Friad i rätten

I förra veckan läste jag något av biskop Bo Giertz förklaringar över Lukas skrifter, alltså Evangeliet och Apostlagärningarna. Biskopen antyder att bakgrunden till skrifterna kunde ha varit rättegången mot Paulus i Rom. Mottagaren av Skrifterna, Teofilus hade en uppgift vid rättegången. 

Vi vet att Paulus friades vid den rättegången och kunde fortsätta sin tjänst i Herren några år till. Slutligen kostade ändå tron honom det jordiska livet, men vid den yttersta domen är Herren Jesus både hans domare och försvarsadvokat.

Igår avgjordes också ett annat rättsmål i Helsingfors tingsrätt. Domen blev friande för riksdagsledamot Räsänen och biskop Pohjola. Men vi noterade nog att alla inte orkade glädjas över den friande domen. Tidningen ÖT ger spaltmeter för dessa som bl.a. vill lyfta fram att vi har ett ansvar för hur vi använder vår yttrandefrihet. En del orkade inte lyfta fram något positivt i den friande domen. 

Paulus däremot lyfte fram hur Guds ord inte bär bojor. Däröver har vi nog en orsak att glädjas. Paulus skriver: "Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och född av Davids ätt enligt evangeliet jag predikar. För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor!

Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. Detta är ett ord att lita på. Har vi dött med honom, ska vi också leva med honom. Härdar vi ut, ska vi också regera med honom.

Förnekar vi honom, ska han också förneka oss. Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv."

Må ingen förneka Kristus Jesus för att vara den här världens vän. Paulus lyfter fram hur vi alla ställs inför Kristi domstol: "Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont."

Guds ord bär inte bojor. Därför har syndaren alltid ett hopp. Ordet dömer och det är också Ordets avsikt. Men samma ord frikänner för att Kristus tog straffet och domen på sig själv.

Iklädda vår himmelska brudgums dräkt behöver vi inte frukta för den yttersta domen. Och inte heller för den här världens åklagare och dess påhejare. 

Frälsning i Lammets blod

I Sions sånger 160 avslutas en vers med orden: "Sjunger till dig om glädjen, frälsning i Lammets blod."

Sången skriven av Niilo Tuomenoksa är ingen modern glättig lovsång utan beskriver den benådade syndarens kamp på himlavägen. 

Glädjen är frälsningen I Lammets blod. Uppenbarelseboken beskriver hur glädjen över frälsningen i Lammets blod också finns i himlen dit synden inte har något tillträde. I kapitel 12 hör Johannes den himmelska lovsången: "Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden."

Den stora vitklädda skaran hade nått fram till himmelen tack vare Lammets blod: "De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem."

I sista versen klagar Tuomenoksa över att här är min lovsång ringa, tonen är alltför svag. Men Ordet ger kraft och ledning, till dess jag himlen når.

Gömd, men uppenbar

"Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern."

En dag satt Jesus i en båt vid Gennesarets sjö och predikade. Folket stod på stranden och Jesus talade till dem i många liknelser, bland annat liknade han Himmelriket vid en skatt gömd i en åker. I en Sions sång (132) liknas denna skatt vid en källa. Den källan är gömd, men uppenbar.

Evangelisten Matteus återger Jesu liknelser i kapitel 13. En dag, något år tidigare hade Jesus sett denne Matteus sitta vid tullhuset. Jesus hade sagt, "Följ mig!" Bibeln vittnar på tre ställen vad Matteus då gjorde. Lukas skriver: "Då lämnade Levi (Matteus) allt och reste sig och följde honom."

Människan är en evighetsvarelse. Här på jorden är hon blott på genomresa. Här lever hon 70 eller 80 år om livet blir långt. Sedan tar Gud bort livsanden och kroppen göms i mullen, medan den frälsta själen går hem till Gud.

Jordens skatter har då mera ingen betydelse. Då frågas endast efter "Himmelrikets skatter". Var människan delaktig av den. Hade hon funnit den och gömt den i hjärtat  eller hade hon föraktat den för den här världens skatter.

Jesus säger på ett annat ställe: "Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara".

Om hjärtat är fäst vid Himmelrikets skatter är det gott. Då väntar en evighet med Jesus. Tiden här på jorden är kort. Den är kortare än vi tror. Hebreerbrevets författare beskriver hur Gud skall rulla ihop den jord och den himmel vi ser likt en mantel. Snart finns den inte mer. Aposteln Petrus ser i Anden den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.

Men aposteln lyfter fram hur vi efter efter Jesu löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Har vi då gömt himmelrikets skatt i Guds värld, i hans rike där inga tjuvar finns, där rosten inte förtär. Då väntar en härlig morgon. Herren dröjer inte med att uppfylla sina löften, utan tidens tecken vittnar om att dagen randas med hast.

Sångaren sjunger om skatten och källan. "Sjuka skall du bada, göra sorgsna glada, tills du Lammets brud klätt i strålars skrud".

Så har åter en morgon grymt. En morgon då Jesus genom sitt ord vandrar över en jord som står i brand och uttalar sina kallande ord: Följ mig!

När vi tror på Jesus, då följer vi Honom och då går det så väl..

Guds mångfaldiga nåd

"Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen."

Aposteln Petrus lyfter i sitt första brevs fjärde kapitel fram hur nåden är mångfaldig. I klagovisorna läser vi att det är Guds nåd att det inte är ute med oss. "Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren."

Ja det är gott att om morgonen få betänka Herrens nåd. 

Medborgarskap i himlen och sång i natten

"Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig." Så skriver aposteln Paulus i Filipperbrevet.

I gårdagens evangelietext hörde vi om Marias sons födelse och om Guds sons rike. "Och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." 

Om några dagar faller domen i rättegången mot Päivi Räsänen. Det grymma kriget i Ukraina fortsätter. Coronan ställer ännu till bekymmer för många. Iskalla vindar blåser norrifrån. Om än vi har en Frälsare och vi får lämna allt i Guds händer kan det vara rätt tufft här på jorden. Gårdagen var en dag med kontraster. En vilodag där vilan i Jesus är så skön, medan jordelivets bräcklighet var så påtagbar.

I bönehuset fick vi sjunga den sång jag sätter som bild. En sång som i natten klingar. Det var gott att sjunga och den Jesu kraft som sången talar om blev påtagbar. Vi är medborgare i det rike där Jesus är konung. Det riket är ett evigt rike. 

Det är en oerhörd tröst. Säg skulle jag ej då sjunga..

Det största sedan skapelsen

Det att Gud blir människa kan sägas vara det största som skett sedan skapelsen. Jesus blir den Guds avbild som människan skapades till, men som söndrades vid syndafallet.

I Jesus Kristus öppnas en ny och levande väg till paradiset. Det gamla paradiset i Eden hade gått förlorat genom syndafallet. Genom syndafloden hade det antagligen också fysiskt blivit ödelagt.

Psalmförfattaren skriver:

"Från örtagården leder till Golgata en väg som Fadern själv bereder och tecknar steg för steg. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är."

Ja det var verkligen en smärtornas väg. Maria måste se sin son dö på korset. Men vid uppståndelsen får också hon en synlig bekräftelse på att det som ängeln Gabriel sade var sant. Jesus var Guds Son. Döden kunde inte hålla honom för han var syndfri.

I sista versen i psalmen "Från Örtagården leder" sjunger vi:"Blott så vår själ kan lära den evigt nya sång till Guds och Lammets ära, som sjungas skall en gång: han allt för oss fullbordat har, men en smärtornas väg det var."

Ja Jesus fullbordade allt. Vägen står öppen. Synden är försonad. Vi får fortsätta på trons väg, Jesusvägen som leder till det nya Paradiset, en Evighet med Jesus.

Morgonbön från 1732

I psalmboken finner vi en morgonbön som antas vara från 1732. Nu snart 300 år senare är den lika aktuell. Psalmen är nummer 505.

I psalmboken som också är publicerad i psalmboken på webben finner vi en vädjan till Gud om änglars beskydd: "Till dina änglar, Herre, säg att de mig följer på min väg, att de bevarar mig från fall, från ond, bråd död och ofärd all. Och när jag slutat livets stig, låt dem mig leda hem till dig."

Gud hör nog en sådan bön. Då vi sätter tro till Guds ord och håller fast vid tron på Jesus, som Gud gett leder änglarna en gång den frälsta själen hem till Gud.

Då har ängeln fullbordat den tjänst han fått av Gud, att hjälpa dem som ska ärva frälsningen. Psalmen som är en mäktig morgonbön den 26.3. 2022 finner vi nedan.🙏

1.

O du min tröst och salighet,

den högsta fröjd mitt hjärta vet,

min Jesus, dig av hjärtans grund

jag tackar denna morgonstund,

att du av nåd den natt som var

för allting ont mig skyddat har.

2.

Allt vad jag äger lämnar jag

uti din goda vård i dag.

Åt dig jag giver kropp och själ,

de kära du mig skänkt jämväl.

Min egendom, mitt hus och hem,

o Herre Jesus, skydda dem.

3.

Till dina änglar, Herre, säg

att de mig följer på min väg,

att de bevarar mig från fall,

från ond, bråd död och ofärd all.

Och när jag slutat livets stig,

låt dem mig leda hem till dig.

4.

Låt varje stund för mig stå klart

att levnadstiden flyr så snart,

att alltid jag mot döden går

och evigheten förestår.

Dock vet jag att du sörjer för

att intet ont mig skada gör.

5.

Då mina krafter tynar av

och trött jag närmar mig min grav,

giv att jag då i stadig tro

mitt huvud lägga får till ro

och att den frid jag vann i dig

i dödens stund än tröstar mig.

6.

O Fader, hör min bön i dag.

I Jesu namn dig nalkas jag,

och därför vet jag att du ger

ditt barn långt mer än vad det ber.

Så tackar jag dig Herre kär,

att om ditt barn du omsorg bär.

Gabriel skyndar vidare

I nya testamentets morgon blir ängeln Gabriel sänd till prästen Sakarias som utför sin tjänst i templet i Jerusalem. Lukas skriver att han var i tjänst som präst inför Gud.

När prästen utför sin tjänst vid rökelsealtaret visar sig en Herrens ängel för honom. Ängeln stod till höger om altaret. Ängel visar sig vara ängeln Gabriel som står inför Gud och han är sänd till Sakarias med ett glädjebud:

"Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. "

Sakarias och hans hustru Elisabet hade inga barn och de var redan gamla. Vi kan tänka oss att åtskilliga böner hade stigit upp till Gud från prästparet. Gud hade nog hört bönerna, men först nu var den rätta tiden inne. 

Men nu har den stackars prästen svårt att tro. Vi läser i Lukas evangeliums första kapitel, verserna 18-20: "Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

Denne Johannes blev en vägrödjare till Herren Jesus. Han predikade ett kraftigt omvändelsebudskap. Han visade på Jesus: Se Guds Lamm som bär och tar bort världens synd.

Därefter sänds ängeln Gabriel, Guds hjälte till en Jungfru i staden Nasaret i Galileen. Om detta möte får vi vittna om i helgen om Gud så vill..

Gabriel - Guds hjälte

Namnet Gabriel betyder ”Guds hjälte”. Han är en ärkeängel som frambär budskapet om Jesu födelse åt Jungfru Maria. Änglarna är av Gud skapade tjänsteandar. Änglarna är andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen.

Ängeln Gabriel nämns direkt 4 gånger i bibeln. Två gånger i Daniels bok och två gånger av läkaren Lukas.

Om Daniels möten med Gabriel läser vi i Daniels bok kapitel 8 och 9. För Daniel förklarar Gabriel på Guds befallning till först en mäktig syn. Något senare kommer han åter till Daniel i flygande hast när profeten ber och bekänner sin synd och sitt folks synd inför Gud.

Gabriel kom till Daniel med bud från Gud. För Daniel förklarade Gabriel att han var utsänd för att ge profeten insikt och förstånd. Gud sände också Gabriel till Daniel för att berätta att profeten var högt älskad av Gud.

Har någon berättat för dig att du är älskad av Gud? Kanske ingen ängel berättat det för dig, men Guds ord vittnar om att du är älskad av Gud. Och här i världen finns det ingen större auktoritet än Guds ord, ordet som utgått ur Guds mun.

Evangelisten Johannes vittnar: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

Johannes vittnar också att Gud sände sin son till världen för att världen ska bli frälst genom honom. Denna Guds kärleksbevisning får vi ta till vårt hjärta. I Jesus, genom tron på Jesus har vi evigt liv. Genom tron på Jesus blir vi också frikända i domen..

Ingenting är omöjligt för Gud

Vi vet att Gud är allsmäktig. Han har skapat himmel och jord. 

I Hebreerbrevet läser vi: "Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

I söndagens evangelietext vittnar ängeln Gabriel, han som står inför Gud: "ingenting är omöjligt för Gud". En annan översättning av orden blir: "inget ord från Gud är kraftlöst".

Gud har noggrant valt vad han vill uppenbara för oss människor, men det som han uppenbarat är fullt av kraft. Det som Gud har sagt sker, om än det mänskligt sett kan verka otroligt.

Vi kan alltså lita på Guds ord. Det består när allt det skapade enligt hans ord går under. Inget ord från Gud är kraftlöst. För Gud är inget omöjligt. När vi i tro på Gud och hans ord sätter vår tro och förtröstan på Jesus så står vi en gång i himmelen.

Nog är det stort. Nog är det mäktigt. Guds ord håller att resa på..

Mera trosfrimodighet

Igår noterade jag en över fyra år gammal skrivelse i dagboken. Där beskrevs bakgrunden till den dyrbara sången "Himlen är mitt rätta hemland"

Sången som bonden, riksdagsmannen och sångförfattaren Leonard Typpö skrev i prövningens stund. På en träsoffa i hemmet i Rautio gav Gud honom de dyrbara orden i sången.

Himlen är mitt rätta hemland. Mitt hopp är fästat uti fridens fröjdestrand. Injut i mitt hjärta mera trosfrimodighet.

Ja i prövningens stund lyfte Gud vandrarens blick mot Faderns sköna hemland uti himlens härlighet. Där finns Lammets bröllopssal. Ditin för Gud sitt folk, vars synder han försonat och iklätt dem den dräkt som brudgummen berett för sin brud.

Sången är skriven för exakt 120 år sedan. 

Det håller!

Petrus förkunnar i sin pingstpredikan (Apg2):

"Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 

Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 

Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden."

I mina tankar kom igår hur Jesus på korset måste bli övergiven av Gud, då han bar hela världens syndaskuld och försonade människan med Gud.

"Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Petrus beskriver det som Guds fastställda plan som fullbordades. Det var Guds plan att Jesus skulle korsfästas och dödas av de laglösa. Så långt tilläts den här världens makter rasa mot Jesus. 

Men Jesus gav själv sitt liv. Lukas skriver i sitt 23. kapitel: "Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan."

Jesus överlämnade sin Ande i Faderns händer. Det var inte möjligt att Jesus skulle behållas av döden för han var syndfri. Gud uppväckte honom. Jesus besegrade döden, den främmande makt som för syndens skull kom in i världen.

Jesu försoningsdöd var Guds plan. Det var Guds plan för att återlösa människosläktet från både syndens och dödens våld.

Därför får vi idag se oss själva i denna plan som fria Guds barn. För Jesu skull är vi satta i trygghet. Ja, vi är satta in i himlen, i Evigheten hos Gud.

Vår tro grundar sig på Jesus, på det verk som Gud gjort i Jesus Kristus. När vi har en sådan tro så håller det.

Tack gode Gud!

Fyra veckor med krig

Idag har kriget rasat i fyra veckor och förödelsen är stor. 

I bibelläsningen får jag fortsätta följa läkaren Lukas dokumentation av Jesu liv och vi har påbörjat läsningen av Apostlagärningarna. Jesus har under 40 dagars tid efter uppståndelsen visat sig för de sina, men nu far han upp till himmelen. Lukas skriver:

"När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

Vi påminns om att Jesu vänner ännu har en uppgift, att vittna om Jesus i alla stunder, under de tider Fadern har fastställt. 

Den Helige Ande ger kraft att vittna om Jesus. Guds egna har den Helige Ande som ett sigill i hjärtat. Aposteln Paulus skriver om Andens sigill i andra Korinterbrevets första kapitel:

"Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."

Ja kriget fortsätter, men då vi äger Jesus i hjärtat finner vi ljus i mörkret. Jesus leder sin älskade hjord.

Tystnaden

"När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme." (Uppenbarelseboken kapitel åtta, vers 1)

Vi kan säga att det är en tystnad som talar. Själv knäppte jag händerna i bön. Och under bönen somnade jag och vaknar till orden ur psaltarpsalmen 121:

"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten.

Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid."

Men vad ser Johannes efter att det sjätte sigillet öppnats och innan det sjunde sigillet öppnas och himlen blir tyst?

När Lammet bröt det sjätte sigillet blev det en stor jordbävning. Solen blev svart och hela månen blev som blod. Himlens stjärnor föll ner på jorden och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop. Alla berg och öar flyttades och världens folk gömde sig för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Guds och Lammets vrede hade kommit och vem kan då bestå?

Och i kapitel sju nämns vilka som kan bestå. Johannes ser hur vindarna tystnar. Han ser en ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Sigill sätts på Guds tjänare, på pannorna av en stor noggrant räknad skara.  

Johannes ser en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk stå inför tronen och inför Lammet: De är klädda i vita kläder. De har palmblad i händerna och de faller ner och tillber och lovprisar Gud.

Ja vem kan bestå? Johannes ser de som kommer ur den stora nöden iklädda vita kläder som tvättats i Lammets blod. De står inför Guds tron och tjänar honom och han som sitter på tronen beskyddar dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, ingen hetta skall träffa dem. Lammet skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.

Det är mäktiga saker som beskrivs mellan det sjätte och sjunde sigillet. Guds godhet, hans trofasthet, hans beskydd och ledning för sitt folk.

Segerbasunen

Aposteln Paulus vittnar i sitt första brev till korinterna om en väldig basun, en basun som skall ljuda över jorden den stund då Herren Jesus blir synlig. Vi läser:

"Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 

Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves."

Tills basunen ljuder har Gud en uppgift för sitt folk. Basunen förkunnar att striden är över. Uppståndelsens och förvandlingens härliga morgon randas.

Profeten Daniel väcks den morgonen. Många trogna Herrens stridsmän reser sig från en vila så skön och möter Herren Jesus som uppenbarar sig vid basunens ljud.

Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Därför kan vi idag sjunga segersång. Jesus har segrat. Segern är evig. Glädjen och fröjden är evig.

Profeten Jesaja uppmanar i sitt 49. kapitel Sion att lyfta blicken: 

"Men Sion säger:

"Herren har övergett mig,

Herren har glömt mig."

Kan en mor glömma sitt lilla barn,

att förbarma sig över sin livsfrukt?

Och även om hon skulle glömma,

så glömmer jag inte dig.

Se, jag har skrivit dig

på mina händer.

Dina murar står ständigt inför mig.

Dina söner skyndar sig tillbaka,

de som förstört och ödelagt dig

drar bort ifrån dig.

Lyft din blick och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Så sant jag lever, säger Herren,

du ska få klä dig i dem alla

som smycken

och fästa dem omkring dig

likt en brud.

Du var i ruiner, ödelagd,

ditt land var förött –

nu blir du för trång att bo i,

och de som slukade dig

ska vara långt borta.

Du ska få höra hur barnen

från din barnlöshets tid säger:

"Platsen är för trång för mig,

ge mig plats så att jag kan bo här."

Då ska du säga i ditt hjärta:

"Vem har fött dessa åt mig?

Jag var ju barnlös och ofruktsam,

landsflyktig och fördriven.

Vem har fostrat dem?

Jag var ju lämnad ensam,

varifrån kommer de?"

Så säger Herren Gud:

Se, jag ska lyfta min hand till folken,

resa mitt baner för hednafolken.

Då ska de komma

med dina söner i sin famn

och bära dina döttrar på sina axlar.

Kungar ska vara dina barns vårdare

och furstinnor dina ammor.

De ska falla ner för dig

med ansiktet mot jorden

och slicka stoftet vid dina fötter.

Och du ska inse att jag är Herren,

och att de som hoppas på mig

inte kommer på skam.

Kan man ta bytet från den starke

eller rycka fångarna från tyrannen?

Ja, så säger Herren:

Den starkes fångar

ska tas ifrån honom,

bytet ryckas från tyrannen.

Jag ska själv strida

mot dina motståndare,

jag ska själv rädda dina barn.

Jag ska låta dina förtryckare

äta sitt eget kött

och bli druckna av sitt eget blod,

som av sött vin.

Då ska allt levande förstå

att jag, Herren, är din Frälsare,

att Jakobs Mäktige

är din återlösare."

Hör du segersången?

"Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

Orden och löftena är Jesu egna till den församling som hållit fast vid Jesu ord och hans namn, församlingen i Filadelfia.

Igår hade vi en bibelstudie i bönehuset, med en gästpredikant. Det var ett välsignat tillfälle och temat var "sista tiden". Jag tror att vi kunde konstatera att vi lever i den sista tiden och i den yttersta tiden av den tidsåldern.

Vad det sedan betyder är en annan sak. Vid tillfället lyftes också församlingen i Filadelfia fram. Den församling som av Jesus fick ett så tröstefullt budskap. "Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

När tiden närmar sig sitt slut så är det Herren Sebaot som strider för "Guds Israel." Guds ord vittnar om denna strid. Profeten Jesaja skriver i sitt 34. kapitel: "Sök i Herrens bok och läs!"

Gud uppenbarar nog för oss vad som är hälsosamt att veta. Han besparar oss för en del detaljer, för han vet att människans huvud, hennes förstånd och väsen inte klarar av allt. Gud har nog en uppgift för sin församling i striden. Vapnet är Andens svärd som är Guds ord.

Ett budskap är: håll fast vid det du har, håll fast vid Herren Jesus. Han kommer snart. När vi via ordet är förenade med Honom tillåter han inte att någon tar vår krona.

Kronan får vi sätta ner inför Honom som sitter på tronen. Med den segrande skaran får vi redan säga:

"Värdig är du,

vår Herre och Gud,

att ta emot lov och ära och makt,

för du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat."

Lyssna! I fjärran hörs det redan segersång. Sången kommer närmare, den ljuder redan bland Guds folk. Stäm in i sången! Segersången ger nytt mod i striden, i de uppgifter Gud givit dig idag. Morgondagen vet vi ingenting om. Idag hjälper Herren!

Att minnas och för evigt leva med Jesus

Lukas återger i sitt 22. kapitel hur Jesus instiftade nattvarden. Ja han beskriver den första nattvarden. 

"När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er."

Stunden är nära då människans syndaskuld skall försonas. Stunden är nära då djävulens huvud skall krossas.

När jag nu läser om den sista måltiden som Jesus höll med sina lärjungar flyttas tanken till det Guds rike som skall komma. Jesus vittnar om, han säger lärjungarna hur han inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.

Tills han kommer åter. Ja Jesus instiftade nattvarden, en måltid med Jesus, i tro på honom och hans ord som skulle firas här på jorden under "Församlingens tid".

En gång får allt sin fullbordan i Guds rike. Ibland känns denna fullbordan så nära. Gårdagen var en av dessa dagar då vi nästan kunde ta i det som komma skall.

Ja ibland får vi med trons ögon känna en försmak av det som ögat inte sett, av det som tanken inte kunnat omfatta, men det som Guds frid ger en försmak av.

Ja Guds folk fick erfara den frid som världen inte kan fatta och känna, friden i Jesus. Vi vet att Jesu lärjungar fick möta den friden vid mötena med den uppståndne. 

"Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet."

Ja vi märker att den himmelska friden var med i lärjungaskaran redan innan korset. Frid är något som följer med gemenskapen med Jesus.

Fick vi igår en försmak av den himmelska friden? Jag tror att många anade den och kände den. Gud styrkte sitt folk. Vi vet inte vad som komma skall här på jorden. Men vi vet att friden i Guds rike är verklig.

I det riket där bortom tidens gräns finns inga stormar. Där får vi ligga till bords med Jesus, med Guds folk för evigt församlade i ett rike med en evig frid och glädje.

Tack gode Gud!

Glädjen i Guds hus

"Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, när vi ber för er. Vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om kärleken som ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som väntar er i himlen. Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet som har nått fram till er liksom det överallt i världen växer och bär frukt. Så även hos er, från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd som den verkligen är."

Så skriver Paulus till församlingen i Kolosse.  Han hade ju tidigare förföljt församlingen och vi läser i APG 8: "Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse."

Men Jesus hade uppenbarat sig för Paulus. Han hade verkligen lärt känna Guds nåd som den verkligen är. I kolosserbrevet förklarar han vad som är orsaken till den kristna kärleken - hoppet som väntar er i himlen.

Vi ser att när himlahoppet om den eviga saligheten stöder och förenar sig med tron på Jesus uppstår en kärlek mellan medlemmarna i församlingen. Kärleken i församlingen är något som har sin grund i Jesus. När tron är levande, när människan har ett evigt och levande hopp i Jesus råder en himmelsk frid redan nu bland Guds barn.

Djävulen gör allt vad han förmår för att söndra kärleken bland Guds folk. Guds ord uppenbarar hur djävulen verkar. Samma ord uppenbarar och ger kunskap om Guds vilja, hur hans folk skall leva.

"Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud."

Det är gott att i en orolig tid något få stanna upp inför den välsignelse som Gud vill ge de sina i församlingen. Jesus är församlingens Herre. Då medlemmarna förenas i tron på Jesus är det som en försmak av himlen redan här på jorden.

Idag gläds jag över att få gå till Herrens hus. Psaltarpsalmen 122 ljuder:

"En pilgrimssång av David.

Jag gladdes när man sade till mig: "Vi ska gå till Herrens hus."

Våra fötter står i dina portar, Jerusalem. Jerusalem, du välbyggda stad som tätt sluter sig samman!

Dit drar stammarna upp, Herrens stammar, som ett vittnesbörd för Israel att prisa Herrens namn.

Där står domarsäten, troner för Davids hus. Be om frid för Jerusalem!

Låt dem som älskar dig vara trygga.  Låt det råda frid inom dina murar, trygghet i dina borgar.

För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid, för Herren vår Guds hus skull vill jag söka ditt bästa."

Den kristna församlingen

Igår kväll hade jag ett intressant samtal om församlingen med en kristen broder. Nu skriver jag inte ner det vi samtalade om utan något av det som Ordet uppenbarar om församlingen.

Apostlagärningarnas 9. kapitel vittnar om en tid då man predikade frimodigt i Jesu namn. "Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning."

En församling har det gott då man lever i vördnad för Herren, i vördnad för Guds ord.  Då kan församlingen växa genom den tröst och förmaning som den Helige Ande ger.

När vi läser vidare märker vi hur Gud vårdar församlingen, fastän den blivit splittrad genom yttre förföljelser. Märk, inte genom inre stridigheter.

"Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren."

Ryktet om allt detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. "När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta."

Om Barnabas skrivs det att han var en god man, fylld av den helige Ande och tro. 

"Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren."

Må vi öppna våra ögon så att vi får se det som Guds nåd kan göra. Församlingen får och skall glädjas av nåden. Samma nåd fostrar också till ett kristet liv.

Paulus skriver i brevet till Titus: "Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,  medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

En frid som världen inte kan ge

"Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."

I Lukas 21 finner vi en uppmaning av Jesus, en uppmaning till att be om kraft att komma igenom tidens svårigheter och att behålla tron tills han kommer.

Jesus var inte gammal då han blev ett flyktingbarn. Herodes ville döda honom och på ängelns uppmaning tog Josef Jesus och Maria med sig och flydde till Egypten.

Jesus vittnade också om att lärjungarna kommer att bli hatade av alla för Jesu namns skull. Samma hat mot Jesus som Herodes hade kommer också hans lärjungar att få känna av. 

Den här världens furstar som ofta är i djävulens våld hatar tron på Jesus, liksom de hatar frälsaren. 

Innan Jesus kommer ska människor ska dö av skräck i väntan på det som ska drabba världen. Jesus vittnar om att himlens makter ska skakas. Men tron på Jesus är det enda botemedlet mot den fruktan som världen skall skakas av.

Världens människor har skakat i fruktan för klimatförändringar. Man har fruktat för corona. Man står skräckslagen inför krigets fasor.

Visst skall Guds folk ha en sund respekt för de faror som världen står inför, det som Skriften vittnar om att måste ske. Men då Jesus är Herre över allt detta skall vi inte bära på en fruktan som lamslår. Jesus säger: "Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. Genom att stå fasta ska ni vinna era själar."

Inget sker här i världen utan att Gud tillåter det. Gud har gett all makt i himlen och på jorden åt Jesus, Människosonen. Vi är alltså medborgare i ett rike som inte kan skaka.

Då himlens makter skakar så är det ett tecken på Människosonens återkomst och en ny tidsålder, den eviga fridens tid.

Guds folk skall inte tynga sina hjärtan med festande, rus och livets bekymmer. Vi behöver ha våra ögon öppna inför det som sker här i världen, så vi håller fokus rätt. Då förlorar vi inte tron under de prövningar och skakningar som drabbar den här världen.

Vi är redo för Människosonens ankomst då vi lever i tro på honom. Tron hålls levande då vi vittnar om Jesus som är vår tro. På så vis är också den yttersta tidens församling en missionerande församling..

Trofast till slutet

"Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Orden till församlingen i Efesos dyker upp som dagens bibelvers. Igår diskuterade jag litet med en äldre Herrens tjänare. Han upplevde att hans tjänst i Guds rike här på jorden börjar vara utförd. Han hade en önskan om att få den nåden att vara trofast till slutet.

Synen, hörseln och balanssinnet fungerar inte riktigt mera, men jag noterade att den andliga klarsynen fanns kvar. Han ville vara sin uppdragsgivare trofast intill slutet. 

Medan vi gick ut ur bönehuset funderade jag för mig själv över att vad det betyder att vara trofast till slutet. Är det inte att hålla fast vid Guds ord, vid Guds ord och tron på Jesus.

Vi människor och den jord som Gud skapat avkläds. Domsbasunerna ljuder över den jord som förnekat sin skapare. Människorna förkastar Gud och han som är allsmäktig låter människan gå sin egen väg.

"Glädje utan Gud ej finnes" sjunger vi i en psalm. Det som nu sker i världen förkunnar samma sak. Då är det en viktig bön att få vara trofast intill slutet.

Tiden är kort, men evigheten är lång. Vi kan inte till fullo förstå vad en evighet utan Gud betyder. I tron anar vi vad en evighet hos Gud innebär.

Evig sorg, eller evig Glädje och frid. Skiljelinjen är Herren Jesus. Han ger oss att äta av livets träd. Han leder oss till Evighetens paradis. Han är trofast när vi tröttnar och avklädnadens tider randas.

Han kläder i vita fina kläder, i festkläder för Lammets bröllop. 

Gud är god, Jesus kommer snart. Tiden är kort, men evigheten lång. Vi har något som håller då allting vacklar, Guds nåd i Jesus Kristus.

Nåden att få vara trofast intill slutet. Nåden att omsluten av Jesu nåd gå mot den brolösa strömmen. Nåden att få vakna i himmelen. Nåden att få se Jesus sådan han är.

När vi håller fast vid Jesus fattas oss inget, för han själv bär..

Jesus kommer

"Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."

Lukas återger i kapitel 19 hur Sackeus blir frälst. Tullförmannen Sackeus ville se vem Jesus är. Han visste vilken väg Jesus skulle komma och sprang i förväg och klättrade upp i ett träd för att se Jesus där och när han kommer.

Nu kommer Jesus ännu idag. Han kommer till oss i sitt ord. Han kommer till människorna där ordet predikas och förkunnas.

Han kommer för att frälsa. Han söker upp de förlorade, men han styrker och leder också de som han redan funnit. 

Jesus frälser. Han räddar undan den eviga döden.

Finner Människosonen tro när han kommer?

"Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"

I dagens bibelläsning från Lukas 18 dyker frågan plötsligt upp. Jesus hade berättat liknelsen om änkan och domaren för att visa lärjungarna att de skall be utan att tröttna. 

Jesus bestyrker hur Gud nog skaffar rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? "Han lyssnar tålmodigt till dem."

Gud lyssnar tålmodigt till de böner du ber idag. Gud är ännu i idag, i den yttersta tiden Herre över situationen. Jesus har befallt oss att räta på oss. Lukas beskriver denna uppmaning i det 21 kapitlet. "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

I kapitel 17 vittnar Jesus om hur det skall vara under Människosonens dagar, hur det skall bli den dag då Människosonen uppenbarar sig. Liknelsen om änkan och domaren är alltså en berättelse som berör den tid vi lever i, d.v.s. ändens tid.

När vi läser Jesus berättelse om änkan och domaren förstår vi att den är menad för vår tid. Vi låter Jesus berätta och vägleda oss:

"I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 

En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."

Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 

Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. 

Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"

Ja Gud skall snart skaffa sina trogna rätt..

Det himmelska Jerusalem är fritt

"Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." Orden stannade i minnet från gårdagens bibelläsning i radion. Paulus vittnar i Galaterbrevets 4. kapitel om den härliga himmelska staden som inte kan intas eller påverkas av fiender.

Hebreerbrevets författare skriver om staden: "Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen."

Genom tron kan vi redan här nere bli innebyggare i det himmelska Jerusalem, den stad som fyller himlavägsvandraren med frid, hopp och längtan.

Vad kan vi då mera vittna om staden? Hebreerbrevet vittnar om att det handlar om Jesus: " Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Jesus, det himmelska Jerusalem. En gång byts tron i åskadan. Den kämpande och längtande tron får sin fullbordan.

Det himmelska Jerusalem, både de hörbara orden och staden formulerad i text innehåller en längtan och förväntan.

"Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. "

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."

Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." 

Synkretistism i krigets skugga

"Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.”Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte."

Berättelsen om Jona inleds med att Jona får en uppgift att predika. Han får i uppgift att predika mot staden Nineve, att straffa den för dess ondska. Stadens ondska hade kommit upp inför Guds ansikte. Och vi vet att inget ont kan bestå inför Herren Gud.

Jona flyr och Jonas olydnad mot Gud får konsekvenser. Det skepp som han reser med hotas av undergång. "Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud."

"Men Jona hade gått ner i skeppets inre och låg där i djup sömn. Då kom skeppets kapten till honom och sade: ”Hur kan du sova? Gå upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under.”

I söndags hölls en ekumenisk, eller snarare synkretistisk bönegudstänst i Alphyddans kyrka i Helsingfors. Vid gudstjänsten deltog också en muslim som upplyfte Allahs namn. Biskop Mari Leppänen höll något som antagligen var en predikan, men där Jesu namn inte nämndes. Man hade samlats för att be för freden och det kändes litet som bland de hedniska sjömännen. Var och en ropade till sin avgud.

När Mose ger buden åt Israels folk så läser vi:

"Och Gud talade alla dessa ord:

Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig,  men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.

Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn."

Guds bud har varit viktiga för Guds folk. Luther höll dem mycket viktiga. En synkretistisk gudstjänst där var och en ropar till sin gud har nog tidigare varit otänkbar i en kristen kyrka.

Samtidigt hölls också i Ryssland en märklig "gudstjänst" som leddes av patriarken Kirill och där det ryska nationalgardets chef också uttalade sig enligt The Guardian och Iltasanomat. Jag citerar: 

– Haluaisin sanoa, että kaikki ei mene niin nopeasti kuin haluaisimme. Mutta me kuljemme kohti päämääräämme askel askeleelta ja voitto tulee meille, ja tämä ikoni suojelee Venäjän armeijaa ja nopeuttaa voittoamme, Zolotov sanoi jumalanpalveluksessa sunnuntaina The Guardianin mukaan."

Nationalgardets chef visade alltså på en ikon som skyddar den ryska armen och påskyndar den ryska segern.

Vi lever i en märklig tid när Guds namn dras ner i smutsen. Gud ser nog vad som sker och hans är domen. När Jesus undervisar om den yttersta tiden säger han i Matteus 24:

"Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda."

I Guds ord uppmanas vi att be till Gud i Jesu namn. Gud hör bön. En synkretistisk eller annan "gudstjänst" där äran ges åt människor eller avgudar är synd inför Guds ansikte.

Må Gud öppna våra ögon så att vi skulle söka honom och den han sänt, Jesus Kristus. Han är världens hopp. Honom får vi ropa till. Han hör bön.

I dag sker en kraftig religionssammanblandning. Drivkraften är antikrists ande. Världen och dess kyrkor förbereds för den som kommer i stället för Kristus, för han som är emot Kristus och för den falske profeten.

Guds folk håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. Det är alltså Jesus som vi förtröstar på. Hans återkomst väntar vi på. Och Jesus själv bevarar de sina. Gud är god!

Jesus, lyssna nu till bönen

Jag hittade en version av sången "Jesus lyssna nu till bönen." En version som finns i Sionstoner. Sången är skriven av Jenny Pohjola 1919.

Sionstoner var Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens (EFS) sångbok. Jag vet inte huruvida den sångboken finns mera idag.

Men sången har ett dyrbart innehåll. Den sjöngs också i bönehuset igår, men med något andra ord som vi finner i Sions sånger:

Nedan versionen i Sionstoner:

"Jesus, lyssna nu till bönen

som en syndare nu ber!

Hör de svaga bönesuckar

som ett plågat hjärta ger!

Vid din fot jag böjer ner mej,

ser dej fäst på korsets stam.

Där vid nådens tron jag ber dej:

fräls mej, du Guds rena Lamm!

Närmare till dej som offrats,

närmare till korset ditt,

till din ljuva närhet längtar

nu allt mera hjärtat mitt.

Ge mej mera kraft i anden,

för min lampa tynar bort.

Mörk är natten, räck mej handen,

kom med morgon inom kort!

Syskon, skynda fram till korset

när av synd du sårad är!

Bördan vill han gärna bära,

Herren Jesus Kristus kär.

Ändå all min brist mej plågar

mer och mer för varje dag.

När tar du mej hem, jag frågar,

får en krona också jag?

Jag berättar allt för Jesus,

de behov mitt hjärta har.

Han kan ge åt sorgsna hjärtan

vila, tröst så underbar.

Där vid korset dagen randas,

solen ska gå upp för mej.

Jesus, fritt ska jag få andas

och för evigt lova dej."

Jag berättar allt för Jesus. Alla behov som hjärtat har. Så får vi ännu göra. Och Jesus är en underbar samtalspartner. Han lyssnar och han svarar nog också på det sätt han finner vara gott..

Jesu och Guds hjärtelag

I bibelläsningen från Lukas 15 ser vi åter Jesu hjärtelag. Jesus berättar flera liknelser. Den första är liknelsen om det förlorade fåret.

Lukas återger också hur situationen var där Jesus verkade: "Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

På samma sätt kan vi idag förhålla oss till Guds ord. Vi vill komma nära Jesus i ordet eller så börjar vi kritisera ordet och avvisar det.

Eller så kan vi vara mera eller mindre ljumma inför ordet. Men ordet är aldrig ljummet. I berättelsen om det förlorade fåret läser vi: "Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 

Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse."

Att beräkna kostnaden

I dagens bibelläsning från Lukas 14 får vi tänka efter då Jesus talar om konungar som går ut i strid. Vi märker att Jesus under sin jordiska vandring böjer sig under de realiteter som råder här på jorden. Jesus säger:

"Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.

Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!"

Jesus har talat om att beräkna kostnaden. Att vara en Jesu efterföljare har konsekvenser i en värld som förkastar Gud. Jesus har vittnat om att lärjungen sätter Jesus högre än släkten och även högre än det jordiska livet.

Vi förstår att när det gäller själens frälsning och det eviga livet får inget här i världen vara viktigare. Jesus talar om det kors som hans efterföljare måste bära: "Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge."

När vi går in genom den trånga porten och in på livets väg och följer Jesus avsägs allt eget. Det är som vi sjunger i sången: "Jag är ej mer min Jesus, jag hör min Jesus till."

En Jesu lärjunge behöver vara beredd att lida smälek för trons skull. Tron på Jesus står sällan högt i kurs när världens tuppar fäktas.

Det är inte så lätt att förnedras. Det sätter sina spår. Den som i barndomen på gymnastiktimmen blivit sist vald i någon lagsport lär nog minnas det. Känslan av misslyckande när alla val är gjorda och du med nerböjt huvud går mot det lag som inte heller ville ha dig som medspelare. Den känslan glöms inte så lätt.

Känslan av förakt när nya klasskamrater, de tuffa pojkarna från staden får reda på att du kommer från ett kristet hem och vill följa Jesus. 

Men Jesus bär nog också i de mänskligt sett svåra stunderna då den unges tro prövas. 

Visst kostar det något här i världen att följa Jesus. Men det må kosta vad det kosta vill. Segerlönen att få tillbringa Evigheten med Jesus hos Gud väger så mycket mera.

Även den yttersta domen förliknas av Jesus vid ett val. Men då är det inte de duktigaste pojkarna som väljer utan Jesus som delar in människorna i två hopar. De som får det eviga livet och de som förkastat Jesus och går förlorade.

Om vi väljer den här världens gunst, ära och pris, men mister trons lön har vi gjort ett eländigt och ömkansvärt val. Så då Jesus kallar genom sin ofattbara kärlek: "Följ mig!" Då tvekar vi inte utan följer honom. Visst kostar det något, men att aldrig få se Jesus sådan han är, det är nog den största olyckan.

Och nog är det gott att följa Jesus. Han bär oss de stunder då vi inte själva orkar gå..

Ögonen riktas mot Jerusalem

"När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.

Ve dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska nå detta folk. De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade."

Evangelisten Lukas skriver i sitt 21 kapitel om Jerusalems förstörelse, om hur staden skall trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade.

Av skriften förstår vi att Lukas hade en vilja att skriva i kronologisk ordning. Och mycket följdriktigt beskriver han Jesu återkomst strax efter att han skrivit om hedningarnas tiders slut. Sitt evangelium börjar Lukas med orden: "Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått."

Skriften vittnar också om hur världens ögon skall riktas mot Jerusalem. Tidningen Jerusalem Post lyfter fram att Ukrainas president är beredd att förhandla om fred i Jerusalem. Vi lever i en tid då mycket sker och allting sker ofattbart hastigt.

Tror du på Jesus?

En skrivelse efter en märklig dröm på morgonnatten:

Tror du på Jesus? Tåren faller och det kommer ett snabbt svar. Men frågan var livsviktig. 

Evangelisten Johannes skriver i sitt fjortonde kapitel: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

I märkliga tider kan man ha märkliga drömmar. I drömmen var världsledarna samlade till ett möte. På mötet skulle man också behandla vem Jesus är. Eller i drömmen vem Människosonen är och punkten var märkligt formulerad " Människosonens personliga utveckling"

Stämningen var allvarlig och den franske presidenten var ordförande. Jag hamnade att vara sekreterare och han förklarade för mig vad jag skulle skriva.

I drömmen frågade jag då plötsligt av honom. En fråga som jag förstod och anade att var jätteviktig, om än det inte hörde varken till mötesordningen, eller mötesprotokollet: Tror du på Jesus?

Jag såg tåren som föll. Men presidenten var stressad och han skyndade på mig, protokollet måste bli klart. Jag ställde frågan en gång till: Tror du på Jesus? 

Stressad förklarade han: Jag tror, men jag tror inte personligt. Så långt drömmen som var orealistisk, men kändes så verklig. Ja ödesmättnaden var påtaglig för världen stod i brand. Och då blev livets viktigaste fråga relevant,  om än den inte hörde till dagordningen och föredragningslistan.

Tror du på Jesus sådan han är och som Guds ord framställer honom?: Sann Gud och sann människa. Guds Son och världens frälsare, som skall hämta dem som tror på honom.

Frågan är den viktigaste frågan i världen. Den har alltid varit det, men just nu är den på något vis om möjligt ännu viktigare, för världen står vid en vändpunkt. Tar man nu Jesus med i beräkningen? Inser man att han är hoppet och att han behöver finnas med på agendan då olika lösningar på kriget diskuteras. 

Jesus lever och åt honom är given all makt i himlen och på jorden. Ja all makt på den jord som ända enligt Guds ord är i den ondes våld. Johannes förklarar Jesu frälsarmakt i sitt brevs femte kapitel: "Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna."

Utan personlig tro, utan tro på Jesus som min Frälsare går jag under. Ja vi går evigt förlorade för en tro på avgudar frälser ingen.

Värdsläget är allvarligt. Guds ord uppmanar oss att be för regenter och ledare här i världen. Endast i en dröm sitter vi där bredvid och kan personligt ställa frågan: Tror du på Jesus? Men Gud hör bön och han har sina sändebud.

Människosonen har gett sitt liv till frälsning för den som tror. Här är det ingen skillnad på vilken ställning vi har i världen. Tror vi på Jesus så äger vi genom tron allt. Om den personliga tron fattas äger vi inget och mister också allt. 

En märklig dröm, men ett viktigt och evigt budskap: "Tror du på Jesus?"

Ja, jag tror!

Lammets vrede

"MAAPALLOLLA on alkaneen vuosikymmenen aikana koettu Ilmestyskirjan neljästä ratsumiehestä sekä ruton että sodan kosketus koronaviruspandemian ja Ukrainan sodan muodossa. Ukrainan tapahtumien seurauksena seuraavana vuorossa monessa maassa voi olla nälkä, sillä sota on estänyt viljan viennin Venäjältä ja Ukrainasta."

Tidningen Iltasanomat skriver i en artikel i går fritt översatt om hur jorden under det här årtiondet av Uppenbarelsebokens fyra ryttare har upplevt både pesten och kriget. Som en följd av kriget av händelserna i Ukraina kan svälten stå i tur i många länder för kriget har hindrat importen av säd från Ryssland och Ukraina.

Så långt Iltasanomat som nämner bland annat det andra sigillet, då freden tas bort från jorden. 

När det fjärde sigillet öppnas kallas en ryttare som hette Döden fram och helvetet, eller dödsriket följde honom. "De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur."

Det tredje sigillet leder till en väldig "dyrtid" eller inflation då priset för vete och korn skjuter i höjden, medan oljan och vinet inte skadas.

När det femte sigillet öppnas får martyrernas själar sin vita klädnad och uppmanas att vila ännu en liten tid så att antalet av martyrer blir fulltaligt.

I Uppenbarelseboken möter vi också ett något svårtolkat sigill som bryts. Talas det här om evangelits segertåg eller om antikrists framfart? 

"Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra."

När det sjätte sigillet bryts möter vi domen eller Lammets vrede. "Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Men i Media finner vi också igår andra av tidens tecken. I den kyrkliga tidningen Kotimaa som för övrigt allt mera fylls av rentav antikristliga inslag lyfts en tendentiös artikel av ärkebiskopens teologiska specialmedarbetare fram. Vi märker att den andliga klarsynen saknas. 

Vi lever i märkliga tider då mycket av det profetiska ordet uppfylls. Då är det viktigt att lyfta fram det rena bibliska evangeliet, om Herren Jesus som är syndares vän och nu också genom tidens tecken ljudligt kallar till omvändelse och tro. För då Lammets vrede kommer är nådens tid förbi..

"Nu är ej tid att dröja mer (ss 113)"

"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni?"

I bibelläsningen idag från Lukas 13 läser vi om den trånga porten. Jesus vittnar om att många försöker komma in, men inte lyckas.

När Matteus lyfter fram samma ord av Jesus märker vi hur Jesus varnar för falska profeter som vilseleder Guds folk. I Matteus 7 läser vi: "Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem."

När vi läser vidare i Lukas 13 märker vi att det verkar som en del stackare hade trott att de gått in genom den trånga porten, men ända istället vandrat på den breda vägen som leder till fördärvet. Lukas skriver: "

"När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt."

De falska profeterna talar nog om Jesus, men lämnar bort väsentliga saker och människorna blir vilseledda. Falska profeter talar sällan om synd och nåd. De vittnar inte om att Gud hatar synden, men inte visar bort en syndare som vill omvända sig och fly från synden till nåden i Jesus Kristus.

Jesus lyfter också fram omvändelsens nödvändighet då han talar om de stackare som gick under då tornet rasade. Vi läser:

"Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så?  Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.

Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Överskriften för inledningen i Lukas 13 är "Omvänd er". Människan får lämna den breda vägen och på Jesu befallning gå in genom den trånga porten som är Jesus själv.

När jag står skälvande där vid den trånga porten med min syndaskuld kallar Jesus mig att komma in. Där avkläds synden. Den ryms inte med för Jesus tar den på sig.

Försonad och rentvättad i Jesu blod får vandraren gå in på den levande vägen. Där har Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike gått in. 

"Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike."

I en sions sång skriven av Gustaf Westerlund (113) läser vi: "Min väg för mig du öppen gjort till paradisets gyllne port. Den öppen står för syndare som uti blodet tvagna är."

Och vi sjunger vidare: Än finns det rum för var och en som i Kristus vill bli ren..

Nu vittnar Guds ord om att porten stängs. Husets Herre eller Jesus är den som kan stänga porten. Inför Honom får vi falla ner och bekänna all synd.

Och som vi sjunger i inledningen av sions sånger nr. 113 tar Jesus den villigt på sig. Ja han kom till jorden för att försona synden och Frälsare. 

Jesus visar inte bort en syndare som vill omvända sig. I vers 9 i sången sjunger vi: "Nu är ej tid att dröja mer." Vi ser att världens larm och syndens ljud bortgömmer Nådens sol från Gud.

När du tillbringar dagarna med att läsa om krigets larm, finner du då Jesus där på t.ex. Iltasanomats sidor? 

Jesus finner du i Guds ord..

En kung från en annan värld

"Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen."

Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst."

Guds ord är levande och verksamt. På väg till arbetet igår lyssnade jag till bibelläsningen från radion. Det handlade om rättegången mot Jesus, hur han döms till döden av den här världens "värdsliga" furstar och den här världens andliga ledare.

Men Jesus säger. "Nu är mitt rike inte av den här världen." 

Guds rike har kommit till världen. Det verkar här i världen men är osynligt för den här världens människor, men också för den här världens andlighet.

Genom ordet får vi hälsningar från en annan värld än den som vi fysiskt nu lever i, från Guds värld. Den här världen åter är skapad av Gud och Gud upprätthåller den så länge han vill. Men den här världen är alltså inte evig. Den kommer att upplösas och aposteln Petrus vittnar om på vilket sätt, då han skriver i sitt andra brevs tredje kapitel:

"Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under."

Men före den dagen kommer tar Gud bort sitt folk från den här världen. Därför behöver vi som genom tron är födda av Gud inte frukta för tidens och världens slut.

Jesus fullbordade sitt verk här på jorden, i den här världen, men Gud uppväckte sin son. Han uppstod från döden, han förvandlades i ett ögonblick. Senare lämnade han också fysiskt den här världen och for upp till himlen, Guds eviga värld. Där han åter har sin kungatitel.

Om den här världen skriver Johannes i sitt första brevs femte kapitel att den är i den ondes våld: "Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet."

Det är mäktiga ord Johannes använder. Du som tror är i Jesus, han som är Gud och det eviga livet. Guds Ande uppenbarar här mera än vad det går att beskriva med ord. För Johannes vittnar också: "Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd."

Vi har alltså inte sett Gud, men Jesus har gjort Gud känd. Han har uppenbarat Guds vilja, att alla människor skall frälsas från den här världens synd och ondska.

Johannes skriver vidare: "Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss."

Och slutligen vittnar Johannes i sitt tredje brev: "Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud."

När vi genom Herren Jesus med trons ögon sett Gud och vet hurudan han är tillhör vi Gud. Han Gud överger inte sitt folk. Därför har vi idag en trygghet och ett försvar mot synden och ondskan som är större än den här världens makter.

"Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara"

Tiden är ute?

Aposteln Johannes skriver i Uppenbarelseboken 10: 

"Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: "Tiden är ute. 

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."

En dag är tiden ute för Finlands folk. En dag är tiden ute för dig. En dag är tiden ute för mänskligheten.

Jag kände en aning av den ödesdigra vändpunkten, då tiden tar slut igår då jag gick för att köpa mat vid tolvtiden. På vägen dit så mötte jag en grävmaskinsentreprenör som jag samarbetat mycket med, speciellt för ett antal år sedan. Han stannade bilen. Han hade varit och tankat.

Han visste inte hur länge han kan gräva. Jag förstod att lönsamheten är mer eller mindre borta. Han är några år äldre än jag, men han hade tänkt på den dag då han kallas österut,  mot fronten. I tankarna var han redan på väg till fronten. Han hade funderat på det. Han var chaufför under sin militärtjänst. Han visste att ett militärfordon är målet för fiendens eldgivning.

Är det så dystert tänkte jag. Jag vet inte, Gud vet, men de här tankarna sysselsätter Finlands folk idag. Man vet vem fienden är. Han är avslöjad. Men är det så? Vet vi verkligen vem som är fienden. Tänk om han är förklädd. Tänk om fienden är vår "bäste vän"

Nu skall jag inte tala i gåtor. Fienden är synden. Fienden är världen, den gudsfrånvända världen. Fienden är vår egen av synden fördärvade vilja. Fienden är djävulen och den fiende som leder till döden är otron, att inte tro på Gud, att inte våga eller kunna ta emot frälsningen i Jesus Kristus, att inte vandra på den rätta vägen, livets väg.

Tiden är ute! Gud uppenbarade genom ängeln för sin tjänare Johannes den tidsrymd som människan, som mänskligheten ställs inför.

Här i tiden förkunnas evangelium. Att förkunna budskapet om frälsningen i Jesus Kristus är den verkliga mobiliseringen då våra fiender rustar och strider mot den återlösta själen.

Jag vet att hårda strider rasar i många människors liv. Fienderna försöker hindra människan att ta emot frälsningen som står beredd. Men Jesus säger. Han viskar. Han ropar. Han leder: Gå in genom den trånga porten..

Och vilken tidsrymd ger Jesus, vilken tidsrymd ger ordet? Är det dagar, är det månader? Nej, det är nu, idag, nu då han kallar. 

När människan släpper in Jesus i sitt liv börjar ett nytt liv. Du föds på nytt. Du behöver inte frukta att tiden tar slut. Då du funnit Jesus och släppt in honom börjar livet, det eviga livet..

Det livet får vi leva tills tid byts i evighet. Guds vilja är att vi lever som hans barn här i tiden. Han, Gud är nog god..

En sång från himmelen

"Det går en väg mot framtiden, det hörs en sång från himmelen."

Så ljuder orden i en relativt ny lovsång. I sången hör vi också: "Det står ett lamm i folkets mitt. I stora skaran klädd i vitt. Dess blod har tvättat skaran ren. Och gett dem del i frälsningen.

Och Kristus helar varje sår. Och stilla torkar varje tår. Han mättar hunger, släcker törst. Visar den kärlek som är störst."

Det finns alltså endast en väg mot framtiden. Visst finns det andra vägar, men de leder inte mot framtiden. 

Jesus talar i sin bergspredikan om dessa två vägar (Matteus 7): "Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Jesus lyfter fram att det är få som finner vägen mot framtiden, den väg som leder till och slutar med sången i himmelen. I mina tankar kom att hur känd är vägen till himmelen?

I media talar man nu om vägval, om att skall Finland gå med i Nato eller inte. Men vågar inte tala så högt om det, för man vet inte hur fienden reagerar. En bedömning är att medlemskapet borde fås snabbt. Annars blir det för sent. När det gäller det vägvalet är jag osäker. 

Men jag tror att det andra vägvalet är mycket viktigare. Och jag tror att tiden här är ännu kortare. Det finns kanske endast några få dagar. Tiden för vägvalet kan vara ännu kortare. Jag vet inte, men Gud vet.

Därför uppmanar Jesus till att gå in genom den den trånga porten och in på vägen som leder till livet.

Och det lönar sig att lyssna på Jesus. Han är den som vet..