30. november

Nåd för vardagen.

Så är vilodagen förbi och en det nya kyrkoårets första arbetsvecka tar vid. 

Bibeln vittnar om att arbetet fick en ny dimension i och med syndafallet. Det märker vi bland annat i beskrivningen av Noas födelse. 

"När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”

Men visst är det också nåd att kunna utföra de dagliga sysslorna. Noas födelse gav Lemek tröst. Hur mycket mera tröstar då inte Jesu födelse oss i det dagliga livet.

Tänk om vi idag skulle få nåden att arbeta för Jesus, till Guds ära. Vi får be om att idag kunna få leva Gud till behag, att den här dagen skulle bli till välsignelse.

Nåd och nådens år

Med Jesu ankomst har ett nådens år kommit in i världen. När vi läser Jesajas profetia finner vi också en del konsekvenser eller följder av nådeåret.

De som sörjer blir tröstade. De sörjande i Sion får huvudprydnad istället för aska. De får glädjens olja istället för sorg. De får en lovsångsdräkt istället för en modfälld ande.

"Och de ska kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herrent till hans förhärligande."

Jesaja avslutar den långa listan med orden: 

"För liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så ska Herren Gud låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla folk."

Nåden är inte overksam och rättfärdigheten skall ses av alla folk.

Noa är den första nämnd av Bibeln som finner nåd inför Herrens ansikte. Abraham blir sedan den följande som finner nåd inför de himmelska gästernas ögon.

I gryningen den dag då Sodom skall gå under finner Lot nåd inför de himmelska sändebudens ögon.

Abraham fick nåd även däri att sonen Isak fick en hustru. Abrahams tjänare får prisa Gud för den nåd han visat sin herre då han funnit Rebecka.

Laban ber om nåd inför Jakobs ögon. Om än Laban inte var gudfruktig förstod han att Herren välsignat honom för Jakobs skull.

Jakob insåg senare att han inte var värd den nåd och trofasthet som Gud visat honom. Gud lät honom också finna nåd inför sin broder Esau och i den vänlighet som Esau visade mot honom såg han liksom Guds ansikte.

Shekem bad om nåd inför Jakobs och Dinas bröder men fick ingen nåd utan drabbades av brödernas hämnd.

Jesaja profeterade om ett nådens år och en hämndens dag från Gud. Med Jesus kom detta ljuvliga nådens år som fortgår i Evighet för Jesu vänner.

1. Advent (29. november)

Han kommer, han kommer!

Advent betyder ankomst, Herrens ankomst och vi får svara: Amen, kom Herre Jesus!

Ja dig har vi väntat på. Guds folk lever i väntan, i en salig väntan. Guds folk väntar inte förgäves. 

Guds ord vittnar majestätiskt att Jesus kommer allt ifrån första Mosebokens 3. kapitel. Jesus skall krossa ormens huvud.

I och med Jesu ankomst lever vi i ett nådens år. "Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod."

28. november (tillägg 1)

Diskussioner med åklagaren?

Den onde är dömd och i Guds ord kan vi läsa om den dom som Gud fastställt. "Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel"

Den onde vill förleda. Så länge Eva stod fast vid Guds ord hade den onde inget grepp över henne. Så länge hon förlitade sig på Guds ord var hon fri från synden och ren inför Gud.

Men under diskussionen med den onde förleddes hon och föll slutligen då hon avföll från Guds ord. 

Johannes ser i en syn hur den onde skall släppas lös för en kort tid. Men innan dess är han bunden i tusen år.

Den del i Bibeln som beskriver dessa händelser har getts överskriften "Kristi seger över S."

Jag tror att vi skall låta Jesus föra diskussionen med den onde. Vi fallna människor skall i kampen endast förlita oss på Guds ord och Guds levande ord Herren Jesus.

Om vi läser Upp. 20 noggrant märker vi att om än den onde blev lössläppt så kunde han inte annat än omringa de heligas läger och den heliga staden. Han slapp inte dit in utan eld från himlen förgjorde de skaror som förledda av den onde angrep Guds folk.

Synd, olydnad mot Guds ord och lögn är de vapen som åklagaren använder. Han strider mot Sanningen och Guds ord och där han lyckas få människor att tvivla på Guds ord och förvanska Guds löften i Jesus Kristus vinner han segrar genom att människor förleds.

Den onde trivs i Pridekyrkan för där ges han spelrum som Guds ord och Jesus aldrig ger honom. 

28. november

Åklagaren avsätts.

Det är inte roligt att vara anklagad. Bibeln framställer den onde som en åklagare eller fiende och motståndare. 

I Jobs bok läser vi om ett tillfälle då Guds söner kom inför Herren och åklagaren också kom med bland dem.

Profeten Sakarja fick se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel och den onde stod på Josuas högra sida. Josua hade orena kläder och den onde stod på Josuas högra sida och hade alltså makt, en anklagande åklagande maktställning över Josua.

Men vad gör då Herren? Han lyssnar inte på Josuas åklagare och motståndare utan det är nu denne fuling själv som får höra att han skall bli straffad av Herren. "Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem."

Paulus skriver i Romarbrevet: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss."

Jesus han som dött och blivit uppväckt har en maktposition vid Guds tron. 

Idag kan vi med dessa ljuvliga ord i åtanke med den Helige Andes hjälp se oss inför Guds tron där Jesus finns till höger om Fadern.

Jesus som tog syndens straff, d.v.s. döden på sig vädjar för dig där vid tronen. Åklagaren har ingen makt över den i Jesus utvalde. När vi nu använder rättsspråk kan vi tänka oss Jesus som vår försvarsadvokat. För genom tron väljer vi ju honom.

Och då vet vi att det för Jesu skull inte blir någon fällande dom. Nog är det gott att i Jesus vara Guds utvalda och välsignade och genom tron redan bo i det rike som Gud berett.

Idag kan Sion vara glad och glädjas inför mötet med sin Herre och konung. Åklagaren är avsatt. 

27. november (tillägg)

Jag lämnade att tänka på orden "Jesus är Herren". Bakom de orden står den Helige Ande. Med både munnen och hjärtat får vi framställa Jesus som Herre i vårt liv.

Är Jesus då Herre i mitt liv? När vi tänker efter så inser vi att det finns andra herrar. Paulus skriver att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 

I människan finns alltså en dragning till avgudarna. För den som inte tror är dragningen oemotståndlig. Men när den Helige Ande genom tron tar sin boning i den kristne blir det en kamp. En kamp mellan Jesus och avgudarna.

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill."

Vi har hört att Anden kan bli bedrövad och aposteln uppmanar "Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag."

När Jesus är Herren kommer också befrielsens dag. När vi kom till tro eller hos den troende tar Jesus hand om synderna. Han lyfter bort bördan som synden kan ge fastän den är försonad av Jesus.

Det är den onde som använder synden för att få grepp om människan. Djävulen vill inte att Jesus skall få bära synden. Men då Jesus får vara Herre tar han den av oss och det vapen han använder är ordet, evangeliet.

Jag har skrivit om det förr, något som lämnade i mitt sinne. Under ett kvällstillfälle i Pedersöre kyrka fick jag för cirka 30 år sedan känna en inte tidigare känd glädje över att få vara ett Guds barn.

Den Helige Ande kan ge oss speciella känslor av nåd, av Jesu nåd. De blir till nytta för oss och kan bli avgörande milstolpar på trons väg.

Jag kunde skriva om hur mina steg var lätta på väg till kvällskaffet i församlingshemmet. Det grundade sig på de tunga steg som Jesus tyngd under korset tog mot Golgata. För Jesus var de tunga om än han var fylld av en gudomlig brinnande kärlek till dig och mig.

Men tänk att Jesus vill vara Herre i ditt liv. Då blir han också Herre över synden. Den ger inte mera glädje, inte ens en kortvarig glädje.

Ja nog är det en förunderlig Herre vi får ha i vårt liv. Hans namn är Jesus.

 

27. november

Andedöpt

"Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" 

De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." 

Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.

I vissa kristna kretsar talar man om andedop och även i Sions sånger sjunger vi om den andedöpta bruden  "Han mig klätt i segerskruden, hela sin rättfärdighet, andedöpt den täcka bruden, krönt mig med sin helighet."

De lärjungar som inte ens visste att det fanns en helig Ande började profetera. Paulus skriver till korinterna: 

"Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.

Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill"

Att tro på Jesus är en Andens gåva och också den största. Paulus förklarar att Anden fördelar sina gåvor som han vill. Jag kan inte säga att jag känt en längtan att tala tungomål, men längtar efter att få lära känna honom allt mera och känna hans närhet.

Paulus skriver att profetian är ett tecken för de troende medan tungotalet är ett tecken för de otroende. Anden visar sig så att det bli till nytta.

Ha en välsignad ny dag med Jesus!

26. november

 "Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom."

Vi finner inte namnet Jesus i gamla testamentet, men gamla testamentets folk väntade på honom, frälsaren som Gud lovat redan i Edens lustgård.

Den 26. gången vi finner Jesus i vår bibel botar han Petrus svärmor. Det är enda gången som Bibeln vittnar om Petrus svärmor, den kvinna som var mor till aposteln Petrus fru.

Bibeln berättar inte heller vad Petrus hustru hette, men vi finner även en annan hänvisning till henne då Paulus skriver:

"Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?"

Petrus bodde tillsammans med sin broder Andreas i Kapernaum. Tydligen bodde också Petrus svärmor i samma hus och Bibeln antyder att Jesus ofta övernattade i det huset.

Jesus botade Petrus svärmor och genast steg hon upp och betjänade Jesus. Att möta Jesus berör en människa. Den som får nåden att möta Jesus och se vem han är förändras.

Även fysisk sjukdom, svaghet eller trötthet kan ge vika. Men främst blir själen och hjärtat helt. Jesus gör allting nytt. Ingen människa är för ringa eller obetydlig för honom. Han har gett sitt liv för varje människa och han ber för dig.

I Jesu namn, amen!

Adventskalendern

I kväll fick jag en tanke att göra en adventskalender. Min bön och vilja är att varje dag lyfta fram något om Jesus. Vad jag hittar om honom i bibeln.

Jag har åtminstone en gång för gjort en adventskalender. Jag skulle gissa att det är cirka 38 år sedan. Den gjorde jag åt lillebror. I varje lucka satte jag godis. Problemet var att vi sov i samma rum och även jag hade tillgång till kalendern.

Nu gick det så att jag ganska många gånger fick fylla på godis i luckorna. Det var inte lillebror som fuskade utan jag själv som gjorde kvalitetsgranskning och kanske litet för ofta. Jag är rädd att luckan någon gång kunde vara tom på morgonen och han fick vänta till kvällen på att få öppna. 

Vi får se hur det går den här gången men för säkerhets skull börjar jag redan idag.

Profetians ande

"Jesu vittnesbörd är profetians ande." I templet i Jerusalem bodde en profetissa som hette Hanna. Hon var redan 84 år när hon fick sitt livs största uppgift - att vittna om Jesus.

Och det var för Jesu egna föräldrar, för Maria och Josef som hon fick vittna om Jesusbarnet som profetiornas uppfyllelse. 

Lukas har lindat in budskapet i berättelsen så att vi inte alltid riktigt inser vad det handlar om. "Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning."

Hanna prisade Gud och hon talade om Jesus. Hon talade om Jesus för de som väntade på Jerusalems frälsning. Där fanns en skara som hade väntat på en frälsare och nu hade han kommit till sitt tempel.

Det viktigaste i berättelsen om Hanna är att den Helige Ande hade uppenbarat för henne att Jesus var den utlovade Messias.

Tänk att du och jag får vittna om Jesus. Vi behöver honom själv, för han är vårt enda hopp för evigheten. Men våra vänner och arbetskamrater behöver också få höra om Jesus.

Jesus är ett levande hopp för vår bygd, ja för hela världen. Tänk att vi får äga vittnesbördet om Jesus i vårt hjärta. Vi är inte värdiga att få bära ut ett sådant stort budskap, men budskapet är värdigt. Det ger liv och hopp där det går fram.

Olja för färden

"Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor."

Litet oväntat fick jag igår morse lyssna till en morgonandakt runt Jesu liknelse om de tio jungfrurna. Den var något år gammal men budskapet var inte föråldrat.

Om jag minns rätt så sades det så att behållaren för olja i de lampor som användes på den tiden var så liten att man inte kunde ha dem brinnande hela tiden.

Men när jubelropet ljöd i natten fick man tända lampan. Då räckte oljan för de sista stegen till huset där bröllopsfesten hålls.

Oljan är den helige Ande och den ges där Guds ord som vittnar om Jesus hålls fram. Som jag nämnde var andakten något år gammal. På den tiden var det ännu möjligt att ofta fysiskt samlas till Gudstjänst och nattvard.

Nu råder på ett helt annat sätt ett mörker som jag tror att andaktshållaren inte kunde tänka sig då andakten bandades.

Men finns då ännu olja i beredskap? Gud ger nog olja åt den som i tro vänder sig till honom och ber om kraft att orka ända fram, om nåd att ända till slutet få se vägen fram till festen i Guds rike.

Det finns kraft i Guds ord och löften. Jag tror att vi nu nog kan tända lamporna och förlita oss på att oljan inte tar slut.

Med den osynlige vid sidan, med handen i frälsarens hand får vi fortsätta framåt. 

En dag blir natten ljus.

Långt bortom tidens strand

På söndagskvällen lyssnade jag till en sång där orden ljuder: "mitt hem i himlen är, långt bortom tidens strand uti Emmanuels land"

"Jag ser dess sköna stränder vid livets klara flod". Jag vet inte om det är så bra att dagdrömma. Vi har ju inte någon täckning för det som vi kan kalla dagdrömmar, men det kan glädje under svåra tider.

Men att sjunga om Jesus och hans land är inte att dagdrömma. Det är att se framåt mot något som är verkligare än att vi ikväll åter går till vila.

Det kristna hoppet vilar på Guds ord, på hans löften som står fasta medan allting här i tiden är förgängligt.

"Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek."

Till romarna skriver Paulus: "Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft."

Mitt hem i himlen är, det är ljuvliga och trosvissa ord som aldrig slår fel då vi håller fast vid Jesus. Då vi lyssnar till Honom.

Lyssna till honom!

"Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"

Lärjungarna fick höra Guds röst på det heliga berget. En röst som bad dem lyssna till Jesus. Vad säger då Jesus?

Det första han sade var: " "Res er upp och var inte rädda!" 

Därefter berättade han att han skulle uppstå från de döda. Därefter fick lärjungarna berätta om vad de upplevt på berget.

Guds son skulle alltså dö och uppstå och lärjungarna skulle vittna om att den som uppstått var Guds son. Gud själv hade sagt det till dem.

2000 år senare får vi ta till oss samma budskap. Ett budskap som borde kunna ge glädje i det dystra novembermörkret.

Res er upp! Var inte rädda! Jesus lever fastän han var död! Han dog för din skull. Han uppstod till din rättfärdighet.

Och se han kommer åter. Han kommer bland molnen och alla skall se honom..

En hälsning från Gud

"Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån Herren Gud"

Vi människor har ibland svårt att använda orden rätt. En trött, ledsen eller ilsken människa kan sprida sårande ord runt sig. 

Men hur är det då med Guds ord? Jesaja skriver: "Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka."

I Hebreerbrevet läser vi: "Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå."

Bakom Guds ord står en kärleksfull Fader. Hans ord har olika nyanser men går inte fåfängt ut. 

Guds ord kan vi lita på, men en människas ord kan det ibland vara svårare att tro på eller ta till sig.

Allt Guds ord i nådens tid är egentligen den gode Herdens röst. Det visar på Jesus. När ulven hotar är tonen skarpare. När människan blivit bedragen av djävulens smickrande och bedragande ord använder Gud sin röst på annat sätt o.s.v.

Men det är gott att få nåden att se den gode Fadern bakom orden. Guds ord är en hälsning ifrån Herren Gud.

Frikänd

"Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. "Linnet är de heligas rättfärdighet" En annan översättning blir: Linnet är de heligas frikännanden.

Den stora skaran i himlen prisar Gud för att hans domar är rätta och sanna. Lammets brud är redo iklädd Jesu rättfärdighet.

Den stora skaran har blivit frikänd i domen. Vi får ta till oss sången de sjunger och begrunda den:

"Halleluja!

Herren vår Gud den Allsmäktige

är nu kung.

Låt oss glädjas och jubla

och ge honom äran,

för Lammets bröllop har kommit

och hans brud har gjort sig redo."

Budskapet är gott, även en grå måndagsmorgon. Frikänd! 

Rätten till livets träd

Det är intressant hur Bibelns första kapitel och dess sista har samma budskap. 

Mose skriver att i begynnelsen skilde Gud ljuset från mörkret, medan Johannes ser: "Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem."

Mose beskriver det ljus som solen ger "Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus." Den nuvarande skapelsen med dag och natt som vi nu lever i tillkom genom Guds ord.

Den vattensamling som Gud kallade hav behövs inte i den nya skapelsen. Där finns endast det pollrande flödande vattnet.

Det börjar vid Guds och Lammets tron. Floden rinner genom staden och på båda sidor om floden står livets träd.

Tänk att redan få vandra vid den flodens strand. Tänk att få gå en dagsresa i gången ledd av det ord som gått ut från Guds och Lammets tron. 

Tänk att en dag få förvandlas och gå vidare. Tänk att få möta honom som vi trott på och övriga saliga vandringsman.

Tänk att aldrig med fruktan eller rädsla behöva se fram emot en okänd dag utan ständigt få glädjas och leva i en lycka som inte förgår.

Nog förstår vi att det är samme Guds Helige Ande som lett både Mose och Johannes. 

Mose måste för syndens skull skriva om den gräns Gud satte för människan: Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.”

Men Johannes skriver: "Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.

Vägen är Jesus!

Bröllopsglädje, evig glädje

"Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru."

Uppenbarelseboken har nog en viss kronologi om än den är något svår att hitta. Det 21 kapitlet beskriver det nya Jerusalem på den nya jorden.  

Även staden var som en brud smyckad för sin brudgum. Och brudgummen är Jesus. Här finner vi alltså det rike som stått färdigt sedan världens begynnelse.

I begynnelsen skapade Gud genom Kristus himmel och jord. Hela Bibeln visar hur Jesus som är uppståndelsen och livet är vägen till det nya Jerusalem, det förlorade Paradiset.

På stadens mur vid portarna finner vi namnen på Israels tolv stammar inskrivna. På grundstenarna står namnen på Lammets tolv apostlar.

Än en gång vill Jesus visa hur Gud lett historien med tanke på slutmålet, bröllopsglädjen i det nya Jerusalem.

Nu ser Johannes inte mera något tempel, inte heller sol och måne. Nu finns det som vi idag kallar himlen, platsen där Gud regerar och den nya jorden, de frälstas boning på ett och samma ställe.

Människan söker idag liv i universum, men livet finns i det nya Jerusalem, en plats som man inte finner med väldiga teleskop utan genom att i tro läsa Guds ord.

Lammet Herren Jesus är lampan både här i tiden och i det nya Jerusalem. Där finns den nuvarande jordens alla välsignelser, men ingen förbannelse. Och dit in kommer bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

I det nya Jerusalem handlar allt om Jesus och allt kretsar kring Jesus, medan man idag febrilt försöker finna andra vägar än Jesus. Det sökandet leder endast till eldsjön, långt borta från friden i det nya Jerusalem.

I den nya staden finner vi inget hav, men vi finner floden där livets vatten strömmar. Och det är klart som kristall. Livets träd som stod mitt i paradiset finns också där och det ger frukt och även löven är till välsignelse.

"Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske."

Här slutar berättelsen om det nya Jerusalem. Från den sjunde versen framåt beskrivs den tid som nu är. 

Kosta vad det kosta vill, men i den staden vill jag tillbringa Evigheten. Därför vill jag aldrig släppa min Herre Jesus ur siktet.

Kristi domstol

Aposteln Paulus skriver i det andra Korinterbrevet:

"Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont."

Vi finner inte den här benämningen Kristi domstol på andra ställen i Bibeln. Jesus däremot säger: När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna."

Jesus talar också en annan gång om denna härlighets tron där han skall sitta då han säger till sina lärjungar: "Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 

Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.

Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första."

I Romarbrevet talar Paulus om Guds domstol: "Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. 

Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud."

Judas vittnar i sitt brev hur redan Henok vittnar om den yttersta domen: "Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom."  

De knotar och klagar och följer sina begär. De är stora i orden och smickrar dem som de kan ha nytta av."

Gud har överlämnat domen åt Jesus, åt honom som försonat världens synd. Johannes skriver: " I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag."

Så får vi redan här i tiden ställa oss inför Kristi domstol och bekänna vår synd. Vi får fölita oss på hans ord och i hoppet se fram emot det som Jesus berett i det rike som stått färdigt sedan världens begynnelse.

Där får vi fröjdas fria från synden.

Vilddjurets tron

Den fjärde ängeln häller sin skål full av vrede över solen och den bränner människorna. Solen är också en bild av Jesus. En gång skall de rättfärdiga lysa som solen i sin Faders rike.

På förklaringsberget lyste Jesu ansikte som solen. Ordet talar om tecken i solen, månen och stjärnorna.

Bibeln vittnar om Elymas, en trollkarl som ville hindra landshövdingen från att komma till tro. Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom och sade: "Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? 

Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 

När den femte ängeln släpper lös Guds vrede läggs vilddjurets tron i mörker. Man hädar Gud för sina plågor med omvänder sig inte från sina gärningar.

När Luther talar om det kristna livet är det ett liv i daglig omvändelse från den synd som Guds ord uppenbarar. Även när solen brände människorna hädade man endast Gud. Man vägrade omvända sig och ge Gud äran.

När människan träffas av Guds ord leder det till ett dåligt samvete. Ett samvete som inte får renas i Jesu blod blir slutligen hårt, kallt och dött och människan famlar i ett andligt mörker.

Guds ord är sanning och därför uppmanar alltid ordet till omvändelse nu.

"Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 

Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.

Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? 

Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? 

Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in."

Där vilddjuret får resa sin tron blir det mörkt. De falska löftena avslöjas en gång som lögn. Det som såldes som frihet visar sig vara syndens slaveri. Människans vishet och all den nya kunskapen som ersätter det skrivna Guds ordet visar sig vara dårskap och mörker.

Gud är god. Hans ord är gott. Den väg som han öppnar genom Jesus är god och sann. Jesus bar Guds vrede över synden. Därför skall vi aldrig förkasta honom och hans ord.

På syndens väg finns det inget gott att vänta. Därför ljuder ännu Jesu ljuvliga röst mellan den sjätte och sjunde ängelns uppdrag:

"Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder."

När den sjunde ängeln utgjuter sin skål upphör den här världen. Men då är Guds folk redan hemma.

Heligas och profeters blod

"Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 

Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det."

Det är intressant att havet dog förrän vattenkällorna och floderna. Allt vatten rinner ju ut till havet.

Vi betraktade igår en källa i skogen. För trettio år sedan har ett dike dragits igenom den. Jag leder ett projekt där den källan skall restaureras.

När vi försiktigt rörde i det rostgula men ändå klara vattnet såg vi friskt vatten pumpa fram. 

När alla vattenkällor förvandlats till blod kan inget liv mera finnas. Den yttre kyrkan har under århundradens lopp allierat sig med världen och heliga och profeter har dödats.

Gud sätter en gräns som människor och falsk kristendom inte kan gå över. Johannes hade tidigare hört martyrerna klaga. "När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.  

De ropade med hög röst"Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?" 

Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt."

Guds tjänare kan inte böja knä för världsliga eller kyrkliga vilddjur. Gud tjänare kan inte kompromissa med synden och olydnaden. Därför blir de också impopulära i den falska kyrkan.

Vi ser hur kärleken till synden föder en andlig död och livets vatten slutar att pulsera.

I sin syn hör Johannes altaret tala: "Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar."

Gud är sann och rättfärdig då han dömer och han dömer i enlighet med sitt ord.

Havet förändras

"Den andre ängeln tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog."

Johannes ser havet förvandlas till blod som från en död. Den andliga döden sprider sig. Syndens orenhet går som strömmar mot havet och allt liv i havet dog.

Jesus säger: "Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup."

Paulus skriver: "Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.

Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 

Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda."

Havet upplevdes säkert skrämmande för Johannes. Han får också senare se en syn där havet inte mera finns. När havet är dött har det ingen mission.

Vid den tredje ängelns basun dog en tredjedel av allt liv och en tredjedel av vattnet blev till blod. Nu förvandlades havet till blod från en död.

Syndens lön är död. Jakob skriver: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.

Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 

Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Johannes hade också tidigare hört rösten ljuda: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

Havet är dött på grund av synden. Hur går det med vattenkällorna?

Svåra bölder

För snart 2000 år sedan fick Guds folk i de sju församlingarna läsa och betrakta det budskap som Jesus gav Johannes via syner och uppenbarelser.

Det har varit till varning och vägledning för Guds folk. I Andens ljus har man sett vilddjuren. Man har sett de märken som de använt för att stämpla sin egendom. Man har varnats för att ha något att göra med vilddjuren, som är i lögnens tjänst och tjänar lögnens fader som endast kommer för att slakta, stjäla och döda.

Den människa som överger Jesus och följer vilddjurens bedrägliga röst går under. "Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild."

Jag tror att Johannes tänkte på sina förföljda bröder och systrar när han betraktade och skrev ner synen. Orkar de stå fasta i tron på Jesus när allt flera följer vilddjuren. 

Johannes såg onda och svåra bölder slå upp på de förleddas kroppar. Märket skapade en infektion och den falska tillbedjan av det som stod emot Guds vilja plågade kroppen.

Men ännu var det inte till döds. Än lät Gud sin sol gå upp över onda och goda. Men varningen var mycket kraftig

Syndens plågor

Jag har något betraktat de sju sista plågorna som Uppenbarelseboken beskriver. Det verkar handla om att Gud låter de ogudaktiga gå sin egen valda väg bort från nåden och rättfärdigheten i Jesus Kristus.

Behöver vi som Guds folk då befatta oss med den undervisningen? Allt Guds ord är nyttigt skriver aposteln. Vi märker här hur Guds ord fullbordas, det ord som säger att syndens lön är döden. Redan innan den yttersta domen får människan skörda vad hon sått.

Aposteln skriver. "Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv."

Johannes ser undergången närma sig för syndens människa. Strax innan har han sett de frälsta stå på nådens glashav och lovsjunga Lammet. Templet i himlen öppnas. Det tempel som kallas för vittnesbördets tabernakel och som redan Mose fick se.

Sju änglar klädda i rena linnekläder träder ut. Guds tjänare är klädda i vita rena kläder. Johannes ser en av de heliga keruberna ge änglarna varsin skål fylld med Gud vrede. 

Det är samma keruber som Gud en gång satte öster om Edens lustgård för att tillsammans med det flammande svärdets lågor bevaka vägen till livets träd.

Jesus har också redan en gång för alla gått in i det allra heligaste och burit Guds vrede över synden. Men nu fylls templet med rök från Guds helighet.

Det är mäktiga bilder som Gud i en syn visar åt Johannes. Moses fick se det på Sinais berg. Och Mose skriver: "Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst."

Och nu hör Johannes en stark röst från templet säga till de sju änglarna."Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."

Någon finns där inne i templet i himlen och han är Gud. Han häver upp sin röst och då darrar syndens människa. Men Jesu vänner sluter sig närmare sin frälsare.

Och den första ängeln utför sin uppgift.

Gud använder sina tjänare

Luther skriver om hur Gud använder sina tjänare när han vill beskydda och bevara sina barn. Fastän Gud är allsmäktig griper han sällan direkt själv in utan han låter de skapade tjäna i skapelsen. I Hebreerbrevet läser vi:

"Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor."

"Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?"

Tänk vad Gud är god. Allt håller han i sin hand och både det synliga och osynliga tjänar hans goda vilja.

Men Luther skriver något mycket intressant som jag skall försöka återge. Människan har inte endast en skyddsängel utan otaliga. Änglarna bevarar och strider mot djävulen för att tjäna de som lever i tro. Men när människan i högmod avfaller från Guds ord drar Gud bort sin änglavakt och utlämnar de stolta och upproriska i djävulens våld. 

När jag hörde hänvisningen till Luthers förklaring blev allt så klart. Guds ort, allt Guds ord är satt till människans beskydd. Den som i ödmjukhet inför ordet vill vandra under dess ledning når tryggt och säkert fram till himlamålet.

Inte är det alltid endast soliga dagar utan visst är det också strid mot synden, djävulen och den av synden fördärvade egna viljan. Men Jesus har segrat och vägen är öppen. Vi får vandra på den under ordets ledning och trogna änglaskaror följer med.

Men pridekyrkan och dess förledda tjänare lär något helt annat. I Guds ords ljus är det solklart vem som styr och ställer när människan avviker från Guds ord. 

Guds tabernakel

"Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem."

Johannes fick se den nya himlen och den nya jorden. Där finns inte synden mera och människorna kan fritt komma inför Guds ansikte.

Men innan det måste synden utplånas tänkte jag skriva. Synden blir inte utplånad utan bortvisad från Guds ansikte. Synden lever kvar i de otuktiga, hos lögnarna, de förtappade i sjön som brinner av eld och svavel.

Eldsjön är den andra döden, men där bereder de människor som föraktar Guds nåd och Guds ord sig själva en evig boning.

Bibeln sista bok är full av kontraster. Här på jorden råder synd och nåd. Gud kommer med nåden som överskyler synden. I Evigheten finns synd och nåd men de är evigt avskiljda.

I sin stora godhet och nåd har Gud berett en plats för sina barn där inget hotar. "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet."

Inför domsöndagen får vi glädjas och fröjdas över det som Gud av nåd ger oss i Jesus Kristus.

Templet i himlen

Bibeln och dess sista bok nämner ett tempel i himlen. I Hebreerbrevet läser vi om tabernaklet i himlen. 

"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning."

"Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull."

Johannes fick se att templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades. Då började en märklig tid då ingen kunde komma in i templet i himlen.

Guds vrede drabbar då världen och de människor som inte genom tron är delaktiga av Jesu fullkomliga offer. 

Guds vrede ger ingen frälsning. Människorna hädar Gud och vägrar omvända sig från sina gärningar. Man vägrar ge Gud äran.

Vi brukar tala om att människan faller bort från tron, men egentligen handlar det snarare om att upphöja sig över Kristus och nåden i honom. 

Synd betyder ju också att man ställer sig över sina medmänniskor och över Kristus, man kommer bort från honom.

Varför upphöjer sig människor över Guds nåd fastän de till det yttre bär det kristna namnet?

Är det frågan om vredens skålar då ingen nåd till omvändelse mera ges? Har dagen då Guds röst hörts föraktats och Gud har utlämnat människan till sina egna bedrägliga tankar.

Uppenbarelsebokens 16 kapitel är ett allvarligt kapitel.

Två solar

"Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. Och folken skall vandra i dess ljus."

Nog är det en härlig tillvaro som Guds ord beskriver. Att få vara hemma hos Gud och få se Jesus.

Igår var det en oerhört vacker förmiddag. Solen strålade klart och en bit bredvid strålade en annan sol ovan några moln. På något vis speglades solens sken så att den syntes även ovan molnen bredvid.

Jag tog inget foto av naturens vackra skådespel men hade förmånen att betrakta det medan jag körde. I skogen senare då jag tog några foton för att dokumentera det planeringsarbete jag gjorde råkade jag stå mellan solen och objektet och min skuggbild projicerades bland träden.

Jag tänkte att så är det också med Jesus. När den troende människan på den yttersta dagen står in för Gud så är det bilden av Jesus som syns inför Gud.

Jesu helighet, hans syndfria liv, hans försoningsdöd och segerrika uppståndelse öppnar vägen för en människa, för mig och dig till Guds himmel.

Det glada budskapet får vi förkunna. Den onde vill tysta ner oss, men Gud förmår genom sin Helige Ande öppna stängda munnar.

I himmelen är tungan aldrig bunden. Där är den fri att lovsjunga Gud och Jesus. Då är nog sången vacker..

Det är Jesus som genom tror flyttar oss ända in i himlen. Han gör oss himladugliga. Nådens sol förvandlar en människa och på den yttersta dagen blir även människans kropp förvandlad och förhärligad.

Tänk att en gång få bli lik Jesus, syndfri och ren även inför Guds ansikte. Redan idag får vi låta Jesu namn och blod förvandla. Jesus gör oss himladugliga.

Med släckta lyktor

Det finns ett talesätt att man går med släckta lyktor. Man har ett mål och en avsikt som man inte öppet går ut med. 

Så kan det också vara med himlamålet och då är det väldigt ledsamt. Man vill till himlen men känner inte vägen dit, eller så vill man inte gå den av Gud utsatta Jesusvägen.

Fångvaktaren i Filippi som fick se Guds storhet ställde frågan av Paulus och Silas. "Vad skall jag göra för att bli frälst?"

Han fick ett svar som han fick nåd att i tro ta emot. "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 

Därefter Predikade Paulus och Silas Herrens ord för fångvaktaren och hans familj. De döptes och fångvaktaren blev jublande glad över att han med sin familj hade kommit till tro på Gud.

Till himlen går man inte med släckta lyktor. Det eviga himmelska livet börjar redan här genom tron på Jesus, den som Gud sänt. 

Ordet står kvar

I mina tankar kom i morse medan jag läste Luthers skrifter: När den här jorden gått under, när den himmel vi nu ser inte mera finns till står Guds ord kvar. Det som Gud sagt är evigt och förblir.

I det nya Jerusalem lever då ett folk som är frälst av nåd. Ett folk som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Av nåd är de hos Gud för att de fick nåden att tro på Jesus, de ord som Jesus sade: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."

Guds ord som uppenbarades för dem ledde dem också dit. Orden ringde ännu i mina öron då jag några timmar senare såg solens strålar sätta sitt gyllene sken över furorna längs Åsbackavägen. Hur vackert skall det väl inte vara i Evigheten.

Men i mina tankar fanns också några ord av Jesus som också skall finnas kvar där i Evigheten. Bland annat att Gud i begynnelsen skapade människan till man och kvinna. 

Och även de sista orden av Jesus: "För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok."

Alla skall inte vara där i det nya Jerusalem. Den som i högmod förkastade Gud ord och inte fick nåden att omvända sig är inte där. Då skulle Gud ha ljugit.

Även andra ord står kvar: "Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning."

Jesus ord står kvar när den här jorden gått under. Det är ditt och mitt stora och härliga hopp. Men tillika är det också en allvarlig vägvisare.

Den som håller ut intill änden skall bli frälst.

Luther och vilddjuren

På SLEY: s hemsida finns det en hel del om Luthers tankar. Det är trosstyrkande att läsa hur Luther håller fram Guds ord och Bibelns auktoritet som det enda rättesnöret när det gäller tron och läran.

Vi kan lugnt konstatera att dagens liberalteologer inte borde kunna kalla sig lutherska. Luther förlitade sig på Guds felfria ord och ställde sina egna tankar under Bibelns auktoritet.

"Kun ensin kielletään Jumalan sana ja sen mukaiset pyhät sakramentit, siitä seuraa omatekoinen usko ja ihmissääntöjen kirkko. Sitten tälle kirkolle hankitaan hengellistä arvovaltaa erilaisin ihmisponnistuksin. Lopulta turvaudutaan väkivaltaan. Ainut kestävä ja varma perusta on Raamattu, Jumalan erehtymätön sana."

I sina predikningar 1522 håller han klart fram att mot Antikrist kan man endast strida med Guds ord. Man måste förlita sig på ordets kraft.

"Viimeiseksi minä uskon, että kaikki kuolleet, hurskaat ja jumalattomat, nousevat ylös viimeisenä päivänä, niin että jokainen saa omassa ruumiissansa, minkä hän on ansainnut, hurskaat siis Kristuksen kanssa iankaikkisen elämän, ja jumalattomat iäisen kuoleman perkeleen ja hänen enkeliensä seurassa. En siis ole sitä mieltä, että perkeleetkin viimein tulevat autuaiksi. Tämä on minun uskoni, sillä niin uskovat kaikki oikeat kristityt, ja samaa opettaa meille pyhä Raamattu.” 

I boken "Kirkolliskokouksista ja kirkosta" (1539) granskar Luther sin tids kyrkas förfall. Tidigare kunde de heliga ge sitt liv för kyrkan men nu vill man endast bevara sin ställning.

"Kristus itse kuoli kirkkonsa tähden, jotta se pysyisi ja säilyisi. Mutta paavi ja hänen väkensä rehentelevät nyt näin: Joutukoon kirkko perikatoon heidän tähtensä, kunhan he vain saavat pysyä tyranniudessaan, epäjumalisuudessaan."

"Uskonpuhdistus on välttämätön kirkossa, koska näemme siinä niin törkeitä väärinkäytöksiä, että, vaikka olisimme vain härkien ja aasien kaltaisia, puhumattakaan ihmisistä ja kristityistä, emmekä silmillä ja korvilla voisi niitä havaita, meidän täytyisi ne tuntea kavioilla ja sorkilla ja kompastua niihin."

Men Luther trodde inte på en felfri kyrka:

"Kristuksen täytyi kokea oman kansansa luopuminen, hänen oli siedettävä Juudasta apostolien joukossa. Samoin kirkko on loppua edeltävissä reformaatioissa aina jäävä sekoitetuksi seurakunnaksi. Vasta lopussa, jolloin se inhimillisesti arvioiden on tuhon partaalla, syntyy pyhien seurakunta, joka on vailla murtumia."

Luther har ibland ett kraftigt och kryddat språk. Idag vill vår Lutherska kyrka pressa fram oheliga kompromisser. Skulle Luther ha godkänt dem.

Nej, aldrig! Mot det antikristliga kan en kristen inte annat än lyfta fram Guds ord och aldrig sätta tron i vågskålen för en falsk enighet.

Två kyrkor

Enligt Luther fanns det två kyrkor på Noas tid och av Jesu brev till de sju församlingarna märker vi också att det finns två olika kyrkor. Den ena är Kristi kyrka och den andra en djävulens samlingsplats.

Igår lyssnade jag till några Lutherska gudstjänster på Uppbrottets söndag då temat var att vaka. Liturgin var ungefär den samma. Man läste samma texter och sjöng delvis samma psalmer. Man talade om Jesus, men budskapet var ändå annorlunda.

Men ändå kunde jag inte undgå att märka i predikningarna att man inte alltid tjänade Skriftens Jesus. Jag tror att vi kan tala om två olika kyrkor för Jesus är inte delad.

Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon och han vandrade med Gud. Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom. Gud räddade den rättfärdige Noa och tillsammans med honom sju andra av hans husfolk.

Under Noas tid stod Arkens dörr öppen fram till den dagen då Gud stängde arkens enda dörr. 

På Noas tid blev jorden mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.

"Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden"

Noa hade funnit nåd inför Gud. Noa hade satt tro till Guds löfte om kvinnans säd som skulle söndertrampa ormens huvud.

Noa var frälst av nåd och gjorde i allt som Herren befallt honom. Luther skriver i sin bok om kyrkan hur det är då djävulen håller kyrkomöte. Då meddelar man efteråt åt Gud vad man bestämt och Gud får finna sig i det. (fritt ur minnet).

Bibeln preciserar inte så mycket ondskan på Noas tid. Men den ger några ledtrådar. Människorna förökades. Man tog till hustrur alla man ville ha. Redan Lemek hade två hustrur.  Människorna levde i förvillelse.

"Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda."

Vi förstår att det var synden och olydnaden mot Gud som fyllde människornas hjärtan. 

Vi finner inte så mycket i Bibeln vad Gud hade sagt och vilka Herrens bud det var som man föraktade men i kapitel 5 läser vi: "När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades."

Jesus bekräftar också dessa ord: "Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?

Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." 

Jesus fortsätter:

"Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." 

Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig." 

Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. 

Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Noa gjorde i allt som Herren befallt honom. I Noas kyrka följde man Guds ord. Så vill man ännu göra i Kristi kyrka.

I den andra kyrkan meddelar man Gud vad man beslutat om. Man lyfter fram sina tankar och planer med stolthet.

På Noas tid gick inte människorna in den ark vars dörr Gud lät stå öppen. Men djuren strömmade in som ledda av en osynlig hand.

"Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa. Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden."

När det osynliga blir synligt

"Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.  

Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte."

Jesus hade talat till lärjungarna om Guds rike och dess ankomst. Han hade talat om dess osynliga ankomst men börjar därefter tala om dess synliga ankomst.

Jesus ställer fram Noas och Lots tid som ett talande tecken. Då hade synden nått en sådan grad att Gud måste gripa in och utplåna synden. 

Jag lyssnade igår till gudstjänsten från Luleå där predikanten lyfte fram Luthers undervisning om Noas tid. Då fanns det två kyrkor Noas lilla kyrka och en mycket större världslig kyrka.

Kunde det vara så på Noas tid att folket var förblindade av en falsk religiositet och därför kunde man inte ta Noas predikan till sig?

"I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Noa blev världen till dom. Han hade en helig fruktan för Gud och hans tro vilade på Guds ord, medan de övriga hade en tro som vilade på det mänskliga.

Om jag förstått det rätt så hade det ju inte ännu regnat på Noas tid. Klimatet var annorlunda och jorden fick sin fukt via dimman som steg upp från jorden och vattnade hela marken. 

Även aposteln Petrus skriver om Noas och Lots tid.

"Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång."

I Bibeln finner vi dessa talande tidstecken. Noas röst tystnade. Lot tvingades vara tyst då han levde som främling i Sodom. Världen skall jubla då Jesu vittnens röst tystnar.

Men jublet tystnar och högmodet bryts när Gud griper in och den segrande skaran bärgas för nya himlar och en ny jord.

Sodom och Egypten

Johannes får höra hur Guds vittnen kommer att falla i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.

Vi finner också tidigare en koppling mellan Sodom och Egypten, nämligen i Moseboken. 

"Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var vattenrik. Innan Herren fördärvade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar."

Abram drog under en tid av hungersnöd ner till Egypten, men det menade kosta honom livet och han måste där ljuga om sin hustru för att inte bli dräpt. Abrahams brorson Lot åter drog ända in i Sodom.

Även kungen i Sodom fick begär till Abrahams folk "Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv." Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik."

Abraham förmådde stå emot Sodoms konung för strax innan mötet hade Gud sänt Rättfärdighetens konung ut till honom. "När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade:

"Välsignad vare Abram

av Gud den Högste,

skapare av himmel och jord!

Och välsignad vare Gud

den Högste,

som har givit dina fiender

i din hand!"

De änglar som besökte Sodom ville stanna på gatan under natten, men Lot tillät inte det. 

Jesu vittnens uppbrott

I Henriks bibelläsningsplan "vi läser Bibeln 2020" ingår nu Uppenbarelseboken. Dagens avsnitt behandlar kapitel 11 och de två vittnena.

"Och jag ska låta mina två vittnen profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg."

Kapitlet är ett av de mest svårtolkade. Tiden då Guds vittnen verkar är 3,5 år enligt den judiska kalendern eller 1260 dagar. Den judiska kalendern har 360 dagar.

3'5 är hälften av talet 7 som är fullkomlighetens tal. Därför anser många att tiden som anges är den tid som är utmätt för församlingen. När den sista "utvalda" hedningen kommit till tro på Jesus är församlingens tid över.

I kapitlet talas det om ett tredje vilddjur som kommer upp ur avgrunden och som skall strida mot vittnena och besegra och döda dem då de fullgjort sitt vittnesbörd.

Guds vittnen skall profetera under en noggrannt utmätt tid.

Paulus beskriver profeterade med följande ord: den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.

Vidare den som profeterar bygger upp församlingen. Genom profeterande blir församlingens medlemmar uppbyggda och undervisade.

Petrus lyfter fram hur profeterande lyfter fram nåden i Kristus Jesus eller evangeliet. Av Judas brev förstår vi att profeterande också innehåller budskap om dagen då Jesus kommer för att hålla dom över gudlösa syndare.

Johannes profetia om de två vittnena innehåller en intressant och aktuell detalj. Guds vittnens lik blir liggande på stadens gata i 3 och en halv dagar.

"Människor av olika folk och stammar och språk och länder ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden."

Budskapet om Jesus är en plåga för många människor. De vill inte ha den uppbyggelse, uppmuntran och tröst som vittnesbördet om Jesus ger. Deras Herre är vilddjuret från avgrunden eller djävulen själv. Därför är de ständigt i strid mot Guds ord och Guds folk. De kan inte tåla varkendera.

Men tiden för de ogudaktigas glädje är både begränsad och kort. Guds och Jesu vittnen får åter livsande. De uppstår eller stiger upp på sina fötter. Från himlen kommer en mäktig röst: "Kom hit upp!"

Och vittnena stiger upp till himlen i ett moln medan deras skräckslagna motståndare ser det. Visst är det en mäktig profetia om det stora uppbrottet för Herrens folk.

För tid och evighet

Det kristna budskapet, evangeliet om Jesus Guds son sätter aldrig fokus endast på jordelivet. Men det lyfter fram människans liv på jorden som en nådatid under vilken Gud kallar människan till gemenskap med sig genom tron på Jesus och syndernas förlåtelse i hans namn och blod.

Aposteln Paulus skriver: "Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. Det jag ofta har sagt er, det säger jag nu med tårar: många lever som fiender till Kristi kors. De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.

Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig."

Ja budskapet om att vaka är ett dyrbart och välsignat budskap. Håll ännu ut en stund i tron på Jesus. Snart kommer han. Då har vi inte mera några bekymmer. 

När han ser på dig och mig där på den andra stranden faller vi ner i tacksamhet över att hela vägen gick han med..

Kristi kors

Paulus skriver i första Korinterbrevet att Kristus inte sänt honom för att döpa utan att predika evangeliet. Paulus föraktade inte dopet men tydligen lät han i regel andra sköta dopets sakrament och koncentrerade sig på att predika evangeliet.

Paulus hade samma inställning som Johannes döparen. Kristus skulle bli större och själv var han en tjänare i Kristi tjänst.

"Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft."

Paulus verkade prioritera innehållet i sin förkunnelse. Talekonsten värderades högt på den tiden, men Paulus satte fokus på innehållet, på evangeliet, det glada budskapet som är Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

"Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro."

Rättfärdigheten kommer från Gud. Den uppenbaras genom Jesus och budskapet om hans fullkomliga verk. Det går från tro till tro och den som för Kristi skull blivit förklarad duglig inför Gud skall leva av och i denna tro.

Vältalig vishet kan skymma Kristi kors. Det sker ännu idag och kanske mera än någonsin just idag.

En märklig vältalighet som friar till människans fördärvade förnuft är att man vill gräva i och finna mänskliga lösningar på det som Guds ord inte uppenbarar.

Bibelns klara och tydliga budskap är att tron på Gud och tron på Jesu verk är den enda vägen till frälsning. Förr var Kristna i nöd för de som måste möta döden utan att fått höra om Jesus och i tro ta budskapet till sig.

Idag funderar man på vad som händer "oskyldiga" barn i länder där man tjänar avgudar, vad som sker med präktiga muslimer o.s.v. Ja man kan fundera över vad som händer med "godhjärtade" ateister och de som saknade personlig tro.Vi kan läsa om att Jesus var feminist och annat svammel. 

En kristens uppgift och uppdrag är att vittna om Jesus, om honom som friköpt människan från synden för att som förklarad rättfärdig genom Kristus leva till Guds ära.

Jesus varnar kraftigt för fel fokus då han talar om samtida olyckor och katastrofer:

"Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? 

Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.

Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Följ du mig!, var Jesu budskap till Petrus när han spekulerade över hur det skulle gå med Johannes. "När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

Jesus spekulerade inte, han satte människor i rörelse. "gå du och förkunna Guds rike!"

"En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."

Katolskt svammel

Av någon märklig anledning finns det nu ett märkligt intresse för den katolska kyrkans lära. Jag är förvånad för den katolska kyrkans budskap är flummigt, mycket flummigt.

Man ber inte i Jesu namn, utan ofta i hans moders namn. Man friar på ett märkligt sätt till avgudareligioner och ateism.

Man håller sig inte till det ord som Gud gett och de sakrament han inrättat. Man söker frälsning utanför det enkla och klara koncept som Gud ger oss i sitt ord.

Jag hörde igår en katolsk teologs funderingar via den utbildning som STI ger och det var ett märkligt budskap. Nu förstår jag mycket bättre Luther som i det katolska såg antikristlig lära.

Aposteln Paulus skriver: "Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat.

Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 

Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare."

Ett enkelt koncept

"Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover."

Jesus uppmanar i sitt avskedstal sina lärjungar att hålla sig vakna. Den dyrbara tiden skall inte slösas bort. I det senare avskedstalet innan han stiger upp till himlen specificerar han uppgiften:

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd."

Jag satte som rubrik att konceptet är enkelt. När Gud ger oss tro och vi med tacksamhet tar emot ordet, då är det enkelt. Men då vi ser på vår egen bristande förmåga blir det svårt. Om vi tvivlar på budskapet blir det fåfängt att gå ut.

Därför får vi be om tro att kunna göra det som Gud vill. När Matteus beskriver missionsbefallningen använder han följande ord: " Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Matteus har en något tydligare förklaring, men den är fortfarande enkel:

Guds vilja är att alla människor skall bli Jesu lärjungar. De skall alltså följa honom i liv och leverne. Guds tanke är inte att människor liksom på ett bananskal skall slinka in i himlen. Visst finns det de som får nåd i den elfte timmen och de blir frälsta. Men det liv som levs utan Jesus är på många sätt fåfängt. Det är så tomt utan Jesus, utan hopp för evigheten.

Jesus har fått all makt. Frälsningen och det eviga livet handlar om Jesus, endast om Jesus och Guds kärlek och nåd som vi finner i honom.

Ett dop! Och i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Lär dem att hålla allt vad Jesus befallt. Vi skall inte tvivla på den undervisning han gav,  inte heller på detta budskap som hans utvalda apostlar förmedlade. Den som gör det somnar.

Och Jesus är med alla dagar intill tidens slut. När tiden tar slut börjar Evigheten och den tillbringas där Jesus är eller i mörkret utanför.

Därför är budskapet allvarligt och bibelns ton blir allvarligare mot slutet, men också så mycket ljuvligare då vi tar emot budskapet i tro.

Snart, kanske snart hämtar han oss till den plats där han berett rum..

Trogen i det lilla

"Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift."

Jesus beskriver vad det innebär att vaka. Han målar en bild där var och en sköter den uppgift som Gud gett. 

Hur skall vi då veta vilka uppgifter som himmelens Gud prioriterar? Det är så mycket som pockar på uppmärksamhet.  I en sång sjunger vi: "Jag är ej mer min egen, jag hör min Jesus till. Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill."

I sången finner vi också den bönen att inte leva endast sig själv till behag utan till Guds ära.

Lina Sandell sammanfattar: Gud behöver inte min ringa tjänst, men det är nåd att få tjäna Gud.

Han förde honom till Jesus

När Johannes skriver om Jesu lärjungar nämner han att de två första tidigare var tillsammans med Johannes döparen, eller hans lärjungar. 

En dag stod Johannes döparen med dessa två och Jesus kommer gående. Johannes säger: "Se Guds Lamm!"

Lärjungarna hör vad han säger och följer Jesus! En av dem var Andreas. Den andre kan ha varit Johannes. 

De två fick vara en dag med Jesus och Andreas finner därefter sin bror Petrus och vittnar för honom att vi funnit Messias, Kristus. Det är Jesus.

Och Andreas för sin bror till Jesus..

Nog är det en vacker beskrivelse. En berättelse som vittnar om vad det innebär att ha fått nåden att känna Jesus.

Budskapet går vidare, från hjärta till hjärta.

Ett ljus för världen

Morgonens bibelord påminner om att Jesus är världens ljus: "Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret."

Där Jesus är är det ljust. Mörkret måste vika för honom och hans ord. Mörkret är att förkasta Jesus, att inte bry sig om hans frälsning.

Till de sina i ljuset sade Jesus:

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Vakande, brinnande, väntande

En andakt som jag lyssnade till uppmanade Guds folk till att vara vakande, brinnande och väntande.

Vad finner vi om det i Bibeln?

När vi inte förmår vaka så vakar Herren: "Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte."

"Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer."

"Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom."

Vakande, brinnande och väntande. De tre hör nog ihop. Vi finner inte dessa egenskaper i oss själva. Men Guds ords löften kan göra våra hjärtan brinnande. Guds folk får leva både i väntan och förväntan. 

Endast Guds ord och hans Ande förmår hålla oss vakande..

Natten kommer

I samband med att Jesus botar en blindfödd säger han: " Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. När jag är i världen är jag världens ljus."

I Romarbrevet uppmanar Paulus de kristna att vakna upp ur sömnen. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. 

Alltså för Guds folk är dagen nära då natten kommer. 

Jag läste här om dagen en artikel i tidningen Rauhan Sana där skribenten hänvisade till Jesu liknelse om de tio sovande jungfrurna. Innan Jesus kommer är det så mörkt att ingen kan arbeta. Även de fem visa hade somnat.

Men för de fem visa var inte sömnen förödande. I hjärtat hade de en levande frälsande tro. Och för dem innebar anskriet i natten att de fick gå in i glädjen.

Jag vet inte varför orden om nattens ankomst en tid varit i mitt sinne. Som Guds barn är vi ju satta till att verka tills natten kommer. 

Den tid vi nu lever är på många sätt märklig och vi känner hur mörkret andligt sett tätnar.

Jesus uppmanar de sina att räta på sig. "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

I Hebreerbrevet står det: "Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 

Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

Herren är trofast!

Ett hopp i den yttersta tiden

I den yttersta tiden ska ni förstå det! Med de orden avslutas Jeremias 30. kapitel. 

I Babel fanns det falska profeter som inte var sända av Herren och predikade det som folket ville höra. Där fanns den falske profeten Hananja som predikade om att Gud skulle göra slut på Nebudkanessars välde om två år.

Hananja predikade avfall från Herren. Han kom med ord som han inte hade täckning för. Hans ord gick inte i uppfyllelse och han dog själv.

Men till de fångna i Babel kom ord från Herren genom Guds profet Jeremia. Och där stod också de välkända orden: " Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 

Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. För jag ska låta er finna mig, säger Herren. Jag ska göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. 

Jag ska låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar."

Jeremia predikade då om 70 år som var den av Gud utmätta tiden för den fångenskapen.

Men Herren ord för en då avlägsen framtid kom också till Jeremia. Herren skulle än en gång kalla sitt folk tillbaka till det land han gav deras fäder. Efter en tid av nöd skulle staden åter byggas upp och palatset stå på sin rätta plats.

"Herrens brinnande vrede

ska inte vända åter

förrän han har utfört,

förrän han har fullbordat

sitt hjärtas tankar.

I den yttersta tiden

ska ni förstå det."

För Guds folk finns det alltid en framtid. Guds folk uppmanas alltid att förlita sig på Herren, även under svåra tider.

Guds ord talar om en framtid och ett hopp. Det har vi alltid i Jesus.

Som på Noas tid

Jag noterade i morse att Joe Biden som utropats till segrare i det amerikanska presidentvalet har avgett ett löfte. Han har lovat att som första projekt inom lagstiftningen försöka få ny lagstiftning gällande HBTQI- frågor godkänd i kongressen.

När Jesus berättar om tiden före sin återkomst jämför han den med Noas tid: "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

Nu finns det hänvisningar i den judiska Talmud att det på Noas tid var möjligt att lagligt göra äktenskapskontrakt mellan män och män och kvinnor och kvinnor. Efter 4000 års uppehåll blev det åter igen möjligt för ett tiotal år sedan.

Bibeln framställer Noa som rättfärdighetens förkunnare. Petrus skriver: "Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 

Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde."

Nu vill vi inte som kristna lägga allt för stor vikt vid ickebiblisk dokumentation men bibelns texter ger nog en klar fingervisning om avfallet i den yttersta tiden.

Se till att ingen bedrar er säger Jesus.