"Till gyllne harpors slag den nya sången klingar ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt. Här ljuder sången svag, men dock jag Jesus bringar mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt.
Hans blod mig renat, han mig förlänat full frälsning och försoning inför Herren Gud.
Pris, ära, härlighet och makt i evighet min konung och min Frälsare jag sjunga vill. Ja, amen, svarar himlar, jord och hav därtill." (Psalmboken 585, vers 4)
Psalmboken avslutas med att även havet ger sitt amen när Guds folk prisar Gud i evighet. Psalmen är skriven av Johan Kahl vars liv havet tog i unga år.
Längst ute vid havet på Karlö igår tänkte jag på sångförfattaren Gustav Skinnari. Han föddes på ön mitt i havet år 1835. I en av sina mest kända sånger skriver han:
"Över stormig färdled kan den fasta tron se fram emot lugnet på den andra stranden där min längtan kan få bot. Må jag snart nå målet, där inga stormar längre är."
I en annan av Skinnaris sånger sjunger vi om ljuset från Salem, från det nya Jerusalem:
"Han gav sin ande, vår Skapare god, segern på korset han vann med sitt blod. Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!"
I det himmelska Jerusalem behövs varken hav, sol eller måne. Stadens ljus är Lammet. Herren Jesus vår frälsare och förlossare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar