"Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre.
Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." (Markus 2:21-22)
I inkommande helgs evangelietext märker vi hur Jesus kommer med något helt nytt. Något nytt som gör slut på det gamla.
Jesus använder två olika bilder för att förklara det. Två bilder som talar samma språk.
Jesus hade fått en fråga av fariseerna varför han själv och hans lärjungar inte fastar. Däremot fastade både fariseerna och Johannes döparens lärjungar. Fastan hörde helt enkelt till det religiösa livet på den tiden. Det hörde till den gamla lagfromheten.
Om vi läser hela det 2 kapitlet märker vi att Jesus både förlåter synder och umgås med syndare och fariseer.
Det var också helt otänkbart på gamla testamentets tid. Endast Gud kunde ju förlåta synder. Och judarna skulle ju inte ha något att göra med de som bröt mot lagen, de som ansågs vara syndare.
Bo Giertz förklarar: "De båda bilderna säger samma sak. Guds rike kommer med något nytt, som spränger lagfromhetens ram. Evangeliet är inte till för att lappa upp den rättfärdighet, som en människa får genom att lyda lagen. Man blir inte lärjunge genom att ta det litet mera noga med Guds bud eller den borgerliga moralen. Jesus kommer med något nytt, som gör slut på det gamla sättet att räkna med rättvisa och egna förtjänster. Det är det som bergspredikan handlar om."

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar