Att vara människa - Jesus vår helare

I kristen dogmstik läser vi om Gudsbildens omedelbara följder för människan:

Gudsbildens omedelbara följder för människan var: 1. Oödlighet, därför att döden och dess förebud (sjukdom, svaghet, m.m.) enligt Skriftens lära inte kom in i världen förrän genom synden.

 (1 Mos. 2:17, Rom. 5:12, 6:23). 

Åsikten att människans död har sin förklaring i att kroppen är materia är hednisk. 

2. Herravälde över de övriga varelserna, vilket i 1 Mos. 1:26, 28 framställs som en direkt följd av gudsbilden. Människans herravälde över de oförnuftiga varelserna före syndafallet var ett verkligt herravälde, t.o.m. i så hög grad att dessa utan tvång ställde sig i människans tjänst (1 Mos. 2:19-20).

Efter syndafallet äger människan endast en karikatyr av det ursprungliga herraväldet, då hon måste använda sig av tämjande, list och våld, om hon någorlunda vill förbli herre över de oförnuftiga varelserna (Luther kallar detta ”skenherravälde”)

Det skapade befinner sig i ständigt uppror mot den i synd fallna människan. Detta förhållande bör ständigt påminna oss om vilken styggelse synden måste vara för Gud, då den på ett så grundläggande sätt rubbat förhållandet mellan människan och den övriga skapelsen." (Citatet slut)

Igår då jag körde från Nedervetil fastnade jag vid en mening i en predikan som jag lyssnade till: "Tacka Gud i livets alla förhållanden."

Aposteln skriver i det femte kapitlet i brevet till tessalonikerna: "Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus."

I Kristus Jesus är människan en ny skapelse. Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av frälsningen och äger syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Jesus frälsar sitt folk från deras synder. När vi tror på Jesus äger vi en frälst själ. Och vi lever i väntan på Jesu återkomst och kroppens förvandling och uppståndelse.

I första korinterbrevet 12 skriver aposteln om nådegvåorna som är den Helige Andes gåvor till den kristna församlingen: "En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande" (vers 9)

"Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 

Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 

Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?  Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra (28-31)

Jesus är vår helare. I honom föds vi på nytt till ett nytt liv i Honom. Ett liv som också är evigt.

Om än nådegåvan att bota sjuka finns och verkar i Guds församling har vi endast en helare och det är Herren Jesus.

Honom och Fadern får vi tacka i livets alla förhållanden. I allt det som möter oss här i tiden framtill den dagen då Gud ger allting nytt.

Vi får tacka och be. Vi får tacka Gud och be för systrar och bröder i Herren som drabbats av sorg och sjukdom. 

I förtröstan på att Gud hör bön för Jesu Kristi skull. Likt Jesus ber vi att Guds vilja skulle få ske. - även här i syndens, sorgens och mödornas land..