Den här världen som han skapat till hem för människors barn uppehåller han med sitt mäktiga ord.
I en sång sjunger vi: "Ett saligt barn till Gud jag nu är, och Jesus Krist är min broder kär. Där bortom stjärnor en port av pärlor öppnas för mig."
Som kristna är vi återlösta. Vi har ett hem i himlen hos Gud. Det att Gud kallat hem två av de äldsta i församlingen satte sin prägel på det här sommarmötet. En andlig moder och en andlig fader saknas nu i vår gemenskap.
Efter sig lämnar de ett tomrum. Men som vi sjunger i psalmen "verket är inte färdigt ens när du hembud får".
Tacksamhet och saknad lämnar kvar. Och så många minnen. Och så mycket mera. Men snart, kanske snart samlas Guds folk hemma hos Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar