En skön vila vid vägens slut

"Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände." (Daniel 12:13)

Här på jorden blir vi ibland trötta. Någon gång kan vi till och med sova 12 timmar. Det är en lång tid.

Här i tiden är vilan ändå ej alltid så skön. Vi kan plågas av oroliga drömmar. När en människa är trött är hon också ibland plågad och anfäktad. Jordiska bekymmer och själafiendens angrepp gör människan trött.

Men vilan i Gud, vilan hos Gud är skön. Ett Guds barn får en morgon vakna utan synd. Vi får vakna i ett land utan synd.

Utan trötthet, smärta, tvivel och sorger. Utan djävul, utan död.

Efter regn kommer solsken. Vid himlavägens slut är det vackert. Väinö Havas skriver i en sång som Gerda Snellman översatt: 

"Vid vägens slut så ljust det är, en port där öppen står, en plats där smärtan borta är och torkad varje tår."