"Det hjälper inte att tala om försoningsdöd utom i förbindelse med Jesu uppståndelse"
Orden är från andaktsboken. Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse hör ihop. Ja, Jesus levde också ett syndfritt liv.
Vår tros grund är det som Gud gör i Jesus Kristus. Jesu liv, Jesu försoningsdöd och Jesu uppståndelse. På samma sätt tror vi på en treenig Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande.
Den kristna tron är inte invecklad och vi skall inte heller göra den invecklad. När Jesaja får se Guds väg, Jesusvägen skriver han: "En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den ska kallas "den heliga vägen". Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar."
Jag minns att jag som yngre fruktade att tänk om det kommer tvivel och jag inte orkar tro. Hur går det då? Visst möter vi tvivel under vår livsresa och vi känner av synden som vill trötta ut oss.
Men tron är ju grundad på Guds ord, vad Gud gör i Jesus Kristus. Ja vad han gjorde för dig och mig.
En människa blir inte bättre kristen när hon blir äldre, men hon får växa i tron på Gud, på hans nåd i Jesus Kristus. Inte i tron på sig själv.
Den som vandrar på Jesusvägen går inte vilse. Han går inte förlorad om än han är fåkunnig eller dåre.
Det är kraftiga ord. Tron på Guds verk i Jesus Kristus håller..
(Det tomma korset, Jesusvägen, korset blott)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar