Nåd eller kyrkotukt

Aposteln skriver till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Igår fick jag ha en intressant diskussion vid lunchen. Man kunde säga att det handlade om nåd och / eller kyrkotukt.

Aposteln talar om hur nåden fostrar att säga nej till ogudaktighet.

Nåden fostrar till att säga nej till världsliga begär. 

Nåden fostrar till att leva anständigt.

Nåden fostrar till att leva rättfärdigt. 

Nåden fostrar till att leva gudfruktigt I den tid som nu är.

Tukten då? Jag tänker att Ordet tuktar. Den kristnes samvete binds till Guds ord. En kristen vill ställa sig under Ordet och rannsakar sig inför Ordet.

Kyrkotukten då? Den förstår jag nog inte riktigt. Men jag märker att den lyfts fram i nya kyrkliga strömningar. 

Då jag inte förstår är det bäst att inte skriva offentligt om den..

Nåden hos Frälsaren

"Då började jag förstå Guds rättfärdighet, såsom den, i vilken den rättfärdige lever genom Guds skänkta nåd, nämligen av tro."

(Från Missionstidningen "om när Luther hittade evangelium")

Nåden och tron hör ihop. När det gäller den frälsande tron är nåden och tron oskiljaktiga. 

Det berättas att Luther kände sig pånyttfödd.  Han kände att portarna hade öppnats för honom. Och han hade trätt in mitt i paradiset.

När Gud genom tron uppenbarar Guds skänkta nåd är det himmelskt. 

En sådan god Gud har vi. 

Då vi får nåden att förstå att nåden är oförtjänt. Då synden byts mot nåd. Då är inte kristendomen tung och krävande. 

Då går det hem på nåden..

"Skynda o själar, ty hastigt förrinner

år efter år som en brusande flod.

Syndaren nåd hos sin Frälsare finner,

han är mot alla barmhärtig och god."

Det fria evangeliet

Idag hade jag förmånen att via radion lyssna till Luthers kortandakt för den 28.10.

Luther utgår från orden i Hebreerbrevet 4:16: "Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Hebr. 4:16).

Luther säger ungefär så här: Innan vi frestas till att synda, ska vi frukta Gud och akta oss för synden. 

Men när vi väl fallit i synd och av hjärtat ångrar det, då är hög tid att gå fram till nådastolen. 

Där får vi hoppas på Guds barmhärtighet, be om syndernas förlåtelse och inte fortsätta leva i rädsla för Guds vrede. 

Men djävulen lägger ner stor möda för att göra detta osynligt för oss. 

Han lockar oss till att synda helt fritt, utan någon som helst fruktan för Gud. Men när vi väl har syndat, vill han få oss förtvivlade, utan något hopp till Guds nåd.

När vi upplever denna frestelse ska vi fly till Guds löften, gå fram till nådens tron och säga: ”Jag vet allt att jag är en ond och syndig män­niska. Du, Gud, är helig och rättfärdig. Min frimodighet till att gå fram till nådens tron har jag uteslutande genom att lita på ditt ord och dina löften. 

För jag vet att du har sagt att du vill höra syndares bön, och befria alla som plågas av sina synder ur deras nöd."

Sedan fortsätter Luther: Här krävs det dock egen erfarenhet för att inse hur svårt det verkligen är att gå fram till nådens tron på det här sättet. 

Det är nämligen just när man ska göra det, som man känner sin svaghet allra mest..

Så långt Luther. 

Synden är alltid allvarlig och därför skall vi verkligen akta oss för synden. Det hör till syndens väsen att den vill binda. Och den onde hjälper till med sina anklagelser.

Men Gud vill annorlunda. Jesu fullkomliga försoning gäller fullt ut. Därför lyfter inte Gud nåden så högt att en fattig syndare inte skulle nå den. Nej med sitt frigörande evangelium kommer han ner till gator och gränder där räddhågade och sargade och bundna syndare ligger.

Gud sätter inga villkor för hur nåden kan tas emot. Då skulle inte nåden vara av nåd. För den som av hjärtat ångrar sin synd är Guds nåd i Jesus Kristus alltid öppen.

Därför sjunger vi också i sången: "Han kommer, min vän, ännu lägre, helt in i din själ till dig som går med ett sår på samvetet; han vill draga dig hem till sig."

Förståndig och nykter, i bön.

 I folkbibelns bibelläsning för dagen läser vi:

"Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.

 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. 

Var gästfria mot varandra utan att klaga.

 Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. 

Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. 

Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen."

Orden är från Petrus första brev, kapitel 4. Petrus lyfter fram att vi behöver vara förståndiga och nyktra. Och vi skall be.

Vi skall älska varandra och vara gästfria. Vi skall inte klaga utan tjäna varandra.

Guds ord skall vara mitt ibland oss. Tjänsten skall skötas så Gud blir ärad. 

Vi finner här en mycket praktisk kristendom där vi lever i nåden och av nåden. 

Jag har tagit för vana att alltid läsa texten för nästa tillfälle efter utförd tjänst i Guds rike. Under helgen läste jag därför Jesu ord från Matteus. 24: 36-44:

Jesus sade till sina lärjungar:

”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. 

Så blir det också vid Människosonens ankomst. 

Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 

Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar.

 Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 

Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 

Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Han kommer då vi minst väntar det. Så säger Jesus. Må vi bli glada då vi ser honom på skyn..

Den yttersta dagen

"Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 

Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

(Johannes 6: 39-40)

Igår hörde vi om Luthers uppmaning att vi kristna alltid borde ha den yttersta dagen i tankarna. Dagen då Jesus kommer och då nya himlar och en ny jord skapas.

Dagen då alla Jesu vänner på ett ögonblick ikläds en ny och förhärligad kropp.

I skuggan av ett förnyat hot om en förestående iransk attack på Israel och det amerikanska presidentvalet börjar vi en ny arbetsvecka.

Där finner vi mycket osäkerhet och vi kan lätt bli skrämda. Men budskapet om Jesu förestående ankomst borde vara centralt i vår tankevärld säger Luther.

Jesus förlorar inte en enda av de sina. På den yttersta dagen låter Jesus dem uppstå.

En sådan Herre får vi tro på. I en sådan Herres tjänst går vi in i arbetsveckan.

Gud är god. Det är gott att Jesus kommer snart. Var dag är en sällsam gåva och en kristens framtidsdag är ljus och lång..

"Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt!"

Ett sken så underbart

"Manoa sade till Herrens ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” 

Men Herrens ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt Herren.” 

Manoa hade nämligen inte förstått att det var Herrens ängel. 

Manoa sade till Herrens ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”

Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. 

När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte."

I Domarboken 13 läser vi om händelserna innan Simsons födelse. Herrens ängel besöker Simsons föräldrar.

Den himmelske gästen bär namnet "Underbar". En annan översättning av namnet är "Ofattbart". 

Besöket skedde under en tid då Israels barn åter gjorde det som var ont i Herrens ögon. Under 40 år lät Herren filisteernas hand vila tungt över Israels folk.

Visst är Herrens godhet ofattbart. Underbart är hans namn. Och namnet Jesus strålar ännu över en mörk jord.

Gud är god. Snart går ett ofattbart ljus upp Österifrån. I sången sjunger vi: " Snart rinner upp i öster ett sken så underbart som lyser intill väster, en ljungeld likt, så klart. Det bådar oss och säger: Se brudgummen är här att bruden sin hemföra från sorger och besvär."

"Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Klädd i försoningen

"Så klä dig i försoningen" Sången ljuder i bilen. Så klä dig i försoningen..

Nog är dessa hjärtats sånger dyrbara och till styrka för tron. Sången är skriven av Lennart Johansson.

Vill du stå brud i himmelen, så kläd dig i försoningen..

Vill du ta del i Lammets sång. Den sången handlar om Lammet, vad han gjort. Den handlar inte om vad du och jag har gjort. 

Den handlar inte om vad vi gjort för frälsningen, men nog om våra synder. En syndare behöver få vara nära sin Frälsare. Hon längtar efter att få klä sig i försoningen. Hon föraktar inte försoningsblodet. Hon flyr till det..

Hon vill inte trampa blodet under sina fötter. Hon vill leva i och av förlåtelsen. Som ett friköpt och rentvättat Guds barn - Och frälst av nåd..

Synd och nåd, lag och evangelium - Det slutar i nåden, i himmelen, där Gud regerar.

"Kom nära mig, du mänskobarn, kom nära mig
Du finner vila i min famn, kom nära mig
Jag skapat himmel, hav och jord
och dukar nu för dig mitt bord
Kom nära du som hungrar, jag vill mätta dig

Kom nära du som tveksam är, kom nära mig
Du som på tunga bördor bär, kom nära mig
Jag bar en gång ett kors för dig
Så innerligt jag älskar dig
Kom nära mig, min vän och jag skall bära dig

Kom nära du som slagen är, kom nära mig
Du som av synd bedragen är, kom nära mig
Jag känner dig och har dig kär
se mina händer märken bär
Kom nära mig, min vän och jag skall hela dig

Vill du till himlen nå en gång, kom nära mig
Vill du ta del i Lammets sång, kom nära mig
Vill du stå brud i himmelen,
så kläd dig i försoningen
Då skall för evigt du få vara nära mig"