Nu på morgonen har jag lyssnat till skriftetalet från senaste helgs höstmöten -Ett kraftigt och tydligt Guds ord utgående från den 51. psaltarpsalmen.
"Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö. Låt mig höra fröjd och glädje, låt de ben du har krossat få jubla.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna all min skuld.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande."
David ber om att Gud inte skulle ta bort sin Helige Ande. David visste att han inte kunde förbli i de synder han fallit i, äktenskapsbrott och mord.
David bekände sin synd och fick höra evangeliets ord: ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö."
Om Gud skulle ha tagit bort sin Helige Ande från David. Då skulle han ha dött en andlig död. Han skulle ha varit utan Gud och utan hopp i världen.
Som kristna behöver vi få komma inför den Helige Gudens Ansikte där synd alltid är synd. Men där nåd är nåd.
Kristi kyrka predikar både om synd och nåd. Den döda kyrkan bär endast fram ett urvattnat och förvanskat evangelium..
Hbl:s reporter tycker inte om predikan om synd. Då tycker man kanske inte heller om predikan om Jesus som frälser sitt folk från deras synder.
Svenska folkbibeln använder ordet synd 808 gånger och nåd 517 gånger. Synd är alltså ett mycket bibliskt begrepp. Människor faller i synd eftersom synden bor i oss. Noa, David och Petrus föll i grova synder.
Men Noa, David och Petrus fann nåd inför Herrens ansikte.
När vi predikar Guds ord om synd och nåd tänds hopp och framtidstro i en dyster tid. Det finns räddning från synd och död.
Det finns rening från synden i Jesu blod. Den som tror på Jesus äger syndernas förlåtelse och frid med Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar