Jag fortsätter mina betraktelser utgående från breven till Tessalonikerna. Aposteln är full av kärlek till sina bröder och systrar i församlingen.
Han lägger inga bördor på de kristnas axlar, men han kommer med några förmaningar till de "unga" kristna. Till en Kristi tjänares uppgifter hör också att troget förmana då det är nödvändigt. Allt annat vore kärlekslöst.
I kapitel påminner han om hur han tidigare gett föreskrifter från Herren Jesus om att en kristen skall avhålla sig från sexuell omoral. Gud har inte kallat någon till orenhet.
Syskonkärleken är så klar att han inte ens behöver skriva om den. Ändå uppmanar han dem att ännu mer älska varandra. Ett lungt och ärbart liv under troget arbete är vi kallade till.
Så må de fortsätta livet i Herren då hans ankomst står för dörren. Sedan ber han dem uppskatta dem som leder församlingen och också förmanar dem. Att leda utan förmaningar vore kärlekslöst och ansvarslöst.
Förmana de oansvariga. Uppmuntra de missmodiga. Ta hand om de svaga. Ha tålamod med alla. Löna inte ont med ont. Sträva efter att göra gott. Var alltid glada. Be utan uppehåll.
Tacka Gud i allt. Ja det är Guds vilja med de som lever i Kristus Jesus. Att leva i Jesus Kristus innebär faktiskt något. Förstår vi de orden så skäms vi nog alla.
Nej, vi har inte kunnat leva rätt i Kristus Jesus. Vi har inte förmått följa honom i liv och leverne. Nu uppmanas vi att hålla oss bort från allt ont och att inte släcka Anden.
Må fridens Gud själv helga oss, må han ge en vilja ny och god. I Honom kan vi stå utan fläck när han kommer.
Trofast är han. Han ska också utföra sitt verk. Vår Herre Jesu nåd vare med er..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar