Kan jag dölja för Abraham?

Abraham hade himmelska gäster. När han satt vid ingången till sitt tält, då dagen var som hetast, uppenbarade Herren sig för honom.

Han såg upp och se, tre män stod inför honom. Abraham hade funnit nåd inför Guds ögon. Abraham fick sedan bråttom. Han hade ju fått gäster från himmelen.

Han bar fram vatten till fotatvagningen och de himmelska gästerna fick vila sig under trädet. Han hämtade också ett stycke bröd. Han bar också fram söt mjölk och kalven som han tillrätt.

Han stod hos dem under trädet medan de åt. Abraham fick löftet om en son. Nästa  år då jag kommer tillbaka skall Sara ha en son.

När männen steg upp därifrån såg de ner mot Sodom. Då sade Herren: Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?

Har du haft himmelska gäster. Känner du de tre männen: Gud, Jesus och den Helige Ande? Har de talat till dig från och genom Bibelns blad? Har de tre liksom för Abraham talat med en mun: Så säger Herren.

Det är dyrbara stunder, då du får tillbringa tid med Herren i bön och bibelläsning. Herren vill säga dig något. Han går inte förbi dig, du som funnit Nåd inför Herren.

Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren i bön.

" Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige?"

I Herrens händer

I Herrens händer där får jag vila, där är jag trygg. Tänk dessa händer som formade människan av stoft från jorden. Ja Gud skapade människan till  sin avbild. Till man och kvinna skapade han dem.

Tänk om människorna skulle vända om till sin skapare. Nog skulle det ljusna i världen. Visst finns det människor som finner sin skapare och vänder om. Den stora hopen går dock längre och längre bort från Gud.

I sin skörhet och ogudaktighet vill man vara stolta. Och i stolthetheten går man bort i stället för hem. Hemma väntar Fadern tåligt. Den gödda kalven är slaktad.

Kallelsen ljuder: Du som gått vilse. Du som gott bort. Vänd om, gå inte längre.

Kom hem. I Herrens händer där får du vila, där är du trygg.

Blicken mot skyn

Alltid då man stannar inför ett allvarligt Guds ord, får man komma i håg Jesu egna ord: När detta börjar ske, så räta på er och och lyft blicken mot skyn.

Då synden är försonad, finns det ingen orsak att rikta blicken mot marken. Den Gud som skapat världen ur kaos har fullständig kontroll på den sista tidens kaos.

Kristi brud behöver inte frukta utan får med glädje och förväntan ta varje ny dag ur frälsarens hand. Kristi brud ser att världen vacklar och sakta går mot sin upplösning.

Kristi brud, vet att det är Fadern som i sin allmakt fastställt tider och stunder för hur och när förlossningens dag skall uppenbaras.

Jesus är den som öppnar sigillen, steg för steg när synden och ondskan till sist skall utplånas av Herrens vrede.

Kristi församling verkar till tidens slut. Kristi brud hör Andens maning att dra ut i från Babylon, så att den inte dras med i dess villfarelse. Ändå är handen vid plogen, men hjärtat är redan i himlen.

Av Jesu egna ord i Matteus förstår vi att Guds barn ännu skall sköta sina sysslor vid Jesu återkomst. En rycks upp från fältet och en från kvarnen.

Så får vi vandra vaksamma i tro. Tron håller oss vakna. Då ser vi också tjuven som med all list vill beröva tron. Han som kommer för att slakta och stjäla.

Ja den rättfärdige lever av tro!

Fri från synden är Kristi brud

Synden fördärvar jorden. Det 11 kapitlet talar om Kristi vittnen som utför sitt verk intill tidens slut.

Skyddade av Gud får de utföra sitt verk så länge som Gud utmätt tid för Nådens förkunnelse på jorden. Guds vittnen har även makt att stänga himlen, så det inte regnar under de dagar de profeterar.

Sådd och skörd pågår till tidens slut. När vittnena har fullgjort sitt vittnesbörd strider vilddjuret, som kommer upp från avgrunden mot dem.

Vilddjuret besegrar och dödar dem. Kristi vittnens döda kroppar blir liggande i den stad som andligt kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.

Jordens innevånare gläder sig över deras död och skickar gåvor och presenter åt varandra.

Men livsande från Gud kom in i dem och de som såg dem blev skräckslagna.

Från himlen får vittnena höra en röst ljuda: Kom hit upp! Och de stiger upp till himlen i ett moln, medan deras fiender ser dem.

När människorna förbjuder Guds ords förkunnelse tar Nådens tid slut. Syndarna får slutligen sin lön, vilket är döden. Djävulen har inget annan lön att erbjuda än döden, evig förtappelse.

Kristi brud är fri från synden och möter sin frälsare i rymden. Den himmelska glädjen börjar.

De som fördärvar jorden

Guds ord är ett levande ord. Det är alltid nytt och fascinerande. Det är också ett tveeggat ord.

Ofta får man lyfta på hatten och gå vidare. Ibland förklarar Anden något, eller en del av något sammanhang, som man känner att nu måste man tugga ordet litet.

Man får en aha- upplevelse. Kan det vara så här?

Vi vill ju inte gå utöver det som skriften säger. Gud verkar ofta så att Han förklarar något för ett Guds barn. En annan sak för ett annat Guds barn.

Sen blir det litet pusselläggande. Vissa bitar måste man helt enkelt lägga åt sidan en tid. Gud förklararar i sinom tid om det är hans vilja.

Ibland brukar man säga att summan av Guds ord är sanning. Man bör vara försiktigt att dra allt för långt gående slutsatser av någon vers eller något kapitel.

Naturligtvis är allt Guds ord sanning. Ordet har ändå ofta även en andlig innebörd. Speciellt de profetiska böckerna.

Jag lyssnade idag på uppenbarelsebokens 11 kapitel. Ordet talar där om då Gud skall fördärva de som fördärvar jorden.

Syndens lön är ju döden. Syndarens lön är också döden, både den naturliga, den andliga och slutligen den eviga döden.

Då plötsligt skiftar ordet och visar på Guds barns härliga framtid. Himlen står öppen. Skuggbilderna är borta. Allting syns klart.

Guds tempel i himlen öppnas. Hans förbundsark blir synlig. Ja, vi får en bekräftelse på att hans förbund håller.

Löfterna kunna ej svika, nej de står evigt kvar... Den goda säden samlar Gud in i de himmelska ladorna.

Synd och Nåd

Synd och Nåd är två korta ord. Men, ack vad de är olika. Ändå hör de ihop. Nåd finns, eller behövs inte om det inte finns synd. Synd finns, vi behöver inte söka den, världen och vi människor är fulla av den.

Ibland ser vi inte, eller vill vi inte se synden i vårt eget liv.

Ibland ser vi inte, eller skall inte se synden i vårt eget liv. När då? Då vi vänder blicken mot Jesus och ser blott honom. Nej, då behöver vi inte se synden, för i honom är den försonad och finns inte mer.

Jag älskar uttrycket "benådad syndare". Det säger så mycket. Det berättar att vi behöver nåd och har fått nåd. Nåd från synden. Vi är benådad, alltså fri från straffet.

Tillika påminner det om att det finns något som leder till straff, om inte Nåden griper in.

Som Kristen, får vi, bör vi hata synden.

Som Kristen vet vi vem kraften är som motstår och besegrar synden.

Han har ett underbart namn. Hans namn är Jesus. I och genom honom får vi leva. Med egen eller i egen kraft behöver vi inte och skall inte heller strida.

Kraften är Jesus. Verket är hans. Han ger både vilja och kraft till strid och han vinner striden. Han har redan vunnit. I hans seger får vi del. Nu genom tron och en gång i åskådan.

Om vi möter synden i Jesu namn. Då segrar vi. Vi har Herren Sebaot, Gud själv med oss. Gud försonade synden som människa och som Gud.

Nu tänker jag fritt, men tror att Anden leder. Som människa därför, för att synd kan inte bestå, finnas hos Gud. Som Gud därför för att ingen jordisk, skapad människa kan övervinna synden.

Därför Gud i Kristus, sann Gud och sann människa. Där finns möjligheten. Ja, det var den enda möjligheten. Han var syndfri därför att han var Gud. För att han var Gud hade synden ingen makt över honom.

Och i detta har vi del för att Gud älskar oss i  och genom Jesus Kristus.

Är Gud vred?

Är Gud vred (arg) på dig? Nej, det är han inte. Guds vrede över synden lades på Kristus.

Gud är nöjd med Kristi verk. Jesus tog syndens straff på sig. När du genom tron lever med och för Kristus så är du på väg till himlen. Dit kommer Jesus också att föra dig. Han har berett en plats för dig där.

Du kan inte gå förlorad. Om du möter döden, så kan den inte beröva dig det eviga livet. Om Jesus kommer tillbaka förvandlas du för det eviga livet.

Men synden då? Synden som du känner i din kropp. Du syndar dagligen i tankar, ord och gärningar. Fördömer inte synden då dig?

Nej, det gör den inte, för Jesus tog straffet på sig. Du känner den, du vill ändå inte leva i den, fastän den vill leva i och genom dig. Om och när du syndar, så är det synden som bor i dig som leder till synd.

Kan du då som Kristen gå förlorad? Nej, inte om du förblir i Kristus Synden har dock en makt att bedra. Djävulen vill genom synden dra dig bort från Gud och försoningen i Jesus Kristus.

En Kristen har tre fiender:

- Djävulen, han vill dra dig bort från Kristus genom synd och otro. Kan han lyckas? Inte om du förblir i tron på Kristus.

- Världen, den påverkar dig. Den är i den ondes våld. Djävulen vill därigenom dra dig bort från Kristus. Bibeln nämner om Demas, som fick kärlek till världen och gick förlorad.

- Jag själv, bibeln talar om det egna köttet. Djävulen har genom synden ett grepp om alla människor. Dock inte över den som som genom tron lever för Kristus. Inte ens min kropp kan den onde få om jag hör till Kristus. På uppståndelsens dag förnyas den och då blir även kroppen syndfri.

Kan jag som Kristus njuta av att leva i synd? Med en viss räddhåga svarar jag nej, för egentligen kan jag inte det då jag lever i Kristus. Dock ser jag att jag gör det, bedragen av synden som bor i mig.

Men synden blir inte till förbannelse. Anden och ordet uppenbarar synden och visar på och förklarar Kristus, som besegrat och övervunnit synden.

"I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod"

I himlen, finns ingen av dessa tre fiender. Motsättningen som du nu känner finns inte mer. Då är du syndfri i en syndfri kropp. Förbannelsen är borta för evigt.

" Alltså finns då ingen förbannelse för den som är och förblir i Jesus Kristus "

"När Kerubim i kören stämmer in"

Jag förundras ofta över den insikt som Gud gett sångförfattarna. Guds Ande har låtit dem se in i himmelens klarhet.

Ur det frälsta människohjärtat har lovsången stigit upp till Guds tron.

"När Kerubim i sången stämmer in"

Tänk dessa keruber, Guds tjänsteandar, som ofta får utföra Guds vredesdomar. En gång är deras tjänst slut, då när den frälsta skaran tågar in i det nya Jerusalem.

Då finns inget mer, som kan hota Guds folk.

En gång fick en av dessa keruber, en av de sju änglarna med Guds vredesskålar, de sju sista plågorna, visa aposteln Johannes det nya Jerusalem.

En gång får han se Guds barn gå in i staden. Då får även han stämma in i sången.

Då ljuder lovsången ljuvligt i himlarymden. Då fäller inte Keruben mera tårar, Guds barn är hemma.

De som tagit emot frälsningen finns för evigt innanför Stadens murar. Utanför murarna finns inte heller något som hotar Guds folk.

Enligt legenden fick dessa keruber fälla tårar, då Faraos här drunknade i röda havet. De såg de egyptiska barnen som blev faderlösa, blott för Faraos ondskas skull.

På den andra stranden sjöng Israels barn Moses sång. Keruberna kände sorg över de som gick och går förlorade.

Då, när keruben stämmer in i sången, Moses och Lammets sång är det gott. Enbart Halleluja ljuder i himlarymden, ett sjufaldigt Halleluja!

"Ej dödlig tunga kan uttolka här hur härligt harpan min skall klinga där när keruber i kören stämmer in, liksom av guld då ljuder harpan min"

Gud försonade världen med sig själv

I Paradiset sade Gud: Ty den dagen du därav äter skall du döden dö.

Eva åt och hon gav åt Adam och han åt. En dödsdom kom över människosläktet. Gud drev ut människan ur paradiset och han satte keruberna och det ljungande svärdets lågor att bevaka vägen till livets träd.

Vägen blev stängd och den förblir stängd om inte Gud griper in.

Ändå skriver Paulus i Efesierbrevet att Gud redan före världens grund blev lagd har utvalt oss i Jesus Kristus.

Vi är alltså utvalda i Jesus Kristus. Gud visste att vi skulle få dödsdomen över oss, för syndens och olydnadens skull.

Fattar du min vän? Det finns ingen fördömelse, då du är i Jesus Kristus. Genom tron blev du intagen i honom. Genom tron förblir du i honom.

I Kristus är vi heliga och fläckfria inför Gud. Mänskligt förstånd kan inte förstå det. Men den Helige Ande visar genom Ordet på Guds stora hemlighet, Kristi hemlighet.

Ja för den som inte tror är det en hemlighet, men för Guds barn uppenbarar Anden det genom Guds Ord.

Du är friköpt från dödsdomen genom Kristus. Aposteln skriver:

I Honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, på grund av hans rika nåd, som han har låtit flöda över oss med all vishet och insikt.

"O skulle jag ej älska, den  så mig älskat har"

Kärare än Jesus?

I en Sions sång skriver författaren om Kristi rättfärdighet. " må däri ej blanda sig en tråd, en enda tråd av egen dygd, ty inför Gud är fråga blott om nåd."

Frälsningen är av nåd. Det står väl klart? Hur är det då med helgelsen, alltså vandringen med frälsaren i hans fotspår. Är synden ännu kärare än Jesus?

Jag tror att det också här är fråga om nåd, blott om nåd. Nåden fostrar. Kraften till att följa Jesus kommer från Gud. När vi får nåden att följa Jesus, så präglar han oss. Kristi kärlek tvingar oss. Guds rena ord innehåller också förmaninar och bestraffning för synden.

Bättringens frukter finner vi inte i oss själva. Nog kan vi något bättra oss, så att det åtminstone utifrån sett ser bättre ut, men: även det är endast en oren klädnad inför Gud.

Samma nåd är det att få vandra med Jesus, som att han frälst dig. Paulus skriver i brevet till Titus: Guds nåd fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och värdsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.

Välsignad arbetsvecka!

Varsågoda!

En av dagens texter talar om den stora måltiden. Den festmåltid som Jesus berett då han gav sitt blod på Golgata kulle.

Dagen för den stora måltiden i himlen närmar sig. Budskapet ljuder över gator och gränder. Allt är berett. Mitt i Guds rike, på jorden står bordet dukat.

Sitt ner och låt maten styrka dig. Gud styrker genom evangelie predikan trötta vandrare.

Målet hägrar i fjärran.

Guds tider del 4, Jerusalems tempel faller

Profeternas budskap ljuder: vänd om, vänd om. Folket vänder inte om utan avfaller mer och mer från Gud.

Israel förs bort i fångenskap. Juda får förlängd nådatid men förs sedan i tre vågar bortom Babylons floder.

605, 597, och slutligen 586 före Kristus förs de sista bort. Salomos tempel förstörs.

70 år senare, i enlighet med Guds ord till Jeremia står Serubbabels tempel färdig. I tre vågar fick folket återvända (538, 458 och 445).

År 70 förstörs Jerusalem, i enlighet med Jesu ord. På jorden behövs inget tempel mera. Gud hade genom Anden gett förebilden för templet åt konung David.

I Davids son, Jesus Kristus sammanfattas allt i himlen och på jorden.

En dag är för Gud som 1000 år och 1000 år som en dag. Vetet växer i lag med ogräset till skördens tid. Han rensar noga sin tröskplats.

Johannes fick se Guds tempel i himlen. Han fick också se himlen öppen. Han fick se honom som heter Trofast och Sann sitta på en vit häst.

Han dömer och strider i rättfärdighet. De himmelska härarna följer honom på vita hästar.

Konungarnas Konung, Herrarnas Herre!

Guds tider del 3, templet

I första Krönikebokens 21 kapitel läser vi att det var på tröskplatsen som Herrens tempel skulle byggas. I krönikeboken takas det dock om Ornans tröskplats.

Vi förstår ändå att det är samma plats som i föregående. David säger: Här skall Herren Guds hus stå och platsen för Israels brännoffer.

David förbererder bygget men han vet att det är hans son Salomo som skall bygga templet. Under 7 års tid byggde sedan Salomo templet, efter att David hade dött.

David hade genom Anden fått ritningarna av Gud. Enligt dessa byggdes templet. Och förbundsarken fördes också dit in.

Salomo byggde templet på Ornans tröskplats, i Jerusalem, på Moria berg. Där står i dag avgudatemplen Klippmosken och Al Aqsamosken.

Guds tider del 2, tröskplatsen

David hade syndat mot Gud. Han hade ordnat en folkräkning i Israel och Juda. Som en följd därav dog 70 000 av folket genom pest under tre dagars tid.

I andra Samuelsbokens 24 kapitel står det: Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det ångrade Herren det onda och sade åt ängeln som fördärvade folket: Det är nog! Drag tillbaka din hand.

"Herrens ängel" var då vid Jebusiten Araunas tröskplats. När David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren. Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt.

Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min Fars hus.

Herrens sändebud Gad, kom samma dag och befallde David att resa ett altare, på Jebusiten Araunas tröskplats.

David gick för att köpa tröskplatsen och bygga ett altare åt Herren, för att plågan för folket skulle upohöra. 

Arauna ville dock ge gratis, både boskapens ok till ved, samt offerdjuren och tröskvagnarna, ja hela platsen.

Och David köpte boskapen och tröskplatsen för 50 siklar silver.

David byggde där ett altare åt Herren och offrade gemenskapsoffer och brännoffer. Och Herren hörde bönerna för landet och plågan avvärjdes från Israel.

Guds tider, del 1

En dag är för Herren som 1000 år och tusen år som en dag. Det som Gud sagt i sitt ord går alltid i uppfyllelse.

När Jesus kom till jorden uppfylldes bl.a. profetiorna i Mika om Betlehems upphöjelse och Jesajas profetior om Jungfrun som blir havande.

Bland det judiska folket fanns det vid den tiden mycken teologisk kunskap. Ändå var det de fattiga herdapojkarna som först fick höra det glada budskapet.

När Jesus skulle börja sin offentliga gärning så var det vildmarkens son, profeten Johannes som beredde vägen.

Guds ord kom till mannen i öknen. Han var rösten som ropade i öknen. Han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Se Guds lamm. Han visade på frälsaren, vars sandalremmar han inte var värdig att knyta upp.

Han (Jesus) har sin kastskovel i handen för att noga rensa sin tröskplats. Han samlar in vetet i sin loge, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.

Med många andra ord förmanade Johannes folket när han predikade evangeliet för dem.

Även landsfursten Herodes blev tillrättavisad för sitt förhållande till sin brors hustru och för allt ont som han gjort.

Johannes visade på kärleken, Guds stora kärlek till människorna, Herren Jesus, Guds dyra offerlamm.

Hans huvud skildes därför från hans kropp här på jorden. Hans själ fördes in i Jesu loge, det vilorum som Gud genom honom berett på den andra sidan floden.

Vad sker i fädernas kyrka, den Lutherska kyrkan i Finland idag? Ärkebiskopen Mäkinen titulerar sig för andra året som fadder för Prideparaden i Åbo.

En parad i den stad, där han blivit satt till ärkebiskop, "överhuvud" för kyrkan. I Vasabladet står det: Han ger sin hälsning under festen. Det ordnas också program för barn.

Visar ärkebiskopen på Jesus, Guds blodiga offerlamm? Förkunnar han omvändelsens dop till syndernas förlåtelse?

Ve den som förför en av de minsta. För den människan vore det bättre om kvarnstenen hängdes runt halsen och han sänktes ner i havets djup.

Ovan nämnda är Jesu ord. Guds son som noga rensar sin tröskplats. Han som är huvudet för sin Kyrka här på jorden.

Ve världen, för förförelsens skull. Ve den människa genom vilken förförelsen kommer..

Vänd om, vänd om! Se Guds Lamm som tar bort världens synd!

Livet med Jesus

Det är nu ett år sedan jag flyttade min dagbok från datorn till telefonen. Jag hade då skrivit en tid. För mig själv. Vårt liv är ändå inte enbart för oss själva, utan för Jesus och för Jesu vänner, ja egentligen också för Jesu ovänner.

Följ mig! Med de orden kallade Jesus sina lärjungar. Ännu idag använder han samma röst: Följ mig!

Nu som då tittar nya människor in på den här sidan, välkommen. Min tanke har alltid varit att visa på Jesus. Följ Honom! Eftersom vi människor är olika, finns det alltid en personlig prägel på det vi gör, det vi säger och skriver.

" Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla, kallar på dig och på mig. 

Frälsarefamnen är öppen för alla. 

Kom hem, kom hem, du som gått vilse kom hem"

Porten till ett liv tillsammans med Jesus står vidöppen. Jesus kallar via sitt ord. Ordet, Guds ord säger: Det är fullbordat! Till ett sådant faktum kallar Gud dig och mig. Jesus har fullbordat allt. "Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är"

Vi går in genom porten, Herren Jesus. Vi går in med knäppta händer, med glädje och förväntan.

I dina händer Jesus, lämnar jag mitt liv. Ge mig Gud en tro på dig. En tro på din son Jesus. En tro som övervinner världen. En tro på dig varje dag i den här världen.

I bibeln står det på ett ställe: en dag i dina gårdar är bättre än eljest 1000. Bibeln är Guds ord, nedskrivet av människor. Nedskrivet så att vi människor skall kunna förstå hans vilja. Om det vill jag också vittna. 

Guds lön är stor. Den är stor redan här på jorden. Dagligen får en kristen erfara det. En kristen människas liv på jorden innehåller varje dag även sorg, smärta och besvikelse. Men en kristen har varje dag en glädje i Herren Jesus. Alltid har vi rätt att glädja oss.

Glädje i sorgen, i saknad, i missmod, i vemod, i ängslan, i ensamheten, i svårmodet och även då allting går väl. Att följa Honom. Det ger glädje och trygghet i en föränderlig värld.

Idag är den goda dagen, idag är frälsningens dag. Guds församling, alla kristna, Sion glädjens budbärarinna ropar ut med hög röst:

Se er Gud!

Se Jesus,  Han som kommer med makt. Han har med sig sin lön. Hans segerbyte går framför Honom.

Han för sin hjord i bet som en herde. Han samlar lammen i sina armar. Han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram..

Välsignad midsommar, välsignad sommar, Välsignat liv med Jesus!

Löftet till fäderna

I dagens bibelläsning (Apg13) predikar Paulus i synagogan i Antiokia:

"Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet, att det löfte som gavs till våra fäder, det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, såsom det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har idag fött dig."

Paulus sammanfattar senare i texten: och var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.

Visst finns det orsak till glädje och jubel mitt i den nordiska sommaren. En sann glädje i Jesus Kristus.

" o Jesus öppna du mitt öga, att jag må se hur rik jag är, jag har en fader i det höga, som omsorg om mig bär"

Gräs torkar, blomster vissnar

I midsommarhelgen, mitt i det ljusa och sköna påminns vi om livets förgänglighet.

Gräset torkar, blomstren vissnar när Herrens Ande blåser på det.

Johannes var en vägröjare för Herren.
En flicka ber en hemsk bön och Johannes döparens huvud hamnar på ett fat.

Ja mitt i allt det sköna finns en främmande gestalt. Men vår Guds ord förblir i evighet.

Det finns något som håller. En tro som bär både i glädje och sorg. Den som funnit sin skatt Herren Jesus behöver inte bedöva sig med rusdrycker.

Kristus är den samme igår, idag och i evighet. Han fyller våra dagar med det som han ser för gott.

Välsignad midsommar!

Bön och åkallan

Paulus talar i 1. Timoteusbrevet om att hålla ut i bön och åkallan dag och natt.

Han talar om att sätta sitt hopp till Gud.

Själv har han suttit i fängelse. Han befinner sig i Makedonien. Snart skall han åter bli fängslad. Men han talar inte om sig själv. Han hänvisar till den som verkligen är ensam (unga änkor) och helt sätter sitt hopp till Gud.

Varför är det ibland så svårt att be:

Ske din vilja!  Den bönen lärde ju Jesus oss.

Men inte är det alltid så lätt. Inte för oss som fått växa upp och leva i välfärd ooch under trygga förhållanden. Vi är så präglade av den här världens tankesätt.

På gott och ont kan man säga. Kunskapens träd på gott och ont. Ibland påminns vi om att det finns något främmande i den här världen.

Inte är det ju världens största prövning att den nya arbetsdatorn och arbetsbilen säger upp kontraktet på samma dag.

Egentligen är det sist och slutligen ganska små problem. Kanske Gud vill säga något?

Lär oss att lyssna på din röst!

Känner du farleden?

Jag är ingen sjöman. Kanske just därför fäste jag mig vid en berättelse jag hörde, när jag körde hem från arbetet idag.

Man frågade av en gammal sjöman. Du känner visst alla farleder, du som varit så länge på sjön. Han svarade, nej det är inte möjligt, men de jag behöver känner jag till.

Bibelbetraktelsen handlade om farleden genom världen hem till Gud.

Jesus är farleden. Guds ord, bibeln fungerar som remmare. Lotsen är den Helige Ande.

Lotsen visar på Jesus. Han är den enda vägen till Gud.

Jag har med sorg under den sista tiden sett flera teologer börja ifrågasätta huruvida Jesus är den enda vägen till Gud. Förvånansvärt snabbt har de ändrat uppfattning. Samtidigt blir de mer och mer intresserade av den katolska läran.

Månne inte Gud har andra alternativ? Han vill ju ändå att alla skall bli frälsta.

Säkert bereder Gud ett nytt tillfälle för de som missar Jesusvägen under det här livet. Gud är ju kärleken.

Det är ledsamt att se hur de dras till "en annan Jesus". Hur starkt Antikrists ande vinner framsteg i olika kristna församlingar. Bibelns Jesus är ett med Fadern. Den andra Jesus är klippt bort från Gud och ordet. Han börjar leva sitt eget liv och man formar honom som man vill, men kanske något olika beroende på i vilka samlanhang man rör sig. Småningom blir lögnen och den falska kopian till sanning.

Det finns oändligt många villfarelser. Vi kan och behöver inte känna igen alla. Men vi känner den trygga farleden genom livet. Herren Jesus som är  syndernas försonare och sedan också helgaren.

Varifrån börjar villfarelsen? Man börjar ifrågasätta Guds ord. Ofta har man kärlek till, eller vill försvara något som bibeln kallar synd. Gud tillåter då att människan får gå sin egen väg. Vägen leder längre och längre bort från farledens mitt, Herren Jesus.

Småningom följer man en annan Jesus, en falsk kopia. Lotsen, den Helige Ande lämnar människan. Kvar finns en falsk religiositet.

Må Gud bevara oss från detta avfall. Ett avfall som sker med skrämmande hastighet. Gud bevarar dig då du följer Jesus, då du lyssnar till den gode herdens röst.

Herrens Härlighet skall uppenbaras

Jesaja, Guds profet som blivit smord med glöd från altaret fortsätter med sin profetia i det 40. kapitlet.

Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den.

Ja, Herrens härlighet uppenbarades. Han gick här på jorden i över 30 år. Han grundade sin kyrka här på jorden.

Kyrkan som skall bestå till tidens slut. Ordet om Herrens härlighet, Jesus Kristus når jordens yttersta gränser.

Alla människor skall en dag få se den. Idag har många lagt starka solglasögon för sina ögon.

De ser ej Jesus Kristus. De vandrar i synd och följer syndens begär. En del ser endast sin egen förträfflighet.

En dag öppnas allas ögon. Tänk att de skulle öppnas redan här i nådens tid.

En jämn väg i ödemarken

Igår stod jag högt uppe på ett berg. Inte i Jerusalem, men i Lepplax. Jag tänkte nog på Jerusalem.

Orsaken till att jag stod på berget var att jag skulle betrakta sonens röjningsarbete. Jag gick över stubbar och ris. Över röjstamnar och diken. Jag gick tvärs över det område som vännen Trygve röjt vintern 2015. Och sen steg jag upp på kullen och betraktade.

Jag tänkte på gudsmannen Mose på berget Nebo. När han såg utöver Kaanans land. Dit skulle Mose få komma. Inte av egen kraft. Den hade ju brustit. Men en gång för Jesu skull till ett annat Kaanan, det himmelska Kaanan.

Jesaja profeterar vidare i det 40. kapitlet: En röst ropar i öknen.
Bered väg för Herren.
BANA EN JÄMN VÄG I ÖDEMARKEN FÖR VÅR GUD.

Min väg till berget var mödosam. Jag föll i flera gropar. Stubbar och ris gjorde sår på kroppen. Jag hade fel kläder. Jag var klädd i farmarbyxor och t-skjorta.

I skogen behöver du skyddskläder, skogskläder. Kläder som skyddar, som andas, som skyddar mot revor. På huvudet behöver du hjälmen. Då visiret är nerfälld skadas inte heller ögonen. Hjälmen skyddar huvudet mot solens hetta.

Vi är på vandring mot det himmelska Kaanan. Vi får vandra iklädda Jesu Kristi rättfärdighetsdräkt. Vi får se på honom. Han som gett oss sin egen klädnad för färden. Han som gett oss sina egna skyddskläder.

Då vi snubblar och faller i diken och river oss på syndens stubbar. Då stiger Guds fiende fram bredvid oss. Då börjar han predika. Se hur du ser ut. Se på dina kläder. Du kommer nog aldrig fram. Du är svag, syndig och eländig.

Men lyssna inte på honom. Lyssna till skallet, till tonerna som ljuder över jorden. Andens röst som ljuder: Se Guds lamm!

I hans klädnad får du vandra. Guds Ande för dig upp på berget. Han visar målet det himmelska Jerusalem. Han upplivar dig. Vägen tillbaka den blir då annorlunda.

Du får vandra på en banad väg. Groparna är uppfyllda och jämnade. Syndens stubbar har murknat och du går på jämn mark. Du följer i Jesu fotspår.

Hjärtat sjunger: O hur saligt att få vandra, hemåt vid vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och gått in i Kaanans land.

Du är i Kaanans land. Jesus har försonat dig. Han har rengjort såren. Han dyra blod har tagit bort syndasmärtan. Du vandrar med Jesus.

En gång vandrar du med honom i det himmelska Kaanan.

Välsignad resa!

Se er Gud!

Ibland dyker ett Guds ord upp i tankarna. Man börjar "idissla" det.

Man måste gå till bibeln för att titta närmare på det.

När jag satte maten i ugnen dök följande bibelord upp:

Trösten, trösten mitt folk, tala ljuvligt till Jerusalem...

Bibelorden är från Jesajas 40 kapitel. Kapitlet har överskriften: Herren tröstar sitt folk.

Trösta, trösta mitt folk! Säger er Gud.

Tala ljuvligt till Jerusalem:

- förkunna att dess vedermöda är slut.
- att dess missgärning är försonad.
- det har fått dubbelt igen av Herren för alla dess synder.

Vilken nåd, hela 10 000 punds skulden är betald. Tänk vilka synder Herrens folk gjort genom årtusenden. Och alla är de försonade. Vedermödan, väntan på dom och straff är förbi. Nåden flödar. Den täcker inte endast synden utan dubbelt lämnar kvar.

Himlaporten öppnas och där finns lönen. Lönen är av nåd. Bibelordet säger att han har lönen med sig när han kommer. Lönen följer honom. Lönen, det himmelska Jerusalem, som sänker sig ner över jorden, färdigt smyckad som en brud för sin brudgum.

Tänk att du fick nåden att tro, att vänta och en gång nåden att se.

Jesus och Fadern

I Johannes evangeliums 12. kapitel utbrister Jesus: " Den som tror på mig, han tror inte bara på mig, utan även på honom som sänt mig."

Jesus fortsätter: och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

Jesus undervisar om att han kommit för att frälsa världen. Han varnar människorna för att förkasta hans ord. Då skall de ord han talat döma denne på den yttersta dagen.

Välsignad söndag! Vi lever i nådens underbara tid. Den tid då Guds ord ännu går ut över jorden. Den tid då Jesus verkar i sin församling.

Jag blev glad då det sades mig, låt oss gå till Herrens hus..

Gode Gud, Käre Jesus, Styrk alla de som idag skall dela ut ditt ord. Låt också oss som skall lyssna se dig! Låt din Helige Ande ännu verka på jorden, så att vi som tror på dig blir styrkta i tron och de blinda som inte kan se dig får se dig och bli renade i ditt dyra blod.

Jesus

Vem är Jesus. Känner jag honom? Ser jag honom, eller ser jag blott timmermannens son.

Saliga de stunder, då man likt Tomas får se och utbrista: Min Herre och min Gud!

Saliga de stunder då du får se eld- och molnstoden under din vandring.

Ja Gud steg ner. Hans namn är Jesus. Han vandrade här. Korset lyfte honom mot skyn, men han måste ner i jorden. Han lades och låg i en jordisk grav.

Han var Gud. Han blev människa. Han var både Gud och människa. Som den första människa hörde han basunens röst. Basunen som kallade honom hem till sin Fader.

Men han levde ännu 40 dagar här på jorden. Med den nya härlighetskroppen. Den som han berett för dig och mig.

Den kropp som inte är av jord. Den kropp som är av Gud. I den nya människokroppen lyfte han mot himmelen.
Men Anden lämnade han kvar. Den helige Ande som förklar Jesus i våra hjärtan.

Då blir marken helig. Då är stunden ljuvlig. Då när människan får möta sin Gud. Då när människan får möta Jesus.

Då bleknar världen. Då räds du inte, då förundras du inte över vilddjuren. Då får du likt Hanok vandra med din Gud. Du är märkt av Herren Jesus och han för dig hem.

Vägen hem, tillsammans med Jesus. Han är vägen hem. På den vägen vill vi vandra.

Jag har stigit ner för att befria dem

I dagens bibelläsning håller Stefanus sitt avskedstal. Han nämner om Mose som vid 40 års ålder trodde att han skulle befria folket. Men han var inte då ännu satt till ledare och domare över folket.

Han skulle ut i öknen och han levde som främling i Midjans land. 40 år senare möter han Gud vid den brinnande törnbusken.

Det står att en ängel visade sig för honom i flamman från en brinnande törnbuske.

Mose förundrade sig över synen han såg. Han gick närmare för att se. Då kom Herrens röst: Jag är dina fäders Gud. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Mose grips av fruktan. Han vågar inte se.
Herrens röst ljuder: Ta av dig dina sandaler, du står på helig mark!

Ja visst var marken helig, för Gud hade stigit ner från himlen, för att befria sitt folk.

Gå nu! Jag sänder dig till Egypten. Mose blev sänd, men Herren var befriaren.

Och Mose han visste. Han vittnade för Israels barn om en profet, lik honom som Gud skulle låta träda fram ur era bröders krets.

Mose kände profeten. Han hade fått möta den törnekrönte. Han visste vem som var Israels Gud.

Israels Gud, han som stiger ner till jorden. Han som blir människa, profeten, Herren Jesus.

Stefanus hade ett långt tal. Ett tal som förklarar Herren Jesus. Ovanför honom står himlen öppen, men pöbeln ser det inte.

Stefanus, han ser. Han ser Jesus stå på Guds högra sida. Stenarna haglar över honom. Han står på knä i bön, djupt nere, i gropen. Han ber med hög röst om förbarmande för sina mördare.

Vid de orden somnar han in. Himmelen var öppen för hans själ. Den gick hem till Gud. Jesus var hans förlossare. Hans förlossare som lever!

Jag vet att min förlossare lever!

Han har mig köpt med blodet

Vi har en sångskatt som är oerhört värdefull. Sions sånger är hjärtats sånger. I många sånger är hjärtat redan i himmelen. I andra så är det på väg dit upp. I en del verser går frestelsernas vågor höga.

"Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill"

Kan man skriva så på jordiskt språk? Förstår världen ett sådant språk? Nej, det är inte jordiskt språk.

" intet nya tungan binder" Tänk att då vi samlas till sammankomst så får vi redan före predikan värmas av dessa himlasånger. Vi kristna är ju tudelade. Vi har själen som Jesus köpt och renat. Vi har den andra delen, köttet eller kroppen som hör jorden till.

Båda är ju viktiga. Kroppen är till för den här jorden och den är fantastiskt skapad. Själen eller anden är en gåva given för himmelen. En kristens själ eller ande är egentligen redan i evigheten.

Den är hos Jesus, som sitter på tronen hos Gud. En kristens själ är köpt av Gud genom Jesu blod. När Guds ande får uppenbara det för oss så förstår vi också att Jesus en gång hämtar sina egna. Han hämtar det, alltså de människor som hör honom till.

Visst är det en enkel teologi, som Gud visar oss i sångskatten. I lördags fick jag helt konkret uppleva hur Guds ande talade genom sångerna. Jag hade egentligen varit glad för att "få" vara med på sommarmötet. Jag upplevde att Gud hade steg för steg gett ett budskap för tillfället.

På så vis är det ju ofta. Gud leder och själv får man endast lyssna till hans röst. Han formar på sitt suveräna sätt det budskap som han vill förmedla. Han bereder också i sin vishet om det är basunens, eller den stilla susningens röst.

Men där i bänken upplevde jag ett sådant motstånd, som jag sällan upplevt. De svarta korparna frestade, men de fick steg för steg ge vika. Tätt vid korset först jag fann nåden underbara.

Ja, allting är i Guds händer. Han bereder, styrker och också avkläder enligt sin stora vishet. Men korparna då? Ja även de svarta korparna, har sitt ursprung hos Gud. Ibland tillåter han att de får kraxa sitt gudlösa kraxande en stund. Ibland kanske han fostrar människan genom dem.

I himmelen finns inga svarta korpar. De flyger här nere, då de är utkastade från himmelen. De är redan besegrade och Gud tillåter inte att de bygger sina bon i han egna. De kommer och kraxar, ofta när man minst anar det.

Men då är det gott att minnas: Han har mig köpt med blodet. Då är det gott när anden, vår himlapant stilla viskar: och hans jag vara vill. Och korparna ger vika och buren på örnevingar fortsätter själen sin vandring mot himlatronen.

Förlora fästet

Petrus avslutar sitt andra brev med att varna för att ni inte förlorar fästet.

Fästet, klippan Kristus håller. När vi är fäst vid den klippan har vi evigt liv.

Ja, fast världen runt oss förgår så hotar inget den som är fäst vid klippan.

Ja, fastän hela den laglösa hopen ropar: släpp taget, glöm Honom, så tvivla inte.

Nej, väx i stället till i nåd och kunskap om Herren Jesus. Då dras du inte med i de laglösas villfarelse.

Leva värdigt kallelsen

Paulus ger oss i Efesierbrevet en utmaning. Ja Gud visar sin heliga vilja för oss.

Paulus själv är en fånge i Herren. Kristus har förlossat honom av idel Nåd. Han har mött Kristi kärlek. Den har fångat honom.

Han är ej mera sin egen. Han hör till Kristus. Om vi genom Guds Ande får nåden att första vad detta innebär så får vi nog alla vända ansiktet mot marken. Vi har misslyckats.

Vi har inte levt värdigt kallelsen. Nog är det då gott om vi inte misströstar utan låter Kristus förnya oss.

Endast Jesus kan verka det goda i oss.

Endast han kan göra oss milda och ödmjuka på alla sätt.

Endast han kan lära oss tålamod.

Endast i honom kan vi ha fördrag med varandra i kärlek.

Möt oss Jesus i din kärlek och låt oss bli en fånge i dig. Förnya oss i din kärlek. Bered oss för din himmel redan på den här sidan floden.

Lovsångstoner

"Som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig" Det skulle vara intressant att veta närmare om tiden då Lina skrev sin psalm.

Vi har en förunderlig Gud. Han talar till sina barn. Barn som är i olika sinnestillstånd.

Sedan kan sångerna och psalmerna styrka medvandrare i århundraden. Visst vandrar Gud med oss. Han är närvarande genom sin Ande och styrker och leder.

Varje dag tills harpornas toner klingar genom himlarymden. Ända tills Evighetens klockor börjar ringa.

Gud är God! Jesus är min Frälsare! Sommaren är nära!

Livet på andra sidan röda havet

Jag kom att tänka på kontraster. Hur var Israels barns liv efter att de blivit räddade genom undret i röda havet. Då lovsången tystnat och ökenvinden brände dag efter dag.

Med dem gick ändå Herren, men de glömde så lätt honom. Linas psalm uttrycker det så väl: Blott en dag ett ögonblick i sänder tills jag nått det goda land.

Vardagstro, när arbetet och det vardagliga fyller livet. Dagarna med möda och arbete. Dagarna då man får komma ihåg att äta. De korta stunderna med dagens manna.

Dagarna då man får lita på att Herrens nåd är var morgon ny.

Jesu vänner

En liten skara av Jesu vänner har varit samlade under Guds ord i tre dagar. På något vis slår det mig hur stor Gud är. Hur god han är. Han öppnade himlens fönster och lät sitt ord ljuda.

Det var mycket varierande undervisning, åtminstone jag upplevde det så. Den helige Ande fick förklara Kristus.

Vi påmindes om att det kan komma en hunger efter att få höra Guds ord, då tekniken gav upp vid inledningen.

Vi fick höra om pingstens Ande. Blodsbrudgummen förklarades. Vi såg honom komma ifrån Bosra. Ensam trampade han Guds vredes vinpress.

Det ljuvliga evangeliet, Kristus allena lyftades fram.

Vi påmindes om att tiden tar slut. Att motståndaren Antikrist stiger fram. Även den onde, gryningens son Lucifer, den fallna keruben avkläddes. Han är en tusenkonstnär som försöker kopiera det äkta.

Vi fick en även en bild av ett sätt hur han arbetar. Han bedövar med sin musik. Med sina trummor och sina instrument, sitt discoljus, droger och alkohol. Han försöker skapa en god stämning, en bedövande falsk frid och målar upp människor som gudar.

Han har på kort tid fått kristna att acceptera en gudsfrånvänd livsstil som är avgudadyrkan. Kanske, det här låter gammaldags. Det är också hans avsikt. Han vill måla Jesustroende som intoleranta, kärlekslösa, hårda o.s.v.

Han är redan dömd och han vet att den eviga elden är beredd för honom. Han vill få kristna med sig dit.

Vi som i redan ungdomen fått en avsmak för ovan nämnda har han en annan taktik för. Han kommer med egenrättfärdighet och split. Han vill göra oss rädda. Han vill göra oss trötta och försöker få oss att tro att spelet är förlorat. Kristendomen kan inte överleva.

Men Gud har kontroll. Han har besegrat den onda. Han är redan bränd till aska. När Jesus lyfts fram. När den Helige Ande skapar kärlek till Frälsaren och trossyskon, samt de som förlorat sin tro. Då får den onde ge vika.

När blicken lyfts mot målet i himmelen. När medmänniskorna förklaras som Guds avbilder. Då styrks själen.

När ett trött huvud får vila. När en sargad kropp får sova. När besvikelse och trötthet får vika undan. Då fortsätter kampen. Jesus leder. Målet är klart. Segern är redan vunnen.

En kort liten tid och den tiden tillsammans med Jesus, omsluten av Guds nåd.

En välsignad vecka, en välsignad sommar!

Jesus lever, lev med honom.

Bordsgäst i Guds rike

En av gästerna sade till Jesus: salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike. Jesus berättar då om en man som ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster.

Han skickade ut tjänare för att säga till de inbjudna: Kom nu är allt färdigt!

Ja, allting är färdigt. Påskalammet är slaktat. Jesus har berett plats. Borden är dukade. Namnen är skrivna och bordsplaceringen är klar. Alla är bjudna.

Nog är Gud god!

Smyckad som en brud

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem komma ner från himlen, smyckad som en brud"

Ja i folkbibeln står det: från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.

Bruden är redo. Hon är smyckad för sin Brudgum. Lammets brud, Kristi församling är en gång redo. Egentligen är hon nog redan redo, men antalet är inte fullt.

Tills antalet är fullt, fortsätter förlovningstiden för Krist församling. Kristi brud har beretts hos Gud. Att beredas hos Gud är gott. Hos Gud finns ju inget mörker.

Kristi brud bereds hos Gud, där inget mörker finns. Kristi brud bereds hos Gud, genom den Helige Ande.

På bröllopsdagen lyfts slöjan upp och brud och brudgum ser varandra. Bruden är då för evigt friköpt från jorden.

In i den staden (det nya Jerusalem) kommer de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet. Den som segrar, hans namn skall Jesus aldrig stryka ut.

Nog är det gott att gå i beredda gärningar. Att ur Guds hand få ta allt det han ger, tills boken öppnas på bröllopsdagen.

Lammet har alltså livets bok. Han vet vilka namn som är skrivna i den boken. Där är också mitt nya namn.

Ett evigt förbunds blod

I denna värld finns det något som är evigt. Vi vet att Guds ord är evigt. Herren Jesus liknas ofta vid ordet. Ja Han är Guds ord till oss människor. Genom honom har vi ett evigt förbund.

Känner du Herren Jesus? Ja, känner jag honom? 

När jag en stund betraktat frågan får jag utbrista. Något har jag hört om dig, du min Gud. Dag efter dag får jag höra om dig och du talar till mig. Du har tagit en boning i mitt hjärta.

Där vill du bo för att helga mig och visa mig din vilja.

 

I bokrullen är det skrivet om dig. Lär mig o Gud vad där är skrivet. Låt mig likt Johannes äta den lilla bokrullen. Du, o Gud vet vad jag tål äta. Dit ord är så ljuvligt. Det är som honung i min mun.

Var du med mig o Gud när de egna krafterna sviker, vilket väl också är din vilja. När jag får känna hur det ljuvliga honungssmakande ordet blir en svidande smärta i min mage.

 

Du, o Gud som också burit den smärtan. När du ser mig stå inför ditt ansikte med skälvande ben och med tomma händer. Öppna du då Gud himmelens fönster.

Låt din nåd regna ner över även mig när du öppnar fönstret för att vattna jorden. Lyft min blick mot den öppningen i skyn och låt mig se ända fram till tronen. 

Visa för mitt hjärta det ljuvliga ansiktet av honom som sitter invid dig, där på din högra sida. Ja låt mig i Anden se honom resa sig och öppna mitt skälvande hjärta, så att din sons kraft får flöda in.

Låt kraften flöda att jag kan tjäna dig så länge det är din vilja. Gud låt mig med frid få se Jesus den dagen då han lämnar tronen. Låt mig även då sträcka ut mina händer och förnimma ditt heliga amen.

Låt mig få stämma in, ja redan i den första tonen, då när harpornas ljud klingar genom rymden. Styrk du mig med den tanken. En liten tid, blott en liten tid och sedan en evighet i ditt eviga rike.

Vad sorgligt

Vad är det sorgligaste en människa kan uppleva. Jag tänker så, att det är att få se den himmelska porten, men bli avvisad. Att se allt det goda, men aldrig komma dit in.

Paulus nämner om ökenvandrarnas avfall, som ett varnande exempel. Jag skrev för några dagar sedan om två män, Nadab och Abihu. De var med i skaran som fick se Gud. Som skådade Gud och åt och drack med honom. Jag har nu förstått det så, att det var Herren Jesus de fick se den gången.

Vi vet ju att Jesus visade sig på flera ställen under gamla testamentets tid. Jesus var ju med redan då världen skapades. Bibeln vittnar om att Gud kan ingen se och leva. Jesus är vägen till Gud och han ger människan det eviga livet hos Gud.

Jag fäste mig på något vis vid de två männen. Varför nämndes deras namn?

Sedan i tisdags då jag lyssnade på bibelundervisning, så förstod jag att de två var präster. De var Arons söner, men de avföll. De gjorde vad ont var i Guds ögon och Gud tog deras liv.

Många stora Guds män har fallit. Demas fick kärlek till världen. Salomo avföll från Gud, fastän han fick så mycket välsignelse.

Nedanför förklaringsberget finns vardagen där tron prövas. Jag tror ändå så gott om Gud att den som i glädje och sorg, i medgång och motgång håller sig till Jesus. Han bevarar Gud.

Mose gav befallning att man skulle göra heliga  kläder åt Aron och han söner. De skulle vara präster åt Gud.

I tredje Mosebokens tionde kapitel står det att Nadab och Abihu bar fram främmande eld åt Gud. Då gick eld ut från Gud så att elden förtärde dem och de dog.

Aron teg stilla. Israels hus grät över den brand som Herren tände. De två männen bars bort utanför lägret i sina egna livklädnader.

Tänk om de hade nöjt sig med den klädnad som Gud berett för dem, Jesu Kristi härliga rättfärdighetsdräkt. Nu dog de i sina egna kläder. De fick se Gud, men de avföll.

"Må intet för mitt öga här, bli kärare än Jesus är" Gud har berett oss frälsning i Jesus Kristus. Vi har blivit iklädda heliga kläder, för att vara präster åt Gud, vår Fader.

" Skynda o själar, ty hastigt förrinner, år efter år som en brusande flod. Syndare nåd hos sin frälsare finner. Han är mot alla rättfärdig och god"

Med stor frimodighet om Herren Jesus

"Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus."

Med de orden avslutas Apostlagärningarna. Paulus var trogen intill slutet. Trogen mot sin Herre och Gud som tog honom i sin tjänst.

"utan att bli hindrad" Så beredde Gud rum för evangeliet och det gick ut över hela jorden.

"Ta väl vara på varje tillfälle ty dagarna är onda" Så hade han undervisat Efesierna. Så verkade han tills solen gick ner.

" on ainut turva heikolle.
Ja ainut meillä puolustus
Jeesuksen esirukous"

Den bästa nådegåvan

Vi vet att den Helige Ande utrustar kristna och församlingar med olika nådegåvor.

Kanske man också kan kalla frälsningen och frälsningsvisshet för en nådegåva. Då är det nog den största och mest underbara nådegåvan.

Kanske är det den som behövs bäst idag i den yttersta tiden. Allt annat är ju förgängligt. För visst är allt i frälsningen en gåva. Ja det är en himlagåva. Kärleken kom ju ner till jorden i Jesu gestalt. Paulus säger också att kärleken är störst av nådegåvorna.

Förvissningen om att det Jesus gjort det räcker. Förvissning om att inget annat räcker. Gång på gång, dagligen får vi fly till Jesus. Honom kan inga makter i världen rubba.

Ja din frälsning är klippan Kristus. En gång har den rämnat och dit in får du och jag fly.

Frälsningen kan inte den onde kopiera. Tungotal och helbrägdagörelser och andra tecken och under kan han kopiera och imitera. Antikrist kan aldrig erbjuda frälsning, inte åt Jesu egna som håller fast vid Bibelns ord.

Han kan lura en hel värld med falska avtal och agendor. Han förstör och drar det kristna namnet i smutsen genom ultrakarismatiska evenemang där Gud och Jesus aldrig får äran. 

Men en vindpust av Herren Jesus förgör Honom.

Möte med Gud

Ibland låter Gud människan vara en kort stund på förklaringsberget. Ja ibland styrker han helt konkret genom sin Helige Ande, när du kanske som mest behöver det.

Du får ha ett kort möte med Gud. Du ser honom inte men känner och erfar Andens tilltal.

Du får möta Gud. Han vill förklara något för dig. 

Världen kan inte förstå Guds godhet och Guds vrede. Inte ens Guds barn kan till fullo förstå, men nog det som behövs för frälsningen

Det är ju så svårt att mänskligt förstå varför inte Gud tar alla människor till himmelen.

Men det går ju inte. Guds ord är tydligt. Inför Guds helighet brinner människan upp. Endast genom Jesus består du inför Guds helighet. En människa som förkastar Gud och frälsningen som han erbjuder i Jesus Kristus.

Den människan drabbas av Guds förtärande eld. Han kan inte bestå inför Gud.

Det finns inga genvägar.

Det finns endast Jesus, han som är vägen. Den här sanningen uppenbarar Gud klart i sitt ord. Jesus är livet. Det eviga livet hos Gud.

Men nog är det underbart! Det väntar en sommar där borta!

Gud

"När ser mitt öga dig i det höga sådan du är" Jag låg och funderade på Gud. Det är egentligen ganska fantastiskt hur Gud uppenbarar sig. Han uppenbarar ju sig genom sitt Ord. Den Helige Ande gör ordet levande.

Genom Jesus lär vi oss känna Honom. I går nämnde jag i predikan om de äldste i Israel som fick se honom. De skådade Gud och de åt och de drack.

Egentligen är det ju det som en Gudstjänst handlar om. Att möta Gud. Att han mättar oss genom sitt ord. Mänskligt sett är det nästan för underbart. Att Han möter och mättar syndiga människor. Men!

Han tvättar oss först rena!

Han tvättar oss rena genom Jesus.

Han tvättar oss rena genom Jesu blod.

Alltså sitt eget blod. Han gav sitt blod för oss. Inte såsom när vi ger blod att man tappar endast en del.

Han gav allt.

Ja, så att han dog. Sen tar Han ännu boning i ditt och mitt hjärta. Där styr han vårt blodomlopp.

Du är underbar o Gud. Tack för din stora Nåd. Att du kom hit ned och slöt förbund  med oss. Ett förbund som du skrev i våra hjärtan genom ditt eget blod.

Ett evigt förbund!

Något kan jag ana o Gud. Något uppenbarar du. Mer kunde jag inte tåla. Det skulle vara för underbart.

Guds barns böner når Guds tron

Jag gladde mig då jag satt sjunken i bön och bibelläsning. Ibland nästan tvivlar jag att hör Gud verkligen alla böner.

Det finns ingen orsak till tvivel. Gud hör nog. Ja, då kan det väl inte vara tryggare. Allting är i hans händer. Vi får be oavbrutet och på så vis vara i direkt kontakt med Gud.

Det står skrivet: De heligas böner bärs fram i gyllene skålar inför Guds tron. Kanske du tvivlar, är jag då helig.

Du behöver inte heller tvivla därpå. Guds Ande bor i en kristen och kroppen är den helige Andes tempel.

Låt oss därför frimodigt vandra vidare med knäppta händer!

Du får vara lycklig!

Kan en människa vara lycklig på jorden idag?

Jo det finns en möjlighet och en orsak att brista ut i jubel här i sorgernas land:

" När mitt namn står skrivet där i Hans bok jag lycklig är. Jag i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror."

Ett dån från himmelen

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himmelen ett dån som när en väldig storm drar fram och det fyllde hela huset där de satt.

Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.

Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk allt efter vad Anden ingav dem.

I sin predikan på pingstdagen nämnde Petrus:

" Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den Helige Ande som gåva."

Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.
- - - -

Vi hör till dem som då var långt borta.

Ännu går budskapet ut i den församling som grundades på den dagen. Den församling som blivit världsvid. Du har genom dopet blivit intagen i den församlingen. Dopet behöver och skall aldrig förnyas.

Men omvändelsen får du ta till dig varje dag. Ja du får leva av dopets nåd och i omvändelsens nåd.

Man brukar tala om att vi får ge nya löften. Du får frimodigt bekänna synden och vända om från den, alltid då Anden uppenbarar för dig att du inte levt och lever efter Guds vilja.

Din synd är försonad av Jesus Kristus.

Den Helige Ande vet nog att Jesus försonat din synd. Genom ordet påvisar han för dig ibland det ena, ibland det andra. Du får erfara, jag har inte i allt levt efter Guds vilja.

Vad gör Anden sen? Han visar på Jesus. Se din synd är försonad! Han viskar: " gå och synda inte härefter, så att något värre händer dig"

Den Helige Ande för dig till Jesus. Där finner du frid. Den onde vill dra dig bort från Jesus, så att du förlorar din frid. 

Gå i frid och tjäna Herren ned glädje!  Ta dig tid att umgås med Gud ord. Guds ord, budskapet om Jesus Kristus är Evangelium! Ordet visar på källan till rening och Ordet tvår dina händer och fötter rena. Jesu blod renar.

Du som levt med Jesu Guds sons tro, ända sedan du föddes. Du som förblivit i dopets nåds förbund. Ordet visar dig och uppmanar dig idag: Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona. Håll fast vid förlåtelsen i Jesu Namn och blod. Tag förlåtelsen intill dig såsom vi sjunger i sången: "vi i Jesu Namn och blod, synderna förlåtna tror"

Överge aldrig den skaran och församling där du lärt dig den sången. Det är en härlig och underbar sång. Vi i Jesu namn och blod, synderna förlåtna tror. När den sången klingar i ditt hjärta, då flyr den onde.

Han kommer och frestar, men han flyr alltid när han hör blodets röst.

I stormens öga

Det sägs att i stormens öga är det lugnt. Nu stormar det ute. Det har blåst hela natten och terrasstolarna ha blåst bort, den ena efter den andre.

Inför pingsten har jag tänkt på de två bergen. Sinais berg och berget Sion. I hebreerbrevet beskrivs berget Sion. Det berget står inte i brand, du kan inte heller ta på det. Där är inte mörker, töcken och storm. Där är inte basunljud och en hård isande röst.

Även Mose var förskräckt och skälvde vid Sinai berg. Moses syntes senare med Elia och Herren Jesus på förklaringsberget. De två bergen Sinai och Sion hör på något vis ihop. Vägen till Sion går via Sinai.

Där i stormens öga, på berget Sion vilar Guds församling, den levande Gudens stad, det nya Jerusalem. Där styrks kraftlösa händer och svaga knän.

Där verkar det nya förbundets medlare Jesus. Där verkar det renande blodet som talar bättre än Abels blod. Ja berget Sion är Herren Jesus.

Dit samlas en skara som kommit från och genom mörker och töcken. Där byts stormens brus mot Andens stilla susning. Där på klippan Kristus.

Du min vän som slagit ner dina bopålar på den klippan, du har en säker grund att vila på.

Rättfärdig genom hans nåd

Paulus skriver till Titus:

När Guds vår Frälsares godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgjöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.

Det är intressant att se hur alla tre i Gudomen är delaktiga i vår frälsning.

Jag har försökt förstå och liksom hitta den röda tråden hur, var och när Gud, Jesus och den Helige Ande verkar.

Jag får nog konstatera att din Nåd är mig nog. Gud är min Fader. Jesus min frälsare och broder och den Helige Ande uppenbarar det för mig.

Den Helige Ande, Kristi Ande bor i mitt hjärta. Tänk att vi får bli förnyade i den Helige Ande. Han tar bort trötthet, uppgivenhet, modlöshet, likgiltighet och ger ny kraft.

Jesus vill bo i mitt hjärta. Han är på Faderns högra sida vid tronen i himmelen. Ända bor han också i mitt hjärta. Han möter mig genom sitt ord, i nattvarden ja redan då jag som liten döptes i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn.

Visst är det stort. Gud är god!

Vad sade Paulus ännu?

Detta skedde för att vi skulle bli rättfärdiga genom hans Nåd och som vårt hopp är bli arvingar till det eviga livet.

Ja allt är av Nåd! Varje dag vi får leva är av nåd. Från den första till den sista dagen leder han oss genom sin Nåd.

När vi en gång är hemma så är också det av Nåd. Igår var det 12 år sedan Gud tog hem min 6 år äldre bror.

Han är nu hemma hos Gud. De vackra blommorna pryder hans grav. Mor och Far har prytt graven med de vackraste av jordens blomster.

Den himmelska Fadern har berett något som intet jordiskt öga ännu har sett. Det får vi tro. Där ser vi också Jesus!