En ny sång

Johannes fick höra en ny sång, någonting som han inte hört. Inte heller du eller jag har hört den sången. Det var en sång som sjöngs i himmelen av de fyra varelserna och de 24 äldste.

Sången börjar ljuda i himmelen, då Herren Jesus tagit emot den förseglade bokrullen av Gud. Då faller man ner på knä inför den enda som är värdig. Inför Honom som bokrullen var ämnad för. Han, den ende som kunde läsa och öppna den.

Så är då både varelserna och de äldste på knä inför Jesus. Harpan har de med sig och skålar som är fulla av de Heligas böner. 

I sången prisar de Herren Jesus, som med sitt blod friköpt människor åt Gud. Människor från alla språk, stammar, länder och folk.

Och sedan stämmer även en väldig kör av änglar in i sången:" Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången.

Jag undrar varför Gud ville visa detta för Johannes och därmed för oss? Må vi aldrig ge ära åt någon annan.

Jag funderar på skaran som Jesus friköpt, under olika tider och omständigheter. Samma blod har renat dem. De må då ha slutat sitt liv genom svält, farsoter, eller ha mött en "god död" i konungens palats.

Jag tänker på den generation som vuxit upp i välfärd efter världskrigen. Om de tvingas möta de prövningar, som nämns i det sjätte kapitlet, orkar de då sjunga lovsånger till Gud?

Hur är det om den luftkonditionerade kyrkan, där man idag i trendiga kläder sjunger "lovsånger" till Gud, accompanjerad av diskoljus, plötsligt byts mot en jordhåla, trasiga kläder och en mage som skriker av hunger?

Tystnar då lovsången? Orkar man då tacka Gud för kärleken i Jesus Kristus? Vad är orsaken till din och min lovsång? Är det frälsningen från synden, Guds stora Nåd, eller är det något annat?

Vi har en mäktig Gud som friköpt människor ur olika generationer och tidsåldrar. Han är också mäktig att både fostra och bevara om / då svåra tider nalkas. Därför behöver vi inte misströsta. 

Det stämmer också, att våra hårstrån är räknade, men vi har ingen garanti att freden och välfärden fortsätter för evigt.

Må Gud därför bevara oss att vi inte rycks med i vågen av framgångsteologi och lyckokristendom som breder ut sig allt mera.

Ge oss i stället Gud den nåden, att vi får fröjdas över syndernas förlåtelse och tacka Honom för hans goda gåvor.

Framtiden lägger vi ödmjukt i hans händer. Han vet vilket verk vi är.

Herre förbarma dig!