En man gjorde uppror mot Gud. Han gick bort och grundade en stad, som blev ett ondskans näste. Mannen hette Nimrod och staden hette Nineve. Gud, himmelens Gud, Han som blev människa och dog för dina synders skull såg från himmelen på eländet.
Tidigare hade han i sin godhet varit beredd att spara städerna på slätten, Sodom och Gomorra, om han där funnit 10 rättfärdiga. Där fanns endast en liten familj på fyra personer som ännu fruktade Gud, en av dem omkom på färden bort, de två andra som räddades undan elden avföll sedan från Gud. Men den siste, om honom vittnar Bibeln att han var en rättfärdig man.
Tillbaka till Nineve. Det fanns en man som kände Gud, utvald till ett Herrens redskap, han hette Jona. Han visste att Gud är god. Han visste också att Gud, som är rättfärdig sätter en gräns för ondskan. Antagligen visste han också att det fanns kraft i Guds ord.
Herrens ord kommer till Jona, gå till Nineve, den stora staden och predika för dem. Jona var en ynkrygg, som inte unnade det onda folket i Nineve en chans till bättring. Han avvek från Gud. På sin flyktväg menade ännu den räddhågade profeten ta livet av en skock sjömän, råbarkade män som var avgudadyrkare. Men de väcktes till tro av Gud.
Profeten kommer till insikt om sin egen ondska, han hade flytt från Gud och inte lytt Guds ord. Han förtjänar döden och blir kastad i havet. Men Gud räddade ännu sjömännen. Jona själv blev räddad av en stor fisk. Men hans kropp förvandskas i fiskens buk. Han var nära döden, mänskligt sett död.
Herren över liv och död ser till att Jona spolas upp på stranden. Gud talar på nytt till honom, nu går han Herrens vägar och vandrar in i staden. Hela Nineve kommer i rörelse, när den härjade profeten, mannen som återvänt från döden vandrar in i staden. Han predikar Guds ord och historiens största väckelse sker.
Gud är god. Herren är frälsning. Jesus är hans namn, min Herre och min Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar