Under Jesu vingar eller annat beskydd?

Veckan innan sitt lidande tillbringar Jesus i Jerusalem och utbrister ett ve över Jerusalem:

"Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. Nu ska ert hus lämnas öde, för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Den stad som förkastar sin besökelsetid går det inte väl. "Ni ville inte." Västvärlden och Nordens folk har ännu en besökelsetid. Tar vi emot skyddet under Jesu vingar, eller låter vi i stolthet och högmod bli?

Vad predikar kyrkorna idag? Hörs omvändelsens och besinnelsens budskap? Lär man folket allt vad Jesus befallt? 

På nätet hittade jag häromdagen ett samfunds bekännelse, hur man tror. Jag citerar: 

"Vi vill betona att:

Bibeln är Guds inspirerade och ofelbara ord, som innehåller både lag och evangelium. “Ditt ord är sanning” (Joh. 17:17)

Gud är treenig, Fader, Son, och Ande. Denna tro bekänner vi enligt såväl den apostoliska, nicenska som den athanasianska trosbekännelsen

Varje människa är som Guds skapelse unik, född i synd och i behov av Guds förlåtelse. “Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda” (Rom 3:10-12)

Allt fullkomnades genom Jesus Kristus, Guds Son, som föddes till vår frälsning. Han tog på sig hela världens synder, led korsets död och uppstod till vår rättfärdighet. “Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16)

Gud älskar alla människor och vill att alla ska omvända sig och bli hans barn. “Gud, vår Frälsare, vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim. 2:4)

Den helige Ande verkar genom nådemedlen, ordet och sakramenten, skänker tron på Kristus, och leder människan på vägen till himlen. “I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.” (1 Kor 12:13). “Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh. 14:26)

Kristi kyrka består av alla som är döpta till Kristus och tror på honom. Dessa utgör det konungsliga prästerskapet: “Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar” (1 Petr. 2:9). Inom det konungsliga prästerskapet kallar Gud män till det särskilda ämbetet att vara herdar i församlingen

Jesus gav sina lärjungar fullmakten att förlåta synder. “Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden” (Joh. 20:24)" Citatet från Missionssamfundets hemsida slut.

Jesus vill ännu samla världens folk. Under hans vingar finns ett evigt beskydd. Tänk att vi ännu idag för Jesu skull får kalla oss kristna och vittna om allt vad det innebär..

Guds sons tro

"Guds sons tro". Det finns något som bär då allting annat vacklar. Jesus har nämligen segrat. 

I sången sjunger vi: "I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår."

Aposteln Paulus var mån om att tron inte skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

Guds sons tro håller att leva på. Den håller i döden. Den är den tro som övervinner världen. 

Segerkransen

På 50-talet kom Paulus till Korint, en blomstrande handelsstad och huvudort i provinsen Achaia, känd för sin lyx och sina laster.

I Korint visste man inte mycket om Gud. Jesus var okänd för folket. Man hade så mycket annat som upptog tankarna. Så är det också i vår tid. 

I går morse fylldes Ylläs av folk från ett tiotal länder. Man hade kommit för att tävlingsskida 70 km i en av världens vackraste trakter. På natten innan föll det mycket nysnö. Vädret var grått och det var nollföre. 

När jag packade vår bil för hemfärd hördes speakerns instruktioner inför tävlingen. När vi sedan körde upp mot backen för att returnera nyckeln möttes vi av en ström av bilar som skyndade bort från fjället. Runt tusen skidåkare hade startat sin färd och tävling mot målet och segerkransen på andra sidan Ylläs och Pallastunturi nationalpark. 

Människan möter mycket här i livet om hon får leva. Livet fylls av arbete, familj och mycket annat. Ännu idag går livet här på jorden sin gilla gång. Människan har inte ändrats mycket sedan Paulus på 50-talet kom till Korint.

I sitt första brev till Korinterna skriver Paulus om segerkransen: "Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra."

Paulus liknar livsloppet som en lång tävling. Människan kan vinna en segerkrans som vissnar, eller en som inte vissnar. Här i livet kan världens segerkranser skymma det verkliga livet, livet i gemenskap med Gud genom tron på Jesus.

Som Guds folk får vi lyfta fram den segerkrans som är evig och aldrig vissnar. Den hotas inte av nysnö, av inflation eller krig. Den hotas inte av mänsklig svaghet, av sjukdom, trötthet och skröplighet. Segerkransen är förvarad hos Gud. Kröningen sker när Jesus kommer tillbaka.

Då är det endast det att tron på Jesus är bevarad i hjärtat som avgör. Kanske någon då är på väg uppför fjället, någon ligger vid fronten medan granatsplittret regnar. Någon ligger i sin säng med feber. Någon arbetar i sitt anletes svett. Någon sjunger om Jesus.

Minns vi den segerkrans som inte vissnar? Kan vi mitt i livet med dess skiftanden säga likt den gamle aposteln. "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Som får i Guds hjord bär vi på det hoppet. Att av Guds nåd få ta emot den segerkrans som aldrig vissnar. När blicken i allt fästs vid Jesus kommer också den dagen. Nyckeln till det eviga livet, tron på Jesus skall vi värna om var dag som Gud ger oss. 

Då byts den kämpande tron en gång mot en krans som aldrig vissnar. Dimman försvinner. Tröttheten är borta. Tvivel finns inte mera. Vandraren når sitt mål, sällheten hemma hos Gud.

I Guds hjord

"En tacksägelsepsalm. Ropa till Herren, hela jorden! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt folk och får i sin hjord.

Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovsång. Tacka honom, lova hans namn, för Herren är god.

Evig är hans nåd, från släkte till släkte varar hans trofasthet."

Psaltarpsalmen 100 hör till dagens bibelläsning. Psalmen är en uppmaning till tack och glädje. Tänk på att Gud gjort oss. Vi är får i hans hjord.

I sju dagars tid har vi dagligen fått ha ett litet barnbarn med oss. Full av nyfikenhet och förnöjsamhet har hon tagit emot det som dagen ger. 

Gud har skapat människan till gemenskap med honom. Han vill dela människans vardag med allt vad den rymmer. I apostlagärningarns 18. kapitel möter vi Paulus i Korint: "En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord."

Människan behöver undervisning i Guds ord. Hon behöver få lära känna vem Gud är och hurudan Jesus är. Människan behöver få insikt i att Gud är med varje dag. Under alla tider och förhållanden har Gud får i sin hjord. Människor som han älskar och vägleder. Såsom endast Gud kan..

När Jesus styr båten

Jag påmindes igår om tavlan på väggen där i mitt barndomshem. Om jag minns rätt fick Farmor och Farfar den till bröllopspresent. 

I en sång i barnsångboken ljuder orden:

"Min båt är så liten och havet så stort, men Jesus har gripit min hand. När Jesus styr båten, då går det så bra på resan till himmelens land.

Nog möter mej motvind och dimma och storm, men Jesus har gripit min hand. När Jesus styr båten, då går det så bra på resan till himmelens land.

Jag vet ej om resan blir lång eller kort, men Jesus har gripit min hand. När Jesus styr båten, då går det så bra på resan till himmelens land."

På fotot i telefonen förstärks dimman något och den andra stranden syns inte så tydligt.  Det var spännande att betrakta tavlan som barn. Jesus levde ju när farmor och farfar gifte sig tänkte jag. Senare förstod jag att Jesus lever idag. Han lever i evighet.

När Jesus styr båten så går det så bra. Han styr ännu båten. Ja ända hem till himmelens land.

För min farmor blev inte resan så lång. Hon var hemma hos Jesus redan då jag föddes. Hon blev endast 64 år så farfar levde länge ensam. Men Jesus styrde båten och hennes resa slutade lyckligt. Tron på Jesus förde henne till himmelens land.

Den kristna tron är inte invecklad. När du tror på Jesus når du himmelens land. När du tror på Jesus följer du hans röst och han tar hand om rodret i din livsbåt.

I motvind, dimma och storm får vi känna Jesu hand. Vinden mojnar, dimman lättar och blicken på Jesus ger nytt mod och nya krafter.

Och hjärtat gläds över orden i boken "Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Där bortom tidens slut finns en evighet. En evighet med Jesus och allting är gott..

Kärnbudskapet om frälsningen av nåd

"Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud."

Aposteln Paulus förklarar i Romarbrevet att  Guds lag ger en insikt om synd. Men människan förklaras rättfärdig i Kristus. 

Denna rättfärdighet från Gud vittnar redan Moseböckerna och profeterna om. "En rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror."

Det att människan förklaras rättfärdig är alltså en gåva från Gud. En gåva som är av Guds nåd, därför att människorna är friköpta av Kristus Jesus. 

Bibelns klara budskap är att alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud. 

Paulus förklarar hur Gud har ställt fram Jesus som en nådastol. Han hänvisar till förbundsarken, där offerblodet stänktes till försoning för folkets synd.

Jesus Kristus är alltså det "soningsställe" som Gud berett. Paulus frågar: "Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen."

Den kristna tron ger aldrig en människa rätt att synda. Ingen har rätt att ljuga, att stjäla, att begå äktenskapsbrott, att leva i begär eller homosexuella förhållanden o.s.v.

I stället kallas människan till ett nytt liv i Kristus, nära Jesus och Guds ord, invid soningsstället. Gud kallar människan till ett liv i frihet, som friköpt av Kristus och fri från syndens slaveri.

Det är nåd att få leva nära Gud. Det är nåd att få tro på Jesus. Det är nåd att få leva i daglig omvändelse, som den Guds avbild människan är skapad till.

Endast Jesus Kristus kan ge människan sitt rätta värde. Här i världen är vi alla mer eller mindre tilltufsade för synden härjar och förstör. Men när Jesus genom tron får bo i hjärtat är det gott.

Ja vi är på väg hem. Hem till Gud. Och Jesus leder. Han går före. När blicken är fäst vid honom kommer vi också hem..

 

Gränsfloden Eufrat

I Uppenbarelseboken nämns floden Eufrat som är en gräns mellan Guds Israel och den omkring liggande världen. Redan i paradiset nämns floden Eufrat i samband med döden:

"Den fjärde floden är Eufrat. Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

Johannes ser och skriver om den sjätte basunen:

"Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud, och den sade till den sjätte ängeln som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat."Och de fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna."

Johannes skriver om den sjätte vredesskålen: "Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 

Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 

De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

 –  "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam."

 – Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon."

Vid tidens slut koncentreras också ondskan. Vi märker att budskapet från draken, dvs. från djävulen är samstämmigt med det budskap som vilddjuret och den falske profeten för fram. 

Man strider mot Gud och hans ord och människoskaror leds bort från ordet och frälsningen i Jesus Kristus.

Bibeln talar också på andra ställen om onda andars lära. Aposteln Paulus skriver till Timoteus: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten. 

De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön."

Guds skapelse upprätthålls genom Guds ord. I Hebreerbrevet läser vi: "I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

Här märker vi att det är Jesus som är Guds väsens avbild och inte den i synd fallna människan.

Tidningen Kotimaa lyfter fram den människo- och Gudsbild som kyrkostyrelsen står för. Jag citerar: "Kirkkohallituksen lausunnossa translaista korostetaan luterilaisen kirkon ihmiskäsitystä, jonka mukaan jokainen ihminen on Jumalan luoma, ainutlaatuinen ja arvokas.

"Omana itsenään jokainen ihminen on Jumalan silmäterä. Ihmisen arvo ei ole sukupuoleen tai seksuaalisuuteen sidottua tai niistä riippuvaa, vaan sama kaikilla: Jumala on luonut jokaisen ihmisen juuri omaksi ainutkertaiseksi itsekseen. Jokaisessa ihmisessä Jumalan kuva ja kaltaisuus näyttäytyy yksilöllisellä ja persoonallisella tavalla", todetaan lausunnossa." Citatet slut.

Den bibliska människobilden är nog annorlunda. Vi låter aposteln Paulus lyfta fram den, som vittnar om att inför Gud är alla syndare:

"Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns,.inte en enda.

Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda."

Vi skall inte söka Guds avbild i den fallna människan utan i Jesus Kristus som gör allting nytt. 

Då djävulen, vilddjuret och den falska profeten har samma budskap förstår vi att tiden är långt liden.

Då är det viktigt att vi söker vår trygghet i Kristi rättfärdighet. Att vi omvänder oss från synden och låter Guds ord vara vårt rättesnöre och ledstjärna..