Förgängligt och oförgängligt

Paulus skriver om det oförgängliga i första Korinterbrevets 15 kapitel: 

"Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 

Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 

Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapsdjurs, fåglars och fiskars kroppar. 

Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 

Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 

Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 

Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 

Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Igår lyssnade jag till apostelns undervisning. Bibeln vittnar om att Jesu vänner en gång skall bli Jesus lika. Det sker vid uppståndelsen på den yttersta dagen då också döden berövas sin makt.

Jesus har redan besegrat döden på samma sätt som han övervunnit djävulen. Paulus avslutar kapitlet med orden:

" Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves."

Mödan i Herren är aldrig förgäves. Här i förgänglighetens land finns det också en viss möda i tjänsten för Guds rike. Det är också Guds ordning.

Jesu liv här på jorden var mödosamt. Vägen upp mot Golgata var tung och mödosam. Törnekronan var plågsam att bära.

Jesus hade exakt samma känslor som du och jag. Han blev också trött. Han dignade under korsets börda. 

I psalmen sjunger vi att vad Jesus Krist har lidit här det kan vi ej förstå, men att han dog för världens synd det får vi lita på.

Vi får också lita på att mödan för det oförgängliga, det som görs i Herren aldrig är förgäves..

Det är nåd att få vandra hemåt mot himlen här i förgänglighetens land...