En vän skrev nyligen om andligt högmod. Det är nog ett "trevligare" tillstånd för då får man glänsa något. "Jag tackar dig Gud, att jag inte är som denna publikan".
"Den smala vägen är inte så lätt." Sångaren skriver: O att jag kunde min Jesus prisa, som jag av hjärtat också vill. I den sista versen skriver han: Tack käre Jesus att så du gjorde, att också jag ditt barn mig vara vet. Det verk du börjat, du själv fullbordar, tills jag står frälst och fri i evighet.
Vid slutmålet hotar varken andligt högmod, eller en svår andlig konkurs. Då blir människan upprättad då synden är för evigt borta. Då är tungan fri att prisa Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar