I psalmboken finns en psalm (nr 168).
"Fädernas kyrka i fädrens land, kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, fast är hon grundad av Herrens hand, byggd till hans tempel i Norden.
Ädel är skaran sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. Framåt vår hoppfyllda längtan går: ungdomen kristnad är Nordens vår, Nordens framtid och hälsa."
Det är länge sedan jag fått fira Gudstjänst i min barndoms kyrka. Idag har jag åter möjlighet, då det finns önskemål att konfirmanderna nu i påskhelgen deltar i ett tillfälle i den kyrka där konfirmationen sker i sommar.
"Komme nu åter till strid för Gud skaran sin konung till möte, väpnad och villig, i helig skrud, samlad, som daggen på ljusets bud flödar ur morgonens sköte.
Kristnade ungdom, dig gånge väl, strid för Guds ära i Norden. Kämpa för frihet åt bunden träl. Gud bringe friden åt folkens själ. Gud bjude frid över jorden."
Tankarna går bakåt i tiden till en söndag för 37 år sedan då jag tillsammans med Pappa gick där på kyrkbacken. Pappa var då två år äldre än vad jag nu är idag.
Tiden går fort. Gud är god. Herrens Nåd är var morgon ny..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar