Under några dagar har jag "kämpat" med Jesu undervisning till Nikodemus om den nya födelsen och behovet av att bli född på nytt.
Ja, egentligen skulle jag vilja sammanfatta det så, att den nya födelsen är Jesus Kristus och det nya livet i honom.
Men den gamla delen då, den del som alla människor har efter syndafallet. Hur förbättrar vi den och förädlar den?
Bibelns svar är förkrossande. Människorna älskade mörkret. Det ord som grundtexten använder är det samma som används om djävulen. För den finns inget hopp.
I min kropp finns alltså en del som älskar djävulen. Budskapet skakar om mig. Det svider. Nu förstår jag Paulus som talar om synden som bor i min kropp..
Men Jesus har besegrat djävulen. Ordet om frälsningen föder, fostrar och göder den nya delen, den nya människan.
Tack gode Gud för den nya delen, den himmelska gåvan, trons gåva. Redan nu får jag bo i Guds rike med den förvissningen att Han som börjat det goda verket, skall fullborda det.
Därför kan vi ändå frimodigt tala om frälsningens dag och med glädje och hopp sträva vidare.
Striden är Herrens.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar