Ibland oroar jag mig för de små. Men de små är Guds ögonstenar. Likt juveler skall han en gång samla dem i sin famn. Då tiden, hedningarnas tider tar slut och Gud en dag hämtar hem sin församling ingår i den tusentals av små.
Vilken nåd att de fick födas till jorden. Men vilken nåd att de får växa upp och fröjdas i himmelen, på en ny jord, under en ny himmel.
Liksom morgonens stjärnor får de nu lysa i en värld som blir allt mörkare. Som glänsande juveler lyser de sedan i skaran som möter Jesus i rymden.
Gud är god. Medan sigellena öppnas av Herren Jesus, han som är var frälsare och som har friköpt oss ser Johannes de själar som blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet de hade.
I väntan på att antalet skall bli fullt får de en vit klädnad. I den vita klädnaden, hos Gud får de vila en liten tid. På jorden finns då ännu bröder och medtjänare med samma vittnesbörd, en kämpande skara.
Jesus har allt i sina händer. Han är mäktig att bevara, ja även de små. För deras skull skall han också en dag förkorta tiden. Då byts tid i evighet.
Min framtidsdag är ljus och lång, den räcker bortom tidens tvång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar