Innan dörren stängs

"Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 

När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 

De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes."

(Matt 25:1–10, SFB)

Porten till ärkebiskopens resident står öppen. I fönstren syns ljus, men inga människor.

Ännu kallar Gud i sin kärlek Finlands och västvärldens folk till ånger, omvändelse, bön och fasta.

Situationen i vår värld är kusligt lik tiden före Nordrikets fall och strax innan andra världsrikets utbrott.

Ännu står Nådens dörr öppen. Men vi anar att svåra tider väntar. 

Använder vi tiden rätt? Blåser vi i basunen likt gamla testamentets profeter?

Verkar vi fullt ut medan tid finns?