Rättfärdighetens frukt

I Filipperbrevet finns det mycket att ta fasta på. Guds ord håller att leva på i alla tider. Aposteln skriver: "Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris."

Aposteln talar om rättfärdighetens frukt. Det är något som Jesus ger. Evangeliet kallar till ett värdigt liv. Nåden fostrar till ett liv i enlighet med Guds goda vilja.

Som människor hamnar vi att ta ställning till vad som är rätt. Ja också till vad som är fel. 

Ren och fläckfri inför Gud är vi då vi förtröstar på Jesus..

"Värdigt Kristi evangelium

"Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna." (Filipperbrevet 1)

Kristi evangelium, det att människan blir frälst genom tron på Guds verk i Jesus Kristus har alltid mött motstånd. Det har alltid funnits motstånd och motståndare. 

Djävulen kan inte tåla budskapet om Jesus. En av de mäktigaste motståndarna idag är prideideologin. Den kräver total underkastelse. Ingen får ifrågasätta den. Den och de som ännu vågar och orkar ta avstånd blir offentligt förnedrade.

Det är klart och uppenbart att priderörelsen i grunden är antikristlig. En falsk kärlek tar Guds och Jesu plats. Men hur skall vi bemöta den?

Paulus skriver i det andra brevet till korinterna: "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus."

Jag tänker så att vi får fästa blicken på Jesus. Då blir vi inte skrämda. Evangelisten Johannes skriver i kapitel 3: "Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 

Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Gud är god! Stor och mäktig är hans kärlek till människors barn i Jesus Kristus. Lycklig och trygg är den som får nåden att hålla fast vid Kristi evangelium och inte skräms till tystnad i en värld som är i den ondes våld.

Tidens höljen

"När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud!"

(Sions sånger 247, vers 5)

Det var fridfullt på kyrkogården igår kväll. Kyrkans klockor ringde. Stor var skaran som följde pappa till hembygdens kyrkogård.

I sin pingstpredikan säger aposteln Petrus: "Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." (Apg 2)

Trons kraft

I den gamla familjebibeln läser jag om gamla förbundets heliga, om deras förtröstan på Guds löften. 

Jag läser hur de väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

Tron bär och tron leder framåt mot målet. Tron griper tag i det fullkomliga, i det som komma skall. 

I tron skådar vi uppåt redan här. I tron ser vi hemmet som är fördolt för vår syn. Vi ser mot det som Jesus berett åt oss där.

Tron är vår tillflykt och tröst redan här. Tron bär..

Full av nåd!

"Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på varje tillfälle. Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en." (Kolosserbrevet 4)

Aposteln uppmanar Guds folk att möta de utomstående, alltså de som inte genom tron är delaktiga av frälsningen vänligt. Var visa! Ta vara på varje tillfälle..

Enligt folkbibeln kan det ord som översatts till vänligt också skrivas "fullt av nåd."

Ett tal som är fullt av nåd och kryddat med salt. Människornas frälsning är alltid viktig. Det är det viktigaste. Därför behöver vi ta vara på varje tillfälle att vittna om Jesus.

Vi uppmanas att be. Paulus skriver: "Var uthålliga i bönen. Vaka och be med tacksägelse. Be också för oss, att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet, för vars skull jag är fängslad. Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram den."

Jag blev glad då jag ikväll bläddrade i familjebibeln. Där hittade jag ett tidningsurklipp från 1976. Tidningen Jakobstads tidning skrev då om invigningen av ett nytt bönehus i hembyn i Näs. Där hittade jag också en bild av faffa Axel.

"Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång." Må tonen från himlen få ljuda ända tills den dagen då Jesus kommer på Himmelens skyar.

Tonen som är vänlig, full av nåd och kallar till ett liv som en Jesu efterföljare..

Jag tror på Jesus!

Igår blev jag stannad av två unga välklädda män. Får vi diskutera en stund med dig frågade de. Jag noterade att de var mormoner.

Det behövs inte svarade jag instinktivt: Jag tror på Jesus! Männen gick hastigt vidare..

Nog finns det kraft i Jesu namn konstaterade jag. Efteråt tänkte jag på vilken bekännelse vi får ha: Jag tror på Jesus!

Der är gott när vi här på jorden får äga hjärtats tro på Jesus, Himmelens Gud. Han som enligt Guds ord är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat.

I honom skapades allt i himlen och på jorden skriver Paulus till kolosserna.

Tron på Jesus förenar oss med vår skapare. Gud är god. Tron på Jesus bär oss i alla livssituationer ända från vaggan till himlen.

Jesu rike

Paulus skriver om Jesu, Guds Sons rike i Kolosserbrevets första kapitel: " Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.

Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom."

När jag läser apostelns ord förstår jag att Gud håller samman en människas liv genom tron på Jesus.

När Gud och hans verk i Jesus byts mot något annat börjar livet falla sönder. Vi förlorar den trons grund som vi tryggt kan bygga vårt liv på. 

Det som håller här i livet håller också i döden. För den har Jesus övervunnit.

"Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen."

Fädernas vittnesbörd

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd." (Hebreerbrevet 11)

Författaren beskriver tron som en övertygelse och en visshet om det himmelska. När vi läser vidare märker vi att tron var någonting som förändrade fädernas liv.

Han beskriver Abrahams liv: " I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud."

Tron är en tro på Guds verk, ända från världens skapelse till det egna livet här i världen. 

En väntan och förtröstan på Guds verk. Tron byts en dag i åskadan. Fäderna var beredda på att bryta upp och vandra den av Gud förberedda vägen. 

Författaren beskriver också hur fäderna hade en längtan även om de leddes av Gud här på jorden: "Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."

Staden i himlen. Platsen där Frälsaren Jesus är. Staden den evigt klara..

En himmelens ängel

I en sions sång sjunger vi om en himmelens ängel som bor i hemmet (ss 263). Författaren är okänd, men Yvonne Holmborg har översatt sången till svenska.

I sången sjunger vi om hur ängeln verkar: "Vid sjukdom i hemmet, vem hjälper mor? Den vårdande ängeln ibland oss bor. Därför trygga vi går; änglaskarorna alltid vakande står."

Den vårdande ängeln bor ibland oss. 

"Den följer dig stilla, vid sidan går, beskyddar dig lilla, helt utan spår."

Det är sällan vi ser Guds änglar: "Vill du möta en ängel, mitt barn så kär? Mera sällan det sker uti världen här. 

En gång när ditt öga skall slockna ut, vid bädden han vakar till livets slut. 

Därför trygga vi går; änglaskarorna alltid vakande står."

Tack Gode Gud för dina änglar. Tack för tryggheten vi får känna mitt i sorgen, i saknaden, i det okända. Ja mitt i det ofattbara, då vi är omslutna av Guds godhet och nåd..

Och av hans änglars beskydd. Änglarna påminner oss också om Uppståndelsen, om Jesus, om livet..

Guds godhet och nåd

Guds godhet kan vi inte till fullo fatta och förstå. Men den Helige Ande uppenbarar den för Guds barn.

David skriver i herdepsalmen. " Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid."

Guds godhet och hans nåd följer oss i alla livsdagar då vi förtröstar på Jesus. David visste också att han skall få bo i Herrens hus för alltid. 

I en annan översättning talar vi om att återvända till Herrens hus för alltid. Vi förstår att i Herrens hus är det gott.

Tänk att vi får bo där. Tänk att vi får återvända till Herrens hus. Tänk att vi alltid får vara där. 

Guds godhet omsluter oss även i döden. Jesus som är livet. Han som lever men var död är med oss i dödsstunden då själen lämnar kroppen.

I psaltarpsalmen 107 som vittnar om de friköptas tacksamhet läser vi: 

"Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd!

Så ska Herrens friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd.

De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo. 

De var hungriga och törstiga, deras själ mattades. Men de ropade till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter.

Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo."

I Guds stad här nere möter vi Guds godhet och nåd. I hans stad där uppe är vi evigt omsluten av dem.

Samma godhet och nåd som finns i himlen har vi redan här på jorden i Kristus Det finns en skillnad och den är stor. 

På jorden bor synden. I himlen finns den inte. Dit kommer den inte in. 

Men då vi är i Jesus, den syndfrie ät vi fria från synden. I himlen är den utplånad.

Hoppet väntar i himlen

"När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud!" (Sions sånger 247, vers 5)

I bibelläsningen från Kolosserbrevets första kapitel lyfter aposteln fram evangeliet som sanningens ord: "Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, när vi ber för er. Vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om kärleken som ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som väntar er i himlen. Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet."

Hoppet väntar i himlen. Tron på Kristus Jesus föder en kärlek till alla heliga. Aposteln Paulus lyfter fram det himmelska hoppet som källan för kärleken till bröder och systrar.

Vi ses i himlen. Lönen väntar i himlen. Det är sanningen för Guds barn, för bröder och systrar i Herren.

Det hoppet kommer aldrig på skam..

Älskade Pappa!

Älskade Pappa!

Nu är du hos Gud, medan vi är på vägen hem till Gud. Jesus är vägen hem. Han ledde dig. Han leder också oss..

I sången sjöng vi:

"Hemma i himlen i sällhetens land gläds vi att åter få möta varann, fröjdas för segern i lovsångers ljud: Jesus har vunnit sin dyrköpta brud." (Sions sånger 291)

I dagens bibelläsning läser vi: " Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt och riktigt. Hedra din far och din mor – detta är det första budet som har med sig ett löfte –  så att det går dig väl och du får leva länge på jorden" (Efesierbrevet 6)

Du fick leva länge på jorden. Nu lever du hos Gud. Du är nu i ett bättre land. Det land där Jesus berett rum för dig. 

Vid Jesus återkomst till jorden, på Uppståndelsens morgon träffas vi igen. Din själ vilar hos Gud. Vila i frid älskade Pappa!

Guds frid!

Där ser vi Lammet stråla

"Du ger oss väl i himlen en evig sommarfröjd, då du oss, Herre, tager till dig i himlens höjd. Ditt folk är stoft på jorden, din dag oss bränner här, där hemma inga stormar, ej heller vinter är.

Där klingar andra toner än de som klingat här, då strålande av glädje vi går att sjunga där. Och därför vill vi vandra i nåden som oss bär, då hettan ofta tynger och svåra stunder är.

Där ser vi Lammet stråla som solens klara sken, då står Guds barnaskara som brud i himmelen. Där finns ej någon dimma som skymmer Kristus mer, nej, där förutan tårar vi honom alltid ser." (Sions sånger 249)

Jag tänkte berätta pappa, att ute är luften nu frisk. Men Gud påminner mig om att den är friskare hos Honom. Här är det grått, men i Himlen strålar Lammet.

Jag behöver inte berätta. Men jag ber. Tack pappa för att du bett för mig..

Så länge jorden består

"Så länge jorden består ska sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.” (Första Moseboken 8:22)

Idag är det midsommar på jorden. Vi lever omslutna av Guds ords löften. 

Gud har förutbestämt en tid för den här jorden. Den kan ingen människa rubba. Gud allena vet den utmätta tiden.

Mina tankar går till den nya jorden. Den som skall befolkas av Guds folk och dit ingen synd någonsin kommer in.

Mycket som vi upplever här på jorden är fördunklat av syndafallet. Hurudant är det då på den nya jorden där synden inte kan störa något?

Där finns ingen död. Ingenting kan bryta ner den nya kroppen som vi blir iklädda vid förvandlingen vid Kristi återkomst.

Ögat har ännu inte sett Guds värld, evighetens nya jord och himmel. Tronen som står mitt i staden. Träden som bär frukt.

Profeten Jesaja som fick se det i Anden skriver i kapitel 65:

"Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det.

Nej, fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar! För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

Jag ska jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där ska inte mer höras gråt eller klagan."

Idag skriver jag tillsammans med min far. Jag skriver ner profetens ord:

"De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren, de och deras efterkommande tillsammans.

Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra.

Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar"

Inget skall vara skadligt säger Herren. Ja Herre på dig förtröstar vi. Du är en tillflykt från släkte till släkte..

Pappa behöver inte mera läsa jordisk skrift. Gud allena vet hur nära Guds barns utlovade vila han är. Men jag tackar Gud för denna fridens morgon, för midsommarfriden..

Gud är god. I evighet skall vi tacka honom. Herre jag tackar dig för denna midsommar. Jag tackar för den nya jorden och din himmel..

Himmelsk mat

Midsommartankar:

Här i sjukhusrummet har Gud i går dukat sitt bord. Man har firat Nattvard, Herrens måltid. Himlavägsvandrare har fått del av himmelsk mat.

Jag tackar Gud för kyrkoherden som tog sig tid, som uträttade sin tjänst, om än han har semester.

Tack gode Gud för alla trogna tjänare. Tack för den himmelska maten. Tack för att du leder din Kyrka genom Kristus, kyrkans Herre.

Tack för att Jesus är med alla dagar i sin kyrka. Tack för att han går med alla dagar intill tidens slut.

"Vårt dagliga bröd giv oss idag" Så lärde oss Jesus att be. 

Far bar det ansvar som Gud gav honom i hembygdens kyrka. 

Även det vill jag idag tacka Gud för. 

Kristi kyrka står medan människoverk faller. 

En kort tid tjänar vi här Gud och våra medmänniskor. I himlen ger han oss evig plägnad. 

Det vi här på jorden gör i Kristus är aldrig fåfängt. När Gud är med och välsignar blir det en evig välsignelse..

I psalmen sjunger vi:

"Gammal är kyrkan, Herrens hus,

står, medan mänskoverk faller.

Mäktiga torn har blivit grus,

klockorna ännu oss kallar,

kallar på gammal och på ung,

kallar på själ som trött och tung

längtar till evig vila."

Här kommer nu morgonens mat, men ännu är det tid att vila🙏

Mot en öppen himmel

"Mörkrets dysterhet försvinner, natten flyr för dagens bloss, och när Kristus segern vinner öppnas himmelen för oss. Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro."

Klockan tickar på väggen i rummet. I mina tankar kommer psalmens ord "Mörkrets dysterhet försvinner".

I bilen tänkte jag på apostelns bekännelse "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 

Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Genom tron på Kristus Jesus äger vi redan all himmelens härlighet. Här i rummet är det en förunderlig frid. Guds frid, den som vi äger i Kristus Jesus..

Midsommarafton, ett Guds tillfälle

I dagens bibelläsning från Efesierbrevet 5 stannar jag upp inför verserna 16 och 17.

"Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja." 

Aposteln talar tidigare om Kristusljuset.  "Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig."

I dödsskuggans land får vi ta vara på varje tillfälle. Om än dagarna kan vara tunga och kännas onda så som aposteln skriver är Gud god. Det himmelska ljuset lyser upp vår stig. 

Det profetiska ordet får vi ta till oss. "det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp." (Matteus 4)

Jesus har vandrat här på jorden. Gud har gästat här. Människan är upprättad i Kristus Jesus och han själv vill bo i sina barns hjärtan genom sin Ande.

Ta vara på varje tillfälle skriver aposteln. Jesus är Herre. Han sitter på tronen. Vi kan se det stora ljuset. Det är inte ute med oss. Vi är på vandring mot Himmelen. Jesus har gått före och öppnat vägen.

Han går ända med och omsluter sina barn. Idag är det Midsommarafton. Ett litet regn har vattnat jorden. Morgonens luft känns klar.. 

Kristus lyser upp vår vandring. Vi får ha frid med Gud och tacka honom för en ny dag..

Jesus räcker handen

"Jesus, kom att ditt barn välsigna som kämpar i världen sin strid! Räck mig handen och kom du mig nära, en dignande kan du ju bära, för mig hem till evig frid!"

Så sjunger vi i sången skriven av Vilho Rantanen och översatt av Elis Sjövall. 

I sista versen sjunger vi: "Jesus, kom du och hjälp mig även när dödsstundens vågsvall sist slår över kämpen som dödstrött i båten."

Ett Guds barn får lita på Guds nåd. Synden är förlåten, men smärtan tär här på jorden. Jesus kom du och hjälp mig ber Vilho. Gud hör bön. Jesu händer är utsträckta..

Vi får bära varandra på bönens armar..

Förtröstan på det eviga livet

Sångens ord " ty ett hem, fast fördolt för vår syn, har vår Jesus berett åt oss där". ledde mina tankar till Jesu ord, de ord som Jesus vittnar om att kungen skall säga. " Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Genom tron ser vi det som Gud i Jesus berett. Ett hem i ett rike. Ett rike som vi får ta emot. Ett rike som vi i Jesus äger och rör oss emot. "Så reser jag trygg till det härliga land". 

I Jesus finns det trygghet i stormen. Ordet talar om ett själens ankare. Hebreerbrevets författare talar om en kraftig uppmuntran " vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek"

Gud är alltså för oss när vi förtröstar på Jesus. Därför förlorar vi inte hoppet.

Förtröstan, ett hem och ett rike som Fadern berett. Vi får liksom gripa tag i Ordet, i orden, i det levande hoppet, i livet, i det att den som tror på Jesus lever om han än dör..

Johannes skriver: "Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. 

Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." 

Invid Jesu hjärta

"Stilla, stilla hjärta, du, slut dig tätt till Herren nu! Ingen sorg och oro bär; Jesus, Jesus hos dig är." ("Invid Jesu hjärta o" Sions sånger 125, vers 4)

Författaren Maria Selin han inte fylla 44 år och hon dog sommaren 1918. Sången ovan skrev hon 1909. 

Hennes sista år i livet var hon tillsidotagen. Hennes sånger vittnar ändå om förtröstan på Jesus. 

Invid Jesu hjärta fann hon en frid: "Som en mor med kärlek varm bär sitt barn på stadig arm, så Guds Son har vård också här om himlens plantor små."

Kerubernas sång

I sången "Ett hem i himlen" sjunger vi i en vers: "Ej dödlig tunga kan uttolka här, hur härligt harpan min skall klinga där, när keruber i kören stämmer in, liksom av guld då ljuder harpan min."

Sången är skriven av väckelsepredikanten Antti Ruponen och den publicerades i Sioonin lähetyslehti 1934. Antti bodde i Antrea, en by i södra Karelen, som lämnade på den ryska sidan av gränsen efter fortsättningskriget.

Han såg i Anden fram emot den dagen då han tillsammans med keruberna får sjunga med i himlakören.

Om kerubernas sång, om den nya sången till Lammet läser vi i Uppenbarelseboken, kapitel 5: 

"Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!"

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!"

Nog blir det en förunderlig sång..

Fri från tidens bördor tunga..

"Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden." (Kolosserbrevet 3:2)

Aposteln uppmanar oss att tänka på det vi äger i Kristus Jesus, barnaskapet hos Gud. Han talar om den gamla människan och den nya människan.

"När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."

Paulus skriver på ett annat ställe: " Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand."

Om vårt jordiska tält rivs ner. Gud har gett oss en jordisk kropp för vårt liv här på jorden. Han vårdar och upprätthåller den under vår tid här. När tiden för uppbrottet kommer sänder han sina änglar för att hämta ett Guds barns återlösta själ.

Själen far på änglavingar hem till Gud. Vår Gud är Herre över livet. Den senaste veckan har jag betänkt och förundrat mig över Guds storhet och hans godhet.

Vi har en fullkomlig trygghet och frid i Kristus Jesus. I Kristus far vi en gång hem till Gud. I Honom vaknar vi till det himmelska livet. Han ger oss en ny himmelsk kropp.

Midsommaren här på jorden är skön. Men ack hur den är skön där i himlen.

Vi får tacka Gud för allt han ger. Vi vet att när hans tid är inne byts det jordiska mot det himmelska..

Gud är god. Han är trofast. När vår jordiska kropp bryts ner har vi en boning i himlen. Vi äger den i Kristus Jesus. Gud har berett den för sina barn.

För Kristi skull är det så lätt för Gud att ge  själen en ny och evig boning: I inledningen av bibelns sista kapitel läser vi: "Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron."

Hur skönt och ljuvligt är det inte där vid denna ström. Där finner vi det vatten som ger ro. Törsten plågar inte mera.. 

Idag är Herren med. Den här dagen vilar i Guds goda händer. Likt sångaren får vi säga: "Som du vill o Herre min, om jag blott får vara din"

I sista versen i psalm 370 sjunger vi:

"Som du vill, o Herre kär, om det blott till hemmet bär. Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga för din nåd och trofasthet, som består i evighet."

Tre portar i norr

"En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: 

"Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 

Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar." (Uppenbarelseboken 21)

Jag läser vidare: " Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

Johannes ser vidare: " De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, som genomskinligt glas.

Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. 

Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. 

Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där..

Nog är det en härlig syn av det som jordiskt öga inte kan se, men som Gud uppenbarar för oss genom sin Ande.

Gud är god! Han visar sin ofattbara kärlek för människors barn. Honom får vi tacka och prisa redan nu..

Rosor och törnen

"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem. Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem." (Ur psalm 306)

Jag bläddrar bland mina foton och finner en bild där solens strålar faller på väggen. Jag noterar att fotot är taget söndagen den 27. januari 2019.

Jag minns inte varför jag tagit bilden, men antar att det beror på att jag fäste uppmärksamhet vid vintersolens strålar.

I bibelläsningen från Efesierbrevet läser jag. "Av nåd är ni frälsta! Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det."

Gud har satt oss i den himmelska världen redan här på jorden. På den här sidan Evigheten växer törnet bland rosorna. Vår Herre bar en krona av törnen.

Jesu död var inte vacker sade en vän här om dagen. Men ändå fäster Ordet vår blick mot Korset. Korset är ett hoppets tecken.

Solens strålar belyser ett långt och strävsamt liv. När det har varit bäst har det varit möda och bekymmer.

Gudsmannen Mose skriver: " Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort."

Ett kristet liv börjar vid korset. Blicken vilar på den törnekrönte som bereder en väg till Guds himmel. En dag flyger vi bort. Själen får änglavingar. 

Gud är god. Stor är hans trofasthet!

Mose ber: "Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan." När Gud räknar blir det inte fel. Det är jag övertygad om. När skenet från den himmelska världen når oss. När tonerna från den världens sång når oss fästs blicken vid Jesus, den himmelska trädgårdsmannen. Han som lär de små att sjunga: "Jag är en planta uti din gård för Evigheten uppdragen. 

Det vi gör i Kristus är aldrig fåfängt. Nationalskalden Runeberg skriver:

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig, o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig och mina böner vill höra.

Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till när i fadersvård åt dig jag redan blev given."

Med Runeberg får vi be om nåd att få växa för livets land, för Guds himmelska rike..

Söndagen den 18. juni.

Söndagen den 18. juni var en annorlunda dag. En dag då himlen var nära. En dag jag kommer att minnas, en bönernas dag.

I bönehuset sjöng man om att det inte är långt till himlen. Man sjöng om att det är så ljust på himlen och vi ser ej natten mer.

Medan ögonen tårades lyssnade jag till sången: " Du ger oss väl i himlen en evig sommarfröjd, då du oss, Herre, tager till dig i himlens höjd. Ditt folk är stoft på jorden, din dag oss bränner här, där hemma inga stormar, ej heller vinter är.

Där klingar andra toner än de som klingat här, då strålande av glädje vi går att sjunga där. Och därför vill vi vandra i nåden som oss bär, då hettan ofta tynger och svåra stunder är.

Jag lyssnade till orden i den sista versen i sången skriven av Väinö Havas:

"Där ser vi Lammet stråla som solens klara sken, då står Guds barnaskara som brud i himmelen. Där finns ej någon dimma som skymmer Kristus mer, nej, där förutan tårar vi honom alltid ser."

Vi fick sjunga för Mona som fyllt 92 år. Sångens ord var så talande: "Lev så säll många år tills i himmelens land du ingår! Lev så säll och må gott tills i himlen ditt namn ropas opp!"

Jag fick träffa far och mor en kort stund. Jag fick möta kära vänner på en parkeringsplats. Jag hörde om sångerna som sjöngs, om Guds omsorg från vaggan till graven, om Faderns famn som är öppen och farkosten som närmar sig hemlandets stränder.

Jag hörde om den sista sången innan natten, om hemmet dit stormens brus ej kan nå. Idag är det en ny sommardag. En ny dag som gryr. En dag som vi lämnar i Guds goda händer. En dag då vi förtröstar på Överläkaren. 

En dag då vi får be, en av de dagar som Gud i sin nåd ger oss. Han är god och trofast Gud. Vi får vara hans barn av nåd..

Syrenen doftade så ljuvligt i kvällsolens sken, när dagen gled mot afton..

Snart är Han här!

Snart är Han här! De orden möter mig i en predikan som jag lyssnade till på söndagsförmiddagen. Snart är Jesus här predikade KG Larsson i Nykarleby den 15.4 2023.

Inte vet KG mera än vad Guds ord säger, men Jesus säger ju själv i sitt ord att han kommer snart.

Budskapet om att Jesus kommer snart ger nog mod. Samtidigt reser nog sig håren på armarna. Det är ett radikalt budskap, som vi lätt glömmer i en värld som fylls av dagliga bekymmer, av oro och det dagliga livets omsorger.

Vi vet alltså att Jesus kommer snart. Och det är ett glädjens budskap. KG nämner Jesu egen uppmaning att vi får räta på oss för vår förlossning närmar sig. Hur var det Jesus sade i Lukas 21?

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

KG tar fasta på de tecken som Jesus visar på. Han betraktar fikonträdet, Israel. Han vittnar om väckelsen som drar fram över Israel. Jesus visar sig för sina bröder, för Guds egendomsfolk Israel.

Visst lever vi i en tid när vi ser och anar att något börjar hända. Vi spekulerar inte i dagar, månader, år eller årtionden. Men visst får vi tro att snart är Jesus här.

Att världshistoriens största dag närmar sig är ett trösterikt budskap. Vi upplever på många vis en annorlunda sommar. Snart är Jesus här.

Käre Jesus, hjälp oss att använda vår tid rätt. Lär oss att ha omsorg om varandra. Bered du själv oss för din ankomst.

Den eviga sommaren är nära. En sommar då gräset inte bränns av sommarhettan. En sommar då inga tårar mera fälls. 

Av olika orsaker sover jag dåligt den här natten. Det finns så mycket att tänka på. Jag vill ta vara på budskapet om att snart är Jesus här. 

Amen, kom Herre Jesus! Du som älskar oss och vill oss väl. Styrk du oss med det himmelska budskapet, det eviga budskapet om att Guds rike är nära..

Sabbatsdagens frid

I Efesierbrevet skriver Paulus om hur oerhört stor Guds makt är i oss som tror. Hans väldiga kraft har varit verksam.

Och jag är övertygad om att Guds kraft ännu är verksam. Den för oss från död till liv.

"Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 

Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla."

Jesus är Herre. Kristi församling är Jesu kropp. Idag får vi igen samlas kring Guds ord.

Genom sitt ord bereder Gud oss för vår fortsatta vandring. Han rustar oss och vägleder oss.

I mina tankar kommer barndomens söndagsfrid. Söndagen var en annorlunda dag. Visst fanns det dagliga fähusarbetet kvar.

Men vi samlades runt köksbordet. Det blev därefter en tid av lekar och vila för mor och far. Sedan fick vi samlas runt kaffebordet innan vi begav oss till Guds hus.

"Sabbatsdag hur skön du är, skänkt av Gud jag har dig kär."

Vår Herre Jesu Kristi nåd

"Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er. Hälsa varandra med en helig kyss. 

Alla de heliga hälsar till er. 

Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla."

I Bibelläsningen har vi kommit fram till avslutningen av Korinterbreven. Vi lämnar den kämpande församlingen omsluten av Jesu Kristi nåd i tro på kärlekens och fridens Gud.

Församlingen i Korint hade många brister, men de fick ta del av ett mäktigt och mångsidigt Guds ord.

Sådan är han vår Herre. Han ger oss sitt ord rikligt..

Jesu frid i hjärtat

"I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud." (Hebreerbrevet 11)

I min ungdom talade predikanterna ofta om att vi inte skall slå tältpålarna så stadigt fast här i jordens mull. 

Den här tanken möter vi i många kära sånger. Ett Guds barn är på genomresa här på jorden. Hon är en gäst på jorden. Här får hon plöja i jordens mull medan hjärtat är i himlen.

I sången sjunger vi:

"Så glad jag sjunger dagen lång och inga sorger minnes, ty av den nya jordens sång mitt öra ljuvligt hinnes. I kamp och ångest på min stig, i tider dystra, tunga: Den sången ger nytt mod åt mig, säg, skulle jag ej sjunga!

Om än all annan fröjd förgår, mig Jesus glädje bringar. När över jorden mörker rår dock sång i natten klingar. På klippfast grund min frid består, fast stormar böljor slunga. Min Jesu kraft ju allt förmår. Säg, skulle jag ej sjunga!

Jag höjer blicken - solen ler, dess glans vart moln fördrivit. Och vägen som jag för mig ser allt kärare mig blivit. Jag Jesu frid i hjärtat bär, helt fri från tankar tunga. Allt är ju mitt då han det är, säg, skulle jag ej sjunga! (Sions sånger 142)

Glädje och sorg

"Det har gett oss tröst.

Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. 

Ni har alla styrkt hans ande. Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. 

Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. 

Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 

Jag är glad att jag kan lita på er i allt."

(Andra Korinterbrevet 7)

I mina tankar kom apostelns glädje över att han fått se sin väns och Herrens tjänare Titus glädje.

Det är tungt att se en väns sorg, att se en vän lida. Om det sjunger vi också i sången: "när alla lider med lem som lider och alla fröjdas när en går väl!"

Psalmförfattaren Tomas Kingo skriver 1681: "Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här ständigt följs åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Silver och gull stoft är och mull, himmelen blott är av salighet full."

Ett Guds barn är en gäst och främling här på jorden. Men vi är också Guds gäster. Vi har en Gud som gett oss en öppen källa mitt i tåredalen.

Det får vi tacka honom för. Vi får alltid äga den himmelska glädjen. Om den skriver Petrus: " Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 

Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. 

På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 

Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning."

Paradiset

I dagens bibelläsning från andra Korinterbrevets 12. kapitel skriver Paulus om sitt besök i paradiset: 

"Jag vet en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet – blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala."

Paulus blev upptryckt till tredje himlen, Guds värld bortom de fysiska himlarna med luft och stjärnor. Orden han fick höra kan han inte uttala.

I paradiset hos Gud är det gott. En gång skall detta paradis åter öppnas för människor då det nya Jerusalems portar öppnas.

Jesus är vägen dit. Profeter och apostlar vittnar om denna väg. Vägen stängdes för syndens skull men öppnas i Jesus. 

För syndens skull måste människan lämna paradiset. Jorden var inte mera den den plats som Gud skapat. 

"Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd" (Första Moseboken 3)

Jesus lovade rövaren en plats i Paradiset. Gud förskjuter inte en människa som ser sin synd och vill fly till Jesus.

"En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" 

Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." 

Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike." 

Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset." (Lukas 23)

Ett löfte om att få vara med Jesus i paradiset står alltså kvar..

Gud ske lov!

Gud ske lov, Gud ske tack sjunger vi i en sång: att hans salighet även är min.. 

Melodin är den samma som till sången "Till det härliga land ovan skyn." Sången lämnade i mina tankar igår och den kommer på nytt nu på morgonen..

"Det är saligt på Jesus få tro och att vara Guds barn blott av nåd. Det blir härligt hos Jesus få bo och där prisa hans trofasta råd.

Refrängen är segerviss: "Gud ske lov, Gud ske tack att hans salighet även är min Gud ske lov, Gud ske tack att hans salighet även är min."

"Det är saligt att samlas i tro omkring ordet till bön och till sång. O hur härligt det blir vid Guds tron att få stå bland de frälsta en gång." 

"Det är saligt att tro fast vi än ej fått skåda vår frälsare kär men en dag skall han komma igen vi får se honom såsom han är."

Nog är det ett härligt utbud av sånger och psalmer som spelas i radio LFF. De är som balsam för själen.

Ljuvliga minnen

Idag fick jag tala med Pappa om gamla tider. Om arbetsfyllda dagar då allt skulle göras förhand. Jag tog vara på orden han orkade säga. Han berättade om den första såningsmaskinen..

Jag tror han mindes arbetsbördan. Själv tänkte jag på liljekonvaljerna han på morgonnatten plockade åt mor. Men vi påminde oss om att det var välsignade dagar. Att Gud är god.

Jag fick berätta om doften från syrenerna som jag kände i morse, syrendoften på bordet där hemma hos mor. Doften från blommorna som växer på den gamla gården där han föddes och verkade de 40 första åren. Pappa log.

Jag berättade om arbetet på gården som är intensivt just nu. Om hur jag såg sonen skynda till dagens arbetspass på morgonen.

Vi talade om smärtan. Och den vänlige läkaren kom på sin rond. Pappa lyssnade noggrannt vad han berättade. Med en tår i ansiktet betraktade jag från sidan hur samma pliktkänsla och samma vänlighet och artighet ännu lyste i hans ansikte.

Det är nåd att få ha en kristen far. Må Gud ge dig den vård som du redan tackade för. Den omvårdnad du nu behöver.

Gud är god. Det är nåd att få se en glimt av Guds kärlek i en pappas ögon, mitt i smärtan. 

Tack gode Gud för den här dagen. Tack för att din nåd är var morgon ny..

Överläkaren

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. 

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken." (Uppenbarelseboken 22)

Under dagens kortare arbetsdag har jag tänkt på Överläkaren Herren Gud. I den nya stad han bereder finns ingen sjukdom. Där behövs inga läkare som här på jorden.

Löven från det ljuvliga livets träd mitt i det nya Jerusalem är läkedom för folken. När synden för evigt är borta finns heller ingen sjukdom och döden är borta.

Döden är kastad i eldsjön (Uppenbarelseboken 20:14). Därför kan Johannes skriva i bibelns sista kapitel: Ingen natt skall finnas mer.

Vi får tacka Gud för läkarvetenskapen och den sjukvård Gud välsignat oss med. Men döden härjar ändå här på jorden. Då får vi minnas att Jesus är Herre över döden. 

För min inre syn såg jag en bild av den himmelske Överläkaren. Han som är allsmäktig och allt livs källa.

Jag vet att han verkar här på jorden. Och det kommer en dag då döden inte mera finns..

Det är gott att få lägga sig själv och nära och kära i Överläkarens goda händer 🙏.

Allt samverkar till det bästa

"Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 

I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.

Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill." (Romarbrevet 8)

I predikan igår kväll påmindes vi om att den Helige Ande ber. Orden berörde mig. Aposteln vittnar om att Anden vädjar för de Heliga så som Gud vill.

Så som Gud vill..

Då är det nog gott..

Aposteln fortsätter: " Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut."

Allt samverkar alltså till det bästa då vi får leva i Guds kallelse, i tron på Jesus Kristus. Han som är vår Herre.

Morgonens bön

Det är nåd att få be till en god Gud i hans Sons Jesu namn. I bönen ser jag han helighet och hur han är allsmäktig. Ingenting är omöjligt för Honom.

Men jag ser längre framåt, mot dagar då sommaren byts mot höst. Och Gud han svarar mig: "Min nåd är dig nåd". Ingen kan se sin morgondag. Ingen kan lägga ens en aln till sin livslängd.

Detta är dagen som jag gjort säger Herren. Och han säger det i sitt ord:

"Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

I min nöd ropade jag till Herren, och Herren svarade och gav mig rymlig plats.

Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning.

Med psalmdiktaren ber jag:

"Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren.

Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den.

Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.

Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten.

Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.

Detta är dagen som Herren har gjort, låt oss jubla och glädjas i dag!"

Gud är allsmäktig. Det vittnar han om i sitt ord. Tid är något som han ger här på jorden. En vacker sommardag påminner oss om hans nåd. 

I den anar vi också något av hans väsen. 

I Jesus Kristus ser vi hans ljuvliga ansikte..

Säll du himlabrud

"Kom, låt oss vara glada nu alla här på jord som vill i Jesu Kristi kärlek vara. Vi får väl snart hemfara uppå hans löftesord till salighet i änglarnas skara. Där är vårt rätta hem, nya Jerusalem där bröllop skall hållas i kärleken ren. Halleluja, amen, med glädje!

Ja, amen uti himlen och amen uppå jord, och amen i varje sådant hjärta som tror uppå Jesus och håller hans ord och friats från syndernas smärta. O, säll du himlabrud som i den nya skrud ren, prydd får framträda för helgonens Gud, bland änglar och skaror lovsjunga!" (Sions sånger 220)

Igår kväll fick jag vara på 92-års kalas. Jubilaren ville sjunga sången ovan. Det var ett fint kalas som vi höll utomhus en vacker sommarkväll. 

Jag tänkte på orden, säll du himlabrud..

Gud ger den klädnad som är beredd på Golgata. Kroppen är förvandlad i uppståndelsen. Själen är den samma. 

Jubilaren ville höra Guds ord. Hon fick höra hur Herren är hennes herde. Då fattas inget. Gud dukar ett bord..

Godhet och nåd allenast. Jag lyssnade till Davids ord:

"Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid."

Jag vet inte vad man minns från den första jorden där på den nya jorden. Men jag är övertygad om att glädjen flödar över.

Det är inte så ofta man firar 92- års kalas. Men de lämnar nog i minnet, för de är himmelska. Gud är nära..

Ett nytt Jerusalem

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 

Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 

Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta." (Uppenbarelseboken 21)

Johannes ser ett nytt Jerusalem komma ner från Gud. 

Sångförfattaren beskriver den nya staden:

Den är ett hem. Stormens brus når inte dit. Där råder Guds kärleks himlaljus. Inget mörker kommer in.

Den är ett ljuvligt hem. Jordens strid finns inte mera. Där råder himmelsk frid.

Sorgen finns inte där. Ingen nöd råder där. Tårarna är avtorkade. Den bittra döden är uppslukad av liv. 

Jordens trötta vandringsman njuter en evig ro och vila.

Tänk detta skapar Gud för dig och mig. Här på jorden har vi hans ord. Vi har hans Helige Ande som ber för oss, när vi inte orkar.

Men där ser vi vår skapare. Visst är det en ljuvlig stad. Vår Gud är god..

Bön i Jesu namn

Under veckan har jag reflekterat över bön i Jesu namn. Herre, lär oss att be sade lärjungarna till Jesus. 

Jag tror att redan det eller just den bönen är en god bön: Herre lär oss be!

Bön är ju hjärtats samtal med Gud och ett Guds barns hjärta får lyfta fram sin oro, sina bekymmer, sin nöd och också sina önskningar.

Både skriften och även Luther lär ju alltid att Guds vilja är god. Han har en god vilja för vår tid här på jorden och likväl för Evigheten.

Jag tänker att då vi ber i Jesu namn sätter vi evighetsperspektivet överst, men vi lyfter också fram det jordiska. Människan består ju av kropp, själ och ande.

Bön i Jesu namn är Herre ske din vilja. Vi får kämpa med att be ske din vilja, men det är viktig bön och god bön.

I världen finns det många viljor, men Guds vilja är god, helig och ren.

Herre lär oss be. Med förtröstan, vördnad, men också med glädje få vi be den bönen och vi ber i Jesu namn..

Gud vet!

Aposteln skriver till tessalonikerna: "När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 

Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan."

Men för den som förtröstar på Jesus kommer ingen undergång. Det kristna hoppet talar i stället om en gemensam himlafärd. Den dagen får vi hoppas på.

Min far använde de orden här om dagen att om det inte skulle gå som vi hoppas så..

Vi vet inte när vi flyttar till himlen. Vi vet inte om det blir före den stora dagen. Men Gud vet. 

Det är bra och väl att endast Gud vet. Det är gott och väl då Gud tröstar sitt folk. När vi får vara där Jesus är så härdar vi ut. Även då oro och bekymmer trycker..

Gud vet! Det är tryggt för oss att veta. Gud gör inga misstag. Därför kan vi alltid be om att hans vilja sker..

Gud vet och vi får alltid vila under Jesu välsignade händer.. 

Då är var dag en sällsam gåva, en skimrande möjlighet..

Himlaljuset

Himlen är en verklighet som vi inte ser. Guds ords löften om himlen får vi ta till oss. När vi tänker på himlen ser vi en ringa försmak av vad Gud berett för sina barn.

Himlen finns redan idag. Jesus han är där. Han leder och bereder oss från himlen. Men han bereder oss också för himlen.

Vi läser i ordet att han gått bort för att bereda rum, men att han också kommer därifrån: 

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? 

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. 

Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Vi sjunger om himlen:

"Hemma i himlen i sällhetens land gläds vi att åter få möta varann, fröjdas för segern i lovsångers ljud: Jesus har vunnit sin dyrköpta brud."

Jag lyssnade till sången som kom i radion igår när jag körde hemåt från sjukhuset. Sången är skriven av Gustaf Skinnari år 1888. Gustaf flyttade sedan hem till Jesus år 1916 i en ålder av 81 år.

Jag tänker att vi frimodigt får njuta av himlaglädjen i alla skeden av vårt liv, under allt vi möter.

"Se ifrån Salem ett sken underbart" sjunger vi i första versen. Det är gott om vi kan se skenet från den himmelska verkligheten när vi möter jordisk smärta här i tiden..

Jag undrar vad som ledde till att den mäktiga sången blev skriven. Gud vet..

Men det är gott att få ha himlen som ett mål i alla åldrar, i alla livsmedel, ja hela livet..

Genom tåredalen med Jesus

I tåredalen finns det källor skriver psalmisten. Han syftar på Bakadalen, strax utanför Jerusalem.

Om den dalen läser vi i andra Samuelboken.  Det hebreiska ordet "baka" betyder gråta.

Ett Guds barn får också gråta. Under tårar får vi förtrösta på Jesus vår Herre. Även Jesus grät. 

Jag har gråtit en del den här veckan. I vår gråt flyr vi till Jesus. Han bereder källor där i det tunga, där vi ser hur en kär människa måste kämpa.

Ett Guds barns tröst i Jesus bereder en frid. Källor mitt i tåredalen. Ögon öppnas. Vi ser att Gud går med.

"Här en källa rinner. Säll är den som finner källan djup och klar, gömd men uppenbar."

Sången fortsätter:

"Sjuka skall du bada, göra sorgsna glada, tills du Lammets brud klätt i strålars skrud."

Vi påminns om det kristna hoppet:

"Jesus vill jag sjunga, tills med frigjord tunga bortom graven jag får dig se en dag."

Nog är det en tröst att det finns källor i tåredalen. När vi får dricka livets vatten som Jesus ger får vi krafter för en ny dag. Jesus säger: "Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Vi får lyssna till hans röst. Vi får kasta alla bekymmer, även smärtan på Honom. För han har burit dem alla..

En fristad

"Känns det tungt under vandringen här, blicka upp då till Jesus med tröst. Han en fristad de sina beskär i att sluta dem intill sitt bröst."

Jag tänker på orden ur sången 195. Ord som så ofta blivit sjunga. Nog finns där i Jesus en fristad.

I psaltarpsalmen 84 sjunger vi: 

"Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.

Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela

Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte! En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra."

Guds eget hjärta

"Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når."

I bilen lyssnar jag till psalmen. Till orden i den sista versen av psalm 325.

Jag tänker på Guds hjärta som rymmer en sådan kärlek till människors barn. Han ser sin egen son försona världens skuld på ett träkors, på en kulle utanför den Heliga staden.

Han måste för en stund överge sin son för att han inte skall behöva överge dig och mig. Och det som han lovar i sitt ord håller han.

Den bedjandes suckar går till Guds eget hjärta. Kämpens suckar går till Guds eget hjärta. Jag får vaka i bön i förtröstan på att Gud hör bön.

I ordet läser vi: 

"Jag lyfter mina ögon till bergen.

Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord.

Inte låter han din fot vackla,

inte slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel,

han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig,

Herren är ditt skydd

på din högra sida.

Solen ska inte skada dig

om dagen,

inte månen om natten.

Herren ska bevara dig

från allt ont,

han ska bevara din själ.

Herren ska bevara

din utgång och din ingång,

från nu och till evig tid."  (Psaltaren 121)

Likt Guds folk i forna dagar får vi här sjunga vår pilgrimssång. Tänk att Jesus också sjöng samma sång.

Mäktig ljuder sången vid Guds tron idag. Gud är inte beroende av den tid som han skapat och skapar. Men han verkar här i tiden. 

Skulle vi inte då förtrösta på Honom. Han som är så god och som hela vägen går med..

Här på jorden slår en människas hjärta sina slag den av Gud utmätta tiden. Idag har vi av Guds nåd en ny dag.

Då får vi börja med att tacka Honom..

I en sal på lasarettet

I en gammal sång sjunger vi: "I en sal på lasarettet där de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår."

Igår på dagen satt jag en timme vid en sjukhussäng med knäppta händer. Via slangar kommer syre och dropp. Kampen är hård. Lungorna förmår inte ge den syre som behövs och det är tungt, mycket tungt.

Men i rummet är det ändå frid. Klockan på vägen har sitt stillsamma tick. Vi har lovat att be och jag ber.

Och jag känner att här är Gud. Här är han med helt i enlighet med sina löften. Vi får fortsätta att be i Jesu namn. Bönerna når en snövit tron och Gud är inte heller långt borta här på jorden. 

Hans väsen fyller ett sjukhusrum med sin frid. I en psalm av kyrkoherden Hans Emanuel Öberg sjunger vi:

"Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron."

Guds boning

"När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” (Första Moseboken 28)

I mina tankar kommer patriarken Jakobs möten med Gud..

På den här sidan Evigheten kan vi inte se Gud. Men av nåd kan vi få känna hans närvaro. 

Ett Guds barn här på jorden är på väg hem. Här på vägen hem tänker jag på den glimt av Guds stad som Gud av nåd gav mig igår.

Igår på morgonen var det mulet och jag betraktade en molnformation i öster då jag gick mot bilen. Det var vackra moln som jag ännu betraktade i bilen.

I radion började man sjunga om staden ovan molnen och medan jag vände blicken mot molnen såg jag en liten glimt av den himmelska staden.

Jag har hört om en stad ovan molnen sjunger vi i psalmen. Gud berättar i sitt ord om den stad som Gud berett för sitt folk.

Hebreerbrevets författare skriver: "Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."

Han skriver vidare: "Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn."