Vittna eller ifrågasätta

Att vittna om Jesus innefattar mycket. Men det är det som är nerskrivet som är grunden för vårt vittnesbörd.

Johannes skriver: Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!"

Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får.

Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett."

Det är stort att få vara ett Jesu får. Att få tro på honom och få lita på att inget kan rycka mig ur hans hand.

Utan tro går det inte att vittna om Jesus. Om jag skulle ifrågasätta Guds ord i stället för att sätta tro till det skulle jag inte kunna läsa och skriva om Herren Jesus.

Ordet styrker tron. Ordet och tron blir ett. Ordet tar bort tvivlen. Det är gott att umgås med ordet. Ja det är nåd att få umgås med Guds ord.

Om himmelsfärden

"Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida."

"Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen."

När Markus och Lukas skriver om Jesu himmelsfärd uttrycker de det så att han blev upptagen. Lukas skriver i Apostlagärningarna mera om samtalet med lärjungarna strax innan:

"Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

Lärjungaskapet handlar alltså mera om att vara ett Jesu vittne än att spekulera om de tider och stunder Gud i sin allmakt fastställt.

Lärjungarna fick se Jesus lyfta från jorden och ett moln tog bort honom ur deras åsyn. Därefter stod två män i vita kläder hos dem och de vittnade: "Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."

Det är intressant att Gud sänder änglar för att förklara de stora skeendena i Jesu liv. Maria fick av ängeln veta att hon skulle bli havande. Änglar var i rörelse vid den tomma graven och änglar vittnade om att Jesus skall komma tillbaka.

Vi kristna är Jesu vittnen, sända av honom att vittna om hans gärningar och majestät.

Jesu ära

"Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst."

"Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja."

Paulus och Petrus kommer med samma budskap. Paulus vädjar till romarna att de skall ställa sig i Guds tjänst. Petrus skriver till de kringspridda att leva efter Guds vilja.

Livet med Jesus är ett annorlunda liv. Det är något som han gör då han genom frälsningen tar sin boning i människan. Detta är klassisk kristendom och så nyttig för oss.

Vännen vid sidan

Rosenius diktar i en sång om vännen som går vid hans sida. Vännen är herden som talar till honom. Herden talar stundom varning, stundom tröst. Herden följer de sina och föder med stor trofasthet.

Vännen, herden vet vad hjärtat behöver, han känner och tröstar igen. Rosenius namnger sin herde, det är ju Jesus.

Väntans dagar, väntans tider

Väntan i förtröstan på Gud är något som vi ofta möter i bibeln. På något vis ingår väntan i Guds plan. Vi finner det redan i berättelsen om Noa. Den rättfärdige fick vänta rätt länge inne i arken tills vattnet sjönk undan. Under väntetiden öppnade Noa först luckan som han gjort på arken. Han släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills vattnet torkat bort från jorden. Sedan släppte han ut duvan, men den kom tillbaka, den hittade ingen plats där den kunde vila sin fot.

Sju dagar senare sände han på nytt ut duvan och den återvände med ett friskt olivblad i näbben. Jag tror det gav både tröst och hopp för Noa som antagligen väntade på att få landstiga på den nya jorden. Efter en tid fick Noa ta bort taket från arken och han kunde se den nya jordens himmel. Rättfärdighetens tjänare fick se den nya jorden beredas sedan vattnet dragit undan.

Och slutligen talade Gud direkt till Noa och han fick befallningen att landstiga på den nya jorden. Att vänta i förtröstan på Gud är en del av den kristnes liv.

Petrus skriver att även Gud väntade. Under Noas dagar, alltså före floden väntade Gud tåligt. Men människorna var olydiga under tiden för Guds tålamod. Genom arken blev 8 personer räddade. Mänskligt sett verkar det som om Gud väntade förgäves.

Jag tror inte att Gud väntade förgäves. Han är ju Herre över både tid och evighet och hans tankar kan vi inte till fullo förstå. Men han uppenbarar i sitt ord det som han utmätt för oss att förstå och fatta. Vi får be Gud att han ger oss både vishet och tålamod att leva i förtröstan på Honom.

När dess tid kommer

I bibelläsningen närmar vi oss slutet av Jesaja. "Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land
eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar
för frälsning
och dina portar för lovsång.

Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen,
månen skall inte mer lysa dig
med sitt sken.
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.

Din sol skall inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
ty Herren
skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skall upphöra.

Då skall alla i ditt folk
vara rättfärdiga
och för evigt besitta landet,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer,
för att förhärliga mig.

Av den minste skall det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, skall med hast
låta detta ske,
när dess tid kommer."

Ja Gud är Herre över tiden. Han rubbas inte. Hans löften håller. Hastigt förändrar han himlar och jord då dess tid är inne.

Tålamod, fördragsamhet, nåd

"Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare.

När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.

Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld."

I liknelsen ber tjänaren om tålamod så att han kan betala den ofattbara skulden. Kungen vill ha redovisning. Själv är han den som granskar. Man släpar fram till honom en som inte kan betala sin skuld och domen faller.

Mannen själv och hans familj blir ett konkursbo. Allt som är möjligt skall utmätas. Domen var enligt lagen rätt och rättfärdig.

Det är intressant att tjänaren ber om tålamod. Han verkar tro att han kan betala alltsammans. Egentligen verkar han ännu ha en rejäl dos av egenrättfärdighet, att han själv förmår betala.

Men kungen efterskänker allt. Han är fri från skulden. Men vi minns att det sedan gick dåligt för honom. Han hade inget förbarmande med en som var i samma situation som han själv. Ja egentligen hade medtjänaren endast en liten skuld.

Men han gav ingen chans åt medtjänaren. Han hamnar då en andra gång inför kungen. Nu är kungen vred och straffet som han nyligen skonats från sätts i verket.

Liknelsen var ett svar på Petrus fråga hur många gånger han skall förlåta sin broder. Petrus föreslår sju gånger, men Jesus säger 70 x 7.

Jesus använder liknelsen för att förklara vad Gud gör med den som inte av hjärtat förlåter sin broder.

Nog blir det klart att ingen av oss utan Jesu nåd kan bestå inför Gud. Vi har endast synd och behöver ständigt nåd.

Men vi får tro på Jesus. Tänk att vi då genom tron äger hans rättfärdighet.

Nog är det nåd utöver nåd.

Guds tålamod

Bibelläsningsplanen omfattar nu Romarbrevet och det 3. kapitlet. Det är känt Guds ord. I en predikan igår kväll talade prästen om vad som är centralt i den kristna tron: Det är synd och nåd.

Paulus hänvisar till den 14. psalmen som talar om de gudlösas dårskap. David skriver i psalmen:

"Dårarna säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda
är deras gärningar,
det finns ingen som gör det goda.
Herren blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns
någon förståndig,
någon som söker Gud.
Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda."

David kallar den som söker Gud förståndig. Psalmen avslutar han med orden:

"O att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Herren gör slut
på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla,
Israel glädja sig."

Vi som nyligen fått fira påsk lever i en tid då vi får jubla. Segern över synden är vunnen. Frälsningen för hela världen finns i Jesus, i hans namn och blod.

I gårkvällens predikan fäste jag mig också vid att det betonades att målet behöver vara viktigt. Den som söker Gud strävar alltid mot målet. Om än synden är försonad, förlåten och segerkransen beredd är vi inte ännu framme vid målet.

Ingen krönes utan att han redligen kämpar. Den kampen handlar om synd och nåd. Själva har vi endast synd. Hos Gud finns ingen synd, men nåd.

Gud har tålamod. När vi söker Honom och vänder oss till Jesus tar hans tålamod aldrig slut. Vi har då löften om nåd under alla våra livsdagar och skall evigt få bo i Herrens Hus.

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod.

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

Läste du rätt? Gud är rättfärdig när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Där ser vi hans oerhörda kärlek. Eländiga, usliga, även självgoda, i hemlighet egenrättfärdiga blir förklarade rättfärdiga genom tron på Jesus.

Hos Gud

Under veckan som gick fick jag uppleva många små stunder med Jesus. Jag fick sitta vid hans fötter, vid hans ord.

Här på jorden blir vi ibland trötta av det som möter, men en stund med Jesus ändrar allt.

Lina Sandell sjunger om de ting som ej förgås då himlarna och jorden av sin förvandling nås.

Om vi vill det eller inte så lever vi på en förvandlad jord. Men som Guds barn står vi stadigt mitt i förändringen. Vi vet ju att jorden skall förändras och vi vet vad som därpå följer.

I ordet ser vi det i fjärran.  Gamla testamentets heliga såg det i fjärran och hälsade det. De bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De sökte ett hemland.

Ett hemland hos Gud. Landet där Gud regerar. Dit är det gott att resa.

”Herre du vet allt”

När Jesus tredje gången frågar av Petrus om han har Honom kär, då brister det för Petrus. Han förstod att hans egen kärlek till Jesus inte var något att bygga på. Han hade fallit. Han hade misslyckats och Jesus visste allt.

Petrus hade svarat ja på Jesu fråga om han älskar Jesus mer än de andra. Han hade svarat ja på Jesu andra fråga huruvida han verkligen älskar Honom. När Jesus frågar tredje gången förstår Petrus att för honom som tre gånger förnekat finns det ännu en chans. Petrus förstår att Jesus vet allt och trots att han själv misslyckats så grovt klamrar han sig fast vid Jesus. Du vet att jag har dig kär!

Petrus får mitt i sin egen ofullkomlighet uppgiften att föra Jesu får på bete. Petrus skulle och han kunde nu föra Jesu får på bete, till gröna ängar där de får vila i förtröstan på överherden Herren Jesus. Petrus får också en andra kallelse ” Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Evangelisten Matteus skriver om Petrus första kallelse ” När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."Genast lämnade de näten och följde honom. Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.”

Evangelisten Markus, som troligen blev omvänd genom Petrus undervisning och senare fick bli en tolk åt Petrus skriver om samma händelse:”Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!" När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." Genast lämnade de näten och följde honom”

Nu får vi själva ta uppmaningen att följa Jesus till oss. Jesus förnyar sin kallelse. Vi får följa den gode Herden och han leder oss mot den Härlighetens segerkrans som Petrus vittnar om i sitt första brev. Vi vet inte vad som händer oss under färden. För Petrus skulle det komma en tid då han får sträcka ut sin händer. Någon annan spänner bältet om honom och han leds dit han inte vill. Petrus hamnade att förhärliga Gud genom martyrdöden.

Nog är det gott då endast Herren vet allt men likt Petrus får vi säga: Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.

Allvarliga ord

Första läsningen på den gode Herdens söndag är från Jeremia och andra läsningen från Petrus första brev. Det är allvarliga ord, men ord med ljuvliga löften:

"Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:

var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 

Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar."

Ingen annan än Gud. Inga andra ord än Guds ord. Ingen annan ande än Den Helige Ande kan göra ett hjärta hängivet.

Guds ords uppmaningar ger frukt när de tas emot i tro. Guds ords löften ger en vilja som är helig och ny. Den gode Herden gav sitt liv för fåren. En herde för Guds hjord förlitar sig endast på den vinning som ges på frälsningens dag, nämligen härligheten segerkrans.

Härlighetens segerkrans, trons lön. Det eviga livet hos Gud som erhålls av nåd och tas emot i tro..

Ur landet i norr

"Se dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land."

Profeten Jeremia har utropat ett ve över de herdar som skingrar jorden. Herren själv skall straffa de herdar som skingrat jorden och inte sett till deras bästa.

Israels Gud ger genom Jeremia löftet om en rättfärdig telning åt David "Herren vår rättfärdighet": Se, dagar skall komma,
säger Herren,
då jag skall låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han skall regera som kung
och handla med vishet,
han skall utöva rätt
och rättfärdighet i landet.
I hans dagar skall Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn
man skall ge honom:
Herren vår rättfärdighet."

Under Jesu dagar skall Juda bli frälst, Israel skall få bo i trygghet. Jesus skall regera som kung. En kung behöver en tron. Jesus regerar som kung från Faderns högra sida i himlen.

"Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden min fotapall."

Han skådar ner till den
som är betryckt
och har en förkrossad ande,
och till den som fruktar hans ord.

Fördolt och uppenbarat

Det finns varmt troende kristna som förstår saker och ting litet olika. Tider och stunder för Jesu återkomst kan vi inte till fullo fatta. Gud vill ha det så. Anden och ordet vittnar ändå att den är nära. Hur, var och när allt sker är delvis fördolt. Gud säger ju själv i sitt ord att ingen skall veta den stunden.

Men är det inte så att då vi lever med och för Jesus så har tiden och stunden ingen större betydelse. Den dagen och våra dagar med jordisk kropp är ju skrivna i Guds bok.

Det viktiga är att namnet är skrivet i livets bok. När det genom tron på Jesus är inskrivet där i Jesu namn, med hans blod är Jesus vår Herde här nere.

Då för han oss till gröna ängar då vi behöver vila. Då har vi det livgivande vattnet. Då blir döden endast en ljuvlig sömn om vi hinner möta den här i tiden.

Om än Herrens dag är ljuvlig för ett Guds barn finns alltid ett stort allvar med. Ingen kan i egna gärningar bestå inför Herren Gud. Men nog är det gott då ordet får oss att fly till Herren Jesus, in under hans vingars beskydd.

Där finns en härlig och evig viloplats.

Tusen år som en dag

När vi i mänsklig svaghet försöker förstå vad som sker då Gud skapar nya himlar och en ny jord blir det lätt så fel. När Guds ord talar om en dag börjar människan plötsligt tala om tusen år och tusenårsrike.

Gud behöver inte tusen år för att rena jorden, han skapar en ny jord. Visst skriver Jesaja: Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.

Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

Men på den nya jorden finns varken död eller förbannelse. Nej där föds inte heller spädbarn, de föds här på jorden.

Vad betyder dagars mått då det inte finns någon sol som jorden kretsar runt och dagen inte följs av natt. Inget mörker finns heller mera. Där upplever ingen nattens fasor för Gud har torkat den sista tåren.

Visst är mina skrivelser och tankar utgående från ordet också färgade av den här jorden, för hur skulle ett dödligt finger kunna beskriva det som inget öga sett. Men Anden uppenbarar vad vi behöver veta och han pekar alltid på Jesus.

Det är Jesus som är Herden och för oss över livets älv. Det är Jesus som är vägen, sanningen och livet.

Fastän vi något ser in i det som Gud skapar har vi ännu våra uppgifter på den här jorden. Efter att Jesus stiger ner på Oljeberget bli ingen hedning frälst. När den sista resten av egendomsfolket Israel blir frälst genom att sätta tro till Jesus vet jag inte.

Men jag tror inte att Gud behöver 1000 år för det. Försoningen fullbordade han på en dag. Frälsningen fullbordar han medan tid ges. När tiden är ute börjar Evigheten.

Ett nytt Jerusalem

Sakarja skriver:
"Folket skall bo där i ro
och aldrig mer
lämnas till undergång.
Jerusalem skall bo i trygghet."

Enligt Guds löften väntar vi på nya himlar och en ny jord, ett nytt Jerusalem. I bibeln är Jerusalem världens nav och mitt. Även på den nya Jorden är Jerusalem i centrum.

"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum."

Sakarja beskriver en tillvaro där det levande vattnet rinner både sommar och vinter. Det är våldsamma förändringar som sker när Jesus stiger ner på Oljeberget. Medan jag skriver och funderar hur vi skall kunna se honom där på Oljeberget minns jag Jesu ord:

"Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra."

Det är väldiga krafter i rörelse när Herren Jesus, vår Herre och Gud stiger ner på jorden för att skapa nya himlar och en ny jord. Då samlas hans folk runt honom. Då har det ingen betydelse att flygplanen står på marken och det är reseförbud.

Paulus beskriver ju samma sak. "Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

Pesten skall härja på den dagen och slå Guds folks motståndare, men då drabbas inte mera Herrens folk. Sakarja skriver:
"Han skall låta deras kött ruttna
medan de ännu står på sina
fötter,
deras ögon skall ruttna i sina hålor,
och deras tunga skall ruttna
i deras mun."

Visst blir det en märklig dag, den sista och stora då tiden övergår i Evighet.

Gränslinjen

Jesus är gränsen eller brytningspunkten. I honom börjar det eviga livet. Utan honom finns endast död och förbannelse.

Jesus är också det levande vattnet. Johannes återger Jesu samtal med kvinnan vid Jakobs brunn:

"Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten."

Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?"

Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."

Sakarja skriver:
Det skall ske på den dagen
att rinnande vatten
skall utgå från Jerusalem,
ena hälften mot Östra havet
och andra hälften
mot Västra havet.
Både sommar och vinter
skall det vara så.

Johannes ser vattnet strömma fram och sedan han sett det nya Jerusalem skriver han:

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken.

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.

En och ett

Profeten Sakarja skriver:
"Herren skall vara konung
över hela jorden.
På den dagen skall det ske:
Herren är en
och hans namn är ett.

Överskriften för de två sista kapitlen är rening från synden och Herrens dag. De flyter ihop. I Herren Jesus börjar något nytt för den människa som finner honom.

"På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet."

"De skall åkalla mitt namn
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga:
"Detta är mitt folk."
Och folket skall svara:
" Herren är min Gud."

"På den dagen skall han stå
med sina fötter på Oljeberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Oljeberget skall delas
mitt itu,
från öster till väster,
till en mycket stor dal
genom att ena hälften av berget viker undan mot norr
och andra hälften mot söder.
Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg,"

Hur hamnade jag i Sakarjas bok, i de två kapitel som jag förundrat mig över? Jesus förde mig dit genom sina ord: "Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras."

Var står Jesus då han uttala de orden? - Jo mitt på Oljeberget!! Matteus skriver hur de gick ut till Oljeberget efter att ha sjungit lovsången.

Herrens stora dag har då redan börjat och Jesus säger åt Petrus:
Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Sakarja fortsätter: "Det skall ske på den dagen
att ljuset blir borta,
himlens ljus skall förmörkas.
Det blir en särskild dag,
känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det skall ske
att när aftonen kommer
blir det ljust."

Åter till Matteus: "Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Sakarja: "Det skall ske på den dagen
att rinnande vatten
skall utgå från Jerusalem,
ena hälften mot Östra havet
och andra hälften
mot Västra havet.
Både sommar och vinter
skall det vara så.
Herren skall vara konung
över hela jorden.
På den dagen skall det ske:
Herren är en
och hans namn är ett."

Matteus: "Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många."


Vid tillfälle får jag fortsätta att studera skrifternas uppfyllelse i Herren Jesus. Han som var, är och kommer..

Den gode Herden

Jesaja skriver: Se, er Gud!"
Ja, Herren, Herren kommer
med makt,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.

Han för sin hjord i bet
som en herde,
han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.

I gamla testamentet finner vi namnet Gud över 3000 gånger. Herren Gud finner vi 32 gånger och Herren över 5500 gånger.

När vi söker Gud i NT får vi läsa "Se , jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.

Vad säger då det åt mig? Gud med oss, Guds son Herren Jesus, den gode Herden. Ja det säger allt.

"Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära."

Att betrakta Jesu herdeskap är stort. Aposteln skriver att Gud skall uppväcka oss tillsammans med Jesus.

Kallad, skapad till jubel

Gamla testamentets evangelist skådar i Anden och skriver: "se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd."

Har du tänkt vad Guds kallelse i Jesus Kristus ytterst innebär. Du skall få vara till fröjd för himmelens Gud. Universums skapare skall fröjdas över dig på den nya jorden.

Vi kan inte riktigt fatta under vardagens bekymmer att en gång är det enbart fröjd och jubel tillsammans med Gud och Jesus. Och den Helige Ande vill uppenbara det för oss.

Om det skulle få vara klart för människan här i syndens land skulle ingen förkasta eller förakta sin kallelse.

"Men fröjda er
och jubla till evig tid
över det som jag skapar,
ty se, jag skapar Jerusalem
till jubel
och dess folk till fröjd."

Innan slutmålet

"Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus.

Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Så bör vi tänka, vi som är mogna. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till."

I fyra korta betraktelser har jag den här morgonen litet betrakrat fem av nio ställen där ordet talar om kallelse.

I bibelns språk är tio fullkomlighetens ord. Han som kallar är fullkomlig. Hans vägar kan vi inte heller alltid fatta, men en gång i fullkomlighetens land får vi evigt prisa honom.

"Detta löfte gav han mig"

Värdigt kallelsen

"Därför uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.

Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. 

Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla."

Vi är kallade till ett hopp. Ett hopp som ger livsglädje och mod. Ett levande hopp som för genom livet och in i nya himlar och en ny jord. Ett hopp förkroppsligat i Jesus Kristus. Att få vara där han är.

Idag kan vi leva i det hoppet..

Kallad i Kristus Jesus

"Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma.

Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.

Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren."

Paulus var en av dem som Gud på ett speciellt sätt kallade till apostel. Vi har andra kall, andra uppgifter. Det största och dyrbaraste är ändå kallelsen till himmelen genom Herren Jesus.

Kallelsetider

Den här morgonen hade jag ett ord på mina läppar då jag vaknade: Kallelsetider.

Gud har tider då han på ett speciellt sätt kallar. Han kallar länder och folk. Han kallar enskilda människor, både troende och de som saknar tro.

Är det nu då kallelsetider? Jo, det tror jag. Kallelsens innehåll och dess längd vet Gud.

Begreppet kallelsetider hittar vi inte direkt i bibeln, men det finns där, ja även som en röd tråd.

När jag söker på ordet kallelse får jag nio svar. Aposteln skriver: När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

Gud kallar sitt egendomsfolk judarna. När hedningarnas tider tar slut och deras antal är fullt kallar Gud ännu sitt "eget"folk. Det är den sista stora kallelsen, men för många som blev kallade är det då för sent. Rösten har tystnat och dörren till bröllopssalen är stängd.

Det går inte att med ord beskriva den sorg, bedrövelse och vånda för den människa som i en evighet får lyssna till sorlet från himmelens festsal men för evigt vara på utsidan. Men himmelens Gud kallar aldrig till sådant. Han kallar människan bort från otron som leder till helvetet.

Helvetet är platsen där Gud inte är. Helvetet är platsen där Jesus inte är. Den människa som förkastar Guds kallelse i Jesus Kristus bereder själv sig en plats där.

Vatten där jag finner ro

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

I Bibeln finner vi en ängel som vittnar om att de som tillber vilddjuret aldrig har någon ro, varken dag eller natt.

Guds folk äger ändå alltid ro i Jesus. Där får de vila sig från sina mödor.

Aposteln Paulus avslutar Romarbrevet med en lovprisning: "Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus.

Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad.

Han är den ende vise Guden, och hans är äran genom Jesus Kristus i evighet. Amen

En ny sång

Ordet vittnar om en ny sång "De sjöng en ny sång inför tronen". Vad handlar den nya sången om? Jag tror att den handlar om Jesus.

Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

"Stora och underbara
är dina gärningar,
Herre Gud Allsmäktig.
Rätta och sanna
är dina vägar,
du folkens Kung.

Vem skulle inte vörda dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Bara du är helig,
och alla folk ska komma
och tillbe inför dig,
för dina rättfärdiga domar
har uppenbarats."

Sången om Jesus, Lammets sång, i den finner själen ro.

Ro för själen

"Jesus som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen."

Då Jesus hade antagit en människas kropp för att frälsa dig och mig blev han också naturligt trött.

Idag kämpar många med trötthet av olika slag. Vi blir trötta av olika orsaker. Hebreerbrevets författare skriver: "Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.

För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.  Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet."

Under trötthet får vi vända blicken mot Jesus, han som säger i sitt ord: "Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar,  för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Även under trötthet har själen sin ro i Jesus.

Frälsaren för alla människor

"Det är därför vi arbetar och kämpar, för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror."

Paulus skriver till Timoteus att Gud är Frälsaren för alla, eftersom han vill att alla ska bli frälsta, men särskilt för de troende eftersom hans vilja för dem har nått sitt mål.

Guds vilja är att alla skall bli frälsta. Men det finns människor som stänger ut Gud och hans ord och trampar det under sina fötter.

Idag finns ett stort avfall från tron. Aposteln förutsäger också det:

"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten."

Herrens broder Judas skrivet: Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet.

Vi blir ofta upprörda och ledsna över dessa "hycklande lögnare" som aposteln talar om.  Ändå uppmanar Judas till en barmhärtighet enligt Kristi sinnelag.

Det finns människor som anser sig vara kristna, men kämpar mot den apostoliska tron. Gud har berett en frälsning för alla människor. Även de som är fängslade av mörkrets furste.

Judas har något att lära oss. Synden är förskräcklig, men det finns räddning och botemedel mot den för den som ångrar och tror. Bara det inte blir för sent. Bara människan inte gick över den gräns Gud satt.

Födslovärkar

Ikväll lyssnade jag till en predikan där predikanten använde reformationsbibeln. I predikotexten ljöd orden: "Då svarade Jesus och sa till dem: Se upp så att ingen bedrar* er. För många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de ska bedra många.

Och ni ska få höra om krig och rykten om krig. Se till, att ni inte blir skrämda, för allt* detta måste hända, men det är ännu inte slutet.

För folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli hungersnöd och epidemier* och jordbävningar på många platser. Men allt detta är början till födslovärkarna.

I folkbibeln 98 står det: "Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.

Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.

Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'

Som ni märker ger grundtexten också rum för epidemier. Just nu lever vi mitt i en världsomfattande epidemi. King James bibel använder ordet "pestilence" som är synonym med pandemic och epidemic.


Predikanten lyfte fram den positiva sidan eller glädjen i början av värkarna över att ett barn snart skall födas.

Tankarna gick till en septembernatt för snart 23 år sedan då jag i månskenet körde längs stranden mot BB. Jag minns så väl känslan av overklighet. Är det nu dags?

Två nätter och en dag senare var glädjen ett faktum.

Är det nu dags? Den känslan av en kommande glädje får vi nog ta med även nu under allt som sker..

Uppståndelsens vittnen

Är jag ett vittne till Uppståndelsen?

Jesus sade: "Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

När han tillrättavisar sadduckerna säger han: "Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.

Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla."

Jesu uppståndelse är en livets källa. Den ger tröst och mod i nöden. Jesus är uppståndelsen och livet. Det tomma korset är en segerns symbol.

Ja för oss som förtröstar på Jesus blir hans uppståndelse en livets bok..

Tider av vederkvickelse

När Petrus vittnar om livets furste säger han bland att: "Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.

Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid."

Gud sänder tider av vederkvickelse, tider då vi får känna och uppleva Jesu närvaro.

Jesus talar också om en tid av nöd och strax efter de dagarnas nöd skall han själv uppenbara sig på himmelens moln med stor makt och härlighet.

Gud ser det alltså för gott att använda tider av nöd för att förbereda sitt folk för dagen då allt blir återupprättat.

Före Konungens ankomst skall hans tecken "Människosonens tecken synas på himlen.

Det dagliga livet har sina nödvändiga omsorger som hör till människans liv och som Guds ord uppmanar oss att sköta väl.

Ändå säger Jesus att vi inte skall låta våra hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att hans dag plötsligt kommer över oss som en snara.

Herrens broder Jakob skriver: "Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal.

Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna.

Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden."

Men Jakob slutar inte där utan fortsätter: "Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn.

Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren.

Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom.

Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.

Tidsanvändning

"Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder."

Ibland känns det känns nästan tjatigt att tala om en annorlunda tid. Predikaren är den bibelbok som talar mest om att allt har sin tid.

Han skriver: "Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem."

I Apostlagärningarna finner vi att på Areopagen ägnade både athenare och främlingar all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.

De första kristna använde tiden till bön. Kanske vi borde be mera om Guds ledning i att rätt använda tiden.

I dag är det åtminstone tid att vila, att vila i ordet under bön till Himmelens Gud.

En unken disktrasa

Jukka Norvanto avslutar ett av sina avsnitt i serien "Raamattu kannesta kanteen" med orden: "Kun sinusta tuntuu että ett ole tiskirätinkään arvoinen." Även då kan du förlita dig på Jesu trofasthet. Med glädje lyssnade jag till budskapet.

Alltså fast du känner att du inte är ens så mycket värd som en disktrasa blir du inte bortvisad om du vänder dig till Jesus. Vi kan inte bygga frälsningen på att vi lyckats bra eller misslyckats totalt.

Jag har några gånger känt en unken lukt i huset och det har senare visat sig att den kommer från en sur och stinkande disktrasa som sprider en vämjelig lukt. Oftast har jag slängt bort den, men någon gång har jag tvättat den noggrant med tvättmedel och den har blivit som ny.

Det behöver inte vara synder. Människan kan nötas ut och tröttna och känna sig som en gammal disktrasa, men ändå är hon värdefull för Jesu skull.

Nog har vi en förunderlig Gud. I hans blod har vi liv. I hans seger har vi mod..

Fröjda er och jubla

Jesaja skriver: "Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det"

Aposteln Petrus hänvisar till Jesajas ord: "Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Johannes får se det: "Och jag såg en ny himmel och en ny jord."

Du och jag skall en gång få bo där och där ska vi inte mer minnas det förgångna eller tänka på det.

Jesaja försöker med jordiska termer beskriva livet på den nya jorden: "Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått."

Vilka andra ord använder han då han får beskriva Guds löften?

"De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det."

Där dröjer inte bönesvaren för Gud är mitt i bland sitt folk: "Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra."

Jesaja beskriver den nya skapelsen med full harmoni: "Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren."

Kanske du förundras över att djur som vi upplever som otäcka, vargar och ormar, finns där. Men ingen skall tänka på det förgångna, ingen skall tänka på det som varit.

Nog måste det vara en förunderlig tillvaro där det inte behövs någon nostalgi utan allting är ständigt nytt.

"För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren."

Inget kan hota den nya jorden. Synd finns inte där. Men där verkar också finnas en viss "dygnsrytm": Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren.

Där gör ingen uppror mot Gud. De som gjorde uppror och avvisade frälsningen som Gud i Jesus beredde är avvisad till en annan plats. Men där råder inte Guds goda vilja. Där får människan se vad ett liv utan Guds välsignelser är.

I sin kärlek låter Gud Jesaja till sist beskriva vad som väntar den människa som inte låter sig försonas med Gud.

"Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Det som Gud berett

Gud har valt att inte på förhand berätta så mycket om det eviga livet. Kanske vår av synden påverkade tankevärld inte ännu klarar av en större medvetenhet om det som Gud berett för dem som älskar honom.

Bilden av himlen, av evigheten är knuten till Jesus, att få vara där han är.

"Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

En dag är vi på insidan av dessa portar. Då är allt synligt för vår Himmelska kropp.

Vad vet vi om himlen, livet där Jesus är?

"Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem."

Det eviga livet är ett liv i gemenskap med Jesus. Den gemenskapen börjar här på jorden. 

När jag läser Johannes beskrivelse av den himmelska staden i Upp 22 slår det mig ofta att där finns också en bild av livet tillsammans med Jesus här på jorden, före Jesu återkomst.

Livets träd finns på båda sidor om floden och det ger en frukt som är till läkedom för folken. Hurudan läkedom behöver vi i Evigheten? Där finns ju ingen synd, ingen sjukdom.

Luthers tideräkning

När vi nu firat påsken 2020 har det enligt Luthers tideräkning gått 5990 år sedan Adams födelse.
I den judiska tideräkningen fattas det ett tiotal år. Även i vår tideräkning som grundar sig på Kristi födelse lär det kasta några år.

Under gamla testamentets tid var årtalen mycket viktiga. Bibeln anger när människor föddes och när de dog. Av någon orsak är årtalen inte alltid viktiga för Nya testamentets författare. Jesus föddes vid den tiden. För Maria blev tiden inne då hon skulle föda.

Om Jesus nämns att han som tolvåring var i templet och att han var omkring 30 år när han började sin gärning. Jesu ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Profeten Mika skriver om Jesus: Han ska träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herren sin Guds namns höghet. Och de ska ha ro,för han ska vara stor till jordens ändar."

Gudsmannen Mose skriver i sin psalm: Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar. Ordagrant talar Mose om en nattväkt eller en tretimmarsperiod.

Lever jag då redan i den nya tiden, i Kristus? Där ges alltid tid om än den sjunde dagen, vilans dag snart är inne. Gud vill nog att vi skall ana något och få glädje i vårt verk..

Allt har sin tid

Av skriften förstår vi att olika skeenden i världshistorien sker när tiden är inne, då Guds tid är inne. Tiden är ju också något som ytterst finns endast så länge som Gud ser det vara för gott, eller nödvändigt. Gud använder tiden för att hans goda vilja i världen skall få ske.

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.”

”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.”

Vi människor förmår sällan använda tiden rätt. Antingen tycker vi att vi har för mycket, eller för litet tid. Vi kan inte heller påverka när tiden är ute.

Daniel fick i en av sina syner se att en dag börjar en annan tid för Guds folk: ” Det hornet hade jag också sett föra krig mot de heliga och besegra dem, till dess att den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.” Denne Guds motståndare skulle ha makt över jorden under en tid och tider och en halv tid.

Tiden är noga beräknad och utmätt av Gud men för människorna, även för Guds barn är den en noga bevarad hemlighet. Därför får vi tacka för den tid som ges, medan vi ser fram emot den stora dagen då allt blir förändras, då Guds rike upprättas i härlighet.

”Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."

14.04.2018

För exakt två år sedan hade jag möjligheten att betrakta altartavlan i Mariakyrkan på trånga gatan i Boden. Den gjorde ett stort intryck på mig.

Jag hade lätt att identifiera mig med den unga mannen med gummistövlarna och spaden i handen som ser sin frälsare komma åter.

Tänk den unga kvinnan som får lämna sin rullstol och sin jordiska kropps begränsningar.

Den lilla babyn i sin mammas famn sträcker ut handen mot sin frälsare. Den bilden fick jag tugga mera.

Han hann ge glädje åt sina föräldrar en kort tid. Det var meningen att han skulle hinna födas och få gå in i Guds eviga Himmelska rike.

Nog är det gott att vi får förlita oss på att Jesus återvänder på den rätta tiden, i den rätta nattvakten och på utsatt tid.

Aposteln Paulus skriver:

"Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.

Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves."

Ett liv i förväntan

I morse läste jag apostelns uppmaning att söka det som är där ovan, där Kristus är. "Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida."

I kväll fick jag en förfrågan om att banda in en andakt för Kristi himmelsfärdsdag. Jag har rätt länge velat studera vad ordet lär om det himmelska, men det har inte riktigt känts som den rätta tiden för det.

Men nu idag fick jag en uppmaning både via ordet och via den kristna brodern som ringde. Det är bra om du kan sända andakten inom två veckor sade han.

Så om Herren dröjer och vi får leva..

Luther beskriver det kristna livet på jorden såsom ett liv som levs i väntan på den yttersta dagen.

Luther talar om att nya testamentets kristna får och bör leva i väntan på Kristi härliga uppenbarelse på den yttersta dagen.

Med andra får jag banda in en andakt i hoppet om att den inte sänds då Kristus stigit ner innan dess.

Tänk att både bibeln och reformatorn uppmanar oss till ett sådant saligt hopp. Att banda in andakter är lite som att plantera äppelträd dagen innan Herren kommer åter.

Gud vill ha det så..

Budskapet är gott!

Det är fullbordat! Jesus fullbordade sitt verk!

Det räcker för dig och mig. Det betyder att paradisets portar står öppna och vi får gå in.

Alla knän skall böjas

"Vänd er till mig och bli frälsta,
ni jordens alla ändar,
för jag är Gud
och det finns ingen annan.

Jag har svurit vid mig själv,
ett sanningsord har gått ut
från min mun,
ett ord som inte ska tas tillbaka:
För mig ska alla knän böjas,
alla tungor ska ge mig sin ed"

Dagens bibelläsning är från Jesaja 45. Ett kapitel som beskriver hur Gud använder  Koresh fastän han inte ens känner Gud:

"För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.

Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spänner bältet om ditt liv,
fastän du inte känner mig."

Ja alla knän skall böjas för Herren. Paulus skriver därom i Filipperbrevet:

Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Han var till i Guds gestalt
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte,
utan utgav sig själv
och tog en tjänares gestalt
och blev människan lik.

När han till det yttre
hade blivit som en människa,
ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset.

Därför har Gud också
upphöjt honom över allting
och gett honom namnet
över alla namn,
för att i Jesu namn
alla knän ska böjas,
i himlen och på jorden
och under jorden,
och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är Herren,
Gud Fadern till ära.

- -

Ja, Kristus är uppstånden!

Biskopens påskhälsning

Idag på påskdagen fick jag börja med att läsa biskopens påskhälsning. Det var en hälsning fylld av den gode Herdens röst. Biskop Ivan Laptev skriver bland annat:

Kristus är uppstånden!

Hur viktigt är det inte i denna oroliga tid att få höra från ängelns och den uppståndne Kristus mun: frukta inte!

Första gången på åratal firar vi påsken i våra hem liksom Israels barn då. Påskmåltiden firades då familjevis och dörrposterna var bestrukna med Lammets blod. Blodet var ett tydligt tecken att döden inte hade någon makt över dem.

Dessutom försäkrade Gud dem: Frukta inte!

Apostlarna firade påsken bakom stängda dörrar i fruktan för judarna. Men det hindrade inte Jesus. Han tog bort all tvivel och all rädsla.

Den uppståndne frälsaren stod mitt ibland dem med fridens hälsning.

Döden kunde inte hålla Kristus. Lärjungarnas stängda dörrar, deras svaga tro hindrade inte Jesus. Kristus uppstod från de döda mitt i sorgen.

Han ger glädje istället för tårar. Han kommer med ljus och tröst i syndens mörker..

- -

Tack Gode Gud för hälsningen!

Översteprästernas döda tro.

Översteprästerna fick rapport om vad som skett vid graven. Vakterna hade misslyckats. De kunde inte hindra att Jesus uppstod. Översteprästerna kunde inte annat än tro att Jesus faktiskt hade uppstått.

Men tron blev inte till frälsning. Nu ville man hindra att sanningen kom fram och betalar de stackars vakterna för att ljuga. Vakterna var ju också dödsdömda för en romersk vakt svarade med sitt eget liv om en fånge flyr.

Översteprästerna fick aldrig mera se Jesus. Efter uppåndelsen visade han sig endast för de sina. Paulus vittnar om hur Jesus vid ett tillfälle visar sig för mer än femhundra bröder på en gång.

Paulus vittnar: "Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.  Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster."

Nog är det viktigt för en människa att få nåd att tro att Jesus dött och uppstått för henne. Denna tro på Jesus som en förlossare bär ända in i Himmelen.

Ända till slutet får vi hålla fast vid evangeliet. Annars var det ju ingen mening med att vi kom till tro. Matteus fastnar inte vid detaljer. Han bevisade att Jesus är Guds utlovade Messias.

Gläd Er!

Förskräckta men med glädje skyndar kvinnorna iväg med det glada budskapet som ängeln vittnat om. Drygt 30 år tidigare hade herdarna skyndat till Betlehem för att finna den nyfödda Jesus som lindad låg i krubban.

Även herdarnas rädsla och förskräckelse hade bytts i glädje och handling.

Är det inte på samma sätt som vi skyndar till mötet med Jesus? Vi känner en vördnad och helig fruktan inför mötet med konungen.

Vi är på väg, men han kommer oss till mötes. I en svår och på många sätt overklig tid väntar vi på att molnen skall skingras och att vi med blixtens hastighet skall förvandlas vid mötet med Frälsaren som kommer för att hämta de sina.

Kvinnorna skyndar iväg och plötsligt: "Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."

Likt sångaren undrar vi att när skall vi få se Jesus."När får jag se dig, Frälsare kär, ren  och förklarad bliva dig när? När ser mitt öga dig i det höga, sådan du är?

Men det saliga hoppet sätter oss i rörelse. Budskapet "Se brudgummen kommer!" skall föras ut.

Hur lydde Jesu hälsning till kvinnorna? Gläd dig var den vanliga hälsningen. Då kvinnorna är flera säger han antagligen "Gläd Er!'

Med spänning och glädje väntar jag på mötet med den förhärligade Jesus. Johannes som fick se honom i jordisk förgänglig kropp beskriver hans utseende:

"Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

Johannes fortsätter: När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet.

Jesus har nycklarna till döden och helvetet. Likt kvinnorna och Johannes får vi falla inför hans fötter:

Lyssna till den uppståndne och förhärligades röst: Var inte rädd! Gläd dig!

Änglarnas tjänst

På den första veckodagen enligt judisk tideräkning skakas klippgraven av en jordbävning. Jordbävningen förorsakades av att en Herrens ängel kom ner från himlen för att välta bort stenen.

Med himmelsk majestät rullar ängeln bort stenen och sätter sig på den. "Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö."

Vakterna anställda av farisserna och översteprästerna skakar nu av skräck och blir såsom döda.

Över 1000 år tidigare hade det skett en märklig begravning i Moabs land. På den plats där man kunde se in i det härliga landet hade Herrens tjänare Mose dött i ensamhet inför Guds ansikte. Herren Gud hade ombesörjt begravningen och tydligen hade ärkeängeln Mikael skött det praktiska.

Djävulen hade kommit dit och krävt att få den döda kroppen. Obeveklig hade ärkeängeln sagt: "Må Herren straffa dig."

Åter en gång besöker nu en ängel en gravplats men för människornas skull. Gud har redan uppväckt sin son och för den som Gud uppväcker är stenen inget hinder. Gud själv har också straffat djävulen och han har ingen makt över en benådad människas själ då hon dör i förtröstan på Guds son.

Syndens straff är döden. Övers Guds son hade döden ingen makt för han dog syndfri.

Men ängeln kom för att visa sin makt för vakterna vid graven och för att trösta kvinnorna. Ängeln, Guds sändebud utför lugnt sin uppgift:

"Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg."

Platsen är tom och utsänd av ängeln skyndar kvinnorna i väg för att vittna för de män som Jesus själv utvalt att deras mästare nu har uppstått.

Förrän ängeln återvänder till himlen fullgör han majestätiskt sin uppgift: "Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."

Och kvinnorna skyndar iväg, med bävan och stor glädje"