3. Den uppståndne Kristus

Liksom synden kom in i världen genom en människas fall behövde synden sonas av en människa, Jesus Guds son, Människosonen. Liksom döden kom in i mänskligheten genom människans fall måste döden besegras genom en människa. En människa som är sann människa, men även sann Gud.

Döden är ju en följd av synden, en följd av olydnaden mot Guds ord. I Jesus Kristus vinner döden däremot sin överman. Kristus uppstår som den förste människan. Döden kunde inte behålla Jesus därför att han var syndfri. I Jesus Kristus blir människan en ny skapelse. Syndaren blir en benådad syndare. Allting blir nytt.

Den uppståndne Kristus kropp är en annorlunda kropp. Bibeln talar om jordiska kroppar och himmelska kroppar (uppståndelsekroppar). Jesus lämnade synligt den här jorden. På samma sätt kommer också de som dött i Kristus och de som lever vid Kristi återkomst lämna den här jorden som då går under.

Därför då Kristus blir predikad, då han predikas som korsfäst och uppstånden och även uppfaren till himmelen för att komma tillbaka därifrån för att döma levande och döda. Då, då är kyrkan hel och då är kyrkan Kristi kyrka. En sådan kyrka vänder inte ryggen åt någon. En sådan kyrka predikar Kristus som människans och mänsklighetens hopp.

För Gud är ingenting omöjligt. För människan finns det möjlighet till bättring och omvändelse så länge som Kristus predikas. Predikan om Kristus är även det enda hoppet för de människor som vänt honom ryggen. Som benådade syndare får Guds barn leva och vandra här på jorden. Det är ett förvandlat liv

”Din klädnad gör vit i din Frälsares blod.

Det ger till den dagliga bättringen mod.

Låt ej dig besmittas av synd och av last,

bed Gud om att han gör din kallelse fast.”

(Psalm 410, vers 7)