Skeppsbrott i tron

Paulus uppmanar Timoteus att kämpa den goda kampen. Uppmaningen att förmana överlämnar han nu åt mannen som högaktar Gud.

Timoteus hade blivit utvald till en tjänst och Paulus hänvisar nu till de profetord som uttalats om honom. Paulus skriver antagligen brevet från en ny missionsresa (62-64 e. Kr.). Han har blivit fri från sin första fångenskap, men Paulus vet ändå att tiden för honom själv är kort.

Den goda kampen, i tro och med ett gott samvete. Den har vissa avvisat och därför lidit skeppsbrott i tron.

Utan ett gott samvete kan du inte vandra med Herren. Utan tron att Jesus har försonat synden faller människan i missmod.

Paulus som hade grymma saker på sitt samvete vet. Han hade medverkat till Jesu efterföljares död, men i oförstånd som han skriver. Men Jesus, som han mötte på vägen, då han med mord i sinnet var på väg till Damaskus hade friköpt honom från syndens och lagens slaveri.

Ärren fanns kvar, de ärr som påminde honom om vilken fara en lagisk nit är för Jesu vänner. Lagiskhet binder samveten på de som Jesus gjort fria. Lagiskhet hindrar ytterst att evangeliet om Jesus förs ut till hela världen och till sårade och bundna samveten.

Tänk om vi kunde vara sådana som högaktar Gud, som högaktar Jesus verk. Ja att Kristus hålls fram, i tid och otid. Att människors blick riktas mot den upphängde frälsaren, så att syndens motgift får rena och befria dignande syndens slavar.

I Kristus finns det frihet från både syndens och lagens slaveri. Frihet att gå ut och med glädje möta Jesus, som snart kommer på himmelens skyar.