Den himmelska staden Synen

Kapitel 12 Synen

I en syn om kvällen ser jag i Ordet Jesu hemkomst till Fadern. Det är det vackraste jag någonsin sett och jag hoppas att synen förblir sparad på trons näthinna.

Det är fullbordat! Genom ordet lyfts jag och genom ordet som uttalas av pastorn ser jag det ske, det som den gamle Daniel  beskriver:  I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Jesu lärjungar ser det ske från en jordisk horisont. Men 500 år tidigare ser Daniel samma skeende från den himmelska sidan. Tänk vilket ord vi har nerskrivet i Bibeln. Tänk vilka skatter Anden nerskrivit och kan uppenbara.

För ett Guds barn väntar något så oerhört och stort att vi inte kan fatta det. Jordens härligaste skatter bleknar och är inget emot det som väntar där uppe i den himmelska staden.

Jag tror att Johannes fick se fortsättningen på vad Daniel såg. Fast fortsättningen är väl ett jordiskt uttryck för här nere tickar klockan sitt stillsamma tick. Där uppe i den himmelska staden finns ingen tid. Där råder evighet.

Ordet som Gud gett oss beskriver det som inget öga har sett. Ordet som ljuder uppenbarar vad inget öra har hört. Och allt är bara en försmak.

I den himmelska staden det nya paradiset är nu Jesus. Han fullbordade allt här nere på jorden. Sedan lyfte han i lärjungarnas åsyn. Han försvinner ur deras åsyn men träder fram inför Fadern.

Tänk vilket jubel där uppe då allt är fullbordat. Tänk vilket jubel där uppe då allt är försonat. Tänk vilket jubel däruppe då allt är fullkomnat. Tänk vilket arv som väntar Jesu vänner där uppe.

Vilken lovsång ljuder inte där uppe då Jesus kommer hem. Ekot av de ljuvliga tonerna når ner till en sargad och av synden förstörd jord.

Ny himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Tänk att jag en gång får del av allt detta. Tänk att jag en gång är i den himmelska staden. Tack gode Gud! Tack käre Jesus! Tack för den himmelska synen i och genom ordet.

En gång ser vi med naturliga ögon. Då bleknar inte synen. Vilken sällhet blir det då inte. Vilken sällhet då även Guds barn får komma till hemmet där Jesus är.

Jesus

Att finna Jesus eller bli funnen av honom. Det finns inget bättre vi kan erbjuda en människa. "Det finns ingen synd som han inte förlåter" sjunger vi i en sång.

Vi människor kämpar med så mycket. Vi har olika problem, vi har olika bördor att bära. Det är ändå inte kampen, inte svagheten, inte problemen som är det värsta.

Otron är det värsta. För den håller oss borta från Jesus. "När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt"

Ja det är ju inte vi som erbjuder utan Gud själv. Han sände frälsaren hit till jorden. När en människa finner Jesus ljusnar mörkret. Idag finns det så mycket söndrigt, så mycket tomhet. Är det inte en följd av otron?

Därför vill jag vittna om Jesus. Insikten och vissheten om att vara försonad med Gud. Vi lever i en fallen värld där synden, döden och sorgen härjar.

Men här i den här världen. Där vi bor och verkar. Här finns Jesus. När vi får nåden att tro på honom blir allt annorlunda. Då vandrar vi med honom mot ljuset.

Jag hoppas du ursäktar

Jag har tänkt på de som tackade nej till den stora måltiden (Lukas 14) och då ur ett personligt perspektiv. Hur många vet egentligen att de sagt nej? En del kanske ännu kallar sig kristna, men i hjärtat har de förnekat Jesus.

Jag hoppas du tar emot min ursäkt. Ha tålamod med mig så skall jag betala. Han gick bedrövad bort för han hade många egodelar. Bibeln nämner många bedrövliga svar på Guds kallelse.

I Hebreerbrevet finns allvarliga ord.  De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 

Texten varnar för ett avfall som blir slutgiltigt. Hur skall då människan veta om avfallet blir slutgiltigt? Frågan är märklig, men ändå en fråga som människor som kämpar i syndens grepp ställer.

Synden har en makt att bedra och den leder till otro. All synd är försonad men ingen synd är tillåten. Är det då människan i sitt hjärta tillåter synden som hon väljer bort Jesus?

Alla får inte möta en Natan som avslöjar synden. Alla får inte nåden att begråta sin synd och vända om till Jesus.

Kallelsens tema är allvarligt för det finns två olika utgångar för en människa. Den som i sitt hjärta säger nej till Jesus måste en gång möta Guds vrede. Där kan ingen bestå.

Jesus kallar ändå ljuvligt och kärleksfullt.

Jordiskt och himmelskt

En misommarhelg för 4 år sedan vaknade en tanke om att skriva här. För exakt 4 år sedan skrev jag ett första inlägg. Många gånger har jag tänkt sluta. Ibland har jag hållt längre eller kortare uppehåll. Ofta har jag tänkt att nu finns det inte mera något att skriva om.

Ännu idag vet jag inte riktigt varför jag skriver. Dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan (Kolosserbrevet3) avslöjar kanske något vad det är frågan om. " Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."

Jag söker en liten stund med Jesus. Vissa dagar då tid finns har det blivit längre stunder. Aposteln säger att Kristus är vårt liv. Ja i Kristus har vi det eviga livet.

Aposteln skriver att allt vad vi gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn. Vidare skriver han att vi skall tacka Gud Fadern genom Jesus.

Så får jag då teckna ner ord i Jesu namn. Det känns tryggt fastän jag ibland bävar över något jag skrivit. Guds ord är ljuvligt, det är också levande, skarpt och tveeggat.

Att skriva här några rader påminner mig om den osynliga gemenskap vi har med Jesus. Vi ser honom inte, men vi känner honom och vi möter honom i ordet.

Aposteln uppmanar Guds barn att lägga bort vrede, ondska, ilska, förtal och fräckheter från vår mun. Som människor gör vi misstag. Även ord kan bli fel. Då får vi vända om eller göra bättring.

Guds ord kallar till bättring, till sinnes ändring. "Din klädnad gör vit i din frälsares blod, det ger till den dagliga bättringen mod"

Så får jag då fortsätta i Jesu namn. Det känns spännande, tryggt och spännande. Det finns nämligen något där ovan och Kristus sitter på Faderns högra sida.

Den himmelska staden Lammets brud är redo

Kapitel 11 Lammets brud är redo

Liknelsen om den stora måltiden handlar egentligen om vårt liv här på jorden. Luther förklarar att maten, rätterna vid måltiden är Kristus själv. Kristus är maten och drycken. I evangelium framställs han för oss som den som genom sin död fullgjort allt för oss, betalt vår synd och befriat oss från den eviga döden.

I Kristus är vi befriade från helvetet, från Guds vrede, från syndens och förbannelsens olycka och elände. Predikan om Kristus är den stora måltiden, det härliga gästabudet till vilket han inbjuder gäster.

I evangeliet om Kristus har vi en mat och dryck som räcker för evigt. När vi funnit Kristus, när Herren Jesus är det viktigaste och käraste här i livet behöver vi inte hungra eller törsta.

När vi har Jesus. När vi genom tron äger honom i vårt hjärta då har vi svarat ja till Guds kallelse. Då får vi glädjas över den mat och dryck som han ger oss vid nattvarden. Då gläds vi över att ordet om Jesus blir predikat.

Luther sammanfattar: Evangelium säger att alla som tror på Jesus Kristus, att han för vår skull är född av jungfru Maria, för våra synders skull blev han pinad av Pontius Pilatus, för vår skull blev han död, nedstigen till dödsriket, uppväckt från de döda och sitter på Guds högra sida. Den som så tror skall leva för evigt och bli salig.

Då är Lammets brud redo. Hon har gjort sig redo då hon inte tackat nej till kallelsen. Hon är redo då hon gärna tar emot ordet och genom ordet om Kristus, om förlåtelsen i hans namn och blod är hon beredd och klädd för den eviga stora måltiden i den himmelska staden.

Den himmelska staden Den sista kallelsen

Kapitel 10 Den sista kallelsen

Jesus gick en dag in för att äta hos en av de ledande fariséerna. Vid slutet av den måltiden berättar han liknelsen om den stora måltiden.

En av gästerna hade sagt till Jesus: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" Jesus vänder sig till mannen och berättar då liknelsen om den stora måltiden för honom.

Till den festmåltiden blev många bjudna. Värden förberedde festen och då allt är klart och festen kan börja sänds tjänaren ut för att meddela de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt!

Vad får då tjänaren höra? Endast ursäkter! Ingen har tid att komma på den stora festen! Hindren består av åkerköp, inhandlande av oxar och giftermål.

Tjänaren måste meddela värden hur de inbjudna gästerna förolämpat honom och nu tackat nej till den stora måltiden.

Husets herre blev vred. Vi förstår att värden i liknelsen är en bild av Gud. Den människa som tackar nej till frälsningen i Jesus Kristus drabbas till slut av Guds vrede.

I liknelsen säger värden att ingen av dem som var bjudna skall smaka min måltid. Allt var berett, maten var färdig. Även bröllops kläderna som värden själv står för var klara. Men något annat hade blivit viktigare än den stora måltiden.

Finns det hos mig något som är viktigare än kallelsen till Lammets bröllopsmåltid i himmelen? Har jag så fäst mig vid någon av Guds gåvor, arbete, välfärd, semester och allt han gett mig så att det börjar bli viktigare än kallelsen till den himmelska staden?

Här nämner Jesus även ett nyss firat jordiskt bröllop som för en bjuden blev en orsak, eller ett svepskäl till att tacka nej till Lammets bröllop.

För dessa tre tog kallelsetiden slut. De kom aldrig in i den himmelska staden. De fick aldrig sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob vid den himmelska festen.

Kallelsen går till andra och festsalen blir full. Lammets bröllop börjar. Salig är den som får sitta till bords vid måltiden i Guds rike.

Den himmelska staden Förklarad rättfärdig

Kapitel 9 Förklarad rättfärdig

Den som vill komma till den himmelska staden behöver vara rättfärdig inför Gud. Hur förklaras en människa rättfärdig inför Gud?

Jesus vittnar också om att de rättfärdiga skall lysa som solen i sin Fars rike. Paulus undervisar att var och en som tror förklaras rättfärdig i Jesus Kristus.

Jesus säger att han har sin lön med sig när han kommer åter. Fastän lönen är Jesu egen så behåller han den inte för sig själv. Han ger åt var och en efter deras gärningar.

Vi förstår ändå att det är Jesu Kristi rättfärdighet det handlar om. Men varför får inte alla människor denna rättfärdighet? Den erbjuds nog åt alla. Gud kallar till tro på sin sons Jesu Kristi verk.

En sista kallelse ropas ut. "Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

Jesus har sänt sina tjänare att vittna om denna frälsning, rättfärdigheten inför Gud i församlingarna. Anden och bruden, Kristi kyrka vittnar med Jesu ord "Kom!" Och Jesus säger Ja, jag kommer snart!

Bruden väntar. Hur väntar bruden? Hon har fått skinande rent linne att klä sig i. I det linnet strålar hon redan nu, men då den himmelska brudgummen kommer då skall hon få lysa som solen i sin Fars rike.

Linnet är de heligas rättfärdighet. De som förklarats heliga i Jesus Kristus är frikända. Likt Henok fordom får de vandra med Herren dag efter dag. Och jag skriver: Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.