Församlingen i Filippi

 I den bibliska historien läser vi att staden Filippi var den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni.

Sraden hade upplåtits som boplats för romare och fått särskilda privilegier. Filippi var en militärkoloni. Ett större antal romerska soldater och officerare hade efter avslutad militärtjänst slagit sig ner där.

I apg 16 läser vi om uppstarten till församlingen i Filippi när Paulus och Silas sjöng lovsånger i fängelset och fångvaktaren kom till tro:

"Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. 

Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. 

I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.

 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 

Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." 

Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 

Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" 

De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."

Där den uppmaningen togs emot i tro grundades församlingen i Filippi.

Vilket mäktigt vittnesbörd..

Glädjen i Herren Jesus

"För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren." Filipperbrevet 3:1)

Paulus har tidigare talat om mänsklig glädje. Om glädjen att återse en kär broder. Han talar om all glädje. Men påminner sedan speciellt om glädjen i Herren.

Han återkommer sedan till den här glädjen, till glädjen i Herren i kapitel 4: "Gläd er alltid i Herren. 

Än en gång vill jag säga: gläd er. 

Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.

Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."

Glädjen i Herren får vi återkomma till. För Guds ord vittnar om att vi alltid har orsak att glädja oss i Herren.

Med törntagg mot målet

"Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.

Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." 

Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 

Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. 

Ty när jag är svag, då är jag stark. (Andra Korinterbrevet 12:7-10)

Aposteln Paulus jagade mot målet. Han var gripen eller vunnen av Kristus. Inte ens törntaggen var ett hinder. Den skulle ju inte med till himlen.

Även ångest som skedde för Kristi skull gladde aposteln. 

Tänkvärda ord

Tro utan gärningar

 "Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död."

Vi läser Jakobs brev och han vittnar om hur det på en levande tro föds gäningar.

Vi kan tala om trons gärningar. Inkommande helgs tema är oförtjänt nåd. 

Nåden är oförtjänt, men den lämnar inte ensam. 

Hurudan är en tro som man själv formar. Och en nåd som man tycker sig vara förtjänt av. Och en rättfärdighet som man själv definierar och tycker sig äga. En egen rättfärdighet från vilken man bedömer andra.

Då blir det kravfullt. Hårt och kallt. 

Nåden i Jesus Kristus. Kristi rättfärdighet och en levande tro är annorlunda. När Jesus väcker tro är den Helige Ande med.

En sådan tro kan inte vara overksam för Jesus ger liv. Tåredalen blir rik på källor. 

Psalmisten skriver: "Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela. Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion."

Aposteln Paulus livshistoria

Om Aposteln Paulus livshistoria läser vi i Kärnbibeln: "Paulus är samtida med Jesus, men blev en troende först efter Jesu död. Paulus förföljde kristna innan sin omvändelse och hade en aktiv roll i Stefanos död, se Apg 7:58–59; 8:1. 

På väg till Damaskus slås han med blindhet och får möta Jesus, se Apg 9:1–9. Namnet Saulus är den grekiska formen av det hebreiska namnet Shaol (Saul). 

Paulus växer upp i Tarsus (i landskapet Kilikien, nuvarande södra Turkiet) och som 13-åring får han flytta till Jerusalem där han studerar under Gamaliel, se Apg 22:3.

Efter sin omvändelse på 30-talet e.Kr. återvänder han till sin hemort och stannar där 8-14 år, se Gal 1:21–2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se Apg 11:25."

Paulus föddes ungefär år 1-5 efter Kristus i Tarsus i nuvarande Turkiet. Hans föräldrar var judar och Paulus var romersk medborgare. 

Aposteln Paulus livslängd tros ha varit 57-62 år. Filipperbrevet skrev han i början av 60-talet efter Kristus.

Han tros ha lidit martyrdöden i Rom cirka 62-65 efter Kristus under Neros förföljelser mot de kristna.

Nät vi läser Filipperbrevet läser vi ett brev som är skrivet några år före apostelns död. När han skriver brevet till Filipperna har han alltså inte ännu fyllt 60 år.

Några år av hans jagande mot målet återstår. Jesus har han fått tjäna i knappt 30 år. 

På vandring mot målet

 Fil. 3:7-14 (Inkommande helgs episteltext) 

" Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 

Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. 

För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

 Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 

Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. 

Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför

och jagar mot målet 

för att vinna segerpriset, 

Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus."

Visst är det en förunderlig text. Vi kunde kalla det för en vallfärdssång.

Vi har fått en kallelse. Och vi har påbörjat en vandring mot ett himmelskt Kanaan.

Att vandra mot himlen kan inte jämföras med någon jordisk vandring.

I fjärran ser vi den himmelska staden där borta. Världens skatter. Det av synden besmittade blir billigt.

Kristus går nu före och vi får vandra i hans fotspår. Vi vandrar inte ensamma. Skaran som vandrar mot det himmelska Jerusalem är ändå rätt stor.

Vi har ett nytt mål för vårt liv. - att nå den himmelska staden. Det som förr var viktigt bleknar. Jordiskt gods, pengar, rikedom och ära bleknar mot himmelrikets skatter.

Ja vi kastar bort det som skräp. Allt som tynger oss på färden lämnar vi bakom oss. 

Ni tar den här morgonens tid inför ordet slut för jordisk gärning och jordisk plikt.

Jag tänker på Jesus. Jag ser honom utföra sina sysslor som timmerman.

Jordiskt arbete och jordisk plikt är inte skräp. Det är Guds gåvor. Gåvor som också skall förvaltas medan vi jagar mot målet.

Vad kommer vi att få?

 Matt. 19:27-30 (Inkommande helgs evangelietext)

" Då tog Petrus till orda: "Vi har lämnat allt och följt dig. Vad kommer vi att få?" 

Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 

Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 

Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först."

I går på kvällen när jag körde hemåt från bönehuset tänkte jag på himlen. På vad som vämtar ett Guds barn i evigheten.

Tanken flög och jag fick en aning, en försmak av vad som väntar Jesu vänner. Orden räcker inte till för att beskriva det himmelska.

Jesus vittnar om att en del skall få hundrafalt igen. De skall få ärva evigt liv. Trons lön är alltså ett arv. Vi ärver något himmelskt. Vi får något som gåva av Gud.

Vad kommer vi att få? Egentligen är nog lärjungarnas fråga litet märklig. De fick ju redan följa Jesus.

Visst hade de försakat något av det jordiska livet när de följde Jesus. Men de hade redan fått något helt nytt. Det eviga livet med Jesus hade börjat.

Efter pånyttfödelsen får Guds barn vara tillsammans i ett paradislikt tillstånd. Vi föds på nytt och får på ett helt annat sätt del av det gudomliga då synden inte mera finns.

Den här veckan har jag haft förmånen att samtala med flera bröder i tron om Guds rikes arbete.

Och det har varit gott. Men jag har tänkt på hur det blir när allt det som skiljer Guds barn från varandra är borta.

En hjord och en herde. Samma åskådan av Jesus. Samma himmelska måltid. Ingen misstro. En frid och glädje som delas av alla.

De sista får vara närmast Jesus. Och ingen ser med avund på dem. De som var stora och gick i första ledet här nere tackar Gud för att de också fick komma in.

Vad kommer vi att få? Hur kommer det att bli? - Det blir annorlunda. Det blir himmelskt. Något helt annat än vad jordiskt öga sett.

En kort liten tid. Sen kommer Jesus. Då ser vi. Då fröjdas vi. Då tackar vi Gud..

"Trots oväns hot, o skynda in,

snart porten sluten bliver.

Tag korset mot och kronan vinn,

som Kristi kärlek giver.

O djup av nåd, min Gud, hos dig,

att porten öppen står för mig,

för mig, för mig,

står öppen ock för mig!"

Den Helige Ande visar på Jesus

"Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." (Johannes 4:14)

Det vattnet som Jesus ger blir till en källa i den som dricker det vattnet.

En kristen har fått den Helige Ande som en gåva. Inne i ditt och mitt inre finns en källa.

En källa som flödar fram till evigt liv.

Livets vatten släcker människans törst. "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten." (Uppenbarelseboken 21:6)

" Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten." (Uppenbarelseboken 21:17)

"Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

(Uppenbarelseboken 7: 14 - 17)

Offret, Jesus ett evigt syndoffer

 " Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 

Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa.

 I hans kropp fördömde Gud synden. 

Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden." (Romarbrevet 8)

I mitt digitala fotoalbum hittade jag den bild jag sökte från januari 2024.

Jesus på korset, det fullkomliga syndoffret. Jag fick betrakta altartavlan i Purmo kyrka i söndags.

Jag betraktade den med mina ögon. Och den väckte många tankar. Men jag blev inte färdig med mina tankar.

Nu i ordet finner jag den slutliga och fullständiga förklaringen av vad jag såg. - Gud fördömer synden i Jesu kropp.

Tiden för det fullkomliga offret hade kommit. Gamla testamentets offergudstjänst ersätts av en ny gudstjänst.

I sitt samtal med kvinnan vid Sykars brunn säger Jesus. "Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha."

Och vidare: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 

Nu finns det alltså ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus!

I Kristus Jesus gör Gud oss fria från syndens fördömelse. Vår synd kan inte fördömma oss om vi förblir i Kristus Jesus.

Visst ser vi vår synd. Guds heliga ord uppenbarar den för oss. Men ordet lämnar oss inte i synden.

Gud har offrat sin egen Son. Han har tagit syndens straff på sig själv. Fördömelsen är borttagen för den som tror på Jesus.

Med jordiska ögon sett är altartavlan i Purmo kyrka dyster. Men när vi ser på den med trons ögon. - Då fylls vi av förtröstan. Av tacksamhet.

Vi fylls av glädje och frid. Vår synd är försonad. Förlåtelsen, vår vandringsstav bär vi med oss. Eller som Gustav skriver:

"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

(Mörkrets dysterhet försvinner)

Sanningens Ande

Topelius skriver i sin välkända psalm.

"Sanningens Ande, som av höjden talar, som oss upplyser och som oss hugsvalar, kom att oss leda. Bo i dessa salar. Helga vår kunskap.

Led oss att söka i vad vi får lära evige Faderns visdom, makt och ära. Låt Kristi kärlek fostra oss att bära frukt för Guds rike."

Kristi kärlek kan fostra oss till att bära frukt för Guds rike. Skriften talar om Andens frukter. 

"Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning."

Kärlek

Glädje 

Frid

Tålamod

Vänlighet

Mildhet

Självbehärskning

Världen behöver dessa sju ljuvliga frukter. Må den Helige Ande ännu låta oss få smaka av dessa..

Fylld av den Helige Ande och tro

I skriften läser vi om hur Gud kan fylla människor med den helige Ande och tro. Det skrivs om Stefanus och Barnabas.

"Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren."

Dwn Helige Ande lämnase inte Stefanus i nöden och då han skulle möta döden. "Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."

Johannes döparen blev uppfylld av den Helige Ande redan i moderlivet.

Även Johannes far fick bli uppfylld av den Helige Ande och hans tunga löstes: "Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade "Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!"

Elisabeth blev uppfylld av den Helige Ande vid Marias hälsning. "När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande.

Aposteln skriver i Romarbrevet: "Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss."

Den Helige Ande verkar i en kristen. Vi har alltså ett levande hopp. Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan.

Den Helige Ande ger glädje skriver Paulus till tessalonikerna. "Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger."

Må den Helige Ande förklara Kristus för oss och förnya vårt hopp här på himlavägen.

Nu finns också Gustavs dyrbara sång på You Tube. "I hoppet vi oss gläder här, och alla bjuds att vara där som ren och värdig bröllopsgäst på härlighetens bröllopsfest."

Den Helige Ande

"Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 

Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 

De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen." (Apg 1:8-11)

Ikväll får vi tala om den Helige Ande med de unga. Om Honom som ger kraft att bli ett Jesu vittne.

Vi är döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn på Jesu befallning. Matteus skriver i sitt sista kapitel: "Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Den Helige Ande ger oss kraft och mod att verka i Guds rike: Om det läser  vi också i Apg 4: "När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet."

Allt kött är gräs

 "Hör, någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad ska jag predika?"

"Allt kött är gräs, och all dess härlighet som blomman på marken. Gräset vissnar, blomman faller av när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!

Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord består för evigt." Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft!

Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se er Gud!" (Ur Jesaja 40)

Vad är en människa? Vad förmår en människa i egen kraft efter syndafallet?

Profeten Jesaja fick se vilket verk han själv är. Men ändå ställde han sig i Guds tjänst. Jesaja skriver om sin kallelse:

 "Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 

Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läpparoch jag bor bland ett folk med orena läppar,och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" 

Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå,och ni ska se och se men inte fatta.

Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron dövaoch deras ögon blinda,så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade."

 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

Herren ska sända folket långt bort,och ödsligheten ska bli stor i landet.

När bara en tiondel är kvar i det, ska även den ödeläggas.

Men liksom en terebint eller en ek ämnar kvar en stubbe när den fälls, ska den stubben vara en helig säd."

Nog har vi ett mäktigt Guds ord. Ännu idag kallar Gud till tjänst i sitt rike.

Han säger: "Vem ska jag sända? Vem vill vara vår budbärare?" 

Och svar ges: "Här är jag, sänd mig!" 

Den som är kallad av Gud och utsänd av Honom behöver inte frukta.

Verket är hans. Säden är hans och hans är orden. Och människan är Guds verk.

Och Guds tankar är Guds tankar. Kraft till tjänst är tjänstens lön.

Medan kyrkans klockor ringer

 Medan kyrkklockorna ringer sitter jag och betraktar altartavlan. Jesus hänger på korset. Ett kors som rätas upp av några vedklabbar, som man slått ner vid sidan.

Det är mörkt för ett mörker sänkte sig över landet. Evangelisten Matteus skriver: " Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

Jag tänker på psalmens ord: "Tätt vid korset först jag fann nåden underbara. Tätt vid korset först jag såg morgonstjärnan klara. Korset blott, korset blott må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära."

Tankarna ilar. Jesus sitter trött vid brunnen I Sykar. Och en väckelse uppstår i staden. 

Hur var det när man 1772 byggde kyrkan i Purmo?

Kyrkklockorna är gjorda i Stockholm några år efter att kyrkan byggdes. På storklockan står det inristat ”O land, land, land! Hör Herrens ord!” 

På den mindre klockan ”När du hör mitt gälla ljud, lyd Guds ord i tro på Gud, som dig skapat återlöst med sitt blod och är din tröst.”

Något senare ser jag mot korset från predikstolen. "Korset blir en nådens port"

En ovanlig söndag går sedan mot sitt slut och en ny dag har grytt.

Ät Jesus verkligen det viktigaste i mitt liv? Jesus inför dig kan jag ingenting dölja. Jag behöver verkligen denna nådens port. 

Jesus du försonade världens synd. På dig på korset hade du också mina synder. Petrus vittnar sin predikan i Cornelius hus:"var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Visst vill jag tro på dig Jesus. Tron är en gåva från dig. Du väckte den tro som bär. I dig Jesus har jag syndernas förlåtelse genom ditt namn.

Medan kyrkklockorna ringer. Vad skulle jag kunna predika om du inte gett mig ditt ord.

Många har synpunkter på vad som skall predikas. Predika si och predika så. Du borde göra si och så. 

Tänk om vi skulle börja predika våra egna tankar. Tänk om vi endast skulle lyfta fram glansbilder.

Klockorna ringer. Tiden den ilar. Land, land hör Herrens röst.

"Jesus, lyssna nu till bönen som en syndare här ber. Hör de svaga bönesuckar som ett plågat hjärta ger. Vid din fot jag dignar neder med min blick mot korsets stam. Där vid nådens tron jag beder: Fräls mig du, Guds rena Lamm!"

En ledig helg - en helg med Jesus

I fredags sade jag till en arbetskamrat. Det är skönt att avsluta arbetsveckan, då man vet att det blir en ledig helg.

Idag är det vilodag. Jag gläds över att få besöka bönehuset på dagen. På kvällen blev det tjänst i kyrkan. Där blev det ändrade planer på grund av sjukdom.

Jag får vara i Ordets tjänst och vittna om Jesus som väcker tro. Visst blev det ändrade planer. Men tänk att vi får vittna om ett fullbordat verk. Om vad Jesus gjort och vad Jesus gör.

Jag tänker på Jesus som trött av vandringen satte sig ner vid brunnen i Sykar. Att göra Faderns vilja var hans liv.

Jesus väcker tro och han upprätthåller tro. I psalmen sjunger vi:

1.

Så skön och ljuvlig är

din boning, Herre kär,

ditt tempel och din kyrka.

Där får jag mod och styrka,

får med ditt ord mig mätta,

det eviga och rätta.

2.

Stor längtan själen har

och glad sin tillflykt tar

till dina helga gårdar

där du de dina vårdar.

Där får de rikt sig fröjda,

i dig, o Gud, förnöjda.

3.

Som himlens fåglar får

i jordens ljusa vår

till sina nästen fara

och där i trygghet vara,

så får jag till dig ila

och finna kraft och vila.

4.

Att tjäna dig en dag

långt högre skattar jag

än allt jag här kan vinna.

Vill du mig färdig finna,

din dörr jag gärna vaktar

och annan fröjd ej aktar.

5.

Du är min sol i köld,

i strid är du min sköld.

Du tro i hjärtat tänder,

allt ont ifrån mig vänder.

Din nåd vill du mig giva,

att jag får salig bliva.

Med starkt basunljud

"Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra." (Matteus 24:31)

I dagens bibelläsning vittnar Jesus om hur han skall låta basunen ljuda och änglarna skall samla hans utvalda.

De i Kristus Jesus utvalda och friköpta samlas ihop. Vi har många kära sånger som tar fasta på hur basunen skall ljuda:

-  "När ängeln snart vid basuners ljud för mig fram inför tronen hos Gud, låt mig där då få lyssna till kallelsen din: Kom till eviga glädjen in!"

- " Snart vi skall få honom skåda, snart basunen ljuder klart."

-  "Snart, när basunerna ljuder, änglarna har fått bud. Herren, vår Jesus, bjuder bruden sin hem till Gud."

-  "När Herren hör barnen som suckar, han kungör sin kallelse snart och änglarna blåser i hornen; den kallande röst ljuder klart.

När jag hör basunerna ljuda, jag snart får erfara också hur jag med en svag tro kan vinna och får uti äran ingå."

Från vår egen sida kan tron kännas svag. Men en tro på Jesus är stark. Den bär oss hem till Gud.

Gud talar genom Jesus

"I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son." (Hebreerbrevet 1:1-2)

Gud har talat genom Jesus är överskriften till Hebreerbrevets inledning. Och han talar ännu genom Jesus.

Vi har ett klart och tydligt Guds ord som vi kan ta till oss. Hebreerbrevets författare lyfter flera gånger fram hur Jesus är medlare mellan Gud och människor. "för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder."

"Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod." (12:24)

Vi bör se till att vi inte avvisar Jesus som talar. Vi får lyssna till Jesus röst och det renande blodets röst.

Jesus använder mänsklig tunga och mänsklig penna när han talar. Men hans röst går ut över hela jorden.

Från tronen leder han allt: "Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

Tack gode Gud, tack Jesus!

Jesus väcker tro

Johannes evangelium, kapitel 4 vers 39–42: "Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort." När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro på grund av hans ord, och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare."

Inkommande söndags evangelietext är en härlig text. Många människor i staden Sykar kom till tro på Jesus genom en kvinnas vittnesbörd.

Kvinnan hade fått möta Jesus och han hade vetat allt om kvinnans liv. 

Diskussionen med Jesus vid Jakobs brunn i Sykar hade gjort kvinnan fri. Hon kunde nu lämna sitt gamla liv bakom sig.

Hon fick börja på nytt. Hon fick ett helt nytt liv. Hon fick komma till tro på Jesus. Jesus hade väckt tro hos den samaritiska kvinnan. Hon fick tro på Jesus och det gamla livet med dess synder och tomhet fick hon lämna bakom sig.

Kvinnans vittnesbörd om vad Jesus sagt och hennes aning att Jesus kunde vara den utlovade Messias ledde till att många i staden också kom till tro på grund av vad kvinnan berättade.

Nu ber man Jesus stanna kvar där i staden. Och så får de också själva höra Jesus tala. De får höra hans ljuvliga och milda stämma.

Och Ordet verkar. Tron får växa. Jesus är nu deras Frälsare. De förstår att Jesus är hela världens Frälsare.

Nu tror vi för vi har hört Jesus. Han är också vår Frälsare.

Gud är god!

På söndag kväll kl. 18 får vi samlas i Purmo kyrka.

Den gode Herden

Som motvikt till rovlustna vargar möter vi Herren, den gode Herden.

Dagens bibelläsning innehåller kontraster. Jesus straffar fariseerna i Matteus 23. Han gråter över Jerusalem.

Men i psaltarpsalmen förs vi in på gröna ängar med vila. Herren vårdar de sina.

"Herren är min herde,

mig ska inget fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar,

han för mig till vatten

där jag finner ro.

Han ger liv åt min själ,

han leder mig på rätta vägar

för sitt namns skull.

Även om jag vandrar

i dödsskuggans dal

fruktar jag inget ont,

för du är med mig.

Din käpp och stav,

de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och låter min bägare flöda över.

Ja, godhet och nåd ska följa mig

i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus

för alltid." 

(Psalm 23, skriven av David)

Rovlustna vargar, falska herdar

 "Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. 

Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 

Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 

Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 

Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar."

Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade." 

Orden ovan är Paulus ord då han tar avsked av de äldste i Efesus. (Apg20)

Församlingen i Efesus var kär för aposteln. Apollos hade verkat där en tid. Priskilla och Akvila hade varit där.

I Tyrannus hörsal hade Paulus dagligen samtalat med dem. Församlingen var uppbyggd med Herrens ord. 

Onesiforus och Tykikus hade verkat där och församlingen blev aposteln Johannes hemförsamling.

Ändå gick det så att man i Efesus förlorade sin första kärlek. Och om man inte vände om till den första kärleken till Jesus blev man utspydd ur Jesus mun.

I avslutningen av brevet till församlingen I Efesus läser vi: "Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."

Det finns alltså en sak som vi aldrig får glömma eller lägga bakom oss:

 - Den första kärleken till Jesus. Han som vi älskar för att han först älskat oss.

"Vargen är som andra hunddjur en uthållig jägare, som i flock jagar bytesdjur betydligt större än den själv. Den naturliga jaktenheten är en flock, men vargen kan också ensam fälla en älg. På ett stort bytesdjur syns djupa sår efter hörntänderna i halsen och på baksidan av låren. 

Vargens jaktmetod varierar beroende på bytesdjur och den påverkas också av om bytet försöker försvara sig eller fly. Vargen anfaller ofta stora hjortdjur bakifrån, så att den är så långt från framklövarna som möjligt, men mindre djur anfaller den vanligen framifrån. Vargen dödar sitt byte genom att bita det i halsen. Den kan också bita stora bytesdjur i mulen. Mindre bytesdjur, som får, räv och bäver, kan vargen bita i ryggen. Vargens byte kan eha bitmärken runt om på kroppen. Avståndet mellan hörntänderna är 35-55 mm.

Vargen tycks ofta börja sitt ätande i bytets öppna sår."

När redan en varg åstadkommer så stor skada förstår vi att rovlystna vargar inte skonar hjorden.

 

Älska, glömma och förlåta.

För många år sedan diskuterade jag med en man: "Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta."

Han sade ungefär så här:

-Det är inte så lätt, eller det funkar inte riktigt. 

Jag lämnade att fundera på det han sade. Jag var ung då.

Jag var kanske inte riktigt nöjd med hur han uttryckte det.

Aposteln bekänner i Filipperbrevet: "men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus."

Aposteln hade fått nåden att glömma det som låg bakom. Han levde nu i nuet. Det som låg bakom glömde han.

Och han sträckte sig mot det som ligger framför. Han jagade mot målet som var framför.

Gud hade kallat honom till himlen i Kristus Jesus. 

Kallelsen var i Kristus Jesus. Han som var är och kommer. Han som är den samme igår, idag och i evighet.

Jesus, korsets man. Psalmskrivaren skriver om om Honom: "Så en morgon gryr, nattens skuggor flyr, livets väg vid Herrens hand jag vandra får. Visst är kampen het, men ändå jag vet: sist han torkar från mitt öga varje tår. Hans kärlek utan like gjort att korset blev en nådens port. Jag får gå i tro och i trygghet bo hos den Frälsare som ger mitt hjärta ro."

Vi har en Gud som torkar tårar. Hans kärlek gjorde korset till en nådens port.

Idag förstår jag min vän bättre. Det som är svårt och rentav omöjligt för vi människor. Det är möjligt för Gud.

Och det sker i Kristus Jesus. Han som bär hela världens syndaskuld på korset.

I Kristus Jesus älskar Gud. I Kristus Jesus glömmer han i Nådens hav. I Kristus Jesus kommer han med din fullkomliga förlåtelse.

Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs andra kapitel:  

"Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. 

Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? 

Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.  

Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. 

Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist."

När vi möter saker i livet som vi inte riktigt förstår får vi lämna det åt Jesus.

Han förmår hantera och bära det som kan bli svårt för oss människor. Gud vill lära oss att älska som Jesus. Är det svårt att glömma får vi söka oss närmare Jesus. Har vi svårt att förlåta får vi se på Jesus.

Hans sårmärkta händer omfamnar oss alla.

 

En andra skrivelse

"Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona."

Brevet till församlingen i Smyrna är också dikterat av Jesus. Var inte rädd säger Jesus. Var inte rädd för vad du kommer att få lida.

"Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik."

Jesus är medveten om lidande och fattigdom. Ändå var man rik i Smyrna.

Jesus påminner om att han själv var död och har fått liv igen. Jesus är medveten om vad det innebär för en människa att bli förnedrad, föraktad och få utstå lidanden.

I Smyrna fick man utstå lidande för Jesu skull. Tron och tjänsten medförde lidande. Och då säger Jesus: Var inte rädd!

När Jesus går med behöver vi inte frukta ens under lidanden och prövningar. Lidande och prövningar känns i en människas kropp. Hon kan må dåligt.

Men Jesus tröstar och ingjuter mod.

" Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden."

Jesus ger livets krona efter döden. Honom får vi var trogna vad än det kostar att följa Honom.

Ty han har älskat oss..

Gud är god!

Den som har öron

 "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis." (Uppenbarelseboken 2:7)

I bibeln finner vi 7 brev till församlingarna. Johannes fick en uppmaning av Jesus att skriva till de sju församlingarna vad han själv såg.

Och Johannes skrev ner i en bokrulle precis så som Jesus befallde honom. Och småningom kom breven fram till församlingarna.

Där skulle de läsas upp i församlingen av församlingens ängel, församlingens föreståndare.

Antagligen kunde inte alla församlingsmedlemmar läsa. Men Gud har också gett öron åt människan. Genom örat kan vi ta till oss ett budskap.

Ibland far det som vi hör ut genom andra örat. Vi förmår inte riktigt ta till oss budskapet från Jesus. Kanske vi inte heller är vana att han talar till oss.

Kanske vi är för trötta eller ofokuserade för att kunna ta budskapet till oss. Vi kan också få tvivel att kommer budskapet verkligen från Jesus. 

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Guds Helige Ande har inte tystnat. Han är Ordets tolk. Och han förmår verka så att ordet ännu går ut med hörbar stämma. 

Och så får Ordet gå in i en människa som törstar efter att få höra livets ord. Och Guds vilja är att Ordet väcker tro och förökar tron på Jesus.

Och då sker samma under som skedde på Golgata kors. Den som tar Jesu ord till sig får vara med Jesus i Guds paradis.

Där och redan här ger Jesus oss att äta av livets träd som står i Guds paradis.

Tack gode Gud!

Fokus på Jesus

I kväll hade jag möjlighet att lyssna liter till Hans. Det är väl nästan 10 år sedan jag träffat honom.

Hans vittnade om hur viktigt det är att vi har fokus på Jesus. 

Fokus på Jesus leder till uthållighet och tröst.

"Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja." (Romarbrevet 15:4-5)

Hans citerade de verser jag själv fick i morse. Och i ett samtal med en broder på bäg till arbetet i morse kom samma tankar fram.

Då fokus är på Jesus så når vi målet. Då skapas inte heller split och osämja bland bröder. 

Vi älskar Jesus därför att han först älskat oss. Och om vi älskar Jesus och umgås med honom ger han oss den nåden att älska bröder och systrar.

Gud är god!

Även församlingar behöver sköta sin vägar och skogar. Vi får tacka Gud för allt som han gett oss att vårda och förvalta.

Men med fokus på Jesus..

Stormännen i Guds rike

 Ur dagens bibelläsning från Matteus 20

"När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna. 

Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. 

Men så skall det inte vara bland er. 

Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. 

Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Många strider och konflikter bland kristna har sin bakgrund i att människor vill uppträda som herrar.

Eller att människor vill ha makt.

Man vill ha makt över människor.

Jesus förbjuder sådana strävanden. Själv kom han för att ge sitt liv till lösen för de många, för alla människor.

Han kom för att tjäna.

Därför uppmanar han den som vill bli störst i lärjungaskaran att vara de andras tjänare.

Den som vill vara främst skall vara de andras slav.

Johannes döparen hade förstått detta. Paulus förstod när hans ögon öppnades.

Och även Petrus förstod under tårar när Jesus upprättade honom..

Vänliga ord, vänlighet

"Jag längtar till himlen från sorger och strid att där hos min Jesus få vara och sjunga om härlighet, seger och frid och skåda hans anlete klara." (Sions sånger 300)

Här på jorden finns det sorger och strid. Men om fortsätter läsningen i Filipperbrevet finner vi en glädje som råder även trots sorger och strider:

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 

Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 

Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."

Vi möter ett löfte om att Fridens Gud är med. När han kommer med sin frid mitt bland sorger och strider blir det himmelskt.

Jag skrev igår om värmen som några kvinnors vänlighet gav. 

Nu uppmanar aposteln att vi skall låta alla människor se hur vänliga vi är. Gällde den här förmaningar endast församlingen i Filippi?

Nej, det gjorde det inte!

För vänliga ord kan göra under. De är hälsningar från Herren Gud. 

Vänliga ord är änglabud.

De läker även djupa sår i hjärtat..

Eniga i Herren

I Filpperbrevets fjärde kapitel skriver aposteln:

"Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade. 

Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 

Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära."

Vad innebär det att vara eniga i Herren?

Paulus nämner två kvinnor som verkar ha olika åsikter eller tänka litet olika.

Vad gör Paulus?

Säger han åt Evodia att tänka som Synteke?

Eller att de båda borde tänka som han själv? - Han är ju ändå en Herrens apostel.

Nej han uppmanar dem att vara eniga i Herren.

I Romarbrevet 15 läser vi: "Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader."

Var eniga i Herren!

Var eniga efter Kristi vilja!

Vad är då Kristi vilja?

I Korinterbrevets första kapitel läser vi:

"I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening."

Det behöver alltså finnas en enighet i det man säger i en församling. 

Man borde alltså sträva efter att vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening.

En sådan enighet uppnås inte genom kompromisser.

Och absolut inte genom stridigheter!

Paulus uppmanar i vår Herre Jesu Kristi namn. Och han har den auktoritet som en av Herren utvald apostel har.

Det sker något när människor faller på knä inför Herren Jesus.

Det sker något när människor får gå in genom den trånga porten som är Jesus.

Vad sker?

- Det blir himmelskt! Himlen är nära. 

Längtar vi efter detta?

Eller är det vår högsta vilja att just mina önskemål skulle gå i uppfyllelse.

Paulus i Korint "Tala, tig inte!" (2)

"En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte! 

Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden." 

Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord."

(Apg 18: 9-11)

Gud har omsorg om sina tjänare. Också om Paulus. Vi förstår att det motstånd som Paulus fick möta kändes. Det blev kanske en prövning. Var Jesus faktiskt med såsom han lovat.

Många hade ändå kommit till tro. Synagogsföreståndaren Krispus och hela hans familj hade kommit till tro och blivit döpta.

Men Herren som både kallat och sänt ut Paulus visade sig för honom. Han fick uppmaningen att inte vara rädd. Att tala och inte tiga.

Vi läser vidare i kapitel 18:

"Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila."

Allt har sin tid..

Paulus i Korint (1)

 "Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.

"När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 

Men de gick emot honom och hånade honom. 

Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. 

Från och med nu går jag till hedningarna." Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan." 

(Apg 18:4-7)

Paulus blev inte väl mottagen i Korint av alla, fastän han var i Herrens tjänst. Guds ord tas inte alltid emot.

Lukas skriver att Paulus samtalade med judarna i synagogan. "Han övertygade både judar och greker." Vi förstår att dessa tog emot Guds ord. 

Ordet blev alltså både mottaget och förkastat.

Paulus predikade ordet och vittnade för judarna att Jesus var Messias, den utlovade Messias. 

Paulus hade ju själv fått möta Jesus och blivit utsänd av Honom. Han var i Herrens tjänst. Men Jesus hade ocjså förberett Paulus på han skulle möta motstånd. 

"Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull." (Apg 9:15)

Ordet om Jesus väcker alltid motstånd. Om Paulus första tjänst läste vi: " Och Paulus predikade att Jesus är Guds Son. 

Vi läser vidare i kapitel 9: "Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias"

Och efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen. Man ville döda honom.

Också i Korint mötte Paulus predikan om Jesus motstånd. Och han lämnade då synagogan och tog in hos Titus, en gudfruktig man.

Intressant är att Paulus mötte motståndet helt i enlighet med Jesu instruktioner. Lukas skriver i kapitel 9 om hur Jesus instruerade de tolv när han sände ut dem första gången:

"När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem."

Paulus gick vidare. Det motstånd som vittnesbördet om Jesus alltid möter då människor inte vill ta emot Jesus får inte hindra Guds ords tjänare eller göra dem modlösa.

Kraft till tjänst är tjänstens lön. 

Sabbatsmorgon stilla

"Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar."

En natt med god sömn är förbi. En ny nådens dag har grytt. Under veckan har jag betraktat ett foto som jag fick för snart sex år sedan.

Under de åren har många gått in i Sabbatsvilan. Hebreerbrevets författare skriver:

"Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."

Ute är det åter halt. Men fotot påminner mig om glashavet. Nådens skimrande glashav.

"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet."

(Uppenbarelseboken 15:2-3)

Jesus ger nytt liv

 Konstnärens syn på Jesu möte med kvinnan vid Jakobs brunn i Sykar. 

Dagens evangelietext berättar om mötet som innebar ett nytt liv för kvinnan som fick möta Jesus.

I dagens läsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan läser vi om hur den gode Herden uppsöker lammet som gått vilse:

"Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse? 

Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse. 

Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad."

Jesus frälser, tron på Honom frälser

"Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Johannes 6:40)

Alla som kom med sin synd till Jesus blev frälsta skriver Öivind Andersen i en andakt för den här veckan.

Visst var det så. Och på samma sätt är det ännu idag. Vi finner Jesus i hans ord. Hans frälsning får vi del av genom evangelie predikan.

Tron på evangelium frälser. Varför skulle vi då tvivla..

Oljepressen

"Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare.

Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig." (Psaltaren 17:6-9)

Det ryms ibland många slags känslor under en dag. Mycket har jag fått tacka Gud för idag. Mycket godhet har han mött mig med.

Och då tänker jag på jordiskt arbete, jordisk möda och jordiska bekymmer.

Men på hemvägen fick jag via ordet gå genom Getsemane. Jag fick se oljepressen. Vad det kostade Jesus för att frälsa mig.

Hur hela Guds heliga vrede lades på Herren Jesus. Hur högt pris min käre Frälsare måste betala för att friköpa mig från syndens straff.

Straffet lades på Honom. Villigt tog han det på sig. I Getsemane svettades han blod. Men han gick hela vägen till Golgata och upp på korset och bar straffet. Fadern måste överge Honom. Guds vrede över synden är ofattbar.

Det fanns verkligen inga andra alternativ då synden skulle försonas. Hade det funnits skulle Jesus inte ha behövt bära straffet.

Evangelisten Markus skriver i kapitel 14: " De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 

Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 

Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig.

Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du?

 Kunde du inte vaka en enda timme? 

Vaka och be att.ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

Herren går före

"När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." (Markus 16:19-20)

Jag lyssnade igår till de sista verserna i evangelium enligt Markus.

Vi har en Herre som står stadigt fast vid sitt Ord. Ja Han är Ordet själv. Idag är det vanligt att människor ändrar sitt ord. En dag säger man det ena. En dag det andra.

Jesus är inte sådan. Det han sagt och det han säger står fast. Det är vår trygghet. Vi kan alltid lita på Jesus. Han sviker inte.

När Jesus är vår tro tar han oss också en dag hem till sig.

Jesus sänder ännu ut sitt ord via sina tjänare. Apostlarna gick ut och predikade överallt. Herren verkade tillsammans med dem. 

Jesus bekräftade ordet. Ordet hade följder. Ordet verkade. Det återvände inte fåfängt.

Guds verk är inte beroende av oss människor. Vår brustenhet och oförmåga är inte ett hinder för Jesus som på Golgata kors tagit bort varje hinder för vår salighet.

Djävulen däremot viskar endast om hinder. Men vi får minnas att han är utanför frälsningen. För honom finns inget hopp.

Hans slutdestination är Eldsjön. Gud har sagt så och då kommer det att ske. Han vill få människor med på sin sida och leda dem till fördärvet.

Det pågår alltså en strid om människors själar. Men Jesus har segrat. Därför får vi frimodigt följa Honom mot himmelens land.

I psalmen av Rosenius sjunger vi: "I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, men före går Herren, ja, före går Herren med segerns baner."

Jesus - vår salighet

"O Jesus Krist, din kraft mig giv, ditt ljus åt mig förläna. All mörkrets kraft i mig fördriv, att dig jag rätt kan tjäna. Mig i din kärlek inneslut, att i din död min synd dör ut och jag i dig får leva."

(Psalmboken 71, vers 45)

Vi har svårt att förstå och fatta vad Jesu försoningsdöd innebär. Vi hålls inte riktigt där vid korset.

Det går så lätt att börja bygga på något annat. Nåt i oss själva. Men det byggnadsverket håller inte.

Psalmförfattarens bön är att hans egen synd dör ut genom Jesu korsdöd. En död från synden som leder till uppståndelse med Jesus.

I kväll hörde jag en ny inspelning om morgonstjärnan av Stefan. En god avslutning på dagen..

Intet nya tungan binder

I en Sions sång sjunger vi: "Aldrig kan hans lov jag sjunga för den kärlek som jag fann, ty en styv och jordisk tunga himmelskt språk ej tolka kan."

Och vidare: " Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!"

En styv och jordisk tunga kan inte tolka himmelskt språk. Men det finns inget som binder nya tungan.

När Johannes döparens fars tunga löstes så prisade han Gud.

Lukas skriver i det första kapitlet: "Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 

Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud."

Gud hade slutit Johannes tunga. Läkaren Lukas återger ängeln Gabriels ord: "Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

Vi har en förunderlig Gud. Han binder och löser tungan. Det får vi prisa Honom för..

 

Rättfärdig, i Jesus Kristus himladuglig

"Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet." (Romarbrevet 4:5)

Salig är den människa som får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Har jag en sådan tro?

Om jag tror på Jesus har jag en tro som Gud räknar till rättfärdighet. Tänk att vi av nåd får äga en sådan tro.

 

(Jesus är stegen på vilken vi slipper till himmelen läser jag i en skrivelse av Gustav)

Mot ett himmelskt Kanaan

”Välsignad är Herren, Sems Gud! Och Kanaan ska bli hans slav. Gud ska utvidga Jafet, han ska bo i Sems tält. Och Kanaan ska bli deras slav.” (Första Moseboken 9:26-27)

Om Gud så vill får vi ikväll fortsätta vår vandring genom första Moseboken. Under Sems Guds ledning. Via Babel och mot ett jordiskt Kanaan.

Men med blicken på ett himmelskt Kanaan. I Herren Jesus bryts förbannelsen. 

Noas Gud, Sems Gud är också Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Han vill vara din och min Gud.

Tänk att Sem som var med i Arken levde ännu då Abraham gick upp till Moria berg med sin son Isak.

Släkten efter släktled får ta emot kallelsen. Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus..

Guds kraft i stället för modlöshetens ande

 "Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 

När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje.

 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.

Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.

Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 

Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft."

Så skriver aposteln Paulus i sitt andra brev till Timoteus. 

Det är gott då även du och jag får samma hälsning från Gud genom apostelns hälsning.

Bli inte modlös. Tappa inte modet. Gud ger oss inte modlöshetens ande. Istället ger han oss kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande.

Tänk att Gud vill ge oss självbehärskning. Och himmelsk kärlek. Den kärlek som strömmar från Golgata..

Och han uppmuntrar oss i det lidande som evangeliet ger.

Korset gav Gud ett ofattbart lidande. I evangeliet utger han sig själv. Till sista blidsdroppen.

Skulle han inte då kunna ge oss kraft att bära vårt lilla lidande för evangeliets skull.

Ske Guds vilja!

En ny arbetsvecka börjar. I den bön som Jesus lärde sina lärjungar ber vi: "Ske din vilja såsom i himlen, så och på jorden."

Ske inte min vilja utan din vilja. Vi vet inte vad veckan för med sig. Men Gud vet.

Ske Guds vilja. Det är en trygg bön..

(Aftonens himmel var vacker på lördagen)

Tron kommer av predikan

"Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord." (Romarbrevet 10:16-17)

Tron är inte något vi skall söka inne i oss. Vi finner den inte om vi gräver vårt hjärta, i vårt innersta.

Inte finner vi heller Jesus när vi söker honom i vårt hjärta. Nej, där är det mörkt och kallt. 

Guds ord uppmanar oss att lyfta blicken. I Kolosserbrevet 3 läser vi: "Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.

Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 

När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."

Ett liv som är dolt med Gud i Kristus. Vi finner inte det nya livet, inte rättfärdigheten i oss själva. Den är dold i Kristus.

I Kristus finner vi den. Därför får vår blick vara vänd uppåt mot Kristus.

Och mot Kristi ord.

Tron kommer av predikan om Kristi evangelium. Tron kommer av hörande. Av att vi hör och tar emot evangeliet om vad Kristus gjort i vårt ställe.

Det bästa och enda botemedlet mot kyla och "ruggighet" är att få höra om Jesu verk. Om det som är utom oss. 

I Kristus - dolt med Gud.

Men uppenbarat i Kristi ord. I evangelium.

Kristus för oss eller Kristus i oss? Vi finner inte Kristus i oss själva. Inte finner vi heller trons frukter och ett gott liv.

I Ordet finner vi Kristus och det som han gjort och gör för oss..

Frusen och ruggig hittade jag till ett bönehus borta i Norge. Guds ord går aldrig fåfängt ut. Tack Herre för att ditt Ord får värma kalla och frusna hjärtan!❤️

"Kraft till tjänst är tjänstens lön"

Helgelsen (2)

Helgelsen handlar om den strid som pågår mellan den gamla och den nya människan.

Vem av dessa skall ha det avgörande ordet? Om den gamla Adam får bestämma får synden herradömet i en människas liv.

Om den nya människan får bestämma lever Kristus sitt liv i och genom den kristne.

Vem råder, styr och bestämmer? Vad läser vi i Romarbrevet 6?

"Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?"

"Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden."

"Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom."

"Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud."

"Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär."

"Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten." 

"Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden."

Så skriver alltså aposteln som räknade allt det gamla som skräp sedan han blivit gripen av Kristus. 

Han jagade mot målet. Att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Han bevarade tron. Ja hans bekännelse finner vi i hans brev till Timoteus:

" Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Visst älskar vi hans återkomst..

100 % syndare, 100 % rättfärdig (1)

Vad betyder det att vara 100 procent syndare och 100 procent rättfärdig?

Den gamla människan och den nya människan lever i samma kropp fram till graven. Den gamla människan blir inte mindre syndig.

Inför Gud och hans krav på helighet och rättfärdighet är hon alltid syndare. Hur hon än begråter och bekänner sin synd blir hon inte bättre.

Samtidigt är en kristen pånyttfödd. Hon lever i tro på Herren Jesus och syndernas förlåtelse i Hans namn och blod.

Hon har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Hon bär en klädnad som ständig är lika ny. Kristi rättfärdighetsklädnad som saknar skrynklor och fläck.

Hur kommer då dessa två överens sinsemellan. Är den gamla och den nya människan goda vänner?

Säger den nya människan till den gamla: Fortsätt du med ditt syndaliv! - Du bli ju inte ändå bättre.

Eller säger hon? - Du kan nog bli bättre bara du riktigt tar dig i kragen. Bättre kan du!

Nej! Det kristna budskapet är inte det. Guds ord kan aldrig försvara eller välsigna synden. Inte heller tona ner syndens bedräglighet..

Vad är då lösningen?