Världens hat

Johannes lyfter fram Jesu ord om att världen hatar Jesu efterföljare. Jesus vill trösta sina lärjungar och säger "om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er".

Före Jesus börjar förklara hatet från världen har han gång på gång lyft fram att Jesu vänner skall älska varandra. Kärleken mellan Jesu vänner är också något som världen hatar, ja hatar ursinnigt.

En kristen kan inte göra så mycket mot hatet från världen. Jesus är föremålet för världens hat, därför hatar världen också Jesu vänner. Guds ord visar oss hur vi skall möta hatet från världen. "Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda. Om din fiende är hungrig så ge honom att äta. Om han är törstig ge honom att dricka. Gör du det samlar du glödande kol på hans huvud."

En orsak till världens hat som Jesus lyfter fram är att nu har de ingen ursäkt för sin synd. "Hade jag inte kommit och talat till dem skulle de vara utan synd." De skulle vara utan skuld för sin synd.

Världen hatar Jesus för hans ord. Världen hatar också Gud för Guds ord. Hatet är alltså starkt riktat mot ordet, Bibelns ord. Guds ord består då himmel och jord förgår. Guds ord dömer då slutgiltigt världens vänner. Vänskapen med världen leder till en evig död.

Det är alltså djävulen som står bakom hatet. När en människa hatar och föraktar Jesus ställer hon sig under djävulens välde. Förblindad av hans lögner, av otron som han sprider, av synden som han uppmuntrar till är världsmänniskan illa ute.

Hon hatar räddningen som kommer genom Guds ord. Ändå har Gud all makt för han har övervunnit och besegrat världen. Var kan man finna en större kärlek än Guds kärlek i Jesus Kristus?

Kristi vittnen i vardagen

Gårdagens texter talar kraftigt. Psalm 248 sammanfattar: Lärjungar rädda. Dörren stängd. Plötsligt stod Jesus ibland dem. Sände dem ut med ord av frid: "Den som hör eder, han hör mig!"

Jesus styrker sina lärjungar. Han gör dem till sina vittnen. Han ger dem sin Ande. Han ger dem tro, en tro som är verksam i kärlek.

Ja Jesus kallar genom sitt ord. Vi får vara hans vittnen, uppståndelsens vittnen, uppståndelsens vittnen i vardagen.

Älskad av Jesus, älskad av Gud

Jesus uppmanar de sina att älska varandra. Ja han rentav befaller sina lärjungar att älska varandra. Jesus har utvalt sina lärjungar och bestämt dem att gå ut och bära frukt, en frukt som består.

Jesus är på väg för att ge sitt liv för sina vänner. Det fanns ingen annan än Jesus som kunde ge sitt liv för sina vänner. Med alla sina vänners och ovänners synd på sig går han i döden. Gjord till synd, bärande hela världens synd möter han sin Helige Far som hatar synden.

Han blir övergiven av Fadern och dör en syndares död, den eviga döden. Rättfärdig som han är kan döden inte hålla honom och han uppstår till sina vänners rättfärdighet.

Rätta mig om jag har fel, men är det inte så. Han försonar hela världens synd, men han uppstår till sina vänners rättfärdighet. Den människa som tror på Jesus förklaras rättfärdig inför Gud för Jesu skull. Han ger sitt liv för sina vänners skull, medan vännerna ännu är hans ovänner, de tror inte på honom.

När han har uppstått drar han dem till sig. När han går bort och bereder rum så skaffar han en rättfärdighet som håller och duger inför Fadern.

Kära vänner, Jesu vänner. I Jesus, genom tron på honom har du och jag en rättfärdighet som duger inför Gud, inför Fadern. Kan du fatta det? Gud är inte vred på dig, han är inte arg på dig. När Gud ser på dig som vill vara en Jesu vän, så ser han dig rentvättad och rättfärdiggjord i Jesu blod.

Jesus gjorde sin Faders vilja. Gud Faderns vilja var att du och jag skulle få komma in i hans rike. Bakom frälsningen står Gud, den treenige Guden. Frälsningen fullbordas av Jesus, Gud som föddes till människa för att bära och ta bort människosläktets synd.

Därför säger Jesus att han är vägen, sanningen och livet. Han är vägen som för till Gud.

Visst har vi orsak att jubla, att tacka och prisa Gud...

Jesus vinträdet

I går kväll fick vi i bönhuset god undervisning om Jesus som vinträdet eller vinstocken. Guds folk, Jesu lärjungar är då grenarna.

I en vers står det skrivet: "Min Far förhärligas då ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Då Gud förhärligas och människor genom kraften och näringen från Jesus bär rik frukt måste det ju vara idealiskt här på jorden.

I gårdagens ledare i tidningen skrev ledarskribenten att en av orsakerna till att folk flyttar bort från nejden är den kristna prägel som ännu finns här. Han frågar också om vi verkligen vill att Österbotten skall bli en av de sista kristna utposterna?

Mitt svar på hans fråga om vi vill att Österbotten skall förbli kristet är nog ett rungande ja. Det finns nämligen ett hopp och en framtid för en region där man vill leva så att Gud förhärligas. Men det glada budskapet om frälsningen i Jesus Kristus går också ut från en sådan region.

Då är det inte längre frågan om enbart en isolerad utpost utan Guds ord går ut över hela världen. Sådan är Guds och Jesu vilja.

I texten från Johannes evangelium säger Jesus att om någon inte förblir i honom kastas han ut som en död gren och vissnar. Ledarskribenten däremot menar att ett samhälle som tar avstånd från det kristna blomstrar.

Jag tror nog på Jesu ord för det ordet består fastän himmel och jord går under.

Rättfärdighetens redskap

Nog är han kär, den gamle aposteln. Visst var han ett mäktigt Guds redskap. Han som fått se vad människan i sig själv kan vara skriver att en kristen kan vara ett rättfärdighetens redskap i Guds tjänst.

Ett redskap för rättfärdigheten som för ut fridens evangelium. Alternativet är ett liv i syndens tjänst som ett redskap för orättfärdigheten.

Paulus uppmanar oss att ställa oss i Guds tjänst. Paulus undervisar om hur vi skall se på oss själva "Så skall ni se på er själva: Ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Ni som var döda, men nu lever.. Har vi fått den nåden att förstå den här betydelsen av Kristi uppståndelse. Den Helige Ande verkar i Guds församling. Den kalla vintern byts mot vårens ljuva vindar.

"Att tro sig till ett Guds barn"

I vindstrappan hittade jag en gammal bok. En bok skriven av Elis Sjövall och som en annan Elis innehaft. I det första kapitlet som egentligen är en predikan från 1980 använder skribenten i slutet uttrycket "att tro sig till ett Guds barn".

Han hänvisar till de trosvissa orden i sången "sen så går det hem på nåden, tills vi stå i himmelen". Elis skriver: så här enkelt är det i tro och i lära, men det är en hård kamp att dagligen tro sig till ett Guds barn.

Elis talar om synd och nåd, syndakännedom och en längtan efter nåden. Han hade nyligen suttit vid två dödsbäddar. Den ene hade varit en snäll man, men han hade tydligen saknat tro. I vemod hade han till sist skiljts från honom. Han gick in i döden utan vittnesbörd om att själen var redo att möta sin Gud.

Den andre hade öppet varit en gudsförnekare och Elis hade haft fördomar och hållit honom som ett hopplöst fall. Men på dödsbädden grät han över sina synder och frågade om det fanns nåd för dem. I tro på sin frälsare mötte han sedan döden.

Ja boken heter "synd och nåd" Alla människor lämnar det här livet som syndare. Men den som får tro sig till ett Guds barn går in i Evigheten som en benådad syndare.

För denne öppnas då den himmelska porten. Gud är god. För synden finns det nåd.

Visst är det gott att få tro sig till ett Guds barn!

Träd in och se och smaka hur ljuvlig Herren är

Känner jag Jesus? Vet jag vem han är? Kommer jag ihåg att han är Gud, Guds son som blev människa och levde syndfritt, helt i enlighet med Guds goda vilja.

Ögonen sluter sig och tanken flyttar sig en kort tid framåt. Evighetens klockor ringer och jag står vid den vita tronen.

Jag får bära en dräkt av hans rättfärdighet. Den är vit och ren, fullkomlig och härlig. Iklädd i den sköna dräkten tar jag försiktigt några korta steg dit Jesus visar mig. Himlens härlighet börjar.

För Jesu skull bär jag detta hopp. För Jesu skull kommer detta hopp att gå i uppfyllelse. Det finns inga hinder.

Nog kan du djävul ryta och hota. Nog kan du fallna värld locka och dra. Nog kan du mänskliga av syndafallet fördärvade natur försöka trötta ut mig, men nej..

Kristus har vunnit en fullkomlig seger. Redan nu har vi del i denna seger och vi sträcker oss mot målet och griper i tron tag i det.

Det nya livet i Kristus. Aposteln skriver: Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

Något i mig får blicken att falla vid apostelns fråga. Men det finns gudomlig kraft i frågan som han ställer.

Åter går tanken till de korta stegen. Foten som ännu är i luften och snart sakta sänker sig ner på himmelsk mark. I Kristus har jag dött bort från synden. I Kristus tar den nya människan steget och i Kristus sätter den nya människan ner foten på himmelsk mark.

Kristus Jesus lever ju. Genom sin kärlek och sina böner drar han mig till sig...

Hur skulle jag kunna fortsätta leva i synden. Alltså i högmod, girighet, okärlek, missunsamhet, elakhet...

Visst är det kristna livet i vardagen en kamp. Fastän hjärtat är i himlen lever vi och verkar på en syndfull jord och fängslad av en fördärvad natur.

Aposteln skriver:
- Vi är döpta till hans död.
- Vi är begravda med honom i dopet till döden för att leva det nya livet.
Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.

Aposteln fortsätter: För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Det kristna livet innehåller var dag en kamp mot synden. Egentligen säger ju aposteln att om denna kamp inte finns så har vi ingen del i Kristi uppståndelse.

Ett kristet liv är en daglig kamp mot djävulen, världen och den egna fördärvade viljan. Men lika mycket är det rättfärdighet, glädje och frid i den Helige Ande.

Gud är god, Jesus lever!

Då ljuset fördunklas

Solen går ner mäktigt röd. Om jag förstått det rätt finns det nu sand- och stoftpartiklar högt uppe i luftlagren som gör att solens utseende förändras, främst då den mot kvällen sänker sig på himlen.

I dagens bibelläsningsplan enligt folkbibeln förs vi till Romarbrevets 6. kapitel. Det sägs att en kristen borde kunna Romarbrevet utantill. Men Romarbrevet borde vi också kunna "innantill" eller få nåden att låta dess budskap påverka och omforma oss.

Överskriften för kapitel 6 är det nya livet. Det nya livet i Kristus som vi så gärna ville leva, men gång på gång kommer till korta. Aposteln själv skriver i kapitel 7. "Själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill det gör jag inte, men det jag inte vill det gör jag."

Den gamle aposteln, den trogne kämpen i Guds tjänst såg ärligt sig själv i spegeln. Och bilden var inte vacker. Men aposteln såg nog en riktig bild då Guds ljus klarhet lyste upp hans sinne och han såg vilket verk även han själv var.

Aposteln fortsätter "men då är det inte längre jag (inte längre jag efter min nya människa) som gör det, utan synden som bor i mig. Aposteln visste att det inte fanns något gott i hans kött. Där fanns nog en vilja att göra det goda, men ingen förmåga.

Bokslutet är dystert och mörkt. Paulus konstaterar att resultatet är negativt, konkursen är nära. Så blir det när Gud får ta bort egenrättfärdigheten. All egen dygd försvinner. Kvar finns inte en tråd, inte en endaste tråd. Då när hoppet är ute bryter den nya sången fram.

"Min Gud, min Gud, vad jag är glad, en dräkt jag fått av dig, som passar för den nya stad, dit du har kallat mig "

Kristus, hans rättfärdighet förde Paulus till härlighetens himmel. Vill även jag göra min resa med samma resedräkt? Ingen annan dräkt duger då jag står vid den himmelska porten.

Och åter lyser solen klar...

Tjänande i stället för högmod

I Romarbrevet  varnar Paulus för högmod. Han visar på Guds godhet och stränghet. Den som inte förblir i Guds godhet, tron på Kristus blir avskuren från Guds godhet. Otron är det som skiljer och avskiljer människor från Gud.

I kapitel 12 talar han sen om den andliga gudstjänsten. "Anpassa er inte efter den här tidsåldern". Låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja. Det som är gott och fullkomligt behagar Gud. Ingen må ha för höga tankar om sig själv.

Vi har olika gåvor genom den nåd vi fått:
- att profetera i överensstämmelse med tron.
- att tjäna i vår uppgift.
- att undervisa i läran.
- att förmana.
- att trösta och uppmuntra.
- att generöst dela ut gåvor.
- att vara hängiven som ledare.
- att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

Paulus uppmanar till syskonkärlek, att avsky det onda och hålla fast vid det goda. Kristna bör uppriktigt älska sina bröder och systrar. Aposteln uppmanar till ömsesidig aktning och enighet och inte löna ont med ont, samt att hålla fred med alla så långt som det är möjligt. Hämnden är Herrens. Om din fiende är hungrig eller törstig så ge honom mat och vatten.

Ja det var nog något att bita i. I egen kraft kan ingen leva det kristna livet, men det finns kraft i evangeliet. Goda gärningar är en frukt av tron och de behövs och bygger upp församlingen.

Församlingen i Rom

I sitt brev till de kristna i Rom vill aposteln ge en samlad framställning om evangeliets innehåll. Han säger redan i början av brevet att evangelium handlar om Guds son, som till sin mänskliga natur var av Davids ätt. Med kraft har Jesus bevisats vara Guds son efter uppståndelsen från de döda.

Paulus skäms inte för evangeliet som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Paulus varnar också en människa för att främst söka sitt eget och följa orättfärdighet. Likaså varnar han människan att söka sin rättfärdighet genom gärningar. Rättfärdigheten vinns genom tron och de goda gärningarna är en följd av tron.

Gud är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Jesus utlämnades till döden för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

En människa som förklarats rättfärdig genom Jesu blod blir genom honom frälst eller befriad från vredesdomen.

Paulus går också in på trons lydnad. Hur skulle vi som i Jesus dött bort från synden sedan kunna fortsätta att leva i synden. Evangeliets mottagande har också en följd. Ett Guds barn är död för synden (skyr och värjer för synden) och lever för Gud i Jesus Kristus. Synden skall inte regera över oss så att vi lyder dess begär.

Fortsättning..

Guds helighet

Efter en påskhelg finns det mycket att "idissla". Från palmsöndagen till annandag påsk har jag haft möjlighet att delta i 8 tillfällen i bönehus och kyrka.

Nog är det stort att på en ganska kort tid få gå igenom påskens händelser från Betania till Emmaus. Det styrker tron då Jesus blir förklarad. Jesus finner vi från Bibelns första blad, från skapelsen och paradiset ända fram till det sista bladet där vi är med honom i det himmelska paradiset.

Jesus är grunden för vår tro. Han är vår tro. I påskens budskap möter vi nämligen också Guds helighet. Klipporna rämnar och jorden skakar, människor grips av fruktan då solen mister sitt sken och änglar i skinande vita kläder uppenbarar sig. Till de sina kommer ändå Jesus med frid.

I nattens drömmar fick jag något ta del av Guds helighet. Tillsammans med vänner hamnade vi i kraftiga åskäder. Tältdukar revs sönder av väldiga regn och kraftiga vindar. Blixtar rev upp hål i marken, medan himmelens fåglar i tusental flög över. Ja drömmar kan vara kaotiska.

Men i ovädret fick vi fly in i ett Guds hus, som i drömmen var ett bönehus under byggnad. När ovädret hade avtagit fick jag beskåda den grund som huset låg på och byggdes på. Det var väldiga stenar skurna ur berget.

I Herren Jesus fullkomnas också Guds helighet. Synden får sitt rättmätiga straff som är döden. I sin ofattbara kärlek dör Gud och tar syndens straff på sig. Guds helighet kräver nämligen att synden och syndarna får sitt straff. Gud ser aldrig mellan fingrarna. Hans natur är inte sådan.

Jesus försoningsdöd är en ställföreträdande död. Jesus är det Guds hus dit vi får fly då jorden skakar och åskan går. På utsidan rivs tältdukar sönder och inget kan bestå.

Jesus är den säkra grunden. Han är klippan dit vi får fly när Guds domar går över världen. Inget eget håller. De egna gärningarna eller prestationerna duger inte. Gud kallar i sin kärlek troget och träget oss till den trygga klippan, sin egen son.

För det som Gud gjort i Jesus Kristus det håller, räcker och uppfyller kraven i Guds helighet. Det är fullkomlig och fullbordat. Genom tron på Jesu verk griper vi tag i Guds räddning för världen, för dig och mig och alla människor.

Vi har frid redan här nere och vi skall för evigt få bo i Guds hus. I Jesus är vi rättfärdiga och övertäckta av Guds nåd. Helgens sammankomster fick vi avsluta med sångens ord "Jag i Jesu namn och blod, synderna förlåtna tror"

Då det så är når vi en gång fram och in i den stora glädjen och friden i Guds eviga Hus. Gud själv frälser sitt folk. Stor är hans trofasthet, hans trofasthet i Jesus Kristus!

"Vedergällning från Gud"

Mitt i Jesajas ljuvliga 35. kapitel finner vi några allvarliga ord: Se er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud.

Synden är grym. Den förstör Guds skapelse. Syndens lön är döden. Synden måste utrotas och syndens fångar måste lösas och befrias.

Gud vinner en fullständig vedergällning över synden på korset. Hämnden är gruvlig och fullkomlig. Ingen annan än Gud förmår att göra upp med synden.

Han gör det i och genom sin son som blev människa och tog syndens straff på sig. Det har skett, det är fullbordat!

Jesus! Gud  kommer själv och frälser sitt folk..

Jesus! Gud bär syndens straff, hela världens synder försonas..

Jesus! den heliga vägen, där den orena förklaras rättfärdig..

Jesus! En vandringled hem till Gud, hem till himmelen..

Jesus! Hos honom finns ro, frid och glädje i en rolös värld, på en av syndens sargad och söndrade jord..

Den heliga vägen

Profeten Jesaja skriver i Anden om frälsningen, den heliga vägen. "Se Gud är här!" Han kommer själv och frälser er. Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron öppnas. Den lame skall hoppa som en hjort.

Den stummes tunga skall jubla. Vatten skall bryta fram i öknen. En banad väg skall gå där, en vandringsled som kallas den heliga vägen.

Den heliga vägen är till för orena som förklarats rena och rättfärdiga.

Jesaja såg i Anden omvändelse och syndernas förlåtelse, den heliga vägen där den orene blir förklarad rättfärdig.

En väg via korset och den tomma graven, ett förnyat liv som den uppståndne Jesu efterföljare.

Nog är Gud god. Mig skall intet fattas!

Syndernas förlåtelse genom omvändelse

Den uppståndne Jesus visar sig för allt flera av sina lärjungar. Han visar sig för apostlarna och mötet med den uppståndne väcker tro. Han uppenbarar sig bland de sina med fridens hälsning.

Apostlarna får möta sin Herre. I sin glädje och förundran kan de ännu inte riktigt tro. För att styrka deras tro äter han ännu mitt ibland dem. Jesus öppnar deras sinnen så att de förstår skrifterna.

Jesus vittnar om vad som står skrivet. Messias måste lida och uppstå från de döda på den tredje dagen. Och omvändelse och syndernas förlåtelse skall förkunnas i hans namn för alla folk med början i Jerusalem.

I Jesu namn får Herrens folk undervisa om omvändelsens nödvändighet. I Jesu namn förkunnas förlåtelse i Guds församling.

I en annan översättning står det "omvändelse till syndernas förlåtelse". Livet med Jesus är ett förvandlat liv. Det gamla lämnas bakom och Jesus gör allting nytt.

Gud är god. Jesus lever och han är vägen, sanningen och livet.

'"krönt blodiga för trons och Jesu skull"

I Zionkyrkan i Batticaloa på Sri Lanka hade man just avslutat söndagsskolan när smällen kom. Den våldsamma explosionen satte eld på halva kyrkan och skadade 150 personer som samlats för att fira Gudstjänst.

14 barn och 14 vuxna dödades i attacken mot kyrkan. Påskdagen blev blodig för många av Jesu vänner på Sri Lanka. Käre Jesus, trösta du de som sörjer och lider!

2. Den tomma graven

Aposteln Johannes berättar att Maria Magdalena sprang från graven och kom till Simon Petrus och Johannes. Maria ropar i förtvivlan  "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!"

Då blev det liv i Petrus och Johannes. Båda sprang på samma gång och Johannes sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Johannes lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in.

Strax därefter kom Petrus till graven och han gick in. Han ser också linnebindlarna ligga där och duken som hade täckt Jesu huvud på ett skilt ställe.

Då gick även Johannes in och han såg och trodde. Tidigare hade de inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.

1. Påskens under "Varför söker ni den levande bland de döda?

Maria Magdalena och Maria Jakobs mor gick tidigt på morgonen till graven för att ge sin hyllning till den döde Jesus. Lukas namnger den tredje som Johanna medan Markus talar om Salome. De tre hade varit med i lärjungaskaran som tillsammans med apostlarna följde Jesus under hans vandring mot korset.

De hade nu sett honom dö på korset och kom nu till graven med väldoftande oljor som de gjort i ordning. Kvinnorna älskade sin Mästare. För apostlarna hade Jesus nog berättat om uppståndelsen. Han hade på förhand berättat att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.

Ja han hade befallt dem att lyssna noga: ”Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." Men de tolv förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.

Ännu på vandringen mot Jerusalem tog han de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." 

Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade. Att Jesus skulle uppstå var också fördolt för kvinnorna som beger sig till graven.  Men de beger sig dit av kärlek till Jesus som de troget följt under hans tid för tjänstgöring här på jorden, den Jesus som de sett dö.

Ännu idag är Skriftens ord fördolt för oss om Gud inte uppenbarar det genom sin Helige Ande. Men för den människa som vill vara nära Jesus, för den som gärna läser och lyssnar till Guds ord förklarar Gud evangeliets hemlighet. Tron får blomma ut och det kommer en ny glädje och en fullkomlig förtröstan till Herren Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.

Och nu skall kvinnorna än en gång få se Jesus, han som på korset ropade att det är fullbordat. Till sin glädje ser de att stenen är bortrullad. Ett stort bekymmer är undanröjd. På vandringen till graven hade de funderat över vem som skulle rulla bort stenen för dem. För Gud var det inget bekymmer. Han har legioner av tjänare som han kan sända och som på hans befallning rullar bort stenen. 

Matteus skriver: ”Då blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ” Nu förundras nog kvinnorna. Ängelns gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.

Men kvinnorna hör rösten: "Varför söker ni den levande bland de döda? 

Förunderliga ting

När Jesus dör brister förhänget i templet i två delar uppifrån ända ner. Det 10 meter höga draperiet som skärmade av Guds uppenbarelseplats "det allra Heligaste" behövdes inte mera. Jesus hade givit sitt liv till lösen. Gud var försonad och vägen till honom öppen och fri.

Jorden skakade och klipporna rämnade och många heliga avlidna fick liv i sina kroppar. Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många.

En tid av nåd

Idag på långfredagsmorgonen går tankarna bakåt. Jag lyssnade på en bandad radioandakt från våren 2018. Ett år rymmer rätt mycket, men Herrens nåd är var morgon ny.

Tankarna går årtusenden bakåt till den stora försoningsdagen då Jesus dör en försoningsdöd och öppnar himmelens port.
Många olika år har förflutit och Herrens nåd har varit var morgon ny.

Vi står inför en ny vår och sommar då Herrens nåd är var morgon ny. De yttre omständigheterna har varierat kraftigt, vädret har varit helt olikt, regn och torka, men Herrens nåd har stått fast, var morgon ny.

"På Golgata kulle segerns sol så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag, då Jesus seger vann"

Till Guds och Lammets ära

I en påsksång sjunger vi ”Blott så vår själ skall lära den evigt nya sång, till Guds och Lammets ära, som sjungas skall en gång”. Sångaren vill föra oss till korsets stam. Där får vi ställa oss med blicken på Guds Lamm. Vi får stanna upp en stund och betrakta föremålet för vår tro, Guds son.

Han köper åt oss den sköna himladräkten, dräkten som är vit som snö. Ja han bereder den för alla folk och släkten som inför honom stå. ”Han villigt bar på sig den synd som vill oss döma och frälste dig och mig”.

Det är nåd att få lära sig sången som sjungs till Guds och Lammets ära. Det är nåd att få börja sjunga den här nere. Vi går för att fira påsk i en värld som avfallit från Gud och dyrkar och tjänar det skapade i stället för Skaparen. Tar vi då en annan riktning och väljer vägen som för till Paradiset?

Korset, smärtornas väg, den väg som Jesus gick i vårt ställe. Där får vi vila och själen får börja sjunga den nya sången, en lovsång till Skaparen, till Guds och Lammets ära.

Förvandling och återställelse

Jakob skriver om den som blickar in i ”frihetens fullkomliga lag” och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare. Han blir salig i det han gör. Jakob använder intressanta ord. En fullkomlig lag som är en frihetens lag. Talar inte Jakob om evangeliet som vi i tro får ta emot? Med glädje får vi ta det till oss och vi får förbli där.

Så ofta känns ändå förvandlingen bristfällig och vi ser inte de trons frukter som vi så gärna skulle vilja se. Men ändå har Jesus tagit över. Riktningen är ändrad och vi vandrar inte längre i hopplöshet mot förtappelsen. Stapplande är ett Guds barns vandring här på jorden, men hos Jesus finns det ingen förändring. Hans verk håller att leva och dö på.

Verket är Guds och därför håller det. I Jesus Kristus föder han oss på nytt och förvandlingen är fullkomlig, men den fullbordas först vid kroppens förvandling vid Jesu återkomst. Sådan är Guds ordning. Från vår egen sida är vi syndare fram till det sista andetaget, men i Jesus Kristus är vi redan nu fullkomliga genom tron på Jesus.

Bakom korset ser vi redan uppståndelsens härliga morgon. Jesus uppstod som den förste. Genom tron har vi del i hans seger. Genom tron fröjdas vi redan nu. I tron ser vi fram emot den fullkomliga förvandlingen då allting blir återställt för alla Guds barn. ”Idag skall du vara med mig i Paradiset” Visst är det ljuvliga ord för ett rövarehjärta.

Ja rövare är vi inför den fullkomliga lagen. Här på jorden och enligt jordiskt mått och lag är vi olika slags rövare. Inför Gud och i Jesu ögon är vi benådade och rentvättade rövare då vi vänder oss till Honom. Hur beter sig då en rövare som får ett löfte om en plats i det himmelska paradiset?

Ja hur gör jag då jag i Anden får se in i frihetens fullkomliga lag? Hur påverkar blicken mot Getsemane, korset, graven och slutligen den tomma graven mig? Ser jag Jesus? Herre öppna du våra ögon denna påskhelg.

"återställd"

Lukas beskriver i sitt 6. kapitel ett tillfälle då Jesus undervisade i synagogan. Det var sabbat. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad.

Farisseerna och de skriftlärda vaktade på Jesus. Skulle han nu bota på sabbaten? De ville ha något att anklaga honom för. Jesus visste vad de tänkte.

Jesus kallar fram den stackars mannen. Av farisseerna frågar han "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?"

Jesus ser på dem alla och säger till mannen med den förtvinade handen. "Räck fram din hand". Mannen gjorde så och hans hand var nu återställd.

Men farisseerna och de skriftlärda fylldes av vrede och vansinne och började diskutera med varandra vad de skulle göra med Jesus. De hade än en gång kommit till korta med Jesus.

De hade inget som de kunde anklaga Jesus för. Mannen hade endast räckt ut sin hand på Jesu befallning. Och handen var då återställd.

Jesus är den som återställer allt. Han återställer skadan som syndafallet gjorde. För hans ord måste sjukdomen, döden och förtappelsen ge vika.

Farisseerna och de skriftlärda blev inte återställda. Deras mordlust bara ökade. Hur är det med mig och dig? Har vi blivit återställda? Har vi fått del av en vilja som är ny och god?

Har vi fått en längtan att bli återställda? Har vi fått nåden att längta efter en förvandling, att bli fri från syndafallets följder?

Lydnad inför Jesu ord och allt blir återställt. Ett litet ord som säger så mycket. En fallen avbild som får börja omformas.

Tänk att något igen kan få bli paradislikt. Synden, smärtan och bitterheten får ge vika för fläkten från paradiset.

Jesus återställer. Kan jag bli återställd?

2. Vem ställer ytterst frågan- kom någon till tro?

När den gamle aposteln Johannes framför hälsningar från Jesus så presenterar han också Jesus sin Herre. Jesus är härskaren över Jordens kungar. Jesus är det trovärdiga vittnet. Jesus är den som är och var och som kommer.

Varför är då Jesus det trovärdiga vittnet? Han är den förstfödda från de döda. Ja han lever och han är den som älskar oss. Hur älskar han oss?

Han har löst oss från våra synder med sitt blod. Johannes använder ljuvliga ord. 1. Jesus har löst oss från våra synder. 2. Jesus har löst oss med sitt blod. 3. Jesus är den förstfödde från de döda.

Och sedan kommer Johannes med sin hälsning: Nåd vare med er och frid från Honom, Herren Jesus.

Johannes önskar att vi skall ta till oss nåden från Gud som erbjuds åt människorna i Jesus Kristus. Johannes tillönskar oss en sådan nåd som ger frid åt fridlösa.

Människan som blev skapad till Guds avbild har alltså varit bunden. Människan är bunden av synden, av olydnaden mot Gud. Men nu kommer Johannes med ett tydligt och klart budskap ”Jesus har löst oss från våra synder med sitt blod”

Kom någon till tro? Vilket ursprung har månne den frågan som ställdes åt oss? Jag tror att frågan ytterst ställdes av översteprästen Herren Jesus som igår och idag gör tjänst inför Fadern i helgedomen i Himlen. 

Johannes beskriver hur Jesus som talade till honom såg ut. Han liknade en människoson. Han var klädd i en hellång dräkt. Han hade ett bälte av Guld runt bröstet. Han var alltså klädd i en översteprästs dräkt. Jesu ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

Den gamle aposteln Johannes föll ner som död för Jesu fötter när han såg sin Jesus i den himmelska prakten. Men Jesus sätter sin hand på den gamle och säger: ”Var inte rädd!” En trogen Herrens tjänare behöver inte vara rädd för vännen Jesus, han som varit död, men nu lever. Han lever i evigheter evighet.

Men nog är det stort att möta en som varit död men nu lever. Det var samme Jesus som berättade liknelsen om den rike mannen och Lasarus:

”Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.

Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.

Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."

Gud verkade genom Mose och profeterna. Jesus hänvisar här till hela den tidens bibel eller gamla testamentet. Genom Guds ord i GT, genom löftena om kvinnans säd Messias Frälsaren förde Gud i sin nåd den fattige Lasarus till Paradiset. Redan i gamla testamentet möter vi budskapet om att Gud kallar alla folk till tro på den kommande Frälsaren.

Han kom hit till jorden. Han dog och uppstod. Han leder i dag sin kyrka. Även till den lilla församlingen i Norden sänder han ännu den 14.04.2019 (107 år efter att Titanic sjönk) en fråga. Kom någon till tro?

Min vän: Jesus lever. Han har uppstått från de döda. Gud vill visa sin stora kärlek till dig. Han har löst dig från synd och otro med sitt blod. Du får tro! Du får svara på frågan ”kom någon till tro?”:

Herre jag tror! Bevara mig i tron på Jesus Kristus..

En välsignad stilla vecka! Välsignade möten med Jesus Kristus. Honom får vi se ansikte mot ansikte vid den snövita tronen!

1. Kom någon till tro?

Vi hade årsmöte igår kväll i det lilla bönhuset i byn. Då jag är kassör redogjorde jag kort för föreningens finanser och bokslutet. Finns det några frågor sade jag väl till sist. Och det fanns en fråga.

Kom någon till tro? Visst är det en fråga som överrumplar. Visst är det en fråga som utmanar. Kommer någon till tro genom den verksamhet som bedrivs. Kanske man också kan ställa en följdfråga. Bevarades någon i tro?

Naturligtvis skall vi inte mäta tron hos människor. Men det är bra att bli påmind om det viktigaste i kristen verksamhet, att människor stöds i den påbegynta tron och att den som söker kan komma till tro.

Tron ges av Gud som en gåva. Om Guds ord hålls fram och predikas rent hålls "trons dörr" öppen. Det glada budskapet om frälsningen i Jesus Kristus ljuder ännu i vårt land. Det får vi tacka Gud för.

Och visst har vi också ett ansvar. Verksamheten behöver ske i enlighet med vad Gud säger i sitt ord. Till Evangeliet får vi inte sätta några tillägg, inte heller avdrag.

Men vi får tro att där det glada budskapet om Jesus förkunnas. Där korset predikas och den uppståndne lyfts fram. Där kan människan finna en saliggörande tro. Allt vilar i Guds goda händer.

En ånger utan tro

Israels barn drog i övermod upp emot Kaanans land. Innan hade de avlagt en syndabekännelse "Se här är vi, vi har syndat', men skriften vittnar inte om att de hade någon tro. Utan tro kunde de inte bestå mot fienderna och de nådde aldrig fram.

I en predikan för palmsöndagen skriver Aatu Laitinen " en ånger utan tro kan inte saliggöra någon". Laitinen förkunnar att den levande tron föds genom hörande av Kristi evangelium och syndaavlösningen.

Laitinen hänvisar till konung Saul och Judas som nog hade ånger men inte fick nåden att mera tro.

Sedan förkunnar han trosvisst: Därför väckta själar. Kämpa alltid för att besegra åklagaren genom Lammets blod och vittnesbördets ord. Tag emot Jesu blodsdroppar till levande tro i edra hjärtan.

Denna nåd behöver vandrarna på Livets väg alltid bruka. Ännu om ökenvandrarna och deras fall. Skriften vittnar om att när Israels barn i strid mot Herrens befallning i övermod drog upp mot Kaanan lämnade Mose och Herrens Förbundsark inte lägret.

Allt vad vi människor företar oss i strid mot Guds ord och hans vilja är fåfängt. För synden finns det ingen välsignelse att få. Däremot finns det förlåtelse för synden.

Synden den lämnar här på jorden. Den bär vi inte med oss på vandringen. På vandringen mot det himmelska Kanaan är Jesus med och nådastolen finns i hans församling.

Den som följer Jesus kommer fram till målet.

Korset och trons lön

I dagens Gudstjänst predikade kyrkoherden om korset. Vilken plats har korset i vårt liv? Vägen till salighet och det eviga livet hos Gud går via Golgata kors.

Jag har med sorg tänkt på de av Israels barn som emot Guds ord begav sig mot det utlovade landet. De kom aldrig dit in. Ändå hade de Herren Jesus med sig på färden. Han ledde dem genom moln- och eldstoden och de fick dricka ur klippan Kristus.

Genom otron hade de avfallit från Jesus och försökte genom egen kraft nå Kaanan. Utan Jesus når ändå ingen det himmelska Kaanan. Johannes vittnar om Guds kärlek och Guds väg. Hur han utgav sin ende son. Hur var och en som tror på Honom skall ha evigt liv.

I dagens evangelietext möter vi också några greker som vill se Jesus. Vill vi se Jesus? Vill jag se honom hängande på korset för min skull? Väljer jag en sidoväg runt korset och vill på den vägen nå det himmelska Jerusalem?

På korsets väg möter jag Guds utgivande kärlek. På korsets väg öppnas himmelens port. På korsets väg möter jag Jesus som tar min hand och leder mig ända in i himmelen.

När synden plågar min själ finner jag ro och tro vid korset. I hans seger har jag mod. Livet har jag i hans blod. Tack Gud för din kärlek på Golgata kors!

Syndens lön

Under ökenvandringen när Israels barn hade slagit läger i öknen Paran sade Herren till Mose. Sänd ut män för att speja i Kaanans land som jag ger åt Israels barn. Löftet stod alltså klart.

På Guds befallning valde Mose en man, en huvudman eller ledare från varje stam. Bland de tolv valdes också Kaleb av Juda stam och Josua av Efraims stam.

Mose gav dem direktiv för uppdraget och efter 40 dagar återvände de, då de bespejat landet. Vid oasen i Kadesh avlägger de rapport för Mose och Aron och hela Israels församling. Med sig har de också av det nya landets frukt.

"Landet flödar verkligen av mjölk och honung." Så hade ju Gud sagt. Men de fortsätter: Folket är starkt och städerna är befästa och stora. Där finns också Anaks barn (ett stort och högrest folk).

Då träder Kaleb fram och lugnar folket. "Låt oss genast dra dit upp och inta landet!" Gudsmannen som litar på Guds löften fortsätter: "Sannerligen vi kan göra det!"

Men de 10 fortsätter. "Vi kan inte inta det, folket är för starkt för oss". Så talar de illa om landet. "Landet förtär sina innebyggare". Vi såg också jättarna där och vi var som gräshoppor i deras ögon.

Då börjar hela församlingen ropa och skrika. Alla Israels barn klagar och vänder sig mot Mose och Aron. Varför leder Herren oss in i ett land där vi faller och våra barn blir fiendens byte?

Och så säger de "Vi väljer oss en ledare och vänder tillbaka till Egypten. Men Mose och Aron faller ner på sina ansikten inför Israels barn och Kaleb och Josua river sönder sina kläder.

De häver upp sin röst: "om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet." Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet.

Men hela församlingen ropar att man skall stena dem. Då griper Gud själv in och Herrens härlighet visade sig i Uppenbarelsetältet inför alla Israels barn. Och Herren talar till Mose.

Det är inte gott för ett folk som vänt sig emot Gud att möta Herrens härlighet. Det blir då till en dom. Men Mose medlar och vädjar för folket "Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd."

Och Herren förlåter och straffar. "Jag förlåter dem enligt ditt ord". Men av de män som sett min härlighet och som nu 10 gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst. "Av dem skall ingen få se det land jag lovat deras fäder."

Men i min tjänare Kaleb är en annan Ande. Och Herren befaller dem att dra vidare åt ett annat håll. Ingen av de män som är över 20 år skall få komma in i det land jag lovat deras fäder. Men Josua och Kaleb och barnen om vilka deras fäder sade att de skall bli fiendens byte. Dem skall jag föra in där och de skall lära känna det land ni har förkastat.

Och Gud uttalar straffet om en 40 år lång ökenvandring. Så får de där i 40 år bära på sina synder. Och de 10 som talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte.

Det är farligt att komma med lögner och otro inför levande Gud. I följande talar Gud starka varningens ord:

Mose talade till folket och det står att folket sörjde mycket. Men följande dag steg de tidigt upp för att bege sig iväg mot det utlovade landet. "Se här är vi. Vi har syndat men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om.

Med orena hjärtan och i olydnad mot Guds klara ord tror de sig kunna nå fram till härlighetens land.

Mose varnar dem. "Varför vill ni bryta mot Herrens befallning. Det kommer inte att lyckas. Herren är inte med er!

När jag läser de här orden kommer jag att tänka på de lyckönskningar, de önskningar om Guds välsignelse som öses över män och kvinnor som blivit vald till olika kyrkliga tjänster. Ofta blir de valda för att de har en agenda som i mycket går emot Guds klara ord.

I Guds ords ljus finns det då inget annat att önska än en vädjan till bättring och omvändelse och att på nytt söka Guds vilja.

Hur gick det då för folket som i trots mot Guds ord steg upp och började vandringen mot det utlovade landet.

Gud hade övergivit dem. De hade vänt sig bort ifrån Herren och därför var Gud inte mera med dem.

"I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret.

Och amalekiteerna och kananeerna kom och slog folket och de förföljde dem ända till Horma.

Ve den som vill vara världens vän och därför vänder Gud ryggen!

Ett intensivt händelserikt år.

I det fyrtionde året (troligen år 1407 före Kristus) efter uttåget ur Egypten kommer Israels barn på våren, vid påsktiden in i öknen Sin (Norra Negevöknen strax söder om Kaanans land). Man är nu både tidsmässigt och geografiskt mycket nära det utlovade landet.

Moses syster Mirjam dör där i Kadesh, den vattenrika oasen där Israels barn hade en av sina lägerplatser under vandringen till Kaanan. Mirjams syster prästen Aron dör fyra månader senare i Mosera invid berget Hor.

Mose dör på berget Nebo vid 120 års ålder troligen år 1406 före Kristus. Nog hände det mycket under det sista året innan Israels barn ledda av Josua tågade in i Kaanans land.

Mose slår på klippan när han fått befallning att tala till den. Det kommer giftiga ormar i lägret och Mose upphöjer Kopparormen. Bileam, den hedniske profeten som talar Guds ord men förleder folket till otukt träder fram. Israels barn börjar begå otukt med Moabs döttrar.

Allt medan målet är så nära och det utlovade hemlandets stränder syns. Mose fick se in i det och de utvalda nådde slutligen fram.

Nog har det också skett ett enormt avfall bland kristna under några korta år. Men Gud är trofast och löftena står fasta. Den som håller ut intill änden skall bli frälst.

Finns det något värre som kan hända en människa än att falla när målet är så nära. Vad vinner den människan som säljer sin själ i olydnad för att "njuta" av orättfärdighet några korta dagar.

Aposteln Paulus lyfter fram dessa saker till varning för Guds barn som har tidens slut inför sig. Det är intressant och nyttigt att någon gång läsa Moseböckerna. Inte mindes jag att så mycket tragiskt hände just innan löftena gick i uppfyllelse.

Trofasthet mot Gud

En vän skrev angående den aktuella situationen (i stiftet) att han ser den som en prövning som Gud tillåter. Det som Gud förväntar sig av oss är trofasthet mot honom.

Guds tankar är högre än våra tankar. Därför skall vi inte tappa fattningen. Nog är det gott att få ta till sig lugna och sansade ord där man känner en Andens fläkt från den himmelska tronen.

Gud vet att hans barn går segrande i genom prövningen. Vi har ju hans eget ord att lita på och stöda oss emot.

I dagens psaltarpsalm enligt folkbibeln talar Gud ljuvligt till oss. De orden som Gud ger genom David får vi ta till oss. Gud är god, stor är hans trofasthet.

Lova Herren, min själ! Hela mitt inre, prisa hans heliga namn! Lova Herren, min själ, och glöm inte allt gott han gör.

Han förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar.

Han friköper ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet.

Han mättar ditt begär med sitt goda så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt och skipar rätt för alla förtryckta.

Han visade Mose sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

Han går inte ständigt till rätta och behåller inte sin vrede för evigt.

Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom.

Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.

Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom.

För han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

Människans dagar är som gräset, hon blomstrar som blomman på ängen.

Vinden sveper fram över den och den är borta, dess plats minns den inte mer.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom och hans rättfärdighet ända till barnbarnen, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Herren har grundat sin tron i himlen, hans rike råder över allt.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning så snart ni hör ljudet av den.

Lova Herren, alla hans härar, ni hans tjänare som gör hans vilja. Lova Herren, alla hans verk, överallt i hans välde.

Lova Herren, min själ!

Apostlaval

Jag hänvisade i det förra till Jesu val av sina apostlar. I apostlagärningarnas första kapitel lyfter Lukas fram att Jesus gav befallningar genom den helige Ande till de apostlar han utvalt. Vid en måltid med apostlarna befallde Jesus dem att stanna kvar i Jerusalem, tills de blivit döpta i den helige Ande.

Efter Jesu himmelsfärd samlades apostlarna i den sal på övre våningen där de brukade vara. De elva höll där enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och Jesu köttsliga bröder. En dag då omkring 120 personer var samlade reser sig Petrus bland bröderna.

Den handlingskraftige Petrus verkar ha bråttom. Den helige Ande har ännu inte blivit utgjuten över församlingen, men Petrus uppmanar till apostlaval. Han talar om Judas förrädaren. I Psaltaren vittnas det om att en annan skall ta över hans ämbete.

Petrus säger att en av de män som var med under hela den tiden då Jesus verkade måste vara ett vittne om uppståndelsen tillsammans med de elva. Man för då fram två män, en som kallas Justus och Mattias.

De ber därefter till Herren som känner allas hjärtan. ”Visa vem av dessa två du har utvalt till att få den apostlatjänst som Judas övergav”. Efter bönen kastade de lott och lotten föll på Mattias och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

Mattias nämns senare inte i bibeln. På samma sätt nämns inte heller vissa andra av apostlarna. Däremot väljer Jesus själv den tidigare våldsverkaren Saulus till apostel. Paulus blir sedan ett mäktigt redskap i Herrens hand.

För att vara tydlig så kan ett biskopsval i en folkkyrka inte jämföras med en apostels tjänst eller val av apostlar. Apostlarna valdes av Jesus själv. Däremot kallar Jesus själv ännu olika tjänare till sin kyrka. En kyrka som till den tjänsten sätter tillägg som strider mot Guds ord har vänt ryggen åt Jesus.

Jesus kallar ändå genom sitt ord till omvändelse och trohet mot Guds ord. Till församlingen i Laodicea säger Jesus som är både amen och sanningen, det trovärdiga och sanna vittnet att han skall spy ut den ur sin mun.

Jesus som är upphovet till och härskaren över Guds skapelse känner församlingens gärningar. De som han älskar tillrättavisar han och tuktar. Den ljumma församlingen uppmanar han att visa iver och vända om.

Jesus går ännu omkring i sina församlingar. Han håller "sina tjänare" i sin hand. Han har nycklarna till döden och helvetet. Inför honom kan ingen av oss dölja något. Han ser det som människor inte ser och inför honom skall även varje tjänare en gång stå till svars. Därför får vi med förtröstan be: 

”Herre Jesus överge oss inte. Visa du dina vägar och stanna du oss om vi beger oss in på orätta vägar. Lär oss också att vänta på och sätta tro till din ledning”

"Gläd er och jubla"

I bergspredikan säger Jesus. "Gläd er och jubla. Det är i ett märkligt sammanhang Jesus uppmanar till glädje. Jesus kallar människan för salig då människor hånar och förföljer och säger allt möjligt ont om henne för Jesu skull. På samma sätt förföljdes ju också profeterna

Skojar eller överdriver Jesus? Nej, det gör han inte. Han berättar för de sina om en kristens lott här i livet. I tidningen talar en professor om en liten grupp som saknar större förankring i kyrkan.

Professorn hänvisar till jämställdhet angående prästämbetet, avsaknad av tro på evolutionsläran och beredskap att viga samkönade. Det finns en liten sådan grupp säger professorn som inte omfattar detta, men den gruppen saknar större förankring i kyrkan. Stiftet har klart visat att det inte vill ha en ledare ur deras led.

- -
Stiftet har samtidigt visat att det inte heller vill ha Jesus. Han valde tolv män till sina apostlar. Han skapade världen genom sitt ord. Han skapade människan till man och kvinna och uppmanade dem att vara fruktsamma och uppfylla jorden.

Ändå kallar Jesus ännu milt och tåligt genom sitt ord. Han står vid dörren och knackar. Om någon hör hans röst och öppnar dörren går han in. Då vill han hålla måltid med den som öppnat dörren.

Ja Herren Jesus vill ännu hålla måltid med de sina. Skulle vi då inte ha orsak att jubla och glädja oss. Visst blir den som vill hålla fast vid Guds ord hånad och förföljd. Folket väljer någon annan.

För tvåtusen år sedan valde man Barabbas framom Jesus. Man ville inte ha något att göra med Jesus. Bort med honom, korsfäst, korsfäst skrek man.

Och Jesus korsfästes och uppväcktes på den tredje dagen. Där finner vi vår salighet, vår glädje och frid. Därför får vi även idag tacka honom. Ja vi får också be för professorn att han skulle få nåden att öppna dörren för Jesus.

Himlen, den eviga saligheten

Det finns en evig salighet. Ordet förklarar saligheten med att den består i att se Gud. Ja att få skåda Gud med en frälst själ och i en förnyad himmelsk kropp.

Saligheten eller himlen som vi ofta kallar den är något som Kristus, Guds son som blev människa förvärvade åt oss. Saligheten eller himlen kan endast de som tror på Jesus Kristus få del av.

Hoppet om den eviga saligheten kommer av tron på evangelium om Kristus. Gud älskade världen så att han utgav sin son för att var och en som tror på Honom skall ha ett evigt liv i Härlighetens himmel.

Trots synden går alltså inte den människa som tror på Jesus förlorad. Tänk vad Gud är god då han i Kristus tar bort syndens lön som är döden, den eviga döden.

Här nere känner vi Gud genom ordet, genom den bild som ordet ger. I himlen ser vi Gud ansikte mot ansikte. Johannes beskriver det så dyrbart och förunderligt i sitt första brev:

Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. 

Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren.

Ja vi har verkligen en framtidsdag som är ljus och lång.. Och renheten finner vi hos Jesus, i förlåtelsen i hans namn och blod.

Apostelns undervisning om världens upplösning

Vad säger Bibeln om världens undergång? Vad förorsakar undergången? Aposteln kallar dagen för Guds dag. I gamla testamentet talas det om Herrens dag. Om jag förstår apostelns undervisning rätt så förorsakas omvälvningen av Jesu återkomst. Jordens skapare återvänder till jorden i makt och ära.

Han återvänder för att hämta de sina. Herrens folk upplever aldrig någon undergång utan endast en förvandling då de ikläds nya kroppar, uppståndelsekroppar som är ämnade för den nya himlen och den nya jorden.

Petrus skriver att allt går mot sin upplösning. Samtidigt uppmanar han oss att se fram emot Guds dag och även påskynda dess ankomst. Läs nu noggrant vänner! Petrus talar om dagen som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.

Denna dag är för Guds folk en förlossningens och glädjens dag. Gud allena vet när den dagen randas och världsmänniskan kan varken skutta fram eller framkalla den dagen. Enligt Guds ord kan ändå Guds folk påskynda den genom att föra ut det glada budskapet om världens frälsare Jesus Kristus.

Jag kommer inte heller att skriva här för evigt. Men det är gott att få skriva om Jesus den tid han ger, han som önskar att få se varje människa hemma hos Gud. Petrus uppmanar även dig och mig att göra allt för att bli funna rena och fläckfria inför Gud i frid. Det handlar alltså att värna om den tro vi fått som en gåva. För dig som inte tror handlar det om att skynda att ta emot ordet i tro.

Tro på Jesus så blir du frälst. Tro på Jesus så behöver du inte frukta civilisationens eller jordens undergång. Tro på Jesus och tacka honom för varje dag han ger dig som en gåva. "Lyckliga barn som har Gud till sin Far". Guds barn behöver inte leva i ångest eller i fruktan utan får frimodigt be om ledning att kunna leva i en salig väntan på Guds stora dag, förlossningens dag.