Guds folks hemlängtan

"Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.

Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 

Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. (Romarbrevet 8)

Inkommande söndag är temat Guds folks hemlängtan. Aposteln talar om barnaskapet, kroppens förlossning. 

Jag hade igår möjlighet att läsa några av mormors dikter. De är skrivna för över 100 år sedan. Mormor skrev om umgdomstiden som går hastigt, en tid då många glömmer att söka sin Gud. Mormor glömde inte sin Gud och Gud glömde inte sitt barn.

Mormor blev 68 år gammal. Enligt skriftens definition blev hon inte gammal. Hon nådde inte fram till de 70 eller 80 åren.

Idag läste jag en intervju med Finlands äldsta, en kvinna som heter Helvi. När hon fyllde 109 år i oktober lyfte hon fram bönen. Nu lyfte journalisten istället endast fram konjaken.

Jag är övertygad om att tron på Jesus fyller livet med mening. Den vise Salomo uppmanar människan att tänka på sin skapare i umgdomstiden. Jag märker att mormor också hade tagit de orden till sig. Jag märker det i hennes dikter.

Davids son Salomo avslutar sin bok "Predikaren" med orden: 

"Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.

Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont."

I mitt arkiv hittade jag ett brev av en gammelmoster. Hon tackade för inbjudan till landet. Hon visste ändå inte om hon kunde komma, då hon var bunden till åldringshemmet.

Jag tänker på den Heliga Skrift som är Guds brev till dig och mig. Den får vi läsa som en inbjudan till det "goda landet". Genom tron på Jesus griper vi tag i inbjudan. 

När vi tror på Guds frälsning i Jesus Kristus har vi startat resan till det goda landet. Gud vet vilken dag han tar oss hem, men resan hemåt är innehållsrik och även ljuvlig då vi gör den i tro på vår Himmelske Fader.

Vad Gud berett där hemma ser vi, när Guds tid är inne. Men vi vet att där är allt berett. Där saknas inget. 

Hemma är det gott. Skulle vi då inte längta hem här under resan. Hemlängtan till Fadershemmet är den Helige Andes verk skriver aposteln. 

Tänk hur Gud kallar, bereder och också tryggt leder oss ända hem. Sådan är han vår skapare, vår Herre och Gud.