Bönekontakt

”Vi knäpper våra händer och ber.” Och så ilar tankarna iväg till alla världens håll. Så är det ofta här i livet när vi skall be. Ett ord nådde mig idag, ett ord som både skakade om mig och gladde mig. ”Ni som har en fri bönekontakt skrev en broder”.

Hurudan är min bönekontakt till den Himmelske Fadern? Är den så fri som den kunde vara? Är den så fri som den borde vara? Från Guds sida finns väl inga hinder, då synden är försonad i Jesus dyra blod och då namnet därför är skrivet i livets bok hos Herren Jesus. Då borde vi fritt kunna närma oss den Himmelske Fadern.

Men då det ibland finns så mycket ”skräp” som kan hindra från den egna sidan. Vi människor kämpar med våra egna misslyckanden. I bland kan de binda oss och bli som väldiga bjälkar eller timmerstockar som skymmer synfältet och det kan kännas som om vi aldrig riktigt når fram till den himmelska tronen med våra suckar.

Låt oss lägga ner bjälkarna vid Jesu kors och frimodigt rikta blicken mot den snövita tronen. I bönen tar vi nu med de vänner och ovänner som vi vill möta där vid tronen i den segrande skaran. Har vi faktiskt någon människa, nära eller fjärran som vi inte kan unna den eviga friden i himmelen?

Har jag någon vän eller trätobroder som jag missunnar saligheten hemma hos Gud?  Då nu missunnsamheten är nerlagd vid korset tål vi bättre det himmelska ljuset. Oj, så klart det nu blir.

Vi ber: Käre Himmelske Fader, låt ingen bli efter på vägen och gå förlorad. Käre Fader giv mig ett förlåtande hjärta mot de som förbrutit sig mot mig. Käre Himmelske Fader, tillåt aldrig att jag blir ett hinder för någon på himlavägen och att jag skulle bli en timmerstock som skymmer ljuset från den snövita tronen.

Käre Himmelske Fader hjälp oss alla att strida för sanningen enbart i ditt Heliga namn. Styrk oss så att vi inte tappar modet och ger upp. Käre Fader hör min tysta bön. Ske din vilja såväl på jorden såsom i Himmelen.

Kära Jesus, kommer du faktiskt snart och upprättar allt söndrigt och bräckligt?