"Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster." (Matteus 22:10)
I en andakt för tjugonde söndagen efter Trefaldighet kallar biskop Bo Giertz Jesu ord ovan för en beskrivning på en folkkyrka som den svenska. Andaktsboken "Att leva med Kristus" som jag läser ur är utgiven 1974.
"Med bröllopssalen menas då inte den himmelska, där man blir bordsgäst i Guds rike. Utan det menas den förgård här på jorden, den synliga svenska kyrkan."
Bo Giertz tolkning är intressant och för tankarna till Uppenbarelseboken 11 och den syn som Jesus låter Johannes se:
" Jag fick en mätstång som liknade en stav, och man sade: "Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.
Men lämna templets yttergård och mät den inte, för den är given åt hedningarna och de ska trampa den heliga staden under sina fötter i fyrtiotvå månader.
Och jag ska låta mina två vittnen profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg."
Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre.
Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.
De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar, och de har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret som kommer upp ur avgrunden strida mot dem och besegra dem och döda dem.
Deras lik ska bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten och där även deras Herre blev korsfäst.
Människor av olika folk och stammar och språk och länder ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav.
Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.
Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna.
Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem."
Om vi utgår från biskop Giertz tanke har vi under drygt 50 år kommit ganska nära det som vi läser i slutet.
Svenska kyrkan som idag är en pridekyrka påminner nog mycket om Sodom och Egypten. Pridetänket är cerifierat och kyrkans ledare väsnas med de lössläppta i de otaliga pridetågen.
Samtidigt märker vi att de två vittnena fullgör sitt vittnesbörd. Elia trodde att han var ensam men Gud lät honom se att ännu fanns det sjutusen vittnen kvar.
Ett Jesu vittne fortsätter sin tjänst så länge Gud tillåter. Bo Giertz behövde inte se slutet. Vi har ännu inte heller sett det.
Idag frågar man ibland om du har skrivit ut dig eller funderar på att skriva ut dig ur kyrkan. Frågeställningen är litet förrädisk. Fokus blir lätt fel. Speciellt om, då vi har andliga hem i bönehusen och inom väckelsen.
Tänk om vi istället skulle fråga. - Fullgör du din tjänst? Ber du om kraft att troget fullgöra ditt vittnesbörd? Ber du för dem som ännu kämpar ute på vägarna och i de farliga gränderna?
Som döper och kallar? Som visar på Jesus som en ny och levande väg. Bort från Sodoms och Egypens tankesätt.
Profeten Jona hade en kallelse som ledde in i den grymma staden Nineve. Jona fick en andra möjlighet och Gud tillät en väldig väckelse.
Människor som inte kunde skilja mellan höger och vänster nåddes av Guds budskap: Om 40 dagar skall Nineve bli förstört.
Vi vet inte hur många dagar eller år som Gud ännu ger för folkyrkorna. Men vi vet att Jesus ännu troget står vid dörren och klappar..
Guds båge lyste mäktigt och trofast över bygden igår. Låt oss be för dem som Gud ännu gett upodrag, kraft och mod att kämpa för Guds rike även i den svenska kyrkan.
Det finns kanske inte så många trogna präster mera, men de finns. Och kanske det ännu finns någon profet eller predikant..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar