Jag började i veckan tänka på vad som är en saliggörande tro. Är det kunskapen? Är det de starka upplevelserna? Är det inte ytterst just tron, tron på Gud.
Kanske orsaken till mina grubblerier är att jag skall ha en andakt på ålderdomshemmet och demens avdelningen. Nu i kväll, torsdag kväll. Bed för det tillfället, främst då för de äldre.
När jag var liten trodde jag på Gud. Det var en enkel tro. Där fanns ingen oro, inga teologiska finesser, inga grubblerier. Men jag är övertygad om att det var en saliggörande tro.
Hur kan jag då vara det funderade jag vidare. Jag har numera lärt mig att Gud alltid ger svar då det är något jag behöver få klarhet i. Den kunskapen och erfarenheten kan jag inte riktigt förklara, det bara är så. Bibeln vittnar också om det.
Och liksom förr, liksom Jesus lovat är han faktiskt med alla dagar. Ja han ger tron som jag behöver. Jag satte på lyssnar funktionen i bibelappen. Ja, med en kort bön att Gud skulle förklara och ge det jag behöver.
Bibelordet blev sedan Johannes evangelium, första kapitlet, ett kapitel jag minns att jag inte riktigt förstod i ungdomen. Inte kan jag säga att jag till fullo förstått det nu heller.
Men oj vad det blev klart. I begynnelsen var ordet. Han var där hos Gud. Han var själv Gud. Genom Honom har allt blivit till. Han blev människa. Han bodde bland oss..
Jag måste riktigt tacka Gud, ja Den Helige Ande som förklarar ordet. Det är ju barndomens Gud som rösten i bibelappen nu talar om..
Han som jag trodde på. Han som jag tror på nu. Han som är min Herre och min Gud.
Jag tror, jag tror på Gud. Tack gode Gud för trons gåva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar