Biskopsbesök i bönehuset

Igår hade vi besök av biskopen i Burmas Lutherska kyrka, som också predikade och berättade om situationen i Burma.

Det var ett välsignat besök och ett besök som berörde. Det fick mig också att reflektera över biskopsämbetet.

Nog har jag hört många biskopar predika. Ofta har jag blivit både bekymrad och besviken. Biskopen har kommit i egen kraft och biskopen har predikat annat än Guds ord och även mot Guds ord.

Då har biskopstiteln inget större värde. Eller kanske snarare,  bäraren av titeln har inte uppträtt värdigt mot det ämbete som han fått. Egentligen har ämbetet alltid värde då det är givet av Gud. 

Den biskop som nu besökte oss är en gammal man. Hans egna krafter har avtagit och han behövde hjälp att komma upp till predikstolen och ner därifrån. Han kom inte i egen kraft, men budskapet var kraftfullt. Han predikade Guds ord.

Visst bär vi alla de karaktärsdrag som Gud gett oss, men då budskapet grundar sig på Guds ord blir det välsignat.

Med tacksamhet till Gud får jag begrunda det budskap vi fick. Att inte vara rädda och hålla fast vid Guds ord. Att inte ställa oss över ordet eller gå runt det. 

Gode Gud, vi ber för kyrkan i Burma. Vi ber för din kyrka i hela världen. Vi ber också för alla biskopar och Herrens tjänare. Ta du bort onödig människofruktan och låt oss frimodigt tala ditt ord. Lär oss att inte förlita oss på egen vishet utan visheten i Guds ord. Lär oss att inte förlita oss på egen kraft, eller tystna på grund av egen kraftlöshet då kraften finns i ditt ord..