Igår kväll föll min blick på en tavla där hemma i vardagsrummet, en av de tavlor som pappa målat. Målningen förde mina tankar till sången om skeppet, sions sånger 201: Min sång skall bli om dina sår och om ditt blod, Guds lamm!
"Vad heter skeppet som er för till evighetens hamn? Vårt skepp, det är förbundets ark och Kristus är dess namn. Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går! Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står!
Hur många är ni där ombord som far till evig vår? – Vi tusen, åter tusen, är. Av nåd vi leva får.
Vem är då lotsen som er för på livets vida hav? – Vår lots är Herrens Ande god, som aldrig styr i kvav.
Vår fyrbåk, det är Herrens ord, Guds nåd vårt resepass. Se Lammets verk på Golgata, dit pekar vår kompass.
Finns det då plats för fler ombord som fara får med er? – Ja, här är rum för vem som helst, fri resa Gud oss ger.
Och när vi en gång lyckligt fått till hamnen komma fram, vår sång skall bli om dina sår och om ditt blod, Guds lamm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar