talar om en skara som Gud för till sitt heliga berg. En skara som håller fast vid Guds förbund och som skall få glädje i Guds bönehus.

Guds hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Ännu idag går kallelsen till Jesus ut. En kallelse till gemenskap med Gud  genom tron på Jesus Kristus i Kristi kyrka.

Att predika i Jesu namn

I Apostlagärningarna läser vi om att Saulus började predika att Jesus är Guds Son. Och han predikade i Herrens namn eller i Jesu namn.

Vi läser att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. Och även i Jerusalem predikade Saulus frimodigt i Herrens namn. 

I Apostlagärningarna läser vi också om en annan tjänare Apollos. Han behövde vägledning i sin tjänst i Guds rike.

"Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom."

Apollos kände "den vägen". Den vägen hade ju blivit en beteckning för den kristna församlingens lära och liv. Men vi märker att det fanns brister i Apollos undervisning om än han talade brinnande i anden. Han kände endast till Johannes dop, eller omvändelsens dop.

Det är viktigt att det skulle finnas personer i församlingen, andliga fäder och mödrar som av ett rent hjärta också kunde fostra och vägleda Herrens tjänare. 

Det var viktigt att Saulus blev förd till apostlarna av Barnabas. Och det var livsviktigt att Apollos blev vägledd av Priskilla och Akvila.

Barnabas -tröstens son

"Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son - ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter."

Jag läste i morse en artikel om Barnabas och måste förundras över Skriftens djupa innehåll. Gud använder människor med olika gåvor. Barnabas hade av Gud fått förmågan att trösta Guds folk. Barnabas var också den som såg Paulus, att han var ett redskap i Herrens tjänst.

I Apostlagärningarnas nionde kapitel läser vi om hur Paulus hade börjat predika att Jesus är Guds Son och hur han försökte få kontakt med Guds folk:

"När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. 

Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 

Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus."

Barnabas förde Paulus till apostlarna..

Livets vattenkällor

"De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Johannes har fått se den stora vitklädda skaran inför den himmelska tronen. Han har fått höra att dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Johannes syn i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel har genom århundraden styrkt människor som följer Jesus. Ja orden har varit som en ljuvlig vattenkälla. För människan finns det trots allt ingenting bättre än att följa Jesus. 

Guds ord kan inte ljuga. En gång är alla tårar borttorkade. Ja vad betyder det inte att Gud torkar bort alla tårar..

Bön för överheten.

Guds ord uppmanar oss att knäppa våra händer och be för överheten. Finland har en premiärminister som växte upp i ett socialistiskt hem med en annorlunda familjestruktur.

Vi förstår att Jesus inte var Herre i den familjen. Vi märker att uppväxten sätter sina spår och premiärministern har själv vittnat därom.

Igår diskuterade man hennes festande på arbetsplatser och i media. 

Guds folk uppmanas att be för all överhet. Guds ord uppmanar oss därtill. Och Guds ords uppmaningar är alltid sanna och välbehövliga.

Det är inte så lätt att finna orden. Men Jesus hjälper oss: 

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo..

I de orden får vi innesluta all överhet. Riket och makten är Guds..

Snart ser vi Jesus

När jag på tisdagskvällen körde hem från arbetet fylldes jag av en förunderlig glädje. Snart får jag se Jesus.

I en betraktelse lyfte man fram vad det innebär att vaka. Det är just det att leva i gemenskap med Gud genom tron på Jesus och likt de forna heliga vänta sig att möta honom under sin livstid.

Uppmaningen till tro på Jesus och att vaka i tron gav mig glädje under bilfärden hemåt. I dagens bibelläsning från Uppenbarelseboken 6 möter vi människor som slås av skräck. Jesus kommer och de inser att de missat Jesus och därigenom allt. 

Johannes skriver: "Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.

Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas. 

Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. 

Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Ja då kan ingen bestå som inte genom tron äger Jesus i hjärtat..

Upphovet till Guds skapelse

Det är skäl att något betrakta vad Jesus säger om sig själv i brevet till Laodicea. Jesus säger att han är upphovet till Guds skapelse. I andra översättningar talas det om början till Guds skapelse.

Jesus är alltså den som står bakom skapelsen. Tänk om vi skulle mista eller förskjuta honom som är orsaken till att vi finns?

Då mister vi allting. Då blir livet meningslöst. Med en arbetskamrat diskuterade jag här om dagen varför så många mår dåligt idag. Många unga mår dåligt, fastän vi till det yttre har fått leva under välsignade förhållanden.

Man missar och mister Jesus som är upphovet till livet. I stället för att söka och umgås med honom som är A och O bygger man sitt liv på lögnen. 

Man avskiljer sig från Guds goda vilja och går miste om Guds nåd. Guds hälsosamma nåd som fostrar oss att leva gudaktigt och anständigt här i världen.

Paulus skriver till Titus:

"Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Jesus är upphovet till Guds skapelse. Den insikten och vissheten är en dyrbar pärla som blir allt mera dold här i världen.

Må kunskapen om Jesus och tron på honom förgylla våra dagar här på jorden..

(Fotot som visar sommarmötet i Kållby förra helgen är taget av en trosbroder)

Högkyrkligt och lågkyrkligt

"Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

De trösterika orden fick församlingens ängel I Filadelfia höra. Det skulle vara intressant att veta hurudan struktur församlingen i Filadelfia hade.

I världens ögon var den ringa. Jesus vill styrka församlingen och lyfter fram sin andra ankomst "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona."

När det gäller församlingar, men också människor talar man ibland om högkyrkligt och lågkyrkligt.

Vi kan fråga oss att vad föredrar Jesus. Både högkyrklighet och lågkyrklighet har sin bakgrund. Jag skulle tro så att Jesus kan och vill verka både i högkyrkliga och lågkyrkliga sammanhang.

Gud är en ordningens Gud, men vi märker nog att bibeln inte ger så väldigt exakta ramar hur en församling skall vara strukturerad.

Här på jorden är allt mänskligt bristfälligt, men Jesus är fullkomlig..

Sardes

Församlingens ängel i Sardes fick höra att församlingen var död. "Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 

Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 

Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar."

I ett av de andra församlingsbreven skrev Jesus om djävulens djupheter eller hur sanningen byts ut mot lögnen. Djävulen är ännu inte i helvetet och han vill resa sin tron mitt i församlingen.

Nu möter vi en församling som redan är död, men där finns ännu några som inte smutsat ner sina kläder med lögnen. De skall ännu få vandra med Jesus.

En församling dör till sist då sanningen byts mot lögnen.

När jag nu läser de olika församlingsbreven inser jag hur livsviktiga de är. 

Ingen ny börda

"Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda.

Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. 

Och jag skall ge honom morgonstjärnan. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."

I slutet av brevet till församlingen vittnar den trofaste Jesus om hur han inte lägger någon ny börda på sina vänner.

En kristen har nog en börda att bära. Kampen mot synd och olydnad är nog en börda. Men Jesus håller oss upprätta genom sitt ord. Han lyfter av bördan och tar den på sina axlar.

Ordet gör oss till syndare, men ordet visar på Jesus. Det handlar om lag och evangelium. Det handlar om synd och nåd.

Må vi varken säga mera eller mindre än Jesus och apostlarna. Det gäller om Isebels synd, om Bileams lära och Nikolaiternas lära. Ja om allt Guds ord.

Jesus vill undervisa oss för att han älskar oss. Han vill beskydda oss och bevara oss från djävulens djupheter. Den onde han kommer gång på gång med samma fråga om än han vänder och vrider på orden:

"Har då Gud verkligen sagt?" Vi får svara honom: Jo Gud har verkligen sagt och det som han sagt och säger står ännu kvar då himmel och jord går under..

I Isebels våld?

I breven från Jesus möter vi kvinnan Isebel. Vi kan tycka att Jesus talar i gåtor. Men Jesus har nog en klar avsikt. Isebel är farlig. Hon är livsfarlig för hon förleder Guds folk.

Isebel känner inte Gud. Hon hatar Gud och Guds folk. Hon leder människor till andra gudar, alltså avgudar.

Isebel leder många församlingar idag. Vi skall läsa vad Jesus säger om henne: "Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. 

Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt. 

Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar. Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar."

Isebel och Isebels ande är alltså livsfarlig. Vi behöver hela Guds ord för att känna igen henne. 

Isebel och hennes anhängare vill synas. Hon syns idag och Isebels ande leder många kyrkor och församlingar idag. Jesus vill inte att vi låter Isebel hållas. Hon behöver avslöjas och avsättas.

Ja Jesu varning är mycket kraftig. Må vi då ta hans ord på allvar. 

Både kvinnor och män flirtar med Isebel och hennes ande. De vet inte att de leker med döden för de är förblindade av hennes lära.

I Konungaboken kan vi läsa om förebilden för denne Isebel som idag sprider dödligt gift i församlingarna.

När Jesus talar om Isebel kallar han åter till omvändelse..

Vad kan vi då med säkerhet säga utgående från Guds ord. I första Korinterbrevets fjortonde kapitel skriver Aposteln Paulus med en Jesu apostels auktoritet.

Han skriver där om predikoämbetet. Inför det ordet må var och en pröva sig. Tror vi verkligen att Guds Ande vittnar fel där. 

Om vi ifrågasätter Guds ord är vi redan påverkad av Isebels ande. Då finns endast en räddning: Att vända om och fly till Guds nåd i Jesus Kristus för den som likt Isebel börjar strida mot Gud och hans ord dör till sist den eviga döden.

Om vi förkastar Guds ord och ordets varning leder det till att vi förhärdar oss och stänger oss ute från Guds nåd.

Tack Jesus för att du också ibland talar så kraftigt att du riktigt ropar för att vi av synden hörselskadade också skulle höra din röst. Bevara du dina barn så ingen genom olydnadens synd skulle gå miste om din nåd..

Bortvänd från Jesus?

I församlingen i Efesus och också i Pergamon levde man bortvänd från Jesus. Man hade övergett Kristi lära för andra läror.

Till Kristi lära kan och får man inte göra tillägg. Man kan inte heller ta något bort därifrån. 

När jag läser breven från Jesus så tänker jag att orden ropar till församlingar och församlingsmedlemmar. När någon ropar kraftigt så vänder man ju sig för att se personen som ropar.

När vi då vänder om för att se personen och liksom höra rösten ser vi Jesus. Då vill vi inte längre gå bort. Jag tänker att vi måste få se Jesus och fyllas av hans kärlek för att få viljan att hålla oss till hans ord.

Igår kväll hämtade jag mat via "drive in". Då ser man ju inte rösten som talar till en. Det är i allmänhet svårare att höra rösten om man inte ser personen som talar. 

Där vid Mac Donalds var det något fel med rösten. Jag antar att någonting var fel inställt och jag hörde inte riktigt. Då jag varken hörde frågorna eller svaren var det inte så trevligt och jag måste gissa när jag skulle beställa.

I bibeln, Guds ord är nog Kristi lära tydlig. Vi hör kallelsens ord. Rösten är varm och förtroendeingivande och gör att vi söker oss närmare rösten.

Vi brukar tala om den gode Herdens röst. I en Sions sång sjunger vi: "Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka som fördriver otrons mörka kval! Må din bild du i mitt hjärta trycka till försäkran att du mig utvalt! Gode Herde, tänk därpå att fåren, samlade vid evangelii ljud, känner blott av rösten och av såren, dig, sin Herre och sin Gud."

Församlingens uppgift är att förkunna ett rent och klart evangelium utan tillägg eller avdrag. Sångförfattaren talar om rösten och om såren. 

Evangeliets kallande röst drar oss till Guds nåd i Jesus Kristus. Gud vill att vi skall leva där i nåden utan fruktan och i förtröstan på Jesus.

När vi då är nära Jesus och håller blicken på Jesus har vi det så gott här i syndens land..

Jag vet var du bor

I det tredje församlingsbrevet läser jag: "Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

Jesus ger kraft att hålla fast vid hans namn och inte förneka hans namn på ställen där djävulen bor. 

Jesus vill ta sig en boning i människans hjärta, men det vill också den onde. 

Profeten Jesaja skriver i sitt 14. kapitel om babelkungen: "Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

Du sade i ditt hjärta: 'Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.

Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.'

Den onde är Guds fiende och reser sig mot Guds ord och Guds ordning. Den onde vill skapa oordning och osämja i en församling. En stolt och äregirig människa blir lätt den ondes byte. 

Medan Gud inte ger sin ära åt någon människa, så delar den onde nog gärna med sig av äran när han rider in och härskar genom lögnen "Har då Gud verkligen sagt?"

Antipas hade varit ett troget vittne men blev mördad på den plats där den onde bor. Fastän en Herrens tjänare blev mördad mitt i församlingen höll man fast vid Jesu namn och tron på Jesus.

Vi vet inte vem denne Antipas var, men han måste ge sitt liv för Jesus. Vi vet hurudan Jesus var när han vandrade här på jorden. Han tog en tjänares gestalt. 

En Herrens tjänare behöver ha samma hjärtelag och får inte sträva efter att bli Herre i församlingen. I Kristi kyrka, i församlingen är det den korsfäste och uppståndne Jesus som är Herre. 

Församlingens ledning kommer från himlen. Guds ord är rättesnöret. En Herrens tjänare är ödmjuk i hjärtat och Guds ord ger auktoriteten. 

Brevet till församlingen i Pergamus är ett innehållsrikt brev. Tänk att Herren Jesus skriver brev till sin kämpande församling.

Likt konung David kan vi säga: "Herren är min herde, mig skall intet fattas."

Jesus vill ge oss gröna ängar där vi får vila och vatten där vi finner ro. När vi håller oss till Guds ord behöver vi inte frukta för den ondes tron. Vi vet att han bor i olydnaden mot Gud och hans ord. Där finner vi hans troner ännu idag.

Det finns mera att läsa i det tredje brevet. Brevet som också avslutas med ett löfte:

"Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

Livets krona

"Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 

Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. 

Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden."

Det andra församlingsbrevet visar att Gud stundom tillåter den onde att härja. En kristen behöver alltså vara beredd att lida. I lidandet prövas vem som är Jesus trogen. 

Jesus ger livets krona. Den som segrar skadas inte av den andra döden. Senare i Uppenbarelseboken förstår vi att den andra döden är eldsjön eller helvetet.

Över den som har sin trygghet i Jesu verk har helvetets portar ingen makt. Efter korset kommer också kronan. 

Nog är breven från Jesus innehållsrika och tröstefulla..

Frukt från livets träd och livets krona. 

Livets träd i Guds paradis

"Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek."

På sommarmötet hörde vi också om den första kärleken, Jesu kärlek. När vi läser förmaningen till omvändelse som församlingen får förstår vi att kärleken så lätt falnar i striden mot mörker och lögnen.

Jesu kärlek falnade ändå inte. Jesus kommer med ett löfte: "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis."

Jesus ger den segrande skaran att äta av livets träd som står i Guds paradis. Livets träd finns alltså ännu och Jesus är den som delar frukten därifrån. Frukten från livets träd är alltså en gåva. Jesu gåva till sina vänner.

Tiden är nära!

Igår hörde första kapitlet i Uppenbarelseboken till bibelläsningen. Johannes uppmanar läsarna att ta vara på budskapet för tiden är nära. "Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära."

Gud lät uppenbarelsen bli nedtecknad för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. 

Vilken tid är då nära? Vi finner svaret i vers sju, Jesu återkomst är nära: "Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. Ja, amen.

Den stora dagen närmar sig och vi får vänta på den med glädje för Jesus älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod.

Johannes får se den förhärligade Jesus och han vårdar församlingarna och deras tjänare.

"I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."

En litet märklig dag är till ända. Det finns en del att gömma och begrunda. Vi tackar Gud för hans ledning och godhet..

Hav tack käre Jesus!

Hav tack käre Jesus för ordet vi fått (Sions sånger 214)

1. Hav tack, käre Jesus för Ordet vi fått som säger att allt nu är väl, att lösen är gillad och allt nu är gott och frälst är varendaste själ!

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram och sköt oss och bär oss också! Uppsök och församla de många små lamm som ännu förskingrade går!

3. En gång när du kommer att hämta din brud ifrån detta främmande land, då träder hon fram i din snövita skrud med krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad ditt lov med all himmelens här. Vad jublet blir stort i den himmelska stad, vad lust och vad salighet där!

5. O tänk, vilket brus utav harpor och sång där hemma i himmelen är! Där prisar vi Jesus i evighet lång, halleluja, snart är vi där!

6. Vi närmar oss målet för varje minut, ty tiden den ilar så fort. Baneret vi segrande höjer till slut, och då är vi hemma – hur stort!

7. För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!

8. Men sluter du hjärtat och stänger du ut den gränslösa kärlek du fått, då må du besinna: Du måste till slut dock skörda vad här du har sått.

9. Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!

- 

Nog är det en ljuvlig sång.

Ett ögonblick av himlen

Ett välsignat sommarmöte är förbi. Vid tretiden igår var folkmängden som störst. Jag vet inte hur många tusen som då befann sig på mötesområdet, men det var verkligen mycket människor.

Då fanns det också speciellt mycket människor på grönområdet mellan bönehuset och Sale. 

När jag kommer gående noterar jag det stora folkhavet, men ändå råder en himmelsk frid.

Och ett ögonblick förflyttas tanken och sinnet till himlen. 

Friden blev mera påtaglig. Färgerna blev annorlunda, men det var samma människor.

Jag försöker skriva, men bilden finns endast i minnet. 

I minnet finns också mycket annat. Någon formulering som vi inte förstod. Kanske någon tolkning som vi inte är så övertygad om. Ja vad lämnar i vårt minne och vårt sinne?

När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen säger han (Matteus 13):

"Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.

Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. 

Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. 

Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Ja Guds ord gick rikligt ut och det beredde människor för himmelen och för vandringen mot himmelen. 

Vad lämnar i mitt minne? 

Visst vill jag gripa tag i bilden av den himmelska staden. Den onde vill rycka bort det som är sått i hjärtat. Men vi får sätta fokus på det som bär frukt. Att vi fick höra ordet och att Kristus Jesus blev förklarad som vägen till himlen.

Då kommer också frukterna. Hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

När blicken, tanken, sinnet och minnet fylls av Jesus och hans verk är det gott. Då vandrar vi en gång på den himmelska stadens gyllene gator. Då ser vi för evigt den himmelska världens skönhet. 

Då är det inte endast ett ögonblick utan en evighet. Må vår vilja vara att alla är där. Även de som ännu inte bryr sig om Jesus..

Det hände sig en gång

Det är alltid förunderligt då ett sommarmöte inleds. Där finns en påtaglig helgdagsfrid som inte är jordisk. Himlavägsvandrare kommer tillsammans från Öst och Väst. Man samlas en stund under vandringen mot Evighetens strand.

Det är frid, helgdagsfrid men om vi i Anden lyssnar noga känner vi av striden som ännu pågår, fastan Jesus har vunnit det avgörande slaget över mörkrets makter.

Bakom mig i bänken satt en biskop från kyrkan i Öst. Gränsen är inte ännu stängd. Jag påmindes om hur det där i landet i Öst med dess grymma ledare också finns Guds barn med samma tro, hopp och längtan.

När Guds folk samlas får vi känna av ljuset från en annan värld. Det som tidigare hänt blir påtagligt igen.

I Josuas bok läser vi de välkända orden:

"Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" 

Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 

Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Ja visst är platsen där vi står helig, då himmelens konung välsignar med sin närvaro..

Den törnekröntes hjärtelag

I mina tankar på morgonnatten kom hurudan den Herre är som vill ta sin boning i en syndig människas hjärta. Han Jesus bär en törnekrona för sina bröders och systrars skull.

Han Jesus är den som gick den tunga vägen och sjönk till marken under korsets tyngd. Jag förundrades över denne törnekrönte som också är himlens konung.

Tänk vilken Herre det är som kommer och  vill ta ledningen i en människas liv. Världens skapare och förlossare.

Vi behöver inte tvivla när en sådan konung vill ta över befälet. Men vi blir hänförda över hans hjärtelag.

Den ödmjukhet och mildhet som han ännu bär fastän Han snart träder fram i konungslig prakt för att dömma världens invånare.

Visst har vi orsak att med vördnad förundras..

Bröd för 4000.

"Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så."

I dagens lösen från Markus 8: 6 läser vi om hur Jesus välsignade 7 bröd så att det räckte åt alla och ännu blev det sju korgar över.

Mycket folk hade varit samlade kring Jesus i tre dagar. De hade suttit vid Jesu fötter och nu visar Jesus sin omsorg om dem:

"Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de."

Jesus har ännu samma hjärtelag. Han ger oss den mat vi behöver. I två dagars tid har vi nu i Kållby gjort förberedelser inför mötet. Igår kväll samlades vi till bön inför mötet. 

Ikväll kl. 18 får vi inleda sommarmötet om Gud så vill. Vi gör det i förtröstan på att Gud välsignar. Ordet säger att vi får förtrösta på Herren och det vill vi göra.

I en Sions sång sjunger vi:

"Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej ett vänskapsband som binder hjärta till hjärta så fast här i främlingsland som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp, att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp."

Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger. En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer. Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid. Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid."